Visa alla inlägg skrivna januari 2020
Jag tror på kärleken
Det är temavecka på Sevendays och ämnet är äktenskap. Jag har nog aldrig varit den som planerat mitt bröllop. Som haft allt på klart långt innan man ens haft åldern i att kunna gifta sig. Sån är bara jag. Ronja däremot bloggar om att hon tror på äktenskap, och som jag har förstått det så ser hon själv fram emot den dagen hon gifter sig, och drömmer om sina ringar.
”Jag har funderat på varför fler lever i sambo förhållanden och inte alls väljer att gifta sig. Idag vill många ha frihet. Frihet värdesätts extremt högt. Kanske är man rädd för att binda sig? Inte kunna dra om man det blir jobbigt? Man kan inte längre ställa livet efter enbart sig själv? Eller så är ett äktenskap bara inte viktigt för en?”
- Ronja i sitt blogginlägg "Jag tror på äktenskap".
Jag lever ju i ett samboförhållande. Ett förhållande som vi får fira 9 år tillsammans i år. Vi är inte förlovade. Inte gifta. Men lika kära och lyckliga ändå.
Nej, jag är inte rädd att binda mig. Då hade jag inte tagit ett bygglån och byggt hus tillsammans med Fredrik. Man kan i ett sunt förhållande inte ”bara dra när det blir jobbigt”, utan man får helt enkelt lära sig att kommunicera. Och det hinner man förhoppningsvis lära sig innan ett giftermål eller innan man bestämmer att ta sitt förhållande till nästa steg. Vare sig det är att köpa en skohylla tillsammans (det första gemensamma köpet jag och Fredrik gjorde), eller bygga hus eller gifta sig.
Även om man är sambo så får man nog ha respekt till den andra partnern, vilket nog betyder att du anpassar dig till en viss del. Det kallas väl även att kompromissa.
Däremot så får du lära dig att anpassa dig när du får barn, och då anpassas ens liv enligt barnets behov.
Och inte är det heller att ett förhållande skulle vara mindre viktigt för mig, eller att vi tar vår kärlek mindre på allvar, bara för att vi inte gift oss. För att vi har hunnit göra det mesta tillsammans, bara i ”fel ordning”.
Som ett par har vi hunnit gå igenom så mycket, kanske mer än vad många gifta par har hunnit med. Varje mot- och medvind har gjort oss starkare, och under dessa 9 år har Fredrik kommit att bli min bästa vän. Han som känner mig in och ut, och som jag vet alltid kommer att backa mig. För vi har varandras rygg.
Kärlek och förhållanden är ett val. För man gör ju valet att stå vid varandras sida. Varje dag.
Min älskade familj
Det är inte så att jag inte skulle tro på äktenskap. Men jag tror mer på kärleken. Ett äktenskap för mig är inte är den enda kärleksförklaringen, och det som visar att ”ens kärlek är starkast eller är menad att hålla för evigt”. Det vet vi ju alla att det krävs så mycket mer än så.
Jag tror på ett äktenskap kan göra mycket så mer behändigt, speciellt om man ser till det byråkratiska.
Jag tror också att jag och Fredrik kommer en vacker dag stå bredvid varandra vid magistraten, och lova varandra evig kärlek. Men att vi inte har bråttom dit, även om jag idag kan tycka det ska bli kul för Novas skull att se sin mamma och pappa gifta sig, och hur värdefullt det vore för oss att ha henne vid vår sida.
Men tills vidare så lever vi lyckliga i alla våra dagar, i vårt samboförhållande.
En vanlig dag i föräldraskapet
"Skulle vara kul att läsa om hur en vanlig dag ser ut för er. Många bloggar visar endast den rosafärgade sidan av föräldraskapet och alltid kul att läsa om hur folk klarar av sin vardag."
- Christina
Tack för frågan, och självklart kan jag visa hur en helt vanlig dag ser ut för oss här hemma. Men vill börja med citera mig själv från september månad.
"Jag vill varken fylla mitt instagramkonto med bilder av, eller blogga om, en människa som ännu inte kan göra valet att själv bestämma vad som publiceras eller känns okej att visas på internet för en hel massa med människor.
Sen tänker jag även på, även om det är tråkigt, att alla inte alltid vill väl. Det har jag redan hunnit uppleva flertal gånger under mina år på sociala medier. Att trots att jag skulle gå igenom eld och skydda mitt barn som en lejonhona, så vill jag inte utsätta hen för något som h*n inte kan påverka eller bestämma själv."
Så skrev jag i början av september, då Nova fortfarande var den anonyma bebisen i magen. Även om vi inte visste vem hon var, så visste vi hur vi ville hantera sociala medier och bebis. Och att skriva om tantrums, amningsvägran och bajsblöjor kommer aldrig bli en del av denna blogg.
Läs blogginlägget från september här där jag förklarar mer ingående.
Nåja. En vanlig dag, hemma hos oss.
Graviditeten gjorde mig till en frukostmänniska, och när man är förälder är man aldrig ensam på wc.
En vanlig dag börjar för oss runt 09:00 på morgonen. Före det har vi nog varit vaken och ammat flera gånger, för att sedan somna om gott.
Jag stiger alltid upp en halvtimme / timme tidigare än Nova, om Fredrik är på morgonskift (eller sover efter nattskift), för att själva kunna få en lugn stund innan dagen börjar, och kunna ge allt fokus till Nova när hon väl vaknar.
Är Fredrik hemma (ledig eller kvällsskift) så sover jag så länge jag kan och vill, och då är vi som en hel familj vid köksbordet vid frukosten.
Jag såg en passande bild på instagram häromdagen, där det stod:
Mom 1: nights are so hard. I have to nurse him everytime he wakes to get him back to sleep.
Mom 2: nights are a breeze. All I have to do is nurse her each time she wakes and she goes back to sleep.
Perspective is everything.
Och så har det varit här hemma. Vi tycker hon sover bra, även om vi vaknar om nätterna för att amma, men det är ju helt normalt för en så ung en att vara hungrig och vilja ha närhet om natten.
Igår var Mr Fantomen med på vår promenad. Jag tycker dimman är så vacker.
Varje dag gör vi åtminstone en promenad. För att barnet ska kunna sova, och jag få frisk luft.
Tror nog aldrig jag promenerat så mycket, och njutit av det, som när Nova föddes. Det är också kul att få se hur kroppen återhämtat sig från kejsarsnittet och alla infektioner efteråt, och hur mycket mer man orkar för varje dag.
Man kan ju inte förvänta sig att allt ska vara som innan man blev gravid, när ingenting kommer att vara som det varit med ett barn i sitt liv. För mig blev det ju så mycket bättre med allt, även om min kropp är förändrad (och det får den vara).
Jag är tacksam för att vi kunde amma.
Vi ammar fortfarande ofta* (varje eller varannan timme), och ammar endera i ett mörkt rum eller i soffan framför ett bra tv-program.
Vår dotter är så pigg på livet och vill vara med om allt, och då är det bra att få pausa i ett mörkt rum ibland eller ha ett amningshalsband att pilla på.
* Bröstmjölk är väldigt lättsmält och då äter ammande barn oftare. Sen är ju allt relativt också vad man har för tidsbegrepp.
Mys med min familj.
Kvällarna är till för att mysa. Vi njuter av en god middag tillsammans (som Fredrik lagar). Vi ser på tv, läser bok, pratar om dagen tillsammans och är det barnets baddag så badar vi. Sen så avrundar vi dagen, varvar ner och somnar allihopa som en familj tillsammans.
Vi tar helt enkelt dagarna som de kommer, utan stress eller någon press. Vissa dagar hinner man med mer, och andra har man bara fått ge fokus på att ge barnet mat och hålla henne nöjd med livet.
Alla har upp och nedgångar, även i föräldraskapet, men jag tycker ärligt inte att något är jobbigt på det viset. Jag njuter av att få vara mamma och jag känner mig trygg i min mammaroll.
10 tips till dig som vill amma
Att amma är inte alltid det lättaste. Som med allt annat. Om man kan amma så kräver det övning, tålamod och samspel med barnet. Det kommer perioder så amningen inte fungerar lika bra som det har, och det är helt enkelt en resa och process som man får uppleva tillsammans med barnet. Och så är det världens mysigaste stund.
Jag har gjort mig mitt eget amningshalsband och samtidigt som jag visar upp halsbandet så tänkte jag ge dig mina 10 bästa tips att få till en lyckad amning.
10 tips till dig som vill amma
● Amningsnapp. För många kanske inte amningen fungerat optimalt från första början. Barnet kanske tar fel tag av olika orsaker, kanske behöver barnets mun ännu växa till sig, eller så kanske du har sår på bröstvårtan och där amningsnappen kan lindra. För många kan amningsnappen vara det som gör det möjligt att helamma.
● Sköna kläder. Även om kyla inte är det bästa, så är spända kläder ännu värre och bäddar för mjölkstockning. Använd kläder i mjukt material och som inte trycker på brösten. Gör slut med obekväma bh.
Amningshalsbandet är något du kan ha med dig överallt.
● Olika ställningar. Det går att amma i flera olika ställningar. Du kan ha barnet vilandes på en amningskudde i din famn. Du kan amma i "rugbyställning", du kan även liggamma. Hitta den ställning som är bekvämast för er att amma i.
● Följ barnet. Alltså kan du behöva amma varje timme, ibland flera gånger i timmen, istället för var tredje timme som gamla råd säger. De flesta bebisar vill bara vara nära och vid bröstet första tiden. Helt normalt. Lyssna till barnets signaler när hen visar hunger.
● Ta hjälp av partner och omgivning. Om du har möjligt så tar du emot all hjälp du kan få, så du kan fokusera på att få igång amningen.
Jag har gjort mitt eget amningshalsband. Amningshalsbandet hjälper barnet att fokusera vid amningen, om hen är lätt distraherad.
● Hud mot hud. Förutom att det är mysigt, så hjälper hud mot hud bland annat till att man ammar lättare, barnet är lugnare och barnet håller kroppstemperaturen bättre. Slappna av i axlarna och kroppen, och låt amningsstunden vara helig mellan dig och barnet.
● Utvecklingsfaser, ökningsfaser och amning. Amningen kan påverkas av de faser barnet går igenom, genom att barnet endera vill äta konstant eller amningsvägrar. Bli inte rädd, utan ha is i magen. Det går över.
● Amma i ett mörkt rum, amningshalsband, gå runt. Hitta sätt som fungerar för er. Om barnet lätt distraheras vid matstunden kan det hjälpa att äta i ett mörkt rum eller ha amningshalsband.
Amningshalsbandet stimulerar barnets finmotorik och alla sinnen stimuleras av de olika färgerna och formerna på pärlorna.
● www.babybaby.se är sidan för alla goda råd du kan behöva.
● Ta ingen stress. Är det så att det endast går att amma på ett bröst, så är det alldeles tillräckligt. Man kan helamma från ett bröst. Om du vill amma men även ge modersmjölkersättning, gör det! Om amningen blir ett enda stort stressmoment, och du inte mår bra av det, så går det att ge mat och närhet på andra sätt till barnet. En glad mamma är ett glad bebis. Ni gör det som funkar bäst för er.
Har du egna tips för att få till en lyckad amning?
Livsviktigt, en handbok i kroppspositivt föräldraskap
När jag för mindre än ett år sen plussade på stickan, så var det som att hela mitt liv fick ett nytt fokus. Nya perspektiv och en helt ny mening.
Samtidigt som jag bar på universums största gåva, så var jag samtidigt så rädd.
Rädd för att inte alltid kunna finnas till och skydda mitt barn, mot världen och dess normer som gör så många sjuka.
För även om jag själv aldrig skulle tala viktprat med ett barn, eller värdera kroppar, så är det något som är så vanligt bland många. Hur folk medvetet och omedvetet projicerar sina ena rädslor på sin omgivning. På sina egna barn.
Och det är livsfarligt.
När min dotter föddes så visste jag att det var så oerhört viktigt att hitta verktyg för att ge henne en stark och stadig grund. Låta henne växa upp i ett tryggt hem utan en våg (har fortfarande inte vägt mig på mååååånga år), och lära henne att acceptera sig själv och andra. Lära henne sånt jag själv lärt mig av livet, och sånt jag önskar jag själv som liten hade vetat av eller haft omkring mig.
Och då kom den här boken som ett svar på mina böner.
Karin Kajjan Anderssons "Livsviktigt, en handbok i kroppspositivt föräldraskap".
Denna bok är som balsam för själen. Som en varm kram till mitt inre barn.
Så träffsäker, självklar och livsviktig.
Samtidigt som Kajjan skriver om ämnen som kan vara (och är) riktigt tunga, så vågar hon vara rak på sak och samtidigt ge en hopp om framtiden.
Jag har haft lika stor nytta av boken för mig själv, själsligt, som jag har fått verktyg i mitt föräldraskap.
"Så träffsäker, självklar och livsviktig."
Tack vare denna bok så har jag åter en gång varit den lilla flickan som satt halvt naken på den kalla stolen vid skolsköterskan. Jag minns de gånger någon ropat ord om min kropp efter mig, i korridoren och på stan. Hur djupt ner i marken jag velat sjunka. Den ilska jag samtidigt känt.
Denna bok har fått mig att gråta. Så befriande.
Jag har fått reflektera över händelser som jag nästan förträngt, och det är väl så vi fungerar. Gömmer vissa saker djupt inom oss, för att skydda oss själva.
"Jag vill ge henne verktyg för en stadig grund. Verktyg för att lära henne att hon är värdefull och har rätt att ta plats."
Men jag vill inte bara skydda mitt barn. Jag vill ge henne verktyg. Verktyg för en stadig grund i sig själv. Verktyg för att lära henne att hon är värdefull och har rätt att få ta plats, hur hon än ser ut. Lära henne att utseendet inte har någon betydelse, vad omvärlden och medias ideal än säger. Att hon inser sitt eget värde, utan att behöva andras bekräftelse. Göra henne beredd på att möta denna värld. Stark, stolt och rak i ryggen.
Jag vill se henne blomma. Jag vill se henne acceptera och respektera sig själv och andra.
Och jag kommer alltid (alltid alltid) vara vid hennes sida.
"Vare sig du har barn, arbetar med barn eller har någon gång varit ett barn själv: läs denna bok."
Och denna livsviktiga bok har lyckats väcka så många känslor hos mig, samtidigt som jag fått fina verktyg att använda i mitt föräldraskap.
Vare sig du själv har barn, arbetar med barn eller har någon gång varit ett barn själv:
Om det är något du ska göra så är det att läsa denna bok. Låt den landa i dig, och låt ditt barn få veta att hen duger som hen är. Att vi alla är lika mycket värda, och har lika mycket rätt till att få existera. Ta plats.
Läs den.
Så syns barnvagnen i mörkret!
I blogginlägget där jag visade upp vår fina barnvagn, så kunde du även se att vi har belysning på barnvagnen. För att vi ska se i mörkret, och för att andra ska se oss. Nu tänkte jag visa med en lite mer beskrivande bild hur bra vi verkligen syns i mörkret, och samtidigt berätta var du kan hitta din belysning själv till barnvagnen.
Den här bilden är fotograferad med telefonen igår, på vår kvällspromenad.
Mörkret hindrar inte oss från att ta promenader.
Framme vid vagnen har vi "Airam Hugo", som är en cykellampa / cykelstrålkastare som du kan hitta i butiken från allt från 10 euro och uppåt. Vi har två Hugo fastmonterade, och de lyser verkligen upp tillvaron. Tips till dig som har barnvagn eller cyklar runt när det är mörkt!
Baklyset är även där två lampor som lyser rött. Lampan har olika funktioner, så den kan endera endast lysa rött eller så kan man välja att den blinkar i olika mönster. Den hittar du på Biltema för ett par euro.
Här är blogginlägget där jag visar upp vår fina vagn (länk).
Han överraskade mig totalt!
Efter förlossningen grät jag en hel del. Jag grät för att graviditeten var över. Jag grät för att förlossningen inte gick som tänkt, men att det ändå blev så bra. Jag grät för att jag fått uppleva det mäktigaste man kan vara med om, tillsammans med Fredrik. Jag grät för att jag äntligen fick hålla mitt barn i mina famn. Jag grät för att hon var så otroligt söt.
Och alla tårar var av lycka.
Det var på den tredje dagen, då vi fick åka hem från sjukhuset, som jag grät som mest. Grät av lycka för att barnläkaren sa att Nova var en en pigg, frisk, glad och söt bebis. Grät för att vi skulle få slippa hem. Grät för vi lämnade sjukhuset. Kändes som om en barnmorska skulle springa efter oss och säga att vi inte fick ta hem barnet. Istället sprang bara en barnmorska efter oss för att ge oss en ”luntlapp” från förlossningen, där Novas längd och vikt stod. Tydligen hade vi glömt den efter oss på rummet. Sen grät jag så bilens rutor immade igen, för att allting blev så verkligt. Då fick jag skärpa mig tills vi var hemma igen.
Och då, när jag steg innanför hemmets dörrar, grät jag igen för att Fredrik hade överraskat mig totalt.
Fredrik överraskade mig totalt med en ny säng!
Medan jag ännu var gravid så hade Fredrik byggt en sängram, och vi flyttade madrasserna på golvet. Det kan du läsa om här (länk). Det enda jag hade varit orolig för, efter kejsarsnittet, var hur tusan jag skulle komma upp från golvet när vi väl kommit hem.
Men under tiden jag och Nova var på BB så hade Fredrik köpt en ny säng till oss. Tydligen något han planerat i hemlighet, men som föll sig passligt att sängen var redo att hämtas under tiden vi låg på BB.
Jag älskar naturmaterialet och de behagliga mönstren i sänggaveln och nattduksborden som Fredrik lagat själv.
Fredrik har ju alltid varit duktig på överraskningar, men den här tog nog priset. Fatta hur skönt det är att få komma hem, nyförlöst och med en bebis, och få sova i en splitterny säng! Jag trodde knappt det var sant.
En säng, som är så stadig och skön, att den rörs inte ens en millimeter, fastän hur man skulle hoppa i sängen (inte för att vi håller på med sånt här i huset).
Det är nog inte många nyblivna föräldrar som säger att man sover gott om nätterna, men jag kan med handen på hjärtat säga att den här sängen gör att jag sover som en kunglighet. Här sover vi gott, alla tre.
I spjälsängen huserar Novas alla kramdjur. Den röda bläckfisken är den enda jag virkat själv till Nova.
Tanken var ju att Nova skulle sova i sin spjälsäng, men ända sedan BB har vi samsovit, och här hemma vägrade hon spjälsängen. Det förstår jag. Har man varit 9 månader i en trygg och varm mage, så vill man och behöver få vara nära på utsidan. Det är trots allt en stor, skrämmande och kall värld, där man behöver få närhet och värme.
Hon ligger alltså mellan oss, i sitt neste. Vilket innebär att hon får cirka 140 centimeter att sova på, medan vi får 10 centimeter var, höhö.
Ett rum för avkoppling.
Och det var historien om det bästa överraskningen jag kunde få. Sovrummet är absolut den plats man kan slappna av och ladda batterierna vid nu.
Pimp my barnvagn.
I min tonår så visades "Pimp my ride" på MTV. Helt dödliga människor med helt vanliga bilar, fick en dröm i uppfyllelse då Xzibit knackade på deras dörr, körde iväg med deras bil för att sedan återvända med världens coolaste bil. Vissa fick till och med ett akvarium i sin bil.
Det närmsta jag kommit att pimpa min lilla röda bil, är klistermärket av Jesus som kramar om en katt, som finns bredvid ratten.
Men nu har vi ju en splitterny och fin vagn att pimpa upp, och den röda tråden är belysning. Som jag tidigare nämnt så gäller det ju att synas här på landet, eftersom många kör så fort om en då man promenerar. Så nu ska du få en ordentlig titt på vår barnvagn, samtidigt som det blir en liten recension.
I djungeln av barnvagnar så valde vi en Crescent comfort, med både sitt- och liggdel, så vi kan ha nytta av vagnen länge.
Några kriterier vi hade för vagnen var:
- Stora hjul som klarar av terränger som vi har här. Så många vagnar vi såg som hade små hjul framme, eller hjul som var nära varandra fram vid vagnen. Inte något som intresserade oss.
- Bra gung.
- Smidig och lättkörd.
- En vagn vi kan använda i många år.
Och det fann vi i denna skönhet.
Vagnen är bekväm att köra med. Den har bra och mjukt gung i sig, och vi behöver inte gå många metrar innan Nova har somnat tryggt i vagnen. Runt om vårt hus har vi olika terränger (gräsmatta, grus, asfalt och lera) och vagnen har varit smidig att köra i överallt. Ingen skillnad om vi gått på is, lera eller i djupsnö. Fram har vi kommit utan problem.
Det enda som jag har att anmärka, är att ena framhjulet fick punka. Vi märkte det vid butiken häromveckan, och det verkar som att det har läckt från ena ventilen. Kan även ha gjort det redan när vi köpte vagnen, men upptäckte det först nu. Men nu har vi köpt ny innerring, så vi kan gå på våra promenader utan problem.
Något som denna vagn här är en "taklucka", så Nova kan njuta av den vackra himlen, och vi kan se henne utan att störa henne under promenaden.
Vagnens tyg är vattenavstötande, vilket är behändigt.
Nåja, till belysningen. Förutom en fin reflex som Sandra virkat åt Nova till vagnen, så har vi även belysning fram vid vagnen och bak vid vagnen. Så vi verkligen ska synas.
Eftersom vi inte har gatubelysning på vägen vi bor, och det annars är allmänt mörkt största delen av året här i landet, så är det nog bra med rama belysning på vagnen.
Varje dag så är jag så tacksam och glad för att gå mina promenader med Nova och Fredrik. Speciellt när det kan vara så här vackert.
Vad har du för barnvagn,
och vad är det bästa med den?
Sex för husfridens skull.
En fråga jag sett flera gånger i facebookgrupper och forum är: ”Hur ofta har ni sex i ert förhållande?”.
Kanske är det så att sexlivet har bara fasat ut och sinat iväg (märks det att jag även hänger i amningsgrupper?), kanske är det så att ens partner vill mer än en själv. Kanske är det så att man helt enkelt är nyfiken på att se hur andra ligger runt i sina hem, och kanske är man bara den som vill jämföra sig med andra.
Och vet du vad jag har märkt?
Jo, en hel del har jag märkt i mina efterforskningar om hur folk ligger. Men det första jag lagt märke till är att
1. allt är så relativt. Medan ena hushållet tycker att det ligger alldeles för lite, när de ligger en gång i veckan, så kan ett annat hushåll tycka de ligger alldeles tillräckligt, om de ligger varannan månad.
Att jämföra ett sex endast i antal gånger man utför det så säger ingenting alls om förhållandet eller hur man upplevt sexet. Eller hur stor lust man har på sex.
2. Varför går så många med på sex för husfridens skull? För vem är det roligt eller ens givande att gå med på eller vara med om sex, där ena partnern inte riktigt vill?
3. Det är oftast kvinnan som känner att hon måste gå med på sex i ett heterosexuellt förhållande. Och hon går med på det. Eller tjatar kvinnor till sig sex också, och tycker det känns bra efteråt (en fråga, för jag har faktiskt ingen aning)?
4. Glöm inte bort den grupp som inte kan ha sex, på grund av förlossningsskador. Man får inte bara ta för givet att en nybliven förälder är redo, fysiskt eller psykiskt, att sexa loss när man har en liten bebis.
Ska man dra det här kortet om närhet och kärlek, så tror jag att man kan vara nära sin partner och ha ett mycket kärleksfullt förhållande, även om man inte sexar loss var och varannan vecka (eller månad eller år). Att ett sex man gör ”bara för att man måste”, inte är lika värdefullt som det sexet där båda verkligen vill ha varandra.
Istället kan det lätt bli att man hamnar i en ond cirkel där sexet ska ske på rutin eller någon annans villkor är ens egna. Och vad är så kärleksfullt med det?
Sex ska vara (enligt mig) något roligt. Något varmt. Och det är helt normalt att ens lust går i vågor. Medan man vissa perioder inte kan få nog av varandra, så kan man i vissa perioder behöva närhet på andra sätt. Och det ska vara okej att säga att man är trött, inte vill och prioriterar annat i livet.
Närhet får man och kan ge på så många andra sätt. Så vad du än gör, rangsätt inte ert förhållande i hur många eller få gånger ni ligger.
Och för guds skull, jämför inte dig och er med andra par som ligger.
Illustration från hejhejvardag.
Gåva till nyfödd
Jag var ensambarn tills jag var sju år gammal, och ändå var jag aldrig ensam. Jag hade massor av kompisar sen jag var bebis, och minns än idag hur roligt jag hade det när jag lekte med grannens barn.
Och därför är jag också så glad att flera av våra vänner har fått barn, tidigare förra året, och nu i början av detta år. Inte bara för att vi föräldrar emellan har ännu mer gemensamt att tala om, men även för att våra barn kommer att kunna ha glädje av varandra.
För att välkomna årets bebisar till världen så har vi förberett med gåvor, och nu ska du få se vad vi köpt åt bebisarna.
Presentpåsar är världens bästa uppfinning, speciellt om man som jag inte är världens bästa på att paketera presenter. Så här blev gåvorna att se ut, som Nova skulle få ge sina nya vänner.
Tanken är att Nova ska bli lika tvåspråkig som sin far, och förra helgen fick hon träffa sina första finska kompis. Det var en så otroligt stor skillnad när flickorna var bredvid varandra. Nova såg ut som en jätte, jämfört med det nyfödda barnet vid hennes sida. Trots att det bara skiljde åtta veckor mellan dem. Otroligt hur snabbt bebisar kan växa.
I presentpåsen fanns body, byxor och en mössa som alla hör till samma set, med texten "Born 2020" på.
Som jag nämnt i ett tidigare blogginlägg, så är potatismjöl en nödvändighet. Speciellt om bebisen skulle få röd rumpa. Så självklart skulle de nyblivna föräldrarna få ett paket med potatismjöl!
Jag använde mig av mina fina kunskaper i photoshop, gjorde etiketter och limmade fast dem på förpackningens båda sidor. Nu går det ju inte att ta miss på vad gåvan är till för.
Och det var gåvorna som Nova gett till sina nya vänner.
Levande barn, kör sakta.
Jag har nog aldrig (i vuxen ålder) fått så mycket frisk luft och promenerat så gott som dagligen, som när Nova kom till våra liv. Hon tycker om vagnpromenaderna, och jag tycker om att uppleva världen med henne.
Men det finns något som jag skulle vilja prata om. Bilar och folk som kör hårt.
Majoriteten av alla som kör förbi oss saktar inte in. Ingen skillnad på väglag, tidpunkt på dygnet eller om det kommer mötande trafik.
Vid vägkanten står jag med mitt barn och hjärtat i halsgropen.
Vi har ju reflexer på oss, reflexer på barnvagnen och starka lampor vid hjulen som lyser vägen framför oss.
Vi syns, folk bara bryr sig inte om att sakta in för en liten sekund.
Jag önskar att fler kunde sakta ner, och inse att det är inte bara så tjohejsan att gasa förbi för kung och fosterland när människor (och pyttesmå och alldeles underbara bebisar) går en promenad på sidan om vägen.
Levande barn, kör sakta.
Ps. Det finns de som har förstånd att sakta ner när vi möts på vägen, och till er är jag hjärtligt tacksam.
