Visa alla inlägg skrivna september 2020
Polar Vantage M, mina 5 första tankar.
Inför min 30 års födelsedag så funderade jag över vad jag ville ha till födelsedagspresent. 30 är ju ändå något stort att fira, och jag kände att jag ville och förtjänade att få unna mig. Men vad?
Har ju inte precis någon hobby som jag gör regelbundet. Jag har (för tillfället) mer garn än jag kommer hinna sticka upp, och jag är väl lite av en som gör saker i perioder. Vissa stunder har jag energi och inspiration för att sticka, andra för att läsa. Och däremellan har jag ett barn och liv att ta hand om.
Men något som jag mer och mer tänkt på att jag skulle vilja ha, var en sportklocka. Men jag? Skulle jag, som inte sportar eller ser mig själv som något aktiv människa, ha nytta av en sportklocka?
Dagtid kändes det självklart att jag skulle ha en sportklocka, medan jag andra stunder kunde tveka och tänka om jag inte kunde lägga pengarna på annat.
Men dagen innan min födelsedag så köpte jag mig en sportklocka, och i en vecka nu har jag dagligen varit tacksam för att jag gjorde det valet. Jag har sån nytta av klockan och den är så fin. Och det här är mina 5 första tankar om min sportklocka.
5 första tankar om min Polar Vantage M
1. Den är så skön. Alltså på sant. Den känns som sammet mot min handled, och jag som aldrig tidigare använt klocka så känner inte någonstans att den skulle vara i vägen eller vara obekväm. Den är på dygnet runt och jag tycker min röda klocka är så fin.
2. Batteriet är otroligt bra. På en vecka så har jag bara laddat den en gång (typ i förrgår), och då har jag på pulsmätaren dygnet runt och använder mig av GPS-funktionen flera gånger om dagen. GPS'en är för övrigt så exakt den kan vara. Häromdagen syntes det till och med på kartan efteråt hur vi vikt undan en potatiströska under promenaden. Desssutom laddas den från 0 till 100 på en timme.
3, Trots att man får med sig en liten instruktionsbok (som egentligen är en liten lapp), så är det inte något du kommer ha användning av. Klockan är lätt att förstå sig på, och via telefonen eller datorn så kan du lätt anpassa de funktioner och träningsformer du känner att du kommer ha nytta av.
4. Det viktigaste för mig var inte att ha hundratals träningsformer att välja på klockan, utan att kunna få statistik över hur mycket steg jag tar på en dag, och få se hur (lite) jag sover.
Polar Vantage M räknar alla mina steg, trots att jag är ute på barnvagnspromenad och håller i vagnen. Även om klockan visar dagens alla framsteg och statistik, så sparas det även och går att se på appen på sin telefon. Statistiken är noggrann och väl utförd, och intressant att följa med. Jag har en Huawei och den synkroniserar fint med min sportklocka.
5. Skärmen är interaktiv och lyses upp när man se på den / vinklar handleden mot sig. Nattetid, eller när man sover, så är den mörk.
Min fina sportklocka, och vackra naglar.
Har även ett nytt nagellack som glänser som ba va, och ändrar färg från rödorgange till rosa, beroende på solskenet. Love it!
Så, nu en vecka med sportklocka så kan jag konstatera att det nog var ett bra val, och ingenting att ligga sömnlös över, att skaffa sportklocka. Trots att jag inte är en som håller på med någon speciell sport, så är jag en aktiv människa som har fullt upp med att spring efter en bebis. Och jag som gillar statistik gillar att få svart på vitt hur jag sovit, och att få det utritat på en karta hur vi har promenerat.
Jag känner att rörelse ska vara endast glädje, och var lite rädd att klockan skulle ge mig prestationspress, men det har jag inte fått. Däremot så är det kul att få se att jag nog är aktiv redan som jag är, som hemmamamma.
Och ja! Som ett extra plus så säger även klockan åt mig om jag sovit sämre en natt, och då faktiskt ska fokusera på att återhämta mig. Snälla klockor tycker jag om.
Spännande saker på gång, för jag ska... studera!
Det är spännande saker på gång i mitt liv just nu.
Jag tror inte man någonsin kan bli för gammal för att studera och lära sig. Jag ser lärdom som något positivt, och blir fylld av energi av att lära mig nya saker.
Är ju redan medieassistent och närvårdare från tidigare, och är diplomerad Hälsoinspiratör (och en hel del andra kurser), men har känt länge om jag inte vill ta och hinna studera lite till. Och jag är ju ung, så varför inte ba testa på och fånga sina drömmar?
Nu när jag fått vara hemma med Nova så har tanken fått gro ännu mer inom mig, och för ett par veckor sen gjorde jag verklighet av den. Tänkte ”YOLO” och sände in en ansökan till skola. Man kan ju aldrig veta om man inte testar på.
Tog någon dag och så fick jag ett samtal, och som det ser ut nu så ska jag skola om mig och få en till yrkestitel.
Jag har blivit antagen, tackat ja till utbildningen och
ska nu studera till merkonom.
Allt känns väldigt pirrigt. Halvt så där så det kniper till i magen av både glädje och obehag. Rädsla för att allting är så nytt. Jag har hunnit tänka "YES! Vad kul!", samtidigt som jag tänkt "OJ NEJ! Vad ger jag mig in på?". Allt utanför ens trygga bubbla är ju lite läskigt. Även om det som väntar kan vara och bli så bra.
Men trots alla blandade känslor, så är jag glad, inspirerad och redo för att lära mig nya saker. Och som jag skrev tidigare: man kan aldrig veta om man inte testar på.
En stor del (typ allt) kommer att ske distans, så jag kommer fortfarande att kunna vara hemma med Nova. Det är jag glad för, annars hade detta inte varit möjligt eller något jag gett mig in på.
Disciplinen och viljan att studera finns, så är inte rädd för att studierna tar skada av att jag studerar på distans.
Mitt barn kommer alltid var prio ett, vilket betyder att jag inte tar så stor press på skolan, utan studerar i så långsam takt det kan krävas ibland.
Så. Det kommer att vara en spännande tid nu. Jag vet inte så mycket mer än att det känns kul.
Alla bilder är fotograferade i fredags, tjugofemte september. Hösten är absolut den vackraste tiden, speciellt just nu, med alla vackra färger.
Hoppas att du får en alldeles underbar start på veckan.
Grattis till mig på min 30 års födelsedag.
Idag är det alltså dagen med stor D. Min födelsedag. Och inte vilken födelsedag som helst, utan min trettioårsdag.
Jag vaknade upp tidigt, och trots att jag var ett år äldre så var det nog nästa lika pirrigt som när man var liten och skulle fylla år. Jag låg och vred och vände mig en stund i sängen innan jag steg upp, och hann pussa Fredrik hejdå innan han åkte iväg till jobbet.
Öppnade mina födelsedagskuvert, som jag *hör och häpna* lyckats hålla förseglade tills idag. Det har nog aldrig någonsin hänt att jag inte öppnat en födelsedagspresent på sin rätta dag, utan alltid någon eller några dagar i förväg.
Från Åland fick jag fina hälsningar, och av Fredrik och Nova fick jag ett stort kort som de pysslat ihop själva.
Så värdefullt och fint att få.
Dagen då? Den har varit helt underbar och precis som jag önskat mig.
Okej, en födelsedagspresent öppnade jag i förtid. Var igår och köpte en sportklocka, en Polar Vantage M, och efter att ha installerat den och synkat den med telefonen igår kväll så lämnade den på min handled.
Så idag har jag och Nova testat min sportklocka med att gå en promenad. Vi har myst här hemma. Fick spontanbesök av min vän som kom via med fina hälsningar, gott humör och ett fint presentkort. Vi har gått promenad igen när Fredrik kom från jobbet. Busade och skrattade så alla vildsvin i Petalax säkert hörde oss. Svärmor var via på en födelsedagskaffe.
Vi har ätit gott. Myst lite till.
Jag har fått så många fina gratulationer. Så många fina människor som sänt mig en tanke idag.
Så många fina gåvor jag har fått.
Och jag har bara fått vara. Precis som jag önskade mig. Jag är lyckligt lottad och rik på så många vis.
30 är en bra ålder.
De bästa 10 månaderna i mitt liv (utan sömn).
Igår var det den trettonde september, och som varje trettonde dag av månaderna så mindes jag tillbaka till den där dagen för tio månader sen. Då mitt barn föddes. Speciellt den där sista tiden då jag kunde minnas på minuten vad som hände i förlossningssalen, hur allt plötsligt gick så snabbt, hur jag rullades in på operation med hjälp av min barnmorska och Fredrik. Alla som tog emot mig i salen, som alla hade så vänliga och lugnande ansikten.
Alla känslor jag kände de där minutrarna när jag visste att jag vilken sekund som helst skulle få möta mitt barn.
Ungefär exakt samma tid som hon föddes vaknade hon från sin vila igår. Ett fint sammanträffande, och jag kastades tillbaka till hur härligt det var att höra hennes skrik för första gången i mitt liv. Världens bästa ljud.
Och sen hann jag liksom inte reflektera mer över den där dagen, för livet med en tio månaders bebis är allt annat än att kunna sitta och filosofera. Det är full rulle från morgon till kväll, och jag älskar det. Även om jag njöt för fullt redan när hon var nyfödd, så är det ännu roligare och härligare idag.
Här är tre bilder från igår, när vi gick ut och fotograferade hennes 10 månaders bilder, tillsammans med hennes älskade pupu som har varit med nästan lika länge.
Eller länge och länge. Det känns som igår som hon föddes, samtidigt som det känns som att hon alltid varit en del av våra liv. En del av mig. Hon är så självklar och älskad.
Världens bästa bebis som är så glad, fin, rolig och smart. Bäst, helt enkelt!
De bästa 10 månaderna i mitt liv (utan sömn).
Vad gör vi om dagarna som vårdledig?
Är det fredag, redan? Som den vårdlediga förälder jag är, så blir det lätt som att dagarna flyter samman. Även om varje dag är unik och speciell i sig själv. Stort kontrast från förra året, som kändes som en evig lång väntan på bebis, till i år då man knappt hinner blinka och så plötsligt har man en mini-me som springer ifrån en.
Eller går. För det är det hon gör nu. Tog inte länge alls från hennes första steg, till att hon nu föredrar att gå framför krypa. En så märklig känsla och syn att se sin lilla bebis komma gående emot en. Men en sån inspiration.
Hon går helt själv!
Så modig hon är som bara tar och stiger upp och går, endast 9 månader ung. Som fastän hon faller ibland, stiger upp igen och tar nya tag. Med fart.
Hela hennes hållning utstrålar stolthet, och den glädje hon känner för varje framsteg och ny kunskap glittrar i hennes ögon.
Hon som möter alla, djur och människor, med glädje och kärlek. Och som är alldeles helt otroligt underbar och perfekt.
Hon är så älskad.
Hur får vi dagarna att gå som vårdledig då?
Jo, förutom allt bus och lek här hemma, inomhus och utomhus, så är vi nog på vift också för att få miljöombyte. I tisdags köpte vi en ny, men begagnad, vagn. Det är den du ser på bild. Den är perfekt som stadsvagn, när vi ska till stan. Så liten, smidig och svängde dit jag ville utan minsta problem.
Vi bokar in playdates med andra barn och mammor, umgås med vänner, går våra dagliga promenader och cyklar så snabbt vädret tillåter. Sen försöker vi vila och mysa så ofta vi får möjlighet.
Jag trivs så bra att få vara hemma med Nova, och är så tacksam att ha möjligheten att kunna vara det.
Och det var min lilla uppdatering. Nu ska jag fortsätta dagen.
Jag önskar dig en riktigt fin och avkopplande helg. Ta hand om varandra.
30 saker om mig, innan jag fyller 30 år.
Om 16 dagar fyller jag 30 år, och här är 30 saker du (kanske) inte visste om mig.
Ja, efter denna fina bild av mig bland solrosor.
1. Har inte färgat håret på 5 år. (nu skrev jag denna lista på min instagram carloine förra torsdagen, så nu stämmer ju inte det här mer.)
2. Har två yrkesutbildningar, samt är diplomerad Hälsoinspiratör.
3. Är 167 cm lång.
4. Jag har två tatueringar.
5. Vinägerchips är favoritchipsen.
6. Jag har hypotyreos (sen jag var 11 år) och celiaki (sen jag var 14 år).
7. Jag är en drömmare, dagtid och om nätterna. Minns även så gott som alla drömmar.
8. Jag har färgat håret i regnbågens alla de färger. Dock inte på en och samma gång, men än är det inte försent för det. ????
9. Jag tycker inte alls om orättvisor, och är inte rädd för att stå upp för mig själv och andra.
10. Den mest spelade låt på mitt Spotify år 2018 och 2019 är en låt av Kanye West.
11. Min favoritblomma är nejlika. ????
12. Jag kan fläta hela håret i franska flätor (inåt och utåt) utan att se i spegeln.
13. Mitt livs bästa resmål var till Färöarna som utbytesstudent.
14. Men det är även för att jag reser annars aldrig. Som på sant: aldrig. I hemmets lugna vrå mår jag bäst.
15. Favoritljuden är regnet mot fönstret, sprakande eld i spisen och mitt barns andetag.
16. Jag äger ytterst lite kläder.
17. Min favoritfärg är turkosblå. ????
18. Jag har hål i öronen, och haft 3 piercingar. Varav en av dem piercade jag själv.
19. Jag är en högkänslig extrovert introvert.
20. Dagen mitt barn föddes var det mitt favoritväder: mulet. ☁️
21. Jag är duktig på att ta det lugnt och göra ingenting.
22. Men när jag gör något, gör jag det snabbt.
23. Är duktig på mycket. Att paketera in saker är inte en av de sakerna. ????
24. Har lätt för att känna glädje, och bjuder gärna på mig själv.
25. Har även lätt för att känna överlag, och skulle kunna gråta till en McDonalds reklam, ba jag har PMS.
26. Gillar doften av nya böcker. ????
27. Tycker om kryddstark mat. Och sushi. Mmmmm... sushi! ????
28. Blir bättre för varje år att inte bry mig om vad andra människor tycker om mig.
29. Jag tycker om mig själv.
30. Det bästa som hänt mig under mitt snart 30 åriga liv var att få bli mamma till Nova Liv. Hon är mitt allt och det viktigaste för mig.
He va he.
En så fin helg, och total makeover för mig.
I helgen har vi haft finbesök av min mamma. Trots att vi inte bor SÅ långt ifrån varandra, men ändå en bra bit som kräver planering och övernattningsplats, så är det nog allt för sällan vi möts. Det känns ju inte på samma sätt när man är ifrån varandra, men ändå håller kontakten så gott som dagligen via telefonen. Men när man väl möts så kommer känslan att: "Vi måste ses oftare".
Så denna helg var bokad endast för mamma. I fredags körde jag och Nova till stan och plockade upp mamma från bussen och åkte raka vägen till Prisma. Nova fick en supermjuk och supergullig Lama-kramdjur (som mamma förklarade heter "moomoo", för hennes mission denna helg vara att lära barnet säga "mommo"), och jag insåg att Nova alltid kommer bli överöst av gulliga och fina saker, och en massa kärlek, av sin mommo.
Vi vuxna fick god mat och annat smått och gott till helgen.
På vägen hem tog vi den längsta möjliga väg man kan till Petalax, så att barnet kunde få sova, och jag fick samtidigt lite egentid med mamma, på samma gång vi såg vackra vyer.
En nyklippt och nyfärgad pudding.
Efter morgonkaffet på lördagsmorgonen förvandlades vårt hem till en frisörsalong. Jag skulle få färga mitt hår för första gången på fem år (!!!), och samtidigt klippa mig. Vi hade inte riktigt någon större vision innan vi började. Jag hade visat bilder av modeller med lite längre bob, och modeller med nästan snaggat hår, så mamma hade fria händer.
På insta-storie (carloine heter jag på instagram, följ mig, för där är jag mer aktiv) bjöd jag på en före bild. Osminkad, trött mama, med håret som hände nerför ansiktet. Mitt hår har fått växa fritt sen februari, så det som då var en fin frisyr såg nu ut att behöva första hjälpen. Och det fick den (jag).
Var så skönt att få bli ompysslad och uppiffad, och förändringen blev total.
Sån makeover! Så snygg jag blev.
Min vackra mamma, och världens bästa bebis.
Eftersom jag piffat upp mig för dagen, och klockan var ung, så åkte jag, Nova och mamma iväg till Närpes. På vägen såg vi massor av vackra solrosfält, och vi stannade för att fotografera oss vid ett.
Så mäktigt med de mörka molnen som avslöjade att det skulle regna endast minuter efter att vi fotograferat oss. Tur att vi hann.
Världens bästa bebis och den fina mössan.
Nova är så pigg och glad. Förutom att hon nu bara mest vill gå, gå, gå, så har hon även börjat tala mer så att man vet att det är med mening. Och med ord som man kan förstå.
Till exempel nyss, under tiden jag skriver detta blogginlägg, så for hon in i sitt sovrum och sa "Babba". När jag pekade på de olika Babblarna-böckerna hon har på sin hylla på väggen, och frågade "Vilken bok vill du ha?", så sa hon "Den" när fingret for förbi Diddi.
Hon säger även "Där", när man frågar var något är (om hon ser det man frågar efter), och det är de senaste orden i hennes vokabulär. Sen har hon en handfull andra ord hon säger, och det är så kul att få se glädjen i hennes ögon när man förstår henne.
Min solstråle.
Jag och mitt hjärta.
I Närpes köpte jag mig en simdräkt, så tanken är nu att för första gången på 12 år (eller mer?) ta och besöka en simhall. Barnet älskar vatten, så tror hon kommer att trivas. Blir det en hit så ska vi besöka simhall oftare. Åtminstone en gång per månad.
För min egen skull också. Man blir ju så bekväm av sig, speciellt i mönster som kanske inte gynnar en. Som att gömma sin kropp eller inte klä sig i baddräkter på grund av tanken att "vad ska andra tänka?". En tanke som jag säkert tänkte för tio år sen, som inte längre är min.
Idag kunde jag inte bry mig mindre. Speciellt inte vad andra människor skulle tänka, eftersom deras tankar inte är mina, utan deras egna från egna möjliga osäkerheter.
Idag prioriterar jag glädje, och viktigt för mig att även få föra över livsglädje till barnet. Så för hennes (och min) skull ska min kropp ha baddräkt och besöka simhall.
Och ja, från simdräkter och kroppskomplex, tillbaka till Närpes. Vi åt även på Casa i Närpes. Så god mat. Så MYCKET mat. Nova är så duktig att ha med på restaurang, och hon satt och var glad för alla lampor som hängde ovanför borden, och åt sin mat så fint (även om en del hamnade på golvet).
Känner mig så fin i min nya frisyr.
Jag är så nöjd med mitt hår. Det är en så perfekt frisyr för mig. Den här bilden fotograferade jag igår, söndag, och mitt hår är inte stylat. Alls. Efter klipp och färg på lördagen, så lät jag det bara självtorka. Sov en hel natt, borstade inte ens håret på söndagsmorgonen, och så där snygg kan man vara i håret ändå.
Har du turen att bo nära Jakobstad, så rekommenderar jag verkligen att fara till mammas salong. Hon använder Organic Colour Systems för färgningar, och Davines för schampo och styling.
Köpmansgatan 8. Utsikt över Runebergsparken. Style by Stina.
Tre generationer av Girl Power.
Igår, söndags, tog vi det lugnt. Gick en promenad. Lunchade. Fredriks mamma, Novas fammo, hälsade på, och sen blev klockan så mycket att det blev att ta allt pick och pack och starta mot Vasa igen. Det var så kul att ha mamma här, och hoppas det inte tar länge tills nästa besök igen.
Jag är så tacksam att ha henne som mommo till Nova,
och Nova har haft så roligt hela helgen. Så värdefullt att ha flera vuxna att kunna ty sig till och skapa anknytning till.
Och det var min helg i bilder och text. Hoppas att du hade en fin helg också.
Att träffa nya vänner i vuxen ålder
Att träffa nya människor är inte det lättaste ju äldre man bli. Har man inte gemensamma vänner, arbetar tillsammans eller börjar studera, så känns det som att man inte har lika lätt för att få vänner på äldre dar.
Obs, obs! Inser nu att jag skrev "äldre dar". Är nog medveten om att jag fortfarande är ung. Men det är inte lika lätt som det var i lågstadiet, då man ba cyklade iväg, knackade på hos en kompis dörr och frågade "Kan du va?".
Men förra veckan la jag ut på min instagram-storie (följ mig på instagram, carloine heter jag där) att jag och Nova söker kompisar att umgås med om dagarna, och fick napp med detsamma. Och i dagarna två har nu jag och Nova fått lära känna nya människor.
I helgen kommer Novas mommo på besök, och har frisörsaxen med. Det blir barnets första besök av frissa, och pannluggen ska trimmas till. Börjar verkligen bli dags för det. Foto: Jenni Haavisto Photography
Igår träffade vi Jenni och hennes son som är lite över ett år. Jag och Nova möttes av dem på deras gård, och innan vi ens hann innanför dörren gick munnen i ett på oss. Även om vi är uppvuxna nära varandra, så var det första gången vi möttes.
Och det var ett sånt möte då det kändes som att vi känt varandra i många år.
Nova busade med Jennis son, gosade med hennes enorma akita-hund Freja, och blev fotograferad i Jennis hemmastudio.
Det var så roligt, och vi kom överens om att nästa gång får de komma hem till oss.
Jag är så stolt över mitt barn som möter allt och alla med sån glädje och kärlek. Djur som människor. Hon är en stor inspiration för mig.
Foto: Jenni Haavisto Photography
Idag åkte jag och Nova iväg på ännu ett äventyr. Den här gången körde vi inte lika långt, och fick även idag träffa en människa som är lika ung som jag, och vi är uppvuxen bara tio kilometer ifrån varann. Ändå var det först nu som våra vägar korsades. Och så tacksam jag är över det.
Så varm och fin människa. I timmar talade vi om högt och lågt, och allt kändes så avslappnat. Våra barn, hennes son föddes nio dagar efter Nova, kom så bra överens. Så fint att se. Även idag fick Nova träffa en stor och snäll hund, och märks hur mycket hon tycker om alla hon möter. Djur som människor, hon möter alla med sån kärlek och glädje.
På väg hem igen somnade Nova innan vi ens kom ut på landsvägen, och jag valde en annan rutt så hon skulle få sova mer än tjugo minuter.
Fick min önskan besvarad med detsamma, då jag hamnade att köra efter en vindmölla (då går det sakta), och hela vägen hem fick barnet sova och jag satt och var tacksam över dessa dagars möten.
Att även hur svårt det kan kännas att träffa nya människor, speciellt nervöst att kasta sig ut och lära känna andra, så är det så värt det. Både jag och barnet har fått så mycket utav dessa dagar, och av varje människa man möter kan man lära sig något.
Jag hoppas att få träffa dessa fina kvinnor igen, och att våra barn ska få ha glädje av varann i många år.
Tack, tack, tack.
1 år och 1 dag.
1 år och 1 dag emellan dessa bilder.
Tänk vad mycket som har förändrats. Inte bara min kropp, och det faktum att jag nu har en person i mitt liv jag skulle gå genom eld för.
Till vänster: 30.08.2019. Till höger: 31.08.2020
Det är hur man värderar livet på ett helt annat sätt. Hur det man en gång tyckt varit viktigt, nog fortfarande har ett värde. Men ingenting är, och kommer vara, så värdefullt som ditt barn.
Hur man ser världen i helt andra färger. Känner med helt andra känslor.
För ett år sen kunde jag inte ens föreställa mig hur livet skulle se ut idag. Kunde bara drömma. Hoppas. Längta och vänta.
Och så mycket bättre det blev, än jag någonsin vågat tro.
Jag är hemma, jag är din, Nova Liv.
Påminner om att följa mig på instagram om du vill ha en daglig uppdatering av mig. Carloine heter jag där.