Visa alla inlägg skrivna oktober 2020
Första snön, Jeppis suger och 1 års födelsedag
Förra onsdagen föll den första riktiga snön hos oss, och det var nästan lika magiskt på morgonen som man fantiserar det ska vara att se sitt barn se livets första snö.
Eller okej. Snö har hon sett förr, men tror inte att ett spädbarn minns den snö som var då.
Så på onsdagsmorgonen när jag vaknade och såg att det var vitt utomhus, så hämtade jag mitt barn. Lyfte upp henne från sängen, bar henne till köksfönstret och visade henne det vita landskapet utanför fönstret. Hennes yrvakna ögon kisade mot snön, och så pekade hon och mumlade bakom nappen.
Den första snön. Alltid lika magisk. I alla fall för ett barn.
Och det var väl i onsdags också som jag såg dokumentären "Jeppis suger - en film om min hemlängtan", och jag kastades tillbaka till min egen barndom och stad jag vuxit upp i. Eftersom jag flyttade hemifrån en två / tre månader innan jag skulle fylla sexton år, så har det gått ett halvt liv för mig sen jag lämnade stan bakom mig.
När jag blev gravid med Nova så blev det nog mer tydligt för mig hur långt ifrån det man kallar hemstad och sin närmsta familj man är. Liksom regissören Anna-Sofia så tror jag att vi är många som flyttat från staden, vissa som flyttat tillbaka, och vissa som aldrig flyttade - utan stannade kvar, som har gått igenom alla tankar och känslor hon tar upp i sin dokumentär. Sån igenkänning, och så mycket känslor.
Och även om Jakobstad är min hemstad, så är det inte hemma för mig.
Hemma är här, i Petalax av alla ställen på jorden, med min familj jag skapat här.
Och annat då? Om två och en halv vecka så firar jag mitt barns första födelsedag. Det om något väcker känslor hos mig. Det är mäktigt, samtidigt som jag blir sådär sentimental man bara kan bli när sitt barn fyller ett år. Vill typ gråta, skratta och gråta lite till.
Ett år med världens bästa, underbaraste, roligaste, finaste och smartaste människa. Underbart.
Hjälp! Plockmat, hur göra?
Att börja med plockmat till sitt barn kan vara skrämmande. En stor milstolpe i barnets liv, och något som är fyllt av så mycket känslor. Allt från glädje, till farhågor om det skulle gå knasigt.
Till mitt blogginlägg med bästa tipset för grötvägrande bebisar, fick jag en kommentar, och nu ska jag göra mitt bästa för att svara på den.
"Kan du skriva lite om När ni började med plockmat, vilken ålder, vad gav ni, hur ofta osv.. min bebis är 6mån o jag är såsåså rädd att hon ska sätta i halsen så jag har ångest av att Änns tänka på plockmat. Känns som barnet kmr få äte pure tills hon blir 18... hon hulkar mycket, jag förstår att kräkreflexen sitter ”ytligt” men hon hulkar och kan inte ens svälja magsbågar som ändå blir mjuk i munnen, elr hon äter nog majsbågar bra men några gånger har det hänt att en bit ”fastnat” så hon börjat hulka så jag har drabbats av TOTALpanik. Nej jag vet inte hur jag ska ta mig till väga, detta är verkligen ett stort problem för mig. Jag är med i plockmats gruppen på fb och jag tkr alla verkar så modiga. Kanske mitt barn inte är redo? Eller mamman är ju uppenbarligen inte redo.. som du hör. nemen lite tips o så av dig skulle jag uppskátta."
När börja med plockmat?
Vi började med plockmat när Nova var 5 månader. I samband med att vi introducerade smaksenstioner (som i samma stund blev till smakportioner, för hon var tydligen hungrig och magen klarade av barnmaten), så gav vi även plockmat.
När hon var 5 månader så hade hon inga tänder än, så man tänker ju kanske att det inte går att ge fast föda, men så är inte fallet. Ett barns käkar är så hårda att de klarar av att tugga maten. Det ser ju kul ut när en liten bebis sitter och tuggar utan tänder, men det går, och det går bra.
"Food before one,
is just for fun."
Vi började ganska med detsamma att ge i princip all mat en liten bebis kan och får äta. Majoriteten av all fast föda var puré, men minst en gång om dagen lät jag henne få plockmat. Det kunde vara ägg*, smörgås, ost, leverpastej, broccoli, potatis. Ja, allt. Majsbågarna har varit, och är än idag (men inte i lika stor utsträckning), en favorit. Speciellt bra är de för barnen att öva på att bita och tugga, och de smälter i munnen så du behöver inte vara rädd. Dock tröttnade vårt barn snabbt på sina egna majsbågar och egen mat, då hon såg att vi åt annat, och därför har det blivit naturligt att hon äter samma mat som oss.
Vi har inte saltat maten något extra, och följer de rekommendationer som råder. Vi följer även hjärtat och magkänslan, och har inte tagit någon stress. Matstunden har jag velat vara en stund som kan förknippas med goda känslor, och ett mantra jag upprepat är:
"Food before one, is just for fun". Förutom plockmat och puré, har hon och dricker ännu ersättning, och jag har inte tagit stress över maten på det viset.
I perioder, i samband med en fas eller tandsprickning, har hon matvägrat, och då har det varit tryggt att veta hon ändå får i sig tillräckligt, och att man inte behöver stressa i onödan.
* Ägg ska du vara varsam med om du är medveten om att det finns allergier hos er föräldrar eller om barnet reagerat på något tidigare. Dock ska man inte utesluta sånt som man kan vara allergisk mot, typ ägg och nötter, utan introducera försiktigt till barnets kost för att vänja barnet.
Kontakta din rådgivning / läkare / dietist om du har flera frågor om allergi, kost och barn.
Är det farligt när barnet hulkar / "sätter i halsen"?
Det kan se läskigt ut när barnet hulkar eller få kväljningar, och man kan tro att barnet tycker maten smakar äckligt eller håller på att sätta i halsen. Det ser värre ut än vad det är, för det är egentligen en naturlig process för barnet att lära sig hantera maten i munnen.
I början sitter barnets kräkreflex långt ut på tungan, men vartefter förflyttas den längre bak i munnen.
Viktigt att barnet sitter stadigt och upprätt när hen äter, i en matstol, och under uppsikt.
Ifall det skulle handla om stopp i luftvägarna på riktigt så ska man som förälder självklart ingripa. HÄR HITTAR DU EN BRA VIDEO på hur du kan göra om barnet skulle sätta i halsen.
Är mitt barn redo?
Jag kan inte säga om ditt barn är redo. Vi själva började försiktigt, och tar än idag det i barnets takt. Vill inte stressa eller pressa fram något, och tänker att så länge jag erbjuder en varierad kost, och ser till att det är säkert för barnet så får hon bestämma själv takten.
När det kommer till purémat så klarar hon än idag inte av puré som har bitar i sig, och det handlar inte om att hon inte skulle vara redo, utan att det högst troligt är en obehaglig upplevelse att äta något där det mitt i allt dyker upp en stor bit man inte vet vad det är. För när det kommer till plockmat och fast föda så äter hon i princip allt det vi äter.
Du känner ditt barn bäst.
(edit: typ med detsamma jag skrev denna text testade jag ge puré med stora bitar i, och det åt hon utan problem. Barn ändrar sig och utvecklas så snabbt, och det är nog bara att följa barnet och vad hen vill.)
"Märker du att du blir mer stressad och orolig som förälder av att vara med grupper på Facebook:
avfölj, och följ ditt hjärta."
Hur ska jag göra för att inte drabbas av panik?
På samma sätt som du gör med ditt barn, så kan du försöka börja försiktigt. Att ha förståelse för att kväljningar är helt normalt, och en bra funktion barnen har (just för att inte sätta i halsen), och att barnet inte kommer att äta puré tills hen är 18.
Är du riktigt orolig och får panik skulle jag rekommendera att diskutera dina rädslor med rådgivningen / läkare / dietist.
Forum och grupper om t.ex plockmat på Facebook kan vara bra, i viss mån, men för mig själv personligen så försöker jag ta såna grupper med en nypa salt.
Ta till exempel: en förälder delar en bild av barnets mattallrik, för att kunna ge andra inspiration till lunch åt sina barn, det är BRA. Det som är sämre då, och som jag ser under majoriteten av såna bilder är frågan: "Är du inte rädd att barnet ska sätta i halsen?". Det inspirerar ingen eller gör någon lugnare.
Jag vill tro att alla föräldrar nog är rädda i viss hälsosam mån, och därför läser in sig så gott de kan om ALLT som kan ha av betydelse för en som förälder, för att kunna ge sitt barn en sån trygg uppväxt som möjligt.
Märker du att du blir mer stressad och orolig som förälder av att vara med i mammagrupper, amningsgrupper eller plockmatsgrupper på Facebook: avfölj, och följ ditt hjärta.
Så summa summarum. Jag tror det är viktigt att läsa på i viss mån innan man börjar med något. Komma ihåg att man får ändra åsikt. Blanda puré och plockmat om det funkar. Helt enkelt ba göra det som funkar för en själv.
Ha is i magen, och aaaaaaandas. Det här med att andas och ha tålamod är något jag lärt mig nu när man har barn. Speciellt vid matvägran. Sluta jämför dig som förälder med andra, eller ditt barn med andra barn. Alla är unika och olika, och inget sätt är bättre än det andra.
Och hej, smaklig måltid. Det viktigaste är att ni får en fin stund tillsammans (eller framför ipaden om det är det som ibland är det enda som får barnet att orka fokusera på maten).
Du duger och är okej.
Nova Liv, 11 månader
Har som inte mycket på hjärtat att skriva idag. Eller, mycket har jag väl alltid, men tiden är knapp. Eller. Det stämmer inte heller. Jag prioriterar andra saker. Som till exempel min nyblivna 11 månaders bebis, och allt roligt vi gör tillsammans. Full fart från morgon till kväll, och jag har sagt det förr, men tåls att säga igen:
Det blir bara roligare för varje dag som går.
Min lilla bebis blir ju ett år om en månad, och det är ju otroligt mycket som händer på ett år. Från att vara helt ny, så är hon nu en helt egen person som går, springer, försöker skutta / hoppa i farten, äter själv med sked (när hon vill), har sån humor och skrattar för det mesta.
Som säger några ord, och förstår massor vad man själv säger. Även den selektiva hörseln fungerar fint, speciellt om det är något som man inte får göra. Då skrattar hon, säger "nej nej" och springer ifrån en.
Hon är den bästa jag vet av, och kanske (högst troligt) kommer det en tid då jag hinner sätta mig ner vid datorn för att blogga, men den tiden är inte nu. Dock är det en skön undanflykt en eller tre gånger per vecka. Och nu när jag ser hur mycket text jag fått ihop på kort tid, så inser jag nog att jag kanske behöver bloggen. Men.
Vill du ha daglig uppdatering av mig så är det att följa mig på instagram. Carloine heter jag där. Idag till exempel har det varit hysteriskt roligt i mina stories, då både jag och härliga människor fått skratta så tårarna sprutat av ett litet missförstånd i dagens första storie.
Nåja, nu ska jag återgå till livet.
Här är tre bilder jag fotograferade igår av det underbara och bästa barnet, med den roligaste humorn. Älskade Nova Liv.
Uppdatering: jag har fått önskemål om att skriva om barn och plockmat, samt om mina (kommande) studier när jag ska skola om mig till merkonom. De blogginläggen är på kommande! Är det något du önskar läsa om, så är det bara att skriva en kommentar. Det hjälper mig att hålla bloggen i liv, och kul med extra inspiration. :)
Tips nr. 1 för grötvägrande bebisar!
Ända sedan jag introducerade mat för barnet vid 5 månaders ålder (pyttesmå plockbitar och puré) har vi dagligen övat på det här med mat. Roligaste är det att få äta själv, och då låter jag henne äta själv. Så smidigt även då man själv får båda händerna lediga för att själva äta, så på kvällen äter vi alla middag tillsammans.
Idag äter Nova i princip allt (som jag bjuder på och lagar) och även om vi har (som alla andra föräldrar med bebisar) matvägrande stunder i samband med tandsprickning eller faser av olika slag, så ska jag inte klaga över vår matsituation.
Jag fick det som jag önskat: att matstunden blir en rolig stund tillsammans, där man får utforska alla sina sinnen och känna matglädje när den är som bäst.
Men om det är något som jag hade velat få en ändring på, så är det gröten. Den har behövt bara så len och fin som möjligt. Absolut inga småbitar eller gryn i gröten som får barnet att spotta ut allt och totalvägra mer. Och så har det varit med all "vanlig gröt" eller puré med bitar i. Hon har totalvägrat. Förstår inte, eftersom det inte är problem med bitar annars då hon äter all annan mat hur bra som helst (pizza, bröd, rågknappar, kött). Allt gott går ner.
Vilket innebär att det enda som funkat i grötväg är de där färdiga pulvergrötarna eller klämmisarna, och det blir ju inte hållbart i längden. Speciellt nu när hon äter stora portioner.
Men *ta i trä*, nu verkar jag ha hittat en lösning på vårt problem!
GRÖT PÅ HAVREMJÖL
Innan jag delar med av tipset nr. 1 för grötvägrande bebisar, så ska jag förtydliga att jag har testat ALLT. Jag har mixat och till och med använd mortel på havregryn och pulvergröt (sån som är mer grynig), och det har inte gått hem hos barnet.
Okej. om ditt barn tycker att "vanlig gröt" är för stabbig och obehaglig i konsistensen, så kommer här mitt bästa tips: gör kvällsgröten på havremjöl!
Från att Nova har totalvägrat "vanlig gröt", så har hon flera kvällar nu ätit den gröt jag lagat åt henne. Igår kväll åt hon till och med en vuxenportion, så god tyckte hon den var! Från att ha haft "problem" med kvällsgröten (supervanligt att just bebisar inte tål konsistensen av gröt eller puré med bitar i), så äter hon min gröt med god aptit.
Och det viktigaste är ju att barnet äter.
Så här kokar jag gröten:
Har under dagen 2 dadlar (eller plommon) i bitar i ett glas med lite vatten. När man sen kokar gröten på kvällen är frukten mjuk och typ färdigt mosad.
När jag kokar gröten så har jag i typ 4 dl vatten, dadlarna och en halv banan i små bitar. Låter det koka och rör runt tills all frukt är mosad.
Häller i lite havremjöl vartefter (man behöver inte alls lika mycket som om det vore fulla havregryn), och rör konstant runt i kastrullen tills gröten börjar få den konsistens jag vill ha.
Låter gröten puttra lite, och lägger den sen över på ett fat.
Gröten får svalna något innan den är redo för barnet att äta.
Den är så uppskattad, och jag är glad att se mitt barn äta sig mätt och nöjd på mat jag lagat.
8 saker du kan göra med familjen under höstlovet
***
Inlägget är ett kommersiellt
samarbete med Vasa Stad
***
Det har varit minst sagt ett annorlunda år. Det är ett som är säkert. Pandemin har påverkat oss alla på ett eller annat sätt, och vi har fått hitta nya sätt att leva på. Och om jag får säga det själv så tycker jag att vi alla har gjort det bra.
Det här är året då mycket kanske inte gick enligt plan, men istället har människor bara bevisat hur otroligt fina och uppfinningsrika de är. Som visar omtanke till varandra. Som erbjuder en hjälpande hand till nära, kära och människor som man kanske inte känner. Som inte bara sätter andra i första plats, utan även ser till sitt eget mående. Kanske tar det här som en chans att för en gångs skull fånga sina drömmar. Förverkliga sig själv.
Är ute i naturen, uppskattar mer det man har och framför allt övar upp sin tacksamhet.
Helt enkelt tagit sig tiden att våra relationer med andra, och sig själv.
Och vi har tagit oss igenom en vår och sommar, och nu är vi här med hösten och höstlovet.
När vi detta år har fått mera tid för familjen, speciellt de som studerat och arbetat på distans, och är nära varandra så gott som dygnet runt, vill man gärna ha en paus från vardagen. Komma iväg. Drömma lite. Ba helt enkelt leva som vanligt.
Men hur lätt är det att göra det med alla restriktioner och rekommendationer? Hur kan man ge sitt barn ett speciellt och minnesvärt höstlov, när man ändå ska bara hållas i hemmatrakterna?
Jo, här kommer jag med några samlade tips som ger dig och din familj ett fint höstlov. Passar för stora och små.
Alla bilder är fotograferade i helgen, då vi var ut till Kajane för att grilla. Det var en helt underbar dag, och Nova njöt som fick springa runt och upptäcka. På grund av årstiden så rekommenderar jag vattentäta skor om du är intresserad att fara dit och vandra.
8 SAKER DU GÖRA MED FAMILJEN UNDER HÖSTLOVET
LÄSA OCH LYSSNA TILL BÖCKER
Ända sedan mitt barn var nyfödd har jag läst för henne. Inte för att en nyfödd kräver en godnattsaga, men det blev lite lättare för mig att kunna hålla igång en diskussion med någon som inte svarade tillbaka, och jag tänker att det är bara hemåt att tidigt få lära sig läsglädje och att få hjälpmedel att kunna sätta ord på sina känslor.
Idag kommer hon till mig dagligen, med en bok i sin hand, och kryper ner i min famn. Och då njuter jag, när vi tar oss tiden att läsa tillsammans.
Känner du att du vill läsa mer, men inte har tid att läsa en fysisk bok? Idag finns det massor av appar som erbjuder dig titlar på många olika språk. Storytel, Nextory och BookBeat är endast några av dem.
Biblioteken har även en egen app, Biblio, där du kan gratis ladda ner e-böcker och ljudböcker att läsa och lyssna till.
BESÖK NYA LEKPARKER
Om det lätt blir så att man besöker en och samma lekpark, kanske av gammal vana eller för att det helt enkelt är närmast ens hem, så kan det vara uppskattat att besöka nya lekparker.
CYKLA, PROMENERA OCH UPPTÄCK NÄROMRÅDET
Och på samma sätt som man kan upptäcka nya lekparker, varför inte ta och upptäcka närområdet där du bor? Går ut på en promenad i den friska höstluften. Hoppa upp på cykeln och känn vinden i ditt hår.
Jag personligen märker av hur mycket våra dagliga promenader gör för humöret. Med ens blir jag gladare. Är tacksam att jag har fått in en så god vana att gå minst en promenad per dag.
GRILLA OCH PICKNICKA I NATUREN
Om det är något jag själv minns från min barndom, så är det alla gånger mamma tog med mig på picknick. Aldrig smakar maten så god som när man äter den utomhus, och det är något speciellt och mysigt med att få packa matsäck och bre ut en filt på marken för att sen sätta sig ner och äta tillsammans.
Här finns allmänna brasplatser, om du är som jag och gillar att grilla.
Obs! Lika självklart som det är att hålla avstånd och tvätta händerna: städa upp efter er i naturen!
GÅ VANDRINGSLED
Det var inte förrän jag fick barn själv som jag upptäckte hur kul det kan vara med vandringsled. Vi kan säga som så att jag inte varit någon hurtigpelle någongång, och är det inte än. Men när man får barn så är det något som händer med en. Man börjar se världen med nya ögon, och man vill upptäcka världen på nytt, tillsammans med sitt barn. Och vad är nu bättre än att ta med sin familj på en dagsutflykt?
Runt om i Vasa finns det massor av fina vandringsleder och motionsstigar. Vissa som till och med går att ha med barnvagnen på! Här har jag samlat ett par fina stigar. Här (länk) kan du hitta fler vandringsleder att upptäcka.
Edvinsstigen, 1,3 km, Aleksis Kivivägen 59, Vasa.
Molnträskets naturstig, de olika stigarna har olika längder på sina rutter, Kapellbacksvägen 215, Vasa.
Iskmo – Jungsund vandringsled, du kan välja sträckor från 1,8 km upp till 12 km, Jungsundvägen 641, Korsholm.
Öjbergets naturstig, 2,5 km, Öjbergsvägen, Vasa.
Kunileden, Norra slingan (6,4 km), Södra slingan (7,9 km), Hela leden är 12,5 km. Kunivägen 100.
Björköby-Panike vandringsled, 12 km, vandringen startar i Svedjehamn (Björköby).
Risöleden, 4,9 km, Skyttevägen, Vasa.
Öjens naturstig, 4,5 km, Myrgrundintie 163, Vaasa.
PLOCKA LÖV OCH PYSSLA KONSTVERK
Fortfarande är nog mitt barn lite för liten för att ha tålamod med att pyssla, men det betyder inte att jag ändå försöker och skapar minnen att kunna ta fram under årens lopp. Till exempel kan ni gå ut nu när höstens vackra och färggranna löv börjat falla mot marken, plocka ihop några fina löv och göra konstverk av dem.
Kanske bjuda in till vernissage, skåla i muminlimsa och beundra era vackra konstverk?
BAKA EN GOD KAKA
Gör middag tillsammans från grunden. Baka tillsammans. Och bästa av allt: njut av go fika! Kanske till picknicken?
SPELA SÄLLSKAPSSPEL TILLSAMMANS
När dagarna blir kortare, och kvällarna mörkare, så är det mysigt att få koppla av tillsammans. För att minska på skärmtiden, som annars lätt tar över, kan man investera i ett sällskapsspel och spela tillsammans. Dricka varmt te, äta en kakbit ni bakat tillsammans och ha en stund tillsammans när ni fokuserar på varandra och spelet.
Det, om något, är kvalitetstid.
Jag tror inte att det sist och slutligen är VAD man gör som har betydelse för att få ett minnesvärt höstlov. Det behöver i alla fall inte vara dyra eller lyxiga tillställningar, för det lyxigaste och dyrbaraste man kan få är tiden tillsammans. Hur klyschigt det än må låta.
Barnet kommer att vara lycklig att få bli sedd och att ni tar er tid för varandra, och det är känslan av hur mysigt och roligt man har haft det tillsammans som man kommer att minnas längst.
Så även om det har minst sagt varit ett annorlunda år, och det blir ett höstlov som man inte kanske tänkt sig, så finns det mycket man ändå kan göra tillsammans för att ha ett säkert och minnesvärt höstlov.
Allt vad vi gör hjälper samtidigt andra, och tillsammans och med gemensamma insatser kommer vi att klara av denna situation.
Ta hand om varandra, och ha en underbar start på veckan.
Vad är dina planer för höstlovet?
En fin helg och en annorlunda start på veckan.
Det har varit, för oss, en fin helg.
Igår åkte jag, sambon och världens bästa bebis till min hemstad.
Vårt första stopp blev i Nykarleby, där vi köpte en till bilstol åt Nova. Samtidigt passade vi på att besöka Sandra och hennes underbara familj. Det var så kul att få träffa Sandra en gång till den här sommaren / hösten. Hon är en, med familj, höns, katter och Floristgaraget, jag gärna skulle ta med mig och placera i Petalax.
I alla fall närmare mig än det avstånd vi har nu mellan varann.
Sen fortsatte vår färd till hemstaden, där vi träffade mamma. Åt god mat, och Nova fick mysa med sin mommo.
Innan vi startade hemåt igen hann vi med kaffe med min syster och hennes fästman, och det var typ dit all tid for. Skulle behöva flera dagar för att kunna träffa alla man vill hinna se.
Nova och katten vid Floristgaraget.
Idag vaknade vi upp till en helt ny vecka, med en lite annorlunda vardag framöver.
Redan i helgen, då man fick se Vasabladet skriva om hur många nya fall av corona det var för varje dag i Vasa, så visste jag nästan att den här måndagen inte skulle vara vilken måndag som helst.
Och så rätt jag hade.
Under helgens lopp har det konstaterats 109 nya fall av corona, varav 104 av dem bor i Vasa. Hur stort är mörkertalet av människor som ännu inte varit och testat sig?
Redan när det endast var några få fall så bestämde vi oss för att inte ta oss till Vasa, om det inte var nödfall. Inte för att vi annars heller är till stan så ofta, men helgen som varit var droppen. Typ. Även om jag tror det bara är toppen på isberget.
Idag behövde jag posta iväg brev, hämta paket och barnet skulle sova, så jag slog flera flugor i en smäll och tog en förmiddags- / morogonpromenad ner till byabutiken. I öronen hade jag en ljudbok, och i fickan en ansiktsmask.
Vi har flera engångsansiktsmasker som vi kommer att använda nu varje gång vi handlar, och jag passade samtidigt på att beställa efter ansiktsmasker av tyg från Moomin, som ser lite trevligare ut för Nova att se sina föräldrar i.