bloggheader copy

Visa alla inlägg skrivna 2020

Grattis till mig på min 30 års födelsedag.

Skrivet av Caroline Eriksson 24.09.2020 | 3 kommentar(er)

Idag är det alltså dagen med stor D. Min födelsedag. Och inte vilken födelsedag som helst, utan min trettioårsdag. 

 

120100249 396925401325191 5316329038973368193 n

 

Jag vaknade upp tidigt, och trots att jag var ett år äldre så var det nog nästa lika pirrigt som när man var liten och skulle fylla år. Jag låg och vred och vände mig en stund i sängen innan jag steg upp, och hann pussa Fredrik hejdå innan han åkte iväg till jobbet.

Öppnade mina födelsedagskuvert, som jag *hör och häpna* lyckats hålla förseglade tills idag. Det har nog aldrig någonsin hänt att jag inte öppnat en födelsedagspresent på sin rätta dag, utan alltid någon eller några dagar i förväg.

 

Från Åland fick jag fina hälsningar, och av Fredrik och Nova fick jag ett stort kort som de pysslat ihop själva.

Så värdefullt och fint att få. 

 

120090491 2841995662717379 2722211763050828187 n

 

Dagen då? Den har varit helt underbar och precis som jag önskat mig. 

 

Okej, en födelsedagspresent öppnade jag i förtid. Var igår och köpte en sportklocka, en Polar Vantage M, och efter att ha installerat den och synkat den med telefonen igår kväll så lämnade den på min handled. 

 

Så idag har jag och Nova testat min sportklocka med att gå en promenad. Vi har myst här hemma. Fick spontanbesök av min vän som kom via med fina hälsningar, gott humör och ett fint presentkort. Vi har gått promenad igen när Fredrik kom från jobbet. Busade och skrattade så alla vildsvin i Petalax säkert hörde oss. Svärmor var via på en födelsedagskaffe.

Vi har ätit gott. Myst lite till.

 

Jag har fått så många fina gratulationer. Så många fina människor som sänt mig en tanke idag. 
Så många fina gåvor jag har fått.

 

Och jag har bara fått vara. Precis som jag önskade mig. Jag är lyckligt lottad och rik på så många vis.

30 är en bra ålder.

 


De bästa 10 månaderna i mitt liv (utan sömn).

Skrivet av Caroline Eriksson 14.09.2020 | 1 kommentar(er)

Igår var det den trettonde september, och som varje trettonde dag av månaderna så mindes jag tillbaka till den där dagen för tio månader sen. Då mitt barn föddes. Speciellt den där sista tiden då jag kunde minnas på minuten vad som hände i förlossningssalen, hur allt plötsligt gick så snabbt, hur jag rullades in på operation med hjälp av min barnmorska och Fredrik. Alla som tog emot mig i salen, som alla hade så vänliga och lugnande ansikten.

Alla känslor jag kände de där minutrarna när jag visste att jag vilken sekund som helst skulle få möta mitt barn.

 

Ungefär exakt samma tid som hon föddes vaknade hon från sin vila igår. Ett fint sammanträffande, och jag kastades tillbaka till hur härligt det var att höra hennes skrik för första gången i mitt liv. Världens bästa ljud.

 

Och sen hann jag liksom inte reflektera mer över den där dagen, för livet med en tio månaders bebis är allt annat än att kunna sitta och filosofera. Det är full rulle från morgon till kväll, och jag älskar det. Även om jag njöt för fullt redan när hon var nyfödd, så är det ännu roligare och härligare idag. 

 

 

Här är tre bilder från igår, när vi gick ut och fotograferade hennes 10 månaders bilder, tillsammans med hennes älskade pupu som har varit med nästan lika länge.⁣


Eller länge och länge. Det känns som igår som hon föddes, samtidigt som det känns som att hon alltid varit en del av våra liv. En del av mig.⁣ Hon är så självklar och älskad.

Världens bästa bebis som är så glad, fin, rolig och smart. Bäst, helt enkelt!⁣

 

De bästa 10 månaderna i mitt liv (utan sömn).

NovaLiv 13.09.2020 1 webbNovaLiv 13.09.2020 2 webbNovaLiv 13.09.2020 3 webb


Vad gör vi om dagarna som vårdledig?

Skrivet av Caroline Eriksson 11.09.2020

Är det fredag, redan? Som den vårdlediga förälder jag är, så blir det lätt som att dagarna flyter samman. Även om varje dag är unik och speciell i sig själv. Stort kontrast från förra året, som  kändes som en evig lång väntan på bebis, till i år då man knappt hinner blinka och så plötsligt har man en mini-me som springer ifrån en.

 

Eller går. För det är det hon gör nu. Tog inte länge alls från hennes första steg, till att hon nu föredrar att gå framför krypa. En så märklig känsla och syn att se sin lilla bebis komma gående emot en. Men en sån inspiration.

 

Hon går helt själv! 

 

Så modig hon är som bara tar och stiger upp och går, endast 9 månader ung. Som fastän hon faller ibland, stiger upp igen och tar nya tag. Med fart.⁣

Hela hennes hållning utstrålar stolthet, och den glädje hon känner för varje framsteg och ny kunskap glittrar i hennes ögon. ⁣

Hon som möter alla, djur och människor, med glädje och kärlek. Och som är alldeles helt otroligt underbar och perfekt.⁣

 

Hon är så älskad.

 

119055184 631906361054894 6008934493080369952 n

 

Hur får vi dagarna att gå som vårdledig då?

Jo, förutom allt bus och lek här hemma, inomhus och utomhus, så är vi nog på vift också för att få miljöombyte. I tisdags köpte vi en ny, men begagnad, vagn. Det är den du ser på bild. Den är perfekt som stadsvagn, när vi ska till stan. Så liten, smidig och svängde dit jag ville utan minsta problem. 

Vi bokar in playdates med andra barn och mammor, umgås med vänner, går våra dagliga promenader och cyklar så snabbt vädret tillåter. Sen försöker vi vila och mysa så ofta vi får möjlighet.

 

Jag trivs så bra att få vara hemma med Nova, och är så tacksam att ha möjligheten att kunna vara det. 

 

118989656 3247820241960698 3500407791554547698 n

 

Och det var min lilla uppdatering. Nu ska jag fortsätta dagen.

 

Jag önskar dig en riktigt fin och avkopplande helg. Ta hand om varandra.

 


30 saker om mig, innan jag fyller 30 år.

Skrivet av Caroline Eriksson 08.09.2020 | 1 kommentar(er)

Om 16 dagar fyller jag 30 år, och här är 30 saker du (kanske) inte visste om mig.


Ja, efter denna fina bild av mig bland solrosor.

119000355 2721611188126250 7074478741644706570 n

 

1. Har inte färgat håret på 5 år. (nu skrev jag denna lista på min instagram carloine förra torsdagen, så nu stämmer ju inte det här mer.)

2. Har två yrkesutbildningar, samt är diplomerad Hälsoinspiratör.

3. Är 167 cm lång.

4. Jag har två tatueringar.

5. Vinägerchips är favoritchipsen.

6. Jag har hypotyreos (sen jag var 11 år) och celiaki (sen jag var 14 år).

7. Jag är en drömmare, dagtid och om nätterna. Minns även så gott som alla drömmar.

8. Jag har färgat håret i regnbågens alla de färger. Dock inte på en och samma gång, men än är det inte försent för det. ????

9. Jag tycker inte alls om orättvisor, och är inte rädd för att stå upp för mig själv och andra.

10. Den mest spelade låt på mitt Spotify år 2018 och 2019 är en låt av Kanye West.

11. Min favoritblomma är nejlika. ????

12. Jag kan fläta hela håret i franska flätor (inåt och utåt) utan att se i spegeln.

13. Mitt livs bästa resmål var till Färöarna som utbytesstudent.

14. Men det är även för att jag reser annars aldrig. Som på sant: aldrig. I hemmets lugna vrå mår jag bäst.

15. Favoritljuden är regnet mot fönstret, sprakande eld i spisen och mitt barns andetag.

16. Jag äger ytterst lite kläder.

17. Min favoritfärg är turkosblå. ????

18. Jag har hål i öronen, och haft 3 piercingar. Varav en av dem piercade jag själv.

19. Jag är en högkänslig extrovert introvert.

20. Dagen mitt barn föddes var det mitt favoritväder: mulet. ☁️

21. Jag är duktig på att ta det lugnt och göra ingenting.

22. Men när jag gör något, gör jag det snabbt.

23. Är duktig på mycket. Att paketera in saker är inte en av de sakerna. ????

24. Har lätt för att känna glädje, och bjuder gärna på mig själv.

25. Har även lätt för att känna överlag, och skulle kunna gråta till en McDonalds reklam, ba jag har PMS.

26. Gillar doften av nya böcker. ????

27. Tycker om kryddstark mat. Och sushi. Mmmmm... sushi! ????

28. Blir bättre för varje år att inte bry mig om vad andra människor tycker om mig.

29. Jag tycker om mig själv.

30. Det bästa som hänt mig under mitt snart 30 åriga liv var att få bli mamma till Nova Liv. Hon är mitt allt och det viktigaste för mig.

 

 

He va he.

 


En så fin helg, och total makeover för mig.

Skrivet av Caroline Eriksson 07.09.2020

I helgen har vi haft finbesök av min mamma. Trots att vi inte bor SÅ långt ifrån varandra, men ändå en bra bit som kräver planering och övernattningsplats, så är det nog allt för sällan vi möts. Det känns ju inte på samma sätt när man är ifrån varandra, men ändå håller kontakten så gott som dagligen via telefonen. Men när man väl möts så kommer känslan att: "Vi måste ses oftare".

 

Så denna helg var bokad endast för mamma. I fredags körde jag och Nova till stan och plockade upp mamma från bussen och åkte raka vägen till Prisma. Nova fick en supermjuk och supergullig Lama-kramdjur (som mamma förklarade heter "moomoo", för hennes mission denna helg vara att lära barnet säga "mommo"), och jag insåg att Nova alltid kommer bli överöst av gulliga och fina saker, och en massa kärlek, av sin mommo. 

Vi vuxna fick god mat och annat smått och gott till helgen.

 

På vägen hem tog vi den längsta möjliga väg man kan till Petalax, så att barnet kunde få sova, och jag fick samtidigt lite egentid med mamma, på samma gång vi såg vackra vyer.

 

118916955 969065950240725 3952002876709608139 n

En nyklippt och nyfärgad pudding.

 

Efter morgonkaffet på lördagsmorgonen förvandlades vårt hem till en frisörsalong. Jag skulle få färga mitt hår för första gången på fem år (!!!), och samtidigt klippa mig. Vi hade inte riktigt någon större vision innan vi började. Jag hade visat bilder av modeller med lite längre bob, och modeller med nästan snaggat hår, så mamma hade fria händer.

 

På insta-storie (carloine heter jag på instagram, följ mig, för där är jag mer aktiv) bjöd jag på en före bild. Osminkad, trött mama, med håret som hände nerför ansiktet. Mitt hår har fått växa fritt sen februari, så det som då var en fin frisyr såg nu ut att behöva första hjälpen. Och det fick den (jag). 

Var så skönt att få bli ompysslad och uppiffad, och förändringen blev total. 

 

Sån makeover! Så snygg jag blev. 

 

118920930 2369575386671694 8152154266050408328 n

Min vackra mamma, och världens bästa bebis.

 

Eftersom jag piffat upp mig för dagen, och klockan var ung, så åkte jag, Nova och mamma iväg till Närpes. På vägen såg vi massor av vackra solrosfält, och vi stannade för att fotografera oss vid ett. 

 

Så mäktigt med de mörka molnen som avslöjade att det skulle regna endast minuter efter att vi fotograferat oss. Tur att vi hann.

 

118894798 1165676897159228 460220464048927969 n

Världens bästa bebis och den fina mössan.

 

Nova är så pigg och glad. Förutom att hon nu bara mest vill gå, gå, gå, så har hon även börjat tala mer så att man vet att det är med mening. Och med ord som man kan förstå. 

Till exempel nyss, under tiden jag skriver detta blogginlägg, så for hon in i sitt sovrum och sa "Babba". När jag pekade på de olika Babblarna-böckerna hon har på sin hylla på väggen, och frågade "Vilken bok vill du ha?", så sa hon "Den" när fingret for förbi Diddi.

 

Hon säger även "Där", när man frågar var något är (om hon ser det man frågar efter), och det är de senaste orden i hennes vokabulär. Sen har hon en handfull andra ord hon säger, och det är så kul att få se glädjen i hennes ögon när man förstår henne. 

Min solstråle.

 

118933345 349743193018828 8583681284183012756 n

Jag och mitt hjärta.

 

I Närpes köpte jag mig en simdräkt, så tanken är nu att för första gången på 12 år (eller mer?) ta och besöka en simhall. Barnet älskar vatten, så tror hon kommer att trivas. Blir det en hit så ska vi besöka simhall oftare. Åtminstone en gång per månad. 

 

För min egen skull också. Man blir ju så bekväm av sig, speciellt i mönster som kanske inte gynnar en. Som att gömma sin kropp eller inte klä sig i baddräkter på grund av tanken att "vad ska andra tänka?". En tanke som jag säkert tänkte för tio år sen, som inte längre är min. 

Idag kunde jag inte bry mig mindre. Speciellt inte vad andra människor skulle tänka, eftersom deras tankar inte är mina, utan deras egna från egna möjliga osäkerheter.

 

Idag prioriterar jag glädje, och viktigt för mig att även få föra över livsglädje till barnet. Så för hennes (och min) skull ska min kropp ha baddräkt och besöka simhall. 

 

 

Och ja, från simdräkter och kroppskomplex, tillbaka till Närpes. Vi åt även på Casa i Närpes. Så god mat. Så MYCKET mat.  Nova är så duktig att ha med på restaurang, och hon satt och var glad för alla lampor som hängde ovanför borden, och åt sin mat så fint (även om en del hamnade på golvet).

 

118919985 621839055187132 7562799816637474277 n

Känner mig så fin i min nya frisyr.

 

Jag är så nöjd med mitt hår. Det är en så perfekt frisyr för mig. Den här bilden fotograferade jag igår, söndag, och mitt hår är inte stylat. Alls. Efter klipp och färg på lördagen, så lät jag det bara självtorka. Sov en hel natt, borstade inte ens håret på söndagsmorgonen, och så där snygg kan man vara i håret ändå.

 

Har du turen att bo nära Jakobstad, så rekommenderar jag verkligen att fara till mammas salong. Hon använder Organic Colour Systems för färgningar, och Davines för schampo och styling.

Köpmansgatan 8. Utsikt över Runebergsparken. Style by Stina.

 

118882458 315363709733001 8537812950823110318 n

Tre generationer av Girl Power.

 

Igår, söndags, tog vi det lugnt. Gick en promenad. Lunchade. Fredriks mamma, Novas fammo, hälsade på, och sen blev klockan så mycket att det blev att ta allt pick och pack och starta mot Vasa igen. Det var så kul att ha mamma här, och hoppas det inte tar länge tills nästa besök igen. 

 

Jag är så tacksam att ha henne som mommo till Nova, 

och Nova har haft så roligt hela helgen. Så värdefullt att ha flera vuxna att kunna ty sig till och skapa anknytning till.

 

 

Och det var min helg i bilder och text.  Hoppas att du hade en fin helg också.

 


Att träffa nya vänner i vuxen ålder

Skrivet av Caroline Eriksson 03.09.2020 | 1 kommentar(er)

Att träffa nya människor är inte det lättaste ju äldre man bli. Har man inte gemensamma vänner, arbetar tillsammans eller börjar studera, så känns det som att man inte har lika lätt för att få vänner på äldre dar. 

Obs, obs! Inser nu att jag skrev "äldre dar". Är nog medveten om att jag fortfarande är ung. Men det är inte lika lätt som det var i lågstadiet, då man ba cyklade iväg, knackade på hos en kompis dörr och frågade "Kan du va?".

 

Men förra veckan la jag ut på min instagram-storie (följ mig på instagram, carloine heter jag där) att jag och Nova söker kompisar att umgås med om dagarna, och fick napp med detsamma. Och i dagarna två har nu jag och Nova fått lära känna nya människor.

 

2 1

I helgen kommer Novas mommo på besök, och har frisörsaxen med. Det blir barnets första besök av frissa, och pannluggen ska trimmas till. Börjar verkligen bli dags för det. Foto: Jenni Haavisto Photography

 

Igår träffade vi Jenni och hennes son som är lite över ett år. Jag och Nova möttes av dem på deras gård, och innan vi ens hann innanför dörren gick munnen i ett på oss. Även om vi är uppvuxna nära varandra, så var det första gången vi möttes. 

Och det var ett sånt möte då det kändes som att vi känt varandra i många år.

 

Nova busade med Jennis son, gosade med hennes enorma akita-hund Freja, och blev fotograferad i Jennis hemmastudio. 

Det var så roligt, och vi kom överens om att nästa gång får de komma hem till oss.

 

3 1

Jag är så stolt över mitt barn som möter allt och alla med sån glädje och kärlek. Djur som människor. Hon är en stor inspiration för mig.

Foto: Jenni Haavisto Photography

 

Idag åkte jag och Nova iväg på ännu ett äventyr. Den här gången körde vi inte lika långt, och fick även idag träffa en människa som är lika ung som jag, och vi är uppvuxen bara tio kilometer ifrån varann. Ändå var det först nu som våra vägar korsades. Och så tacksam jag är över det.

 

Så varm och fin människa. I timmar talade vi om högt och lågt, och allt kändes så avslappnat. Våra barn, hennes son föddes nio dagar efter Nova, kom så bra överens. Så fint att se. Även idag fick Nova träffa en stor och snäll hund, och märks hur mycket hon tycker om alla hon möter. Djur som människor, hon möter alla med sån kärlek och glädje.


På väg hem igen somnade Nova innan vi ens kom ut på landsvägen, och jag valde en annan rutt så hon skulle få sova mer än tjugo minuter. 

Fick min önskan besvarad med detsamma, då jag hamnade att köra efter en vindmölla (då går det sakta), och hela vägen hem fick barnet sova och jag satt och var tacksam över dessa dagars möten.

 

 

Att även hur svårt det kan kännas att träffa nya människor, speciellt nervöst att kasta sig ut och lära känna andra, så är det så värt det. Både jag och barnet har fått så mycket utav dessa dagar, och av varje människa man möter kan man lära sig något. 

Jag hoppas att få träffa dessa fina kvinnor igen, och att våra barn ska få ha glädje av varann i många år. 

 

Tack, tack, tack.

 


1 år och 1 dag.

Skrivet av Caroline Eriksson 02.09.2020

1 år och 1 dag emellan dessa bilder.⁣

Tänk vad mycket som har förändrats. Inte bara min kropp, och det faktum att jag nu har en person i mitt liv jag skulle gå genom eld för.⁣

30.08.2019 31.08.2020

Till vänster: 30.08.2019. Till höger: 31.08.2020


Det är hur man värderar livet på ett helt annat sätt. Hur det man en gång tyckt varit viktigt, nog fortfarande har ett värde. Men ingenting är, och kommer vara, så värdefullt som ditt barn.⁣

Hur man ser världen i helt andra färger. Känner med helt andra känslor.⁣



För ett år sen kunde jag inte ens föreställa mig hur livet skulle se ut idag. Kunde bara drömma. Hoppas. Längta och vänta.⁣
Och så mycket bättre det blev, än jag någonsin vågat tro.⁣



Jag är hemma, jag är din, Nova Liv. ⁣

 

31.08.2020 2

 

Påminner om att följa mig på instagram om du vill ha en daglig uppdatering av mig. Carloine heter jag där.

 


Barnets första steg, och ett avsked av sommaren.

Skrivet av Caroline Eriksson 31.08.2020

Vilket perfekt avslut det blev på sommaren. 

Bakom mig har jag nu den vackraste och lugnaste helgen, där jag till och med igår fick sovmorgon. De är sällsynta, men åh så underbara de där morgnarna.⁣

Villaavslutningen är alltid den "högtid" jag gillar mest. Kanske för att det inte är så stor press eller stress kring helgen. Man får bara vara, om det är det man vill. Det är ett mysigt avslut på något som varit, och en fin start på något nytt.


På lördagskvällen tände vi tomtebloss, som barnet inte brydde sig vidare om, för hon ska bara gå. GÅ!⁣

 

Nova Liv har tagit sina första steg utan stöd!

 

Tidigare under lördagen satt jag med Nova på golvet, när jag plötsligt ser hur hon går emot mig. Ett, två, tre steg och sedan i min famn. Jag blev först chockad, för såg jag riktigt? Gick hon faktiskt utan stöd?

Jag testade ha henne att stå igen, och visst gick mot mig. Om och om igen. Lyckligtvis var Fredrik också hemma så han fick uppleva hennes livs första steg, och vi var så stolta. Lika stolt som barnet, vars ögon glittrade av lycka när hon lärt sig något nytt.

 

9 månader och 16 dagar var hon när hon tog sina första steg. Och nu är det enda hon vill göra; gå.

 

118616791 10158245609388880 6252429973215838946 o

 

”En gång började du gå⁣
du släppte tingen omkring dej⁣
och kastade dej ut på golvet⁣
utan att hålla i någonting⁣
Gör om det!⁣
Gör om det!”⁣

- Ingrid Sjöstrand (1979)⁣

 

118617414 10158245609223880 3945383831080895322 o

 

Igår, söndag, var vi till Övermalax för att fotografera oss och plocka vackra solrosor att ha i vas på köksbordet (kostar 0,50 € styck). Det var så otroligt vackert, och vi fick så många fina bilder bland alla solrosor och humlor. Nova skrattade högt och stod bland solrosorna och njöt.

Jag vill göra det till en tradition att i slutet av varje sommar åka till ett solrosfält för att fotografera och plocka hem en bukett. 

 

För det blev det bästa avslutet man kunde få, på livets bästa sommar. 

 

118617489 10158245609583880 2094687533742580673 o

Och här sitter jag nu, på sommarens sista dag, med värme, glädje och kärlek i hjärtat. Jag är så redo man bara kan bli för hösten. 

 

Hur var din villaavslutning? 

 

 


Att ta farväl av en kär vän

Skrivet av Caroline Eriksson 18.08.2020 | 2 kommentar(er)

Ett par månader innan jag skulle fylla sjutton år så fick jag en kompis att dela mitt liv med. Det var sommaren 2007 och jag minns det fortfarande som igår, då jag och min vän körde från min mamma i Jakobstad, till min lägenhet i Vasa. På min nacke vilade världens mjukaste och finaste kattunge;

Mr Fantomen.


Han föddes ur en av min mammas dåvarande katts kullar. Från att han föddes hade jag bestämt mig att han var min, för jag var hans. Vi hörde samman.

Och så blev det.

 


I tretton år har han varit en del av mitt liv. Tillsammans har vi upplevt sex boenden, tre städer (om man vill räkna Petalax som en stad, höhö), två utbildningar, min tonår som blev till vuxen ålder, Fredrik och en graviditet. Och så mycket där emellan, men du förstår vart jag vill komma.

Fantomen har alltid varit med, och charmat alla som varit i hans närhet. Alla tycker ju sina djur och barn är speciella, men han är speciell.

 

 

 

På grund av att han alltid tyckt om andra människor, stora som små, så tog jag för givet att det var han som skulle acceptera förändringen bäst när Nova föddes.

Men så blev det inte.

 

Från början visade Fantomen att han blev nervös om Nova grät som nyfödd. Men vartefter tiden har gått och hon blivit äldre, så har även en svartsjuka vuxit fram hos honom. Om man jämförde med de andra katterna Leila (som inte bryr sig alls / håller sig undan) och Mohicana (som älskar Nova, och går iväg om hon får nog) så har jag inte fullt ut kunnat lita på Fantomen.

 


OBS OBS OBS!

Viktigt att understryka här att Nova har inte gjort något åt Fantomen så han ska hysa agg mot henne. Hon älskar alla sina djur, och säger bara ”aaah” när hon får se sina katter och höns. Det här har varit sen hon föddes, och han klarade helt enkelt inte av att inte vara den enda bebisen i huset.

  

Även om vi försökte det mesta, allt, så insåg jag att jag kanske behövde ta ett beslut som fick mitt hjärta att värka. För ett par veckor sen blev det ett faktum, och jag gjorde en annons på facebook.

Fantomen sökte nytt kärleksfullt hem.

 


Att skiljas från Fantomen var det allra sista jag ville göra. Men om inte förr så när man bli förälder får man sätta sitt ego till sidan. Se till och göra vad som är bäst. Och det bästa för Fantomen vore om han fick bo på en plats där han fortsättningsvis fick vara den bebis och kunglighet han är, och få all uppmärksamhet.

 

118143611 620929628616909 1883928262268039239 n

Sista bilden tillsammans med Mr Fantomen.

 


I fredags flyttade han. Till en trevlig kvinna som bor i naturskön miljö. Hon hade andra katter från förr, men jag visste att det inte skulle bli något problem från Fantomens sida.

Även om jag var nära till tårarna, de där sista minutrarna jag höll om honom, så kände jag att allt skulle bli bra. Och så rätt jag hade.

 


Redan samma kväll som Fantomen flyttat fick jag bild av den nya ägaren som visade att Fantomen satt och åt god mat tillsammans med sin nya kattkompis. Så fint betyg.

 

Skarmavbild 2020 08 18 kl. 09.30.36 

 

Hörde även av mig på söndagskvällen för att se hur helgen gått, och han mår så gott. Precis vad man vill höra.

 

¨
Det känns tomt nu efter honom. Jag väntar fortfarande på att höra Fantomens tassar, och kommer lyssna efter det ljudet länge. Jag kommer alltid minnas honom, och ha en plats i mitt hjärta för honom. Men samtidigt som jag fortfarande sörjer, så gläds jag, för jag vet att han nu mår bra.

 

Han får fortsätta sitt pensionärsliv i vacker miljö, med andra katter och snäll människa. God mat, och mys inomhus (och utomhus) hur mycket han vill.

 

I 13 år, nästan halva mitt liv, var han en del av mitt liv. Det är en stor del av mig som flyttat nu.


9 månader i magen, 9 månader utanför magen.

Skrivet av Caroline Eriksson 17.08.2020 | 1 kommentar(er)

Den trettonde varje månad minns jag tillbaka till en mycket speciell dag för mig. Dagen då Nova föddes. Datumet kommer alltid att vara speciellt för mig, och varje dag den trettonde ser jag på klockan lite extra ofta fram till klockslaget hon föddes. Försöker minnas tillbaka vad som hände. Vad jag kände. Vad klockan visade när jag fick höra världens vackraste ljud; ljudet av när Novas tog sitt allra första andetag. Första gången jag fick höra henne gråta.

Sa till och med till Fredrik på operationsbordet; "Hon låter gullig". 

 

I torsdags var det samma visa, bara att det var en lite annorlunda känsla än tidigare. Det var Novas 9 månaders dag. En fullgången graviditet är 9 månader, och jag fick bära Nova i 9 månader och lite till i magen. Även om det på slutrakan kändes som 45 månader. 9 månader i magen, och nu 9 månader utanför magen. 

Men alltid nära nära nära.

 

9manaderinne 9manaderute

 

Nu var det lika långt ifrån förlossningen, som jag bar henne i min mage, och på något sätt så känns det som en ny era som börjar. Än idag kan ha svårt att greppa att det var hon som hela tiden var i min mage. Som jag fick känna sparka i min mage. Som höll mig vaken om nätterna (då och nu). Som fick mig att vilja smaka rönnbär, äta minst fyra tomater varje dag och packa ner saltlakrits och turkisk peber i bb-väskan (godiset som jag inte rörde under eller efter förlossningen). 

 

I torsdags fotograferade vi bilder av Nova, och av Nova och mig, för att försöka jämföra bilden jag tog någon vecka innan beräknat förlossningsdatum, och idag.

 

Min solstråle.

 

NovaLiv 13.08.2020 2 webb

 

Livet är så roligt med Nova. Hon är så rolig. Så smart, uppfinningsrik och helt enkelt världens bästa.

Mitt hjärta.