Visa alla inlägg skrivna juni 2020
Namnfest för Nova Liv
Redan långt innan Nova Liv var född, så var det bestämt att vi skulle välja namnfest före dop. Jag är inte medlem i kyrkan, och tänker att Nova ska få bestämma om hon vill tillhöra ett kyrkligt samfund eller konfirmera sig sen när hon är äldre och kan göra valet själv.
Men namnfest och fira henne en hel dag, det var självklart.
Först hade vi tänkt ha namnfesten mot vårsidan, när vägarna var bara, så våra gäster som åkte långa vägar ifrån kunde ha det lite behagligare de timmar de satt i bilen. Sen skedde corona, och vårsidan blev till sommar istället. Inte för att vi har en stor släkt, men att ordna namnfest mitt i en pandemi kräver ändå sin del av planering.
Så i helgen hade vi namnfest. När Nova var sju månader och två veckor ung. En riktigt passlig tidpunkt att ställa till med fest, så här med facit i hand. På så sätt kunde hon vara mer delaktig och ha glädje av festen.
Det är i princip det första kalaset någonsin som jag och Fredrik ställde till med, så när det kom till pynt så fick vi köpa nytt. Vi insåg också att till Novas 1 års kalas så behöver vi införskaffa fina porslin att servera mat i, för sånt hade vi inte heller.
Men vi tog av det vi redan hade, och på 50% REA vid Flying Tiger köpte vi ballonger och bestick av trä i regnbågens färger, för att kunna få till lite feststämning.
Bokstävsballongerna var vi dock inte nöjda med. Vi hade först tänkt ta i färgen guld, men alla bokstäver fanns inte då. Så det blev rosa. På bilden såg det ut som att det skulle vara metallic, och ganska häftig färg, men i verkligheten var ballongerna matt i färgen. Men de fungerade ju som de skulle, och fint fick vi terassen pyntat ändå, med blommor och ballonger.
Att ställa till med fest mitt i sommaren är alltid lite riskabelt, men vi hade minsann tur med vädret. För första gången på veckor så vädrade vinden något, och man kunde ha festen utomhus på terrassen, och umgås tillsammans.
Dagen före hade jag förberett med maten. Hade gjort två salta pajer som serverades kalla, en god laxröra (som är min paradrätt) till bröd, och en sockerfri rulltårta. Till så bjöd vi även på en fräsch sallad och olika bakverk. Allt blev uppätet, så tar det som högsta betyg.
Nova fick så många fina gåvor. Kläder, leksaker, pengar, böcker och gosedjur. Och så en lite mer alternativ gåva, istället för dopskedar och planscher, som man kan ge det nyfödda barnet.
Nova fick en napp i silver som har ingraverat datum och tid när hon föddes. Självaste nappen är i bärnsten, som är en ädelsten som är över 20 miljoner år gammal (för att få kallas bärnsten).
Jag har aldrig sett eller hört om något liknande, och tycker det var en fin gåva som Nova säkert kommer att tycka är fin att ta fram och se på när hon blir äldre.
Vi var de närmsta, vilket betyder att de som var och firade Nova och hennes dag var
min mamma, min syster och hennes fästman och
Fredriks mamma, hans syster och hennes man samt två döttrar.
Det var första gången alla samlades och mötte varandra, och det var en riktigt fin dag. Det talades finska och svenska om vartannat, och jag tror att alla hade en riktigt fin dag.
Hade så roligt hela dagen själv att jag inte kom mig för att fotografera. Istället njöt jag ba av dagen, och att få se hur många människor som älskar Nova och vill hennes bästa. Dock hann vi med att fotografera alla innan festen var slut.
Med hjälp av min systemkamera och fjärrutlösare fick jag hela släkten fångad på bild.
Och Fantomen. Längst ut på ledet satt han tydligen, och var även han nöjd med livet.
Nova hade så roligt hela dagen, och jag var så glad att det blev en lyckad dag.
Nu är det nästan ett halvt år till nästa stora fest (skönt det också, hehehehe).
En midsommardröm
Ingen midsommar är den andra lik. Då både jag och Fredrik jobbar skiftesjobb så är det alltid någon av oss som är i jobb. Men i år så är jag föräldraledig, och Fredrik är mitt i sin semester. Och det är Novas första midsommar.
Redan på fredagen önskade jag de som följer mig på instagram en trevlig midsommar. En påminnelse om att det trots allt är en helt vanlig helg. Hur många glansbilder du en ser i ditt flöde, med blommor, bad, god mat och glada leenden, så är det som vilken dag som helst. Man behöver inte ha en hel massa program inplanerat, och man behöver inte umgås med precis alla.
Villl man stanna hemma, se på Netflix och äta chips till middag: då får man det.
Vi hade en midsommar hemma. Som vilken helg som helst. Men ändå inte.
Vi har spenderat midsommaren som jag tidigare skrev, som vilken helg som helst. På grund av värmen har vi knappt haft några kläder på oss alls, utan svalkat oss i den lilla poolen utomhus, eller inomhus med fläkten som fläktat på för kung och fosterland. Men i lördags klädde vi på vårt barn i en enhörningsklänning, och Fredrik band en blomsterkrans.
Vi gick inte långt ifrån vårt hus, och hittade en perfekt plats att fotografera vårt barn, och hennes allra första midsommar.
Nova hade så kul. Högt skrattade hon, där hon stod, och jag var glad att jag inte sålt min systemkamera i ett svagt tillstånd. Bara för att jag inte funnit tid eller inspiration till att fota det första halvåret, så betyder det ju inte att det ska vara så för evigt.
Jag tycker om att fota, speciellt människor, och hoppas på att göra mer av det nu.
Bilderna av Nova blev magiskt vackra.
Det nya, som du ser, är att stå. Hon ska stå överallt. Vid soffan drar hon sig upp på någon sekund, och går sedan längs med soffan. Hon håller i sig med en hand, testar balansen, och det skulle förvåna mig om denna madame inte går innan hon fyllt ett år.
Hon har ju nyligen blivit sju månader. Hon har ju tid på sig, och för mig får hon ta den tid hon behöver. Men det verkar vara bråttom och skynda på mest hela tiden.
Men ja, det var vår midsommar. Lugn, skön och bra.
Hur firade du midsommar?
Få bort barnmatsfläckar 100% gratis och miljövänligt!
Om det är något som jag önskade jag visste innan jag fick barn,
så är det hur barnmat och bebiskräk fläckar ner kläderna.
Det är så gott som omöjligt att ha en måltid utan klått, speciellt om man vill låta barnet vara delaktig. Och har man glömt bort att klä av kläderna innan, så får man förbereda sig på att kläderna blir smutsiga. Har man dessutom otur så lämnar det omöjliga fläckar som vägrar försvinna, trots hur du tvättar dem och använder giftiga tvättmedel.
MEN. Nu har jag världens bästa tips för hur du får de där envisa smutsfläckarna att försvinna. Helt GRATIS och MILJÖVÄNLIGT.
Såg på Ekotipset om hur hon fått bort envisa matfläckar från barnkläderna, och visade åt Fredrik. Både jag och Fredrik var skeptiska, och trodde inte på att det kunde stämma. Lät ju för bra för att vara sant.
Men vi förlorade inte något på att testa.
Vi tog en rentvättad tröja, som var full av matfläckar. Trots hur vi tvättat den i tvättmaskin så var fläckarna kvar, och det var så tråkigt att den inte hann bli använd fler än ett par gånger innan den var förstörd av matfläckar.
Blötte ner tröjan i bara vatten, och hängde ut den i solen. Efter en dag i solen så var fläckarna ett minne blott.
Före och efter. Tröjan blev som ny!
Så, gör så här:
1. Nytvättade / blöta kläder med barnmatsfläckar på sig.
2. Häng ut dem en solig dag.
3. Tadaaa! Fläckarna är borta och du har kläder som är fina igen.
7 månader
Detta inlägg skrev jag 13.11.2020
"Idag har jag fått vara din mamma i sju månader. De bästa månaderna i mitt liv. Det blir kanske enformigt att höra hur mycket jag älskar dig, men om sanningen ska fram så finns det inte ord som kan beskriva hur du får mig att känna.
Hur underbar jag tycker du är.
Idag är du en sprallig typ som kan sitta, krypa och dra sig upp och stå. Du har två tänder, som är de sötaste tänderna jag sett.
Du säger "hej" till oss, katterna och kramdjuren, och är en riktig livsnjutare.
Du älskar att gunga och bada, och gillar fart och fläng.
Du tycker mindre (inte alls) om att sova, och tar faser på största allvar, men du är den bästa människan jag känner och jag älskar dig av varje cell.
Du gör mig hel."
Älskling.
Senaste nytt och de senaste dagarna och veckan.
Aldrig varit med om att tiden går så snabbt som den gör just nu. Man hinner knappt blinka så är det en ny dag, vecka och månad.
Vilken tur att jag fotograferar så mycket jag bara hinner och kan, tyvärr ba med mobilen för tillfället, så det finns bildbevis och minnen på vackra dagar. Det här är några av fina dagar jag upplevt senaste veckan / veckorna.
Inte för att jinxa något, men jag kan inte minnas när det varit så vackert väder i juni, som vi har det nu. Sol, värme och bara fötter. Precis som jag vill ha det. Nova har fått en gunga, så varje dag gungar vi minst en gång. Hon har så roligt, och som förälder är det så roligt så att få göra något tillsammans med henne som hon gillar.
Eftersom vi mest bara är hemmavid, och Nova har så fullt upp med att krypa runt och stiga upp (hon steg upp / drog sig upp förr veckan!!!) så är det inte lika ofta som vi bär i sjal. Men för inte så länge sen så var hon lääääänge i sjalen. Det var så mysigt att få vara nära.
Trädgården börjar växa fram. Bokstavligen. Fredrik ordnar så fint med stenar, och planterar vackra växter och fruktträd. Jag och Nova sitter i uv-tältet och övervakar arbetet.
JA! FÖRRESTEN. Nova har fått sina första tänder. Två små supergulliga tänder.
Gullegull.
Vi har även hunnit med livets första bad utomhus. Det är så härligt att det är väldigt få vindar som slipper åt att blåsa på vår gård *ta i trä*, så det känns för det mesta som södern här hemma. Eller, vad vet jag, som inte varit utomlands på typ 12 år. Men härligt känns det.
Hönsen är inte rädda för Nova, vilket är kul. Då får hon sitta och titta på dem i lugn och ro om dagarna.
Och jag har storrensning. Säljer bort alla kläder jag inte använt på år och dagar, eller som inte längre passar min kropp. Köpte en kaftanklänning (för något måste jag ju ha på mig) som heter passande nog "Carro". Den är så skön att det knappt känns som att man har något på sig.
Till Novas, än så länge tomma rum, så börjar det hända saker. Vi har fyndat en hylla på loppis som hon kan ha sina leksaker i. Och på Indiskas superrea fyndade jag en matta till rummet.
Det hade kostat 170 euro, men jag fick den för 30 euro. Kanske det inte längre kallas ett fynd då, utan mer ett rån?
Luftmadrassen är till för föräldrar som jobbat natt och när mormor är på besök.
Vi har inte bråttom att inreda hennes rum, eftersom hon vill vara där vi är, och om dagarna är det vardagsrummet, köket och wc. Men det känns fint ändå att få ordna lite i hennes rum. Och det är vad vi har pysslat på med den senaste veckan / veckorna.
Hoppas du får en underbar dag.
Cellförändringar, min historia.
För två dagar sen läste jag en insändare som jag upplevde som otäck, förvirrande och fel på så många plan. Vill inte beblanda mig med skrämselpropaganda eller män(niskor) som tror sig ha makt över en kvinnas kropp eller vad som är bäst för en kvinna, men kan inte heller låta detta gå osagt förbi.
Nu hoppas jag ju att det finns många som inte är rädd gynekologen, eller att söka upp vård när man behöver den, men inser också att utanför min bubbla så finns det de som drar sig för att söka vård, och avbokar tider för till exempel papa-prov. Ett litet prov som kan betyda så mycket. Därför blir jag rent ut sagt förbajskad när insändare som dessa kränker en människa på så många plan, men även kan spä på rädslan och okunskapen om gynekologi och hur viktigt det är att man upptäcker ett HPV-virus i tid.
Därför skriver jag detta inlägg nu.
Jag har haft HPV. Jag har haft cellförändring. Det här är min historia.
(Inlägget publicerades första gången 22.11.2016.)
"Jag kommer aldrig att glömma den där augustikvällen 2011.
Som ni ser på bilden har jag just fått ett äpple av Thomas Di Leva och livet leker. Det ni inte ser är det som hände fem timmar tidigare.
”Jag ser i pappren att du har fått cellförändringar” säger han.
”Va?” säger jag och tittar på honom. ”Var då?”
Stackaren började se lika förvånad ut som mig, tills han förstod att det nu var han som gett mig beskedet. Inte någon sjukskötare som gör sånt där varje dag, utan han som hellre pratar reuma. Min reumaläkare.
Han förklarade så gott det gick för mig att det man nu hittat på mig var cellförändringar, som hör till kategorin cellmalignitet. Inte svåra eller över hela min livmodertapp, men tillräckligt för att något måste göras. Har man svårt att veta skillnad på bening och malign så är det här lätt att komma ihåg.
Bening = Bra. Malign = Men för i helvete.
Jag trodde jag skulle dö. Jag redan var dödsdömd, och nu gick det undan. Jag hade inte hunnit fylla 21 år, och nu hade jag livmoderhalscancer. Det var de tankar som gick igenom mitt huvud.
Det är på grund av min reaktion den dagen, som jag nu väljer att berätta min historia.
För när jag googlar saken idag, många år efter att detta hänt, så finns det fortfarande bara flummig information som hämmar mer än hjälper. Helen Torsgården gjorde en video om sin historia, som påminner mycket om min, och jag såg i kommentarsfältet att det behövs mer kunskap.
Kanske är det för att det har gått så pass många år. Jag har glömt, förträngt och gått vidare. Jag har varit på båda sidorna, och vet att det är ingenting att oroa sig för. Men önskar jag hade läst ett sånt här blogginlägg när jag själv gick igenom allt.
Jag vill sprida kunskap och ett lugn, för alla ni som en dag själva får höra ni har cellförändringar. Jag trodde jag skulle dö, på grund av bristande information. Jag lever än.
Efter den där augustikvällen gick allt väldigt snabbt.
Jag dansade till Thomas Di Leva, förklarade läget för kärleken och inte länge efteråt satt han vid mina sida i väntrummet vid sjukhuset. Sjuksköterskan gav mig en kopp med piller som skulle göra mig lugn inför operationen.
Det jag fick genomgå var en konisation, där man med hjälp av en ”el-tråd” bränner bort en bit av livmodertappen, där man har cellförändringarna. Läkaren som utförde konisationen var snäll, lugnande och förklarade att det ska vara möjligt att bli gravid och genomgå förlossning. Även om min livmodertapp nu är kortare.
Har du en livmoder, kommer du att bli kallad till något som kallas papa-prov.
Det tar inte ont eller är farligt, utan är till för att just upptäcka cellförändringar och förebygga livmoderhalscancer. Orsaken varför du ska gå på alla papa-prov, istället för att tänka ”Det händer inte mig”.
Cellförändringar, SOM INTE ÄR CANCER, kan bero på ett virus vid namn HPV. Ett vanligt virus som 70-80% av alla finländska kvinnor kommer någon gång att ha.
Ser man förändringar på livmodertappen, får du ta ett nytt prov efter 6 månader (eller 1 år beroende på papa-klass). Nu kanske du undrar varför man ska vänta så länge? Det undrade jag också.
Orsaken är att vi har en underbar kropp som oftast helar sig själv. Det betyder alltså att du kan t.ex ha papa klass II (som ännu är bening = bra) som efter ett sex månader har gått tillbaka till 0 eller I. Utan att man behövt göra något extra.
Hade dock lite mer cellförändringar och en kropp som inte ville samarbeta, och därför fick jag genomgå konisation.
Har varit frisk sen den dagen en del av min livmodertapp försvann.
Jag saknar inte den om man säger som så. Mina papa-prov är idag normala och jag känner ett lugn inför framtiden.
Jag vill att ni också ska vara lugna."
Så skrev jag alltså 22.11.2016. I början av året, då jag var på eftergranskning från förlossningen, så togs det samtidigt ett papa-prov. Allt gick bra, tog inte ens ont. Resultatet fick jag ett par veckor senare, och allt visade bra. Även om det inte hade varit det så hade jag varit lugn. För jag vet att vården alltid är till för mig och de som behöver det.
Så, alla som erbjuds papa-prov, eller inte kan minnas när du senast tog det. GÖR DET. Det kan rädda liv.
Mångfald, poc, respekt och barnets första docka.
Det var en lång vecka förra veckan. På håll i mitt trygga hem följde jag med all revolt, demonstrationer, känslor, kärlek, frustration och maktlöshet som man fick ta del av. Mitt hjärta brast flera gånger, med tårar som brände bakom ögonlocken. Även om man varit medveten om den rasism som existerar så har det nog varit svårt att inse exakt hur omfattande den är. Och som vit, priviligerad och någon som aldrig har eller kommer att ha det svårare på grund av min hudfärg, så kommer man nog aldrig att kunna förstå helt.
Men man kan stå bredvid. Visa sitt stöd. Sätta ner foten och våga vara obekväm i situationer då människor är rasistiska.
Tänkte mycket på vilket ansvar jag har som förälder när det kommer till att lära Nova om acceptans, mångfald och att respektera människor. Om hur det hänger på oss som föräldrar att se till att hon får tillräckligt med verktyg för att kunna bli en accepterande medmänniska. Och även om hon än endast är sex månader så tror jag inte att det någonsin kommer att vara för tidigt för någon att lära. Och inte heller försent.
Därför är det även upp till oss vuxna att ständigt se till att utbilda oss om rasism och mångfald för att kunna lära vidare till våra barn.
Barn lär sig genom att se sina föräldrar, och genom lek. Länge har jag drömt om att kunna ge Nova en Rubens Barn docka, en Ecobuds Poppy, men har inte närmare femtio euro att lägga på en enda leksak. Så vad gjorde jag? Jo, jag satte mig vid symaskinen och började sy.
Jag har inte någonsin varit någon som sytt massor, men nu behövde jag få göra något kreativt, och vad är nu bättre än att kunna få skapa, få samtidigt lite egentid och ge mitt barn sin allra första första?
I helgen har jag sytt denna docka, och två andra projekt. Men denna docka är mig varm om hjärtat.
Det är Novas första egna docka.
Gratis mönster att följa hittade jag på Crazy Little Projects sida. Sen blev det lite invecklat att följa ett mönster på engelska, med inch och ord som man vanligtvis inte använder. Inte ens på svenska. Men trots lite blod, svett och tårar så blev det en docka till sist, även om jag inte följde instruktionerna till fullo.
Dockan är gjort av filttyg och bomullstyg. Kroppen fick ett härligt blått tyg med rosa blommor, lite sådär gammaldags. Klänningen / kjolen, i ett underbart paisley-mönster, sydde jag ihop utan mönster alls. Det var ju inte svåra saker.
Ansiktet broderade jag på plats.
Nova älskade sin docka från första stund. Hon kramade om den länge och sa något som lät som "bebis". Vi har dock även hört att hon skulle ha sagt "hej" och "adlibris" häromdagen, så kan ju bara vara att vi försöker få hennes babyjoller att låta som ord.
Jag kan inte göra allt, men jag kan göra något. Och börja någonstans. Genom lek, böcker (HÄR kan du hitta många superbra böcker som representerar poc) och mera så kan jag se till att lära mitt barn om och respektera mångfald. Och hur vackert det är. Hur viktigt det är.