bloggheader4

Visa alla inlägg skrivna januari 2020

Levande barn, kör sakta.

Skrivet av Caroline Eriksson 18.01.2020

Jag har nog aldrig (i vuxen ålder) fått så mycket frisk luft och promenerat så gott som dagligen, som när Nova kom till våra liv. Hon tycker om vagnpromenaderna, och jag tycker om att uppleva världen med henne.

Men det finns något som jag skulle vilja prata om. Bilar och folk som kör hårt.

 

Majoriteten av alla som kör förbi oss saktar inte in. Ingen skillnad på väglag, tidpunkt på dygnet eller om det kommer mötande trafik.
Vid vägkanten står jag med mitt barn och hjärtat i halsgropen.

 

Vi har ju reflexer på oss, reflexer på barnvagnen och starka lampor vid hjulen som lyser vägen framför oss.
Vi syns, folk bara bryr sig inte om att sakta in för en liten sekund.

 

Jag önskar att fler kunde sakta ner, och inse att det är inte bara så tjohejsan att gasa förbi för kung och fosterland när människor (och pyttesmå och alldeles underbara bebisar) går en promenad på sidan om vägen.

 

Levande barn, kör sakta.

 

Ps. Det finns de som har förstånd att sakta ner när vi möts på vägen, och till er är jag hjärtligt tacksam.

 

82781137 2551734331819236 7012433468281847808 n


En livsviktig bok.

Skrivet av Caroline Eriksson 16.01.2020 | 1 kommentar(er)

Jag är en person som sällan, så gott som aldrig, unnar mig något. Mina pengar har jag istället spenderat på "tråkiga saker" som räkningar och mat, och kläder eller smink blev aldrig ett stort intresse för mig. Men om det är något jag tycker om, och något som jag gärna kan spendera en slant på, så är det böcker.

För två år sen så såg jag till att köpa tillbaka och läsa mina favoritböcker från barndomen: Harry Potter. Nu har jag igen alla sju böcker, och har på känn att jag kommer att läsa dem fler gånger. Även för Nova, när hon blir tillräckligt stor.

Förra året när jag var gravid spenderade jag majoriteten av mina dagar med att läsa. Jag läste Stina Wollters "Kring denna kropp", som även den har en fin plats i min bokhylla. Jag läste otroligt många kriminaldeckare. 

 

Så när jag i år fick nys om att Karin Kajjan Andersson hade skrivit en bok om kroppspositivt föräldraskap, ja då var jag inte sen att förhandsbeställa den.

 

Igår blev den utgiven. Idag fick jag hålla den i mina händer.

 

82297076 1425140657646875 5136288974821654528 n

Barnet råkar matcha boken.

 

Som nybliven förälder till en dotter, så kändes det extra mycket självklart att köpa denna bok.

 

För även om ätstörningar varken tar hänsyn till vare sig kön eller ålder, så är jag medveten om att det ansvar jag nu har över hur jag talar till och om min kropp, växte enormt i samma sekund min dotter föddes. Hur det sätt jag behandlar min kropp kommer lära henne.

 

Det här är livsviktiga saker.

 

Hur jag önskar att hon kommer få vara trygg i sin egen kropp. Hur jag hoppas att jag får några verktyg att ta fram i och med denna bok. 

 

För att få vara trygga i vår egen kropp, det borde vi alla få vara värda.

 

Så ja, nu är dagarna framför mig räddade. Ser fram emot att få läsa denna bok, och ja, en recension lär nog komma sen.

 

 


Saker vi (inte) behövt med nyfödd, och husets roligaste rum.

Skrivet av Caroline Eriksson 14.01.2020 | 6 kommentar(er)

Innan Nova föddes så såg man knappt i hemmets inredning att vi väntade barn. Allt sånt hade blivit med stor omtanke placerat i barnrummet, så fint inrett, i väntan på henne. Idag står rummet tomt (!!).

Nu där jag sitter vid köksbordet så har jag inom räckhåll babystrumpor, bitleksak, babygym och barn. Så tiderna kan ändras, mot det bättre.

 


Samma dag jag och Nova kom hem, bar vi spjälsängen från hennes rum in till vårt. Hon sov i den knappt en halv natt, trots att vi värmt upp babynestet varmt och gosigt. Men jag förstår henne. Har man varit 9 månader (och lite till) i magen, så är det sista man vill att sova ensam. Närhet är det viktigaste av allt.

 

 
Det ”enda” som vi inte köpt var en sitter, och länge fick jag stresskissa eller äta med Nova i famnen, om Fredrik var på jobb. För bara jag ens tänkte tanken på toabesök eller mat så var det som att hon visste av det, och blev klarvaken och riktigt förbannad om jag trodde jag kunde ha henne i nestet bredvid mig.

Sittern skulle alltså visa sig vara en livräddare för mig senare (när Fredrik började jobba igen). På mellandagarna var vi in till stan och fyndade en babysitter, och Nova älskade den. Från att ha varit fastklistrad på mig så var det nu en nöjd bebis som sparkade på i sittern.

 


Skötbordet, som jag i mitt gravida tillstånd tyckte var oerhört viktigt, blev inte använd en enda gång, och hittade nytt hem där den förhoppningsvis kommer i användning. Istället blev grovköket för varje dag mer och mer anpassat för barnet, och idag är det ett av de roligaste rummen i huset. Ja, om du frågar Nova.

 grovkok baby caroline 1

 

I oktober 2018 såg grovköket heeeeelt annorlunda ut. Typ så här såg det ut då (länk länk). Kallt och vitt. Idag är det lite mer... färggrannt. Har man möjlighet så rekommenderar jag alla som kan att skippa skötbord, eller se till att ha det så nära vatten som möjligt. Vi har valt att inte använda oss av våtlappar fulla av kemikalier, utan tvättar helt enkelt bara med vatten. 

 

Jag har förstått att vissa barn inte alls tycker om när det är dags för blöjbyten eller klädombyten, men Nova skulle kunna spendera största delen av vakna tiden här. Så roligt har hon.

 

grovkok baby caroline 2grovkok baby caroline 3

 

Igår blev Nova två månader, och det var även igår hon upptäckte sina händer. Vårt geni till bebis.

Det var så roligt att se hur fascinerad hon var över sina nyfunna händer. Hon låg i evigheter och tittade och smakade på händerna. Tog med ena handen och rörde vid den andra, och så stirrade hon sig skelögd på nytt på händerna. Underbart att få se henne utvecklas.

 

Men ja, nu tog min koncentration slut. Det var ju grovköket jag skulle skriva om.

Runt om där Nova ligger så finns allt vi behöver för blöj- och klädombyten. Babyolja, tops, mesoft, nagelsax, termometer.. Och så solen, hennes bästa vän. Långt innan hon upptäckte sina händer, så upptäckte hon solen. Länge kunde hon ligga och prata och skratta till solen.

 

grovkok baby caroline 4

 

Novas ögon har också blivit så bra att hon nu ser på längre håll. Då passade vi på att hänga upp en mobil också ovanför henne, så hon är underhållen från alla håll och hörn i grovköket. 

Inte undra på att hon tycker det är ett av husets roligaste rum.

 

grovkok baby caroline 6

 

Mitt tips från mig till dig är att: har du bebis så kommer du att behöva potatismjöl. 

 

För om bebis får röd rumpa så behövs något för att lindra, och då är potatismjöl det bästa. Vi köpte Natusan MILD (hahahha på att det ordvalet) baby powder, men öppnade bara produkten och så luktade hela huset starkt av parfym. Oskämtat. Riktigt förjäkligt. Varför ska företag ens få för sig att lägga till parfym i produkter för små barn? Bebisar som luktar så gott av sig själva.

 

Så istället för att använda oss av parfym-natusan så tog vi till potatismjöl. På en natt var det röda borta, och barnet var nöjd. Så potatismjöl: KÖP DET! 

Jag har tvättat ur en kryddburk och fyllt med potatismjöl.

 

Gjorde en snabb googling, för Natusan Mild Baby Powder doftade så giftigt, och hittade att studier visar att överdriven användning av talk kan ha koppling till äggstockscancer.

 

grovkok baby caroline 7

 

Och det var grovköket, husets roligaste rum.

 


Tack underbara kropp för vad du givit mig.

Skrivet av Caroline Eriksson 13.01.2020 | 4 kommentar(er)

Som gravid fick jag uppleva det här med att ens kropp inte längre var ens egen. Förutom att jag skapade liv, så blev även min kropp något som andra trodde var socialt acceptabelt att kommentera (skoja ba, det är aldrig okej).

Hur man tog på min mage (utan lov). Kallade mig tjock. Informerade mig om att jag inte skulle vara nöjd över mina bristningar. Hur jag var ohälsosam (man kan inte avgöra om en kropp är hälsosam eller inte enbart på kroppens utseende).

 

Vill bara säga: f*ck you, och tack till mig som ändå klarade av att gallra bland alla galenskaper. Det var min kropp före jag blev gravid, det var min kropp under tiden jag var gravid, och det är min kropp nu. Den var aldrig någon annans att bestämma över eller kommentera.

 

 

Jag hade inga problem med att se kroppen förändras. Förändring är en del av livet. Jag är så stolt idag över vad den åstadkommit. Vad jag klarat av. Min kropp är så cool.

 Varje bristning är ett minne för att jag i 9 månader bar på och skapade liv. Mitt ärr kommer för alltid vara en påminnelse om att jag fick äran, lyckan och privilegiet att möta mitt barn. Barnet, som är det bästa som någonsin hänt mig. Min dotter.

 

Hon, som jag ska lära att hon duger, precis som hon är. Att hon är så älskad. Nu och för alltid.

 

Och just därför har jag inga problem med att älska min kropp.

Tack underbara kropp för vad du givit mig. Till dig är jag evigt tacksam.

 

12.01.2020 webb 01

 


Pizza, promenader och namn.

Skrivet av Caroline Eriksson 10.01.2020

Som mammaledig får man nästan koncentrera sig för att ha koll på vilken dag det är. Idag är det i alla fall fredag, det vet jag för att vi gör vår egen pizzadeg och pizza.
Jag råkade köpa mörkt glutenfritt mjöl, men det blir säkert gott ändå. He e ju pizza vi talar om.
Annars då?

 

Trots att jag inte har koll på dagarna, så njuter jag av varje dag. Vi är dagligen ute på promenad med barnvagnen, och det är en av dagens höjdpunkter. Att få gå sida vid sida med Fredrik och tala om livet, och med vår älskade dotter som sover tryggt i vagnen.

 

Jag blir glad för varje bil som har förstånd att sakta ner när de kör förbi oss.

 

Och snart kommer vår dotter officiellt heta Nova (Liv), istället för Eriksson Tyttö som hon kallas nu av byråkratiska enheter. Vi postade idag brevet till magistraten där vi bestämt oss för hennes för- och efternamn. Tog tid (pga kommunen), men bättre sent än aldrig.
Glad för den fina service och för den kvinna vi kom i kontakt med vid magistraten, som fick saker att ske.
He ska va redi kvinnokrafter ti allt.

 

(p.s. som svar på en fråga "om vi visste om vi väntade en pojke eller flicka under graviditeten, och om vi hade andra namnval"; nej, vi visste inte om vi väntade en tjej eller kille. Samma dag jag blev igångsatt gjordes ett sista ultraljud, och inte ens då behagade sig Nova att avslöja sig. Hon var den bästa överraskningen man kunde få, och kommer få, i livet. 

Vi visste därför också först efter förlossningen att hon var Nova. Några namn hade vi inte heller funderat så mycket på.)

 

Och nu ska jag fortsätta fredagsmyset med min älskade familj.
Ta hand om dig.

81734924 10157531611633880 3444717110314401792 oFrån vår promenad igår.

 


Närhet och mat.

Skrivet av Caroline Eriksson 07.01.2020

Att amma var ingen självklarhet för mig. Själv är jag uppfödd, och klarade mig fint, på ersättning. Omkring mig fick jag höra om hur kämpigt det kunde vara att få till amningen. Från rådgivningen fick jag tipset att köpa hem ersättning, långt innan barnet ens var fött.

Trots allt så försökte jag filtrera bland allt och alla omkring, för att se hur det skulle gå och kännas när hon väl var med oss.

 

När jag fick henne till mitt bröst, på uppvaket efter kejsarsnittet, så föll sig allt så naturligt. Nova fattade grejen med detsamma och vi hade turen att få till amningen redan på BB.
Hon har från start blivit helammad, och jag hoppas vi kan amma länge. Så länge det är möjligt. Så länge jag vill. Men framför allt så länge hon vill.

 

För mig är amningen så värdefullt. Det är ett sätt att ge mitt barn mat. Det är ett sätt att ge henne närhet. Trygghet.
Jag trivs.

Sen skulle hon fått exakt samma närhet och trygghet, även om jag av olika orsaker inte ammat.

 

Jag hoppas man kan sluta höja på ögonbrynen eller skruva på sig på grund av att man ser någon ge sitt barn mat (och själv inte vet vad man ska göra med sig / känner behovet att kommentera ATT någon ammar), samtidigt som jag hoppas man kan sluta rangsätta vilket sätt som är det bästa sättet att ge sitt barn mat / närhet.
Skammen överlag måste bort från föräldraskapet.

 

Alla sätt är lika bra,
och alla föräldrar är de bästa och gör det bästa de kan för sina barn.
Piste. Hakuna mata.

 

82130892 3342614395809007 3913494266478854144 n


Vad jag har gjort när jag varit borta.

Skrivet av Caroline Eriksson 06.01.2020

Jag är tillbaka! Mitt jullov från bloggen måste få ett avslut här, för annars finns det en risk att ledigheten blir lite längre. Men skönt, det har det varit. Trots att jag varit aktiv på instagram (carloine heter jag där), så har det varit på ett helt annat sätt. Instagram är så enkelt, och är inte ett medie som kräver en massa tid. Jag kan ju sköta det mediet utan problem, även när jag ammar. Bloggen däremot är en plats där man behöver få tiden och en enorm tekopp för att få till ett blogginlägg.

 

 

Under mitt jullov har jag fått fullt ut ha fokus på min familj. På Nova som för varje dag växer och får en underbar personlighet. Hon skrattar, "pratar", är stark i kroppen och har redan försökt (och i misstag) svängt sig från rygg till mage. Så gott som dagligen, förutom de där dagarna det stormade och regnade, har vi varit ute på barnvagnspromenad. Jag och min familj.

Vi har firat julen tillsammans. Mellandagarna. Nyåret. De första dagarna av det nya året.

Och jag är nu som en helt ny människa. Nästan. Känner mig så lugn och i frid med allt, att jag önskar det skulle få fortsätta så här. 

 

Tänkte jag skulle ta och gå igenom hur förra årets sista dagar, och hur årets första dagar, har sett ut. 

 

Julafton firades som vanligt här hemma, bara vi. Men det som inte hörde till vanligheten var att i år var det inte bara jag och Fredrik, utan även vår älskade dotter. Hennes första jul.

Hela julafton gick ut på att mysa. 

 

Gjorde julmat, gick en julpromenad med barnvagnen, öppnade julklappar och såg på en film.

Önskar varje julafton från och med nu får vara lika mysig och fridfull.

81318209 483694319224300 3047415833522339840 n copy

 

 

81459243 1191210701083966 9033939424773144576 n

 

På mellandagsrean åkte jag och min familj in till stan. Shoppade en babysitter till Nova, som hon älskar! Hon är en tjej som älskar när det är rörelse, så sittern fick 10 av 10 möjliga poäng.

Till mig själv shoppade jag en ny telefon, och det var minst sagt på tiden. Trots att jag har systemkamera så är det inte så att man hinner springa runt och fotografera med den, speciellt inte när man har ett spädbarn i famnen så gott som hela tiden. När min gamla telefon endast fotograferade suddiga bilder, och var allmänt slö som en sengångare, så fick jag nog.

 

Så nu har jag en ny telefon som fotograferar med häftiga funktioner, där bakgrunden blir oskarp. Resten av bilden är skarp som bara den.

 

82448536 470262997219617 2831226593093877760 n

 

Fantomen hade krapula.

 

81889505 2522718948000069 6460249833935470592 n

 

Och på årets näst sista dag hade vi besök av en höggravid vän som fångade detta underbara ögonblick på bild. Mitt hjärta slår extra slag av värme, glädje och kärlek när jag ser denna bild. Den sammanfattar fint varför 2019 var de bästa årets någonsin i mitt liv.

 

giphy

 

Nyåret var speciellt, eftersom Fredrik jobbade natt då. Så tolvslaget firades här hemma, bara jag och Nova. Från ett mörkt rum såg jag grannarnas fyrverkerier, och sen gick jag och sova nöjd till ett nytt år.

 

81182430 520399435234887 4302668898211201024 n

 

Det finaste man har sätter man på bordet.

 

81667690 600971623808997 4498559921335304192 n

 

En annan dag fick vi besök av en annan vän, som hade med sig olika sjalar. Jag testade ringsjal, som kändes bäst av alla sjalar jag testat (vilket förvisso inte är så många, men ändå). Men ännu är jag inte helt frälst när det kommer till sjalar. Även hur skönt det säkert kan vara att ha båda armarna fria, så vill jag hålla om min dotter när jag bär på henne.

Så tills vidare så klarar vi oss nog utan sjal eller bärsele här hemma, tills vi hittat något som känns rätt till 100%. Hon har ju sin sitter som hon tycker om.

 

82283749 1314261415447959 5956280265503408128 n

 

Gårdagens morgonpromenad. Så otroligt vackert. Funderar även om någon skulle vara intresserad av att läsa en recension om vår barnvagn? Den är hur bekväm som helst att gå med, och klarar både asfalt och grusvägar och har hunnit testa den i olika väderlekar, men kan nog skriva mer om den än så.

 

82130892 3342614395809007 3913494266478854144 n

 

La upp en bild på instagram där barnet äter, och skrev lite tankar om mat och närhet, och miste samtidigt ett par följare (miste även en del följare när jag skaffade höns och blev gravid). :DDDD

Tänker att det kanske inte har med mig att göra, eftersom även jag hunnit avfölja personer av personliga skäl. Kanske har det med mig och göra, och det är helt okej. Kanske de bara nyårsstädade bland sina flöden. Sist och slutligen tänker jag att sociala medier och följare sist inte är det viktigaste av allt.

 

 

Det viktigaste är det du just har fått se:

Dagar av glädje. Dagar av närhet. Kärlek. Familj och vänner.

 

Nu har min dotter vaknat, så jag loggar ut och upptäcker dagen med henne. Vill du se mer, och oftare, av mitt liv så rekommenderar jag att följa mig på instagram: carloine, eller så håller du ut och nöjer dig med krasslig uppdatering på bloggen.