Visa alla inlägg skrivna maj 2020
Att shoppa hållbart
Politiker ger ofta dubbla signaler i sin politik. De vill att man ska vara hemma så länge som möjligt (både när det kommer till äldreomsorg / hemvård eller att vara föräldraledig), men varken resurser eller pengar växer på träd. Så man får vara lite uppfinningsrik.
Jag har alltid varit sparsam, och shoppar inte i onödan, men om inte förr så nu så gäller det att vara lite mer sparsam. Eftersom jag gjort valet att stanna hemma i över ett år (hade nu pengar vuxit på träd hade det blivit ännu längre) med Nova, så betyder det även att vi får tänka och leva ekonomiskt.
Men det är inget nytt i mitt liv. På grund av miljötänk och hållbarhet, men framförallt ekonomin, så köper jag så gott som allt begagnat. När jag tittar omkring mig, från soffan där jag sitter och bloggar nu, så ser jag en hel massa loppisfynd. Och fler kommer det bli.
Nova växer så det knakar. Det är först nu, snart sju månader efter att hon föddes, som vi börjar köpa kläder själva till henne. I början klarar man sig mycket gott på kläderna i mammalådan (där är det massor av oanvända kläder än som hon vuxit ur), och så vill andra gärna köpa och ge bort kläder i gåvor när man har en nyfödd hemma.
Men nu har Nova vuxit ur nästan alla kläder i garderoben, så det var dags att uppdatera.
Jag hann inte ens efterlysa efter kläder i hennes storlek, när jag igår fick privat meddelande av en trevlig kvinna från byn, som hade massor av kläder att sälja för billig peng. Så på en solig terrass, med säkert avstånd, satt vi och gick igenom påsar av kläder och valde ut några klädesplagg som Nova kommer ha användning av i sommar.
De flesta av kläderna är Lindex, Kappahl och Muumin, och jag blev så nöjd över alla fynd. Speciellt enhörningströjan, eftersom vi alla i familjen gillar enhörningar.
Senare på kvällen, medan jag nattade barnet, så fick jag åter igen ett meddelande. Denna gång av vår granne, som undrade om Nova ville ha denna leksak; gratis! Blev så glad över hur snälla människor vi har omkring oss, och hur vänliga själar det finns som tänker på en.
Det lyckades dock inte med nattningen, eftersom kvällsvilan blev lite för sen (men så behövlig), så hon fick komma upp en liten stund och leka med sin nya leksak. Den blev uppskattad med detsamma. Och när hon inte leker med den, så är den åtminstone snygg att se på.
Så nu tänker jag fortsätta med att köpa allt, från kläder till möbler, begagnat. Att om man behöver något nytt till hemmet framförallt först efterlysa om någon har att sälja begagnat. Under tiden kanske man hinner reflektera över om den där saken faktiskt är nödvändig i sitt liv, eller så råkar man ha tur och får napp och saken med detsamma. Höhö.
Handlar du mycket begagnat?
18 år med sköldkörtelsjukdom
Det är tydligen den internationella sköldkörtelveckan. Jag har större delen av mitt liv levt med hypotyreos, sköldkörtelunderfunktion, och det har blivit så en del av mig att jag knappt reagerar eller tänker på att min hypotyreos skulle vara något problematiskt.
Men problem. Det har sjukdomen minsann gett.
När jag var 12 år, eller var det 11 (minnesproblem kan vara ett symptom), så fick jag min diagnos. Sjuk hade jag nog varit länge före, men det skulle ta en tid innan grundorsaken upptäcktes.
Jag hade hudproblem, magproblem, var trött och flera andra symtom. Men det värsta var nog att jag var så orkeslös. Jag ringde på morgonen till mamma, när jag var på väg till skolan, och berättade hur jag inte orkade komma uppför den lilla backen på Kvarnbacksgatan, där vi bodde då. Hjärtat rusade, det svartnade för ögonen och jag trodde på allvar att jag skulle dö varje dag på grund av hur jag mådde.
När jag fick min diagnos, och det visade sig att min sköldkörtel knappt producerade några hormoner mer, så började jag med detsamma äta Thyroxin. Och det äter jag än idag. 18 år senare.
Har man dagligen ätit mediciner i 18 år, och har en sjukdom som fått en att lära känna sin kropp och mående, så är det lätt att man till sist glömmer bort den. Låter sjukdomen bli en del av en, den man är.
Det tog många år innan mina värden hade stabiliserat sig, och under åren har jag haft olika stor dos medicin. De senaste 10 åren har jag mått så bra, att det inte var förrän jag längtade efter att få bli mamma som jag tänkte om min hypotyreos kunde orsaka problem eller försvåra en möjlig graviditet för mig.
Någon vecka efter att jag plussat så ringde jag mödrarådgivningen för att meddela att jag är gravid, och förklarade att min thyroxindos måste höjas. Alla som är gravida och som äter läkemedel pga sköldkörtelsjukdom ska automatiskt justera sin medicinering. OBS OBS OBS, det är läkaren som gör ordinationen och håller koll på din medicinering. Det är inte jag.
Dock hjälpte det inte att höja medicineringen en första, andra eller ens femte gång. Mina värden var så åt skogen, och jag var livrädd. Ångesten och oron av allt jag googlat som har med hypotyreos och graviditet att göra, och att gång på gång se ens sköldkörtelvärden vara sämre än någonsin.
Tips: googla aldrig sjukdomar. Speciellt inte när du är gravid och redan känslig.
Bild från när jag var gravid i vecka 30. Fotograf: Cecilia Calrén
När jag blev inlagd på dropp, pga hyperemesis, på BB så sa läkaren att hon aldrig mött någon med såna värden. Jag vågade knappt ställa den fråga jag så undrade över, men tog mod till mig.
”Hur påverkar det här barnet?”.
Men att jag kunde vara lugn, för barnet tog allt vad den behövde, fick jag till svar. Trots att jag då spytt i nästan 20 veckor varje dag, och hade sköldkörtelvärden på vift, så tog barnet var hen behövde av mig.
Min thyroxindos höjdes än en gång, och denna gång rejält, och nästa gång jag tog blodprov för att se till mina värden så hade det stabiliserat sig.
På apoteket när jag hade hämtat ut mina mediciner, och BB när jag fött Nova, så fick jag höra att de inte mött någon som ätit så hög dos thyroxin. Men det var det min kropp behövde, och ut kom Nova.
Tio fingrar, tio tår, vacker, rolig och tidig i sin motoriska utveckling. Alla farhågor, ångest och oro släppte då.
När jag senaste kollade mina värden så var de det bästa jag haft på länge. De är stabila och jag är tillbaka på min normala dagliga dos av thyroxin, även om den i sig är hög.
Skulle kunna skriva hur mycket som helst om min hypotyreos, eftersom det är trots allt något jag kan mycket om. MEN.
Det viktigaste jag vill få fram, och det som jag själv hade behövt få höra är:
bara för att du har sköldkörtelsjukdom så betyder det inte att du kommer ha problem med att bli, behålla en graviditet eller ha komplikationer under graviditeten. Är du redan under behandling så är du i trygga händer, och mår du dåligt eller är orolig så är det lätt att kolla upp dina värden med ett blodprov.
Barnet tar allt vad hen behöver från dig, vad du än tampas med under graviditeten, och den som lider mest är en själv.
Har du frågor om hypotyreos eller
hur det är att ha en sköldkörtelsjukdom?
Skriv en fråga i kommentarerna så svarar jag på allt så gott jag kan.
Läs även:
Bilder och text från de senaste dagarna
Innan jag visar en massa bilder från de senaste dagarna, så påminner jag om:
vill du har en daglig uppdatering av mig, Nova, höns, livet och ba roliga bilder jag hittar och vill dela med mig av: följ mig på instagram.
carloine heter jag där.
Okej, här är några bilder jag vill visa.
Det bor en liten äventyrare i vår dotter, och nu tar hon sig snabbt fram över hela huset för att utforska. Det är inte lika viktigt längre att alltid ha stenkoll var mamma eller pappa är, eller så är det för att hon vet att vi kommer efter om hon försvinner utanför synhåll som hon inte känner sig osäker.
Hon har börjat för en tid sen att stå på alla fyra och ta sig fram, men fortfarande går det snabbast att åla fram som en soldat. Så det håller vi fast vid.
Hon har ju trots allt gjort det innan hon ens var 5 månader. Trodde hon var 5 månader när hon började åla fram, men enligt min kalender var hon 4 månader och någonting. Så glad att jag skriver upp sånt som jag tror (för stunden) är onödigt, FÖR MAN GLÖMMER. Så himla lätt.
Och tiden går snabbt. Allt för snabbt.
Häromdagen gick vi till ett par bekantingar och fick se får. Novas första möte med får, och det blev en hit.
En sån lycka för henne att få växa upp på landet, där det alltid finns en massa djur att få se. Att få springa av sig sen, när man kan, på stora gräsmattor och kunna gå ut på morgonpromenad och höra fåglarna kvittra.
Det sistnämnda gör vi redan nu ibland. Går ut på morgonen med vagnen, stannar och lyssnar till fåglarna och ser så där nyvaket och nöjda ut åt varandra.
Fredrik har åter igen jobbat natt, och vi klarade oss alla.
På bild ser du far och dotter som testar om det är tillräckligt med luft i madrassen han fått sova på, i eget rum, medan jag och Nova hade sovrummet för oss själva.
Var för övrigt första nätterna på över ett halvt år som jag fick hela sängen för mig själv. Vi har ju samsovit nu sen hon föddes, men förra veckan testade jag att ha henne i spjälsängen.
Inte sover hon bättre, men inte sämre heller, så vi fortsätter. Snart har vi väl alla tre egna sängar. Nova med spjälsängen, jag med stora sängen och Fredrik på luftmadrassen. Hehehehe.
Och här är hon, guldhjärtat mitt. Världens gulligaste bebis, och hennes höns.
Tack och hej. Hoppas du får en fin start på veckan.
Att stanna hemma.
Idag ringde jag mitt arbete, för att meddela chefen att jag inte kommer tillbaka på över ett år.
Kändes märkligt, men samtidigt så skönt. Så tacksam att ha möjligheten att stanna hemma med Nova. Min föräldraledighet hade tagit slut i mitten av augusti, men redan innan Nova föddes så hade jag känslan av att jag inte skulle vara på plats då. Och så rätt jag hade. Varken jag eller Nova är redo.
Hon kommer bara vara liten en gång, och när nu det är möjligt för oss att ha henne hemma så kommer jag ta vara på chansen. Och hålla om min bebis hårt.
Så nu kommer jag alltså att vara hemma åtminstone till mitten av augusti 2021.
Skönt.
En sorg och lite ångest i dessa coronatider.
För två månader sen skrev jag om hur skolorna stängdes i landet. Igår öppnades dörrarna till eleverna igen, och många skulle försöka återvända till någon slags rutin och vardag, även om inget riktigt är som förr. Kommer det någonsin att bli som förr?
Även om jag har nämnt att coronan och de undantagstillstånd som råder inte påverkat mig nämnvärt, och det håller jag fast vid (om man ser till att inte vara så extremt social, resa, shoppa i butiker m.m.), så har jag ändå den sista tiden (speciellt senaste veckan) känt av någon slags sorg och ångest.
En sorg för alla nära och kära som missat en stor del av Novas första halvår. En ångest över vad som fortfarande väntar.
Jag vill dra mitt strå till stacken och hjälpa vården och landet genom isolation, och kommer göra det så länge det krävs. Bara tanken på att någon i min närhet skulle bli sjuk i covid får det att knyta sig i magen.
Vi hade tänkt ha namngivningsceremoni i våras. Sen hände covid-19. Nu har jag förstått att det borde lättas efter första juni, och att 50 personer får ordna sammankomst, till skillnad från de tio som nu gäller.
Även om vi, från båda sidorna, har en så liten släkt och närmsta krets att vi blir tretton personer (jag, Fredrik och Nova inräknad) på namngivningsceremonin, så känns det ändå osäkert. Är det värt det att riskera en liten fest?
Jag är rädd att den där osäkerheten kommer att hänga med länge. Även det är en sorg för mig, att jag ska behöva känna så.
Men så kommer ångesten när jag läser i grupper på facebook om människor som undrar om man kan föra sitt snoriga barn till dagis (NEJ NEJ NEJ) eller åka iväg på utlandssemester i sommar (NEJ NEJ NEJ). Det är den mentaliteten som ger mig den största ångesten och oron för vad som väntar, för jag tror många inte har sett vad covid-19 kan ställa till med, och därför inte heller tar det på allvar.
Vi vet fortfarande inte vilken strategi som är bäst, då coronan är så nytt och en stor kris som många aldrig (tack och lov) behövt uppleva. Men om isolation och att ta distans hjälper sjukvården och samhället att hinna ikapp en tickande bomb, så är det värt det.
För jag väljer livet alla dagar i veckan, även om det kan innebära att leva annorlunda för ett tag.
Jag vet att vi sakta men säkert måst någongång återgå till ett normalt liv och samhälle, men kommer det någonsin att existera ett samhälle så som det var före?
När livet förändrades för 6 månader sen
För exakt 6 månader sen så förändrades mitt liv för alltid. Efter ett turbulent och halvt traumatiskt dygn, med mycket känslor, tankar och oro (speciellt på slutet när jag insåg att jag gått med vattenavgång i 2 veckor) för barnet jag burit i nästan 10 månader, så skulle allt släppa i ett andetag. Novas första andetag.
Klockan 15:15 föddes Nova, och när jag fick höra hennes skrik var det som om allt bara släppte.
Allt jag någonsin trodde att jag visste om denna värld, och allt jag trodde jag visste om livet, blev till något nytt att upptäcka.
Jag fick ett helt annat fokus, och kalla det meningen med livet om du vill, när mitt barn föddes. Den viktigaste människan i mitt liv.
Så energisk och amper från första stund. Världens härligaste, sötaste och älskade människa.
Så alldeles perfekt.
Grattis på vår 6 månaders dag.
Tack för att jag fick bli din mamma. Jag älskar dig.
Så vacker dag idag, så vi myste i sjalen utomhus en stund.
Livets första morsdag
Jag hade fått frågan hur jag ville spendera morsdag, i en frågestund på instagram, och mitt svar hade varit att "få sovmorgon, äta god mat och öppna de där två paketen" (som Fredrik hade frestat mig med i en veckas tid, genom att ha dem ovanför garderoben i hallen).
Att få fira sin första morsdag har känts så avsides. Märkligt. Men samtidigt något jag längtat efter så.
(carloine heter jag på instagram, följ mig för dagliga uppdateringar)
Nå, nu fick jag ingen sovmorgon. Men jag fick äta frukost ifred. En stor tavla, rosbuske och min allra första mamma-mugg hade gömt sig ovanför garderoben. Och så fick jag mitt första kort handskrivet av Nova. Med lite hjälp av sin pappa.
Men se de små krumelurerna. Underbart. Jag har ju alltid sagt att hon är ett geni.
Jag hade väl haft planer på att klä på mig ordentliga kläder och kanske sminkat mig, men lämnade i pyjamas och ögonskugga resten av dagen. Längre än så kom jag inte. Istället gjorde vi något som vi hade tänkt göra redan för ett par månader sen: baka pepparkakor. Ett tydligt tecken på att man kanske haft lite fullt upp i babybubblan när man hinner med det först i maj.
Resten av min allra första morsdag var bara mysig. Fredrik, som redan hissat Finlands flagga i regnet för min skull, grillade gott. Jag hade gjort en laxröra som även den var mycket god. Såg på Netflix. Myste med Nova. Hon har nu, efter att ha ålat sig fram riktigt snabbt i en månads tid, lärt sig att komma upp på alla fyra. Så nu tar det inte länge innan hon inte bara ålar fram som en soldat, utan även kryper fram riktigt snabbt på alla fyra.
Inser att det här med lugna stunder om dagarna är ett minne blott, om de någonsin har existerat.
Hon är så snabb!
Och här är hon, miraklet.
"För 180 dagar sen gjorde du mig till mamma. Den mest ärofyllda titel jag kan kalla mig.
Att vara din mamma är det läskigaste och häftigaste jag fått vara med om. Framför allt det bästa, bättre än jag någonsin kunnat föreställa mig.
Folk brukar säga man inte ska tappa bort sig själv i rollen som mamma. Men jag fann mig, en oupptäckt del, genom dig. Varje dag lär du mig tålamod, glädje och villkorslös kärlek. Du gör mig hel.
För dig skulle jag, och kommer jag, att gå genom eld och vatten. Alltid vara vid din sida. Du är den mest värdefulla människa på denna planet, och jag är för alltid tacksam för att du valde mig.
Jag älskar dig, Nova Liv."
Majors naturstig / Tipsa om vandringsleder!
Förra året hade jag stora planer på att gå någon naturvandring tillsammans med Fredrik. Nå, blev ju gravid och spendera istället majoriteten av året med att spy och må illa. Året före satt jag mest i hönshuset och umgicks med mina kycklingar. Och tidigare år så har jag nog helt enkelt inte varit så intresserad av friluftslivet.
Men i och med Nova så är det nog mycket som händer med en (mig). För det första vill jag väl skapa minnen tillsammans med henne. Ge henne möjligheten till en rolig barndom. Att få vara nära djur och natur. Och så för det andra så har jag varit hemma över ett halvt år nu. Jag är rastlös och behöver få se annat.
Så igår, på en solig, varm och vacker dag, åkte vi hela familjen till majors naturstig. Det fina med att Fredrik jobbar inom vården är ju att han just kan ha lediga dagar mitt i veckan.
För tillfället så är det "european babywearing week", och sjalfrälst som jag är hade packat med mig (förutom vatten och ersättning) långsjalen att kunna ha Nova i. Gick hur bra som helst att knyta sjalen på parkeringen innan vi började vandra, och Nova satt stadigt och tryggt i sjalen under hela tiden.
Nu ser ju inte riktigt det här ut som naturskönt område att vandra i, med ellinjer kors och tvärs, men det var början av majors naturstig. Och så världen ser ut idag. Mitt i de skönaste gröna skogar hittar du ellinjer (och tur det finns, för el är nog nödvändigt).
Det var så otroligt vackert på naturstigen. Även om jag mest höll koll på mina fötter, för fasade för att stiga på en orm eller trilla med barnet i sjalen, men de gånger jag stannade och tittade omkring mig så sög jag till mig allt det härliga som en tvättsvamp. Och fotograferade, för att föreviga och kunna minnas allt lite längre.
"En märklig talltopp", stod det på lappen som var faststansad på tallen. En ganska fin tall, skulle jag säga. Speciellt de som har fått växa ifred och med tillräckligt rum.
Till skillnad från många andra gånger jag varit i skogen med Fredrik (t.ex på julgransjakt), så var jag otroligt nog ganska lugn igår. Blev bara ibland lite rädd för ormar, björnar, älgar och vildvittror som kan gömma sig i skogen, men sjöng "Små grodorna" för att hålla borta allt ont.
Majors naturstig är 1,2 km (finns en längre också, men vi mjukstartade vårt hurtiga liv med att gå den korta) och det var bara vi som syntes och hörtes på hela vandringen.
Okej, här kanske jag inte var så fridfull. Svor och muttrade "vems idé det var att ha branta trappor mitt i skogen, för vet ingen att jag har barn i sjal?!". Men efter att ha saaaaakta gått nerför trapporna var det som bortglömt.
Fanns ett fikaställe här också, med bord och bänk av trä, om man ville stanna och pausa i vacker omgivning. När vi ska gå fler naturstigar så ska jag nog ha med god fika, och inte bara vatten och ersättning.
Här står vi vid något som ser ut som forngravar. "I området finns även otaliga stenformationer som kan vara flatmarksgravar från järnåldern." (källa), och det är väl just en sådan vi står vid här. Så mäktigt att kunna se spår av tidigare liv, mitt ute i naturen.
Innan vi vandrat hela naturstigen klart, möttes vi av vackra balanserande stenar. Minns du hur jag själv balanserat massor av stenar, om du hängt med i bloggen ett bra tag?
Vid det här laget sov Nova gott i sjalen. Hon som inte annars tycker om att sova, hade det så tryggt och skönt. Och jag njöt av att ha henne nära.
Just innan vi var framme vid parkeringen och bilen igen så hörde vi hur det knakade hårt bredvid oss i skogen, och jag såg framför mig hur en björn eller älg skulle springa emot oss. Visade sig ba att det var två större fåglar som byggde bo, och de hade blivit minst lika rädda för oss som vi blev för dem.
Har du gått någon vandringsled i år?
Tipsa mig om de finaste vandringslederna och naturstigarna man måste gå.
Jag tyckte det var så roligt att jag ser fram emot nästa vandringsled tillsammans med min familj.
Vill du ha sommarhöns? Läs först det här.
Den 7:e juli i år blir det exakt två år sedan jag hämtade hem mina kycklingar och blev hönsägare. Länge, flera år före, hade jag drömt om att ha egna höns. I tre veckor byggde hönshus själv och förberett mig för de små liven. Samtidigt som jag kläckte fram kycklingar själv i äggkläckningsmaskin.
Idag är de kycklingarna Luna, Fleur, Blondie, Gullefjun och Helmi. Och så deras vänner Vitis, Beige, Svetlana och Houdini. För om det är något jag har märkt med höns så är det att det oftast blir fler än man tänkt sig. Även kallad ”chicken math”, som det så fint heter i mina amerikanska hönsgrupper på facebook.
Om det är något annat jag har märkt också nu i mina hönsgrupper är att många människor just nu efterlyser och vill ha sommarhöns. Och jag förstår dem. Höns är kanske ett av de härligaste djuren man kan ha i sitt liv.
Men de kräver även sitt arbete och god planering innan man tar och blir hönsägare. Än om bara för ens sommar. Så här är en liten checklista som kan vara bra att checka av innan man skaffar höns, för sommaren eller året runt.
1. Anmäl dig som hönsägare.
Vare sig du bara ska ha sommarhöns eller som mig, ha höns året runt, så ska du registrera dig som djurhållare innan du skaffar höns, får, getter, bin, kor, svin och dylikt. Det här ska du göra innan du skaffar djuren.
Här kan du hitta blanketter till alla djur, vare sig du tänker skaffa dig en kamel eller höna. https://www.evira.fi/sv/om-evira/blanketter-och-anvisningar/djur/markning-och-registrering/
Viktigt att man kollar upp med kommunen, och eventuella grannar, så det inte blir tråkiga överraskningar i efterhand.
2. Boende.
Om man ser på de olika krav för hönsfarmare här i landet, så är rekommendationen att man har högst sex hönor på en kvadratmeter och 18 cm's plats på sittpinnen för natten, för de ekologiska ägg du köper i matbutiken (källa: finska Livsmedelsverket https://www.ruokavirasto.fi/sv/foretag/livsmedelsbranschen/primarproduktion-av-livsmedel/livsmedel-av-animaliskt-ursprung/agg/produktionsformer/ )
Men har man hjärta och vill ha det lite bekvämt för både sig själv och hönsen så har man självklart större boende till sina höns, än att ha sex hönor på en kvadratmeter. Det kommer att komma dagar, även under sommaren, då inte hönsen vill gå ut och då krävs det att man har tillräckligt stort boende och golvyta, så de inte blir rastlösa.
Hönshuset jag hade byggt första sommaren var fyra kvadratmeter, med över två meter takhöjd. Det räckte fint för fem höns. Takhöjden är något som är viktigt för en själv, om man vill ha det lätt för sig när man ska städa. Förra sommaren bytte vi ju till större boende i och med att hönsflocken blev större, och jag var gravid. För att underlätta den första vintern med bebis, och för att vi hade möjlighet, så har nu hönsen stort boende och vi behöver inte oroa oss att de ska vara så nära varandra att de blir trötta och elaka mot varandra.
Visst kan du ta ett gammalt utedass och inreda det till ett hönshus, men behöver du ha hönsen instängda flera dagar så är inte det boendet optimalt.
Viktigt att det hönshus du än väljer att ge dina höns är skyddad mot fukt och drag, eftersom det tål inte höns. Hönshagen ska vara stor, och gallret ska fint och starkt, samt grävas ner 40 cm, för att skydda mot rovdjur.
3. Hönshuset inredning.
SITTPINNAR.
Det går att ha sittpinnar i olika höjder, eller så går det att ha en enda lång sittpinne. Vi har upplevt att hönsen är mer harmoniska och kommer överens vid läggdags om vi har sittpinnarna formart som ett L. Då får de placera sig där de vill sitta enligt rangordning, och behöver inte vara bredvid någon elak typ som pickar på dem vid läggdags.
Under sittpinnen / arna, har du bajsbräda som fångar upp nattens bajs och underlättar för städningen.
VÄRPREDEN.
Hönsägare brukar säga att ”Hahaha, du behöver inte sju reden, för de kommer ändå bara att vilja värpa i ett och samma!”. Hos oss upplevde jag det motsatta.
I första hönshuset så hade jag två reden, och där värpte de oftast i ett och samma rede.
I det nya hönshuset så har vi fyra värpreden, och varje dag får vi ägg i varje rede. Ha minst två reden, men om möjligt fler, så dina hönor kan hitta sitt favoritrede att värpa i.
MATEN.
Kycklingar behöver kycklingfoder. Vuxna höns behöver annat foder. Värpande hönor behöver kalk. Och vi behöver en matbricka under vår vatten- och foderautomat, eftersom en viss Gullefjun äter lite halvt passivt aggressivt och sprätter runt fodret. Trots att vi hängt upp foderautomaten.
När jag hade mina första kycklingar så gav jag dem kokad och mosad ägg, för extra protein och ”nam nam”, för de var ju så himla söta. De andra kycklingarna jag har haft haft inte fått lika mycket sånt, och ändå blivit stora och starka höns.
Idag har vi en större vattenautomat som står på egna ben och rymmer mer vatten, och foderautomaten är även den dubbla sin storlek.
VÄRME.
När mina första kycklingar var små hade jag värmetak åt dem (med mina andra så var Gullefjun hönsmamma, så hon tog hand om allt det praktiska kring kycklingarna). Om vintern har jag alltid haft värmerör, och nu i stora hönshuset har vi två värmerör. Här är länk till de värmerör vi använder oss av: http://joonaslokki.fi.www33.zoner-asiakas.fi/yllapitolammittimet/.
Vintertid är det behändigt om hönshuset hålls på plusgrader, och så inte vattnet fryser.
Våra höns har dock nog uppskattat att få gå ut året runt, även om det bara handlar om korta stunder vinter.
Gullefjun såg ut som en "riktigt sliten småbarnsförälder" förra sommaren,
då hon ruvat i tre veckor och sen hade 3 kycklingar att fostra.
4. VILKEN HÖNSRAS?
Det finns så många hönsraser, i olika färger och former. En djungel att ta sig fram i. Det finns höns som värper färggranna ägg, och det finns höns som knappt värper ägg. Vissa vill bara ruva, och det innebär att de ligger och surar typ tre veckor och värper inte på längre än så.
Läs på om de olika raserna som finns och vilken som passar dina behov.
Jag har idag Mille Fleur, dvärgkochin, houdan och silkeshöns (dvärg), och tycker alla är lika mysiga och tama. På olika vis. Vill du ha tama höns så handlar det nog mycket mer om hur mycket tid du är villig att ge dem, än vilken ras det handlar om.
5. PLAN B.
Planerar du ha kycklingar så kan det vara bra att ha en plan b, så du inte sen har åtta tuppar som springer runt. Blir en höna sjuk så behöver den vård / hjälp. Blir du sjuk eller vill åka bort till sommarstugan så behöver hönsen fortfarande daglig skötsel.
Höns är, som jag skrev, otroligt fina djur och trevliga att ha att göra med, och jag hoppas du får en fin upplevelse som hönsägare, även om det bara är för sommaren, eller året runt.
