Visa alla inlägg skrivna november 2020
Sticka två strumpor på samma gång med rundsticka | Magic loop
Tack för responsen av mitt senaste blogginlägg om de vackraste strumporna jag någonsin stickat, och hur man stickar fuskflätor på mitt sätt. Igår var ni 4522 unika och härlig människor som läste min blogg, och det måste ju vara något slags rekord här på bloggen. Underbart!
Tänkte att jag idag skulle visa hur jag gör för att sticka två strumpor på en och samma gång, och svara på några frågor som dykt upp när jag visat på bloggen eller instagram (följ mig, carloine heter jag där, och är mer aktiv där) när jag stickar strumpor på rundsticka.
Att sticka två strumpor på samma gång är roligt och behändigt!
Vad är magic loop?
Tekniken jag stickar mina strumpor med kallas magic loop. Med hjälp av magic loop så behöver du inte strumpstickor, utan klarar dig med en rundsticka för att sticka en eller två strumpor på samtidigt.
För att sticka med magic loop så behöver rundstickan vara tillräckligt lång.
Istället för att sticka runt, runt, runt, så vänder du istället ditt arbete, samtidigt som det är en ögla i ändan av allting. Att förklara magic loop är inte det lättaste, så låter Drops instruera i denna video, hehe.
Behöver jag ett eller två garnnystan?
Du behöver inte två garnnystan för att sticka två strumpor på samma gång. Du tar bara och letar fram tråden som är inne i nystanet, reder ut den och börjar lägga upp maskor. Sen är det bara att sticka på.
Hur lång rundsticka behövs?
Jag använder mig av en rundsticka, Novita Björk, 2,5 mm, 80 cm. Det går att använda sig av 60 cm om kabeln är flexibel, men det blir nog väldigt snäva svängar. Min personliga preferens är att 80 cm är tillräckligt passligt för att sticka en eller två strumpor så samma gång med rundsticka, och rekommenderar alltså rundsticka 80 cm till de som är nyfikna att testa på.
Storlek på sticka är vad ditt stickmönster kräver, eller vad som känns bra i dina händer. Jag stickar mina strumpor med 2,5 mm i björk, eftersom jag gillar hur trästickorna känns.
Kan man sticka åt vuxna också?
Oja, med rundsticka kan du sticka två strumpor samtidigt åt både små nyfödda eller vuxna fötter.
Hur vet man hur många maskor man ska ha?
Antal maskor ser du från det stickmönster du behöver, samt garn och storlek på stickor. För att sticka strumpor som passar min nyblivna 1 åring, så använde jag mig av Novita Baby Merino, med rundsticka 2,5 mm. 48 maskor blev det, delat på två, och riktigt passliga strumpor åt barnet.
Åt mig stickar jag nu, de som syns på bild, ett par julstrumpor med fuskflätor, i Novita Nalle och med rundsticka 2,5 mm. Till de använder jag 56 maskor delat på två.
Använder du större stickor så behöver du mindre antal maskor, men kan inte hjälpa mer än så eftersom jag inte följer något mönster, utan stickar mina strumpor från huvudet. Antal maskor har jag bara testat mig fram till, och det här är det som passar mina vuxna fötter i storlek 38 / 39.
Med hjälp av magic loop så kan du sticka två strumpor på samma gång, med ett och samma nystan! Här är mitt projekt jag har på stickan nu, i Novita Nalle, och min rundsticka i björk från Novita 2,5 mm.
Innan jag började stickade två strumpor på samma gång så stickade jag en strumpa åt gången med magic loop tekniken, och det går ju lika bra. Men tycker man det är tråkigt att sticka en kompis åt den första strumpan, så är det här en underbar teknik att lära sig, då båda strumporna blir klara på samma gång.
Och tycker man som jag, att hälen är det roligaste att sticka, jamen då blir det bara dubbelt av det roliga.
Är det något du undrar över med att sticka med rundsticka eller magic loop, så är det bara att skriva en kommentar, skicka mejl eller skriva privatmeddelande på instagram.
Är inte ett proffs, men jag är frälst när det kommer till att sticka strumpor på rundsticka, och det är det jag kan. Så hjälper gärna så gott jag kan.
Den här videon visar hur du lägger upp maskor för att sticka två strumpor på en och samma gång. Obs, videon är på engelska, men man ser lätt vad och hur man ska göra.
Fråga på ba om det är något du undrar över.
Jag svarar och hjälper gärna till.
Läs även:
Sticka fuskfläta | De vackraste strumporna jag någonsin stickat.
Sticka fuskfläta | De vackraste strumporna jag någonsin stickat.
Jag tycker om att sticka. Speciellt strumpor. Även om det är något man lär sig i lågstadiet (får barn än idag lära sig att sticka?), så tog det först upp till vuxen ålder innan jag skulle frivilligt sätta mig ner med stickor och garn och börja handarbeta. Allt vad jag hade lärt mig i skolan var som bortglömt, så jag fick ta och lära mig själv, genom att se på youtube och testa mig fram.
Men det var nog först när jag blev gravid och inte kunde göra så mycket, på grund av illamåendet och foglossningen, som jag fick ro att sticka. Jag stickade babystrumpor åt barnet i magen, och tyckte det var extra peppande när det gick så snabbt att sticka små plagg.
Sen blev det en paus med min nyfunna hobby då barnet föddes, för det finns helt enkelt ingen tid över för annat när man har ett nyfött barn. Men nu när Nova blivit större och har mer ro att leka för sig själv, så har jag börjat sticka igen. Den senaste tiden har jag fått två par stickade strumpor åt mig, och åt Nova likaså.
Det är helt vanliga raggsockor, utan skild teknik. De gör vad de ska, värmer fötterna, men är kanske inte lika fina att se på.
Men nu, nu har de vackraste strumporna jag någonsin stickat blivit till.
Jag stickar mina strumpor på rundsticka, 2,5 mm (80cm), och skulle inte vilja sticka på något annat sätt. Det är så smidigt att få strumporna klara på gång, och där de ser exakt likadana ut.
Nu när jag stickade de senaste paren strumpor åt Nova så vågade jag mig på att fara utanför min trygga bubbla av sticktekniker, och testa på något nytt. Så jag testade på att göra en fuskfläta, och det blev så vackert.
Nu ska du få lära dig att göra samma.
Visst tog det längre tid för mig att sticka dessa, mest på grund av att strumporna är stickade samtidigt på rundsticka 2,5 mm, och fuskflätorna, men så här i efterhand gjorde det ingenting. Nu vill jag inte sticka strumpor på något annat sätt, eller med andra stickor.
De blev så otroligt fina strumpor till Nova, och jag tror att hon också blev glad av att få dem, eftersom hon sprang iväg med dem med detsamma de kom på fötterna,
med långa och stolta steg.
Kommer ta vara på den inspiration och flow som jag känner nu, och påbörja ett par strumpor åt mig själv som ska se likadana ut.
För att verkligen kunna ge en ordentlig beskrivning hur man stickar detta vackra mönster, så tog jag och filmade när jag stickade. Vilket var lättare sagt än gjort, då det gällde att försöka hålla stickningen så stadig som möjligt för att ingenting skulle fara ur fokus. Och försöka minnas att sticka långsamt. Men, här är både film och beskrivning.
Sticka fuskflätor:
Lägg upp antal maskor du behöver till dina strumpor, delat på 4 (strumpstickor) eller 2 (rundsticka). Sticka först ett varv rät, fortsätt sedan två varv resårstickning (rät, rät, avig, avig). På fjärde varvet stickar du som jag visar här i filmen.
Där du stickat rät, så för du över en ostickad maska på stickan. Sticka nästa räta maska två gånger. Dra över den ostickade maskan över de två maskorna du nyss stickat. Fortsätt sedan varvet ut med att sticka avig, avig, och "fuskfläta-tekniken" på de räta maskorna.
Sticka därefter två varv som vanligt med resår (rät, rät, avig, avig) och vart tredje varv stickar du "fuskflätan".
Dessa strumpor blev ett par strumpor till mitt barn. Stickade på rundsticka 2,5 mm och i garn Novita Baby Merino. 48 maskor.
Nova Liv tipsar om hållbara julklappar till barnen.
***
Inlägget är ett kommersiellt
samarbete med Polkuped
***
Inför Nova Livs 1 års dag, funderade vi mycket på vad vi vill ge henne till födelsedagspresent. Det är ju ändå livets första födelsedag och livets första födelsedagspresent, så det är ju något speciellt. Nog för oss föräldrar i alla fall.
De ledord jag hade om gåvan var att den skulle vara hållbar, personlighet, kvalitét och vara till glädje varje dag, året runt. Och allt det hittade jag hos Polkuped.
Se den här urgulliga videon på Nova Liv som bekantade sig med sin fyrhjuling,
och de finsktillverkade handskarna som är ett riktigt hantverk.
Långt innan jag själv hade tanken på barn, så visste jag att om den dagen kommer, så ska barnet få växa upp med balanscyklar. Det kändes på något sätt mer säkert, naturligt och framförallt roligare att ta sig fram på en balanscykel.
Och glädje, vare sig det är till livet, mat och rörelse, det vill jag ge mitt barn.
Polkuped erbjuder allt från utekläder, till ute- och inomhusaktiviteter, hjälmar och reflexer och lampor (extra viktigt nu!). Men om det är något som Eva och Thomas, de fina personerna bakom Polkuped, är experter på så är det balanscyklar. Deras egna tre barn har fått växa upp med och cyklat hundratals kilometrar med balanscyklar, och när man får rekommenderat något av någon som vet att saken är bra på riktigt, så känns det tryggt.
Det är därför jag personligen rekommenderar att handla från lokala företag som är specialister och kan sin sak. Då vet man vad man får.
Trots snabb service och leverans, så bestämde vi att besöka deras företag hemma hos dem i Molpe. Vi bor ju trots allt i grannbyn och hade nära till. Eva och Thomas är varma människor, och vi talade länge om allt möjligt. Nova fick prova ut en passande balanscykel, och valet föll på wutsch.
Pukylino eller Puky Wutsch?
Jag har varit bekant med pukylino länge redan, då jag sett bekantas barn ta sig fram på dem. Wutsch var däremot något nytt för mig.
Pukylino rekommenderas för 1 åringen som kan stå upp och är 75 centimeter lång. Wutsch är något större i modell och rekommenderas för barn som är längre än 80 centimeter, eller 1 – 1,5 år och framåt.
Den största skillnaden är att wutsch har ett rörligt styre, vilket kräver att barnet ska ha mer balans, än med en pukylino som är mer stadig.
Hos Polkuped fick vi testa modell, och valet föll klart på en wutsch, då Nova redan gått i flera månader redan och har bra balans.
Som med allt annat så är det viktigt att man utgår från barnet och hens behov, och väljer därefter.
Vi hämtade Novas balanscykel för ett par veckor sen, och har låtit henne bekanta sig med den sen dess. Till en början ville hon bara sitta på den korta stunder åt gången, och få hjälp att komma på och av den. Ville inte att det skulle bli någon stress med att lära sig använda balanscykel, utan lät det ta i hennes takt. Men efter enbart ett par dagar så tog hon sig fram av egen maskin. Och lyckan i hennes ögon att ha klarat av det, att har lärt sig något nytt, var så fint att få se.
Nu har hon lärt sig att balansera sig själv och cykeln samtidigt, och kan ta sig på och av den. När hon inte åker fram på den, så lyfter hon den upp och ner och ”skruvar på den”.
Som jag tidigare nämnde så är det inte bara balanscyklar i olika modeller och färger som du kan hitta vid Polkuped, utan även utekläder. Utekläder som är gjorda för att användas, och för vårt klimat, där vi har plus och minus om vartannat.
Liksom balanscyklarna, så har även Polkupeds finsktillverkade handskar varit kändisar för mig länge. De sägs vara varma, vindtäta och fuktavstötande, och efter att ha satt dem till test nu så kan jag inget annat än hålla med.
Att ha vantar på små barn är inte det lättaste att ha att göra med, men dessa hålls på Novas händer, som hålls varma och torra.
Det som gör dessa handskar speciella är att de är tillverkade av en liten företagare i Uleåborg, och de är riktiga hantverk. De är fodrade med inhemskt ull, och materialet är av högt kvalité. Som ett av mina ledord. Hållbart.
Och det märks att Polkuped brinner för det hållbara. För att människor, stora som små, ska få uppleva äkta glädje i att röra på sig. Jag beundrar hur de lyckats bygga upp sitt företag och varumärke genom att göra det de tycker är roligt. Sån inspiration.
Jag rekommenderar verkligen Polkuped som företag, och känner du en ettåring så lovar jag att en fyrhjuling blir en gåva som hen kommer ha glädje och nytta av. Ge det bästa du kan som gåva: glädje till rörelse och livet. Det ska vara roligt, och en fin möjlighet att vara tillsammans.
Onsdagslistan
Som vårdledig så är det här med att ha koll på veckans dagar inte prio ett. Eller något som är nödvändigt. Att vara ledig under denna pandemi gör nog så att jag helt och hållet försvinner in i babybubblan här hemma, för man gör liksom inte mycket annat nu. Men idag är det onsdag, för det vet jag. Och passligt nog hittade jag en rolig "onsdagslista" på Fina Christinas blogg (som hon hittade på en annan blogg, som i sin tur hittade den på en annan blogg), och tänkte ta och fylla i den här och nu.
Det här är jag idag och de fina strumporna jag håller på att sticka åt Nova. Jag stickar två strumpor på samma gång på rundsticka.
Smidigt och roligt.
Tre guilty pleasures?
Jag ser på serier som Paradise Hotel och Big Brother. Minns ännu att förlossningen startade på allvar för ett år sen då jag inte längre kunde koncentrera mig på avsnittet. Skickade till och med åt Fredrik då: "Jag spyr och mår dåligt, och kan inte ens se på Paradise Hotel".
Annars finns det nog väldigt lite jag känner mig skyldig för att tycka om. Alltså, så länge det inte skadar mig eller någon annan så tycker jag man kan fortsätta göra sådant som man tycker om.
När grät du senast och varför?
Typ, igår? Det var internationella prematurdagen, och jag höll på att gråta av VCS förlossning och VCS barnenhetens uppdatering på instagram. Det var bara glädjetårar, men tårar ändå.
När kan du vara dig själv till 100%?
Allt som oftast är jag nog mig själv, men kanske olika versioner av mig. Ibland är jag lite mer avskalad, medan jag andra gånger släpper loss helt och hållet. Tycker livet är för kort för att inte vara någon annan än sig själv.
Tre saker du avskyr?
1. Patriarkatet. 2. Insekter (speciellt getingar och fästingar). 3. Postinen.
Hur var du i skolan?
Det beror på vilken skola du tänker på. Högstadiet, mjä. Första yrkesskolan; gjorde mitt bästa, men var inte bra. Var ärligt talat ganska skoltrött. Andra yrkesskolan; toppbetyg i alla ämnen. Får se hur jag blir i min tredje yrkesskola nu. Tänker i alla fall inte ta någon press att prestera mer än nödvändigt.
Vad blir du stressad av?
Livet? Haha. Mycket. Gubbar på internet (men inte alla män), när toapappret är slut eller när jag ska göra något nytt. Är väl mer pirrig då, typ, positiv stress.
Hur tror du att andra uppfattar dig?
Jag hoppas folk uppfattar mig som en öppen och glad typ.
Hur uppfattar du dig själv?
Som en öppen och glad typ.
En situation som du tycker är jobbig/pinsam?
Jag tycker det är jobbigt att åka till nya platser, speciellt om det kommer till att köra själv och inte veta hur eller var jag ska parkera. Gör jag dock en sak en gång, så är det inga problem andra gången. Det okända är alltid lite spännande.
Tre (otippade) saker om dig själv?
1. Jag kan vika / rulla tungan så det blir tre "blomblad". 2. Jag drömmer ibland sanndrömmar. Alltså om sånt som kommer ske. 3. Kommer inte på något nu som jag inte redan skulle ha bloggat om tidigare. Jag kan sjunga, spela gitarr, stå på huvudet (innan graviditeten i alla fall) och sticka strumpor.
När känner du dig som vackrast?
När man vaknar upp med den perfekta frisyren. Lagom mycket rufs och volym.
Något du funderar mycket över?
Ja, livet överlag. Men vill ändå inte tro att jag är en storgrubblare. Låter i alla fall inte tankarna hindra mig.
Så, det var den onsdagslistan det. Om du fyller i din egen på din egen blogg, tagga eller länka den till mig i kommentarerna så jag får läsa dina svar.
Livets första födelsedagskalas.
I fredags, fredagen den trettonde, fyllde mitt barn ett år. Tror nog jag inte förstod det då, eller ens än, att mitt lilli har blivit ett år. Det känns ju fortfarande som igår hon föddes. Men så är det ju inte. Ett år gick i ett ögonblick, och idag är hon ett spralligt, glad, underbart, snällt och roligt barn som springer, steppar och går baklänges (det är det nya roliga just nu).
Som är så snäll och försiktig med sina djurvänner, höns som katter. Som älskar att bygga koja åt sig av alla kuddar i soffan, och så sitter hon där och skrattar åt sig själv, oss och livet.
Som höll (och håller) oss vakna i ett år. Men som varit värd varje minut, även de som känts som sekunder. Jag visste nog inte vad livet som mamma skulle innebära, och jag kommer att lära så länge jag lever, men aldrig kunde jag tro att det skulle vara så här bra för mig. Att jag skulle trivas så.
Hur som helst så är detta år värd att firas. Nova Liv är värd att firas varje dag. Så i lördags hade vi ställt till med livets första födelsedagskalas åt henne. Jag hade varit så orolig inför dagen. Dels för att jag annars tycker att tillställningar och kalas kan bli stressiga, och mycket för att man aldrig kan veta med corona. Restriktioner kan ändras över en dag, och jag önskade flera gånger om dagen att alla skulle få vara friska, så vi kunde samlas och fira världens bästa människa.
Av alla gäster så är det bara Fredriks mamma som bor i byn. Resten kom från andra städer, och eftersom det är så sällan (typ aldrig, speciellt nu) vi träffas så önskade jag att få se alla. Och det gick vägen.
På lördagen var vi sammanlagt (med mig, Fredrik och Nova) nio personer som hade kalas.
Jag och Fredrik hade pyntat hemmet så fint inför Novas 1 års dag och kalas. Hon älskade alla ballonger, och började dansa framför dem, så de har vi kvar ännu. De får väl vara kvar tills det är dags att pynta inför julen.
Babblarna är ju favoriterna, så från Sverige hade jag beställt servetter, fat och muggar med Babblarna på.
Vi bjöd på världens godaste gräddtårta, som Fredrik hade bakat. Även om det var första gången han bakade en tårta, så var det som om han inte gjort annat. Supergod!
Hade även en bekant här i byn att göra smörgåstårtor åt oss, och det blev de finaste och godaste smörgåstårtorna jag ätit. Blev så varm i hjärtat när jag såg att hon lagt extra tid på att skriva "NOVA LIV 1 ÅR" på tårtorna med gurka.
Nova fick smaka tårtan och jag tror nog hon tyckte att den var god också, även om hon inte åt mycket av tårtan.
Nova hade ett så fint kalas, och jag är så tacksam för alla fina människor som tog sig tid att komma och firade Nova. Alla fina gåvor som hon har fått. Att se sitt barn fylla ett år och ha 1 års kalas är nog något stort. Även om kalaset kanske mest är för oss föräldrar och vuxna, så är det nog något viktigt att få ha. En ny milstolpe är nådd och nu är jag glad att få fortsätta livet tillsammans med Nova.
Världens bästa ettåring.
Nova Liv, 1 år idag.
För exakt ett år sen var det den lyckligaste dagen i mitt liv: Nova Liv föddes och gav livet en helt ny mening, med glädje, kärlek och skratt.
Hon är den absolut finaste och härligaste människan, och jag är för evigt tacksam att jag fick bli mamma till just henne.
Grattis på födelsedagen din, älskade barn. Du är bäst.
Så sentimental och lycklig man bara kan bli.
Det är barnets födelsedagsvecka, och som jag förutspådde så blir jag bara mer och mer sentimental ju närmre fredagen vi kommer. Minns tillbaka till förra året. De känslor jag kände. Väntan, längtan, illamående, nervositet, kärlek och ja.. alla känslor som man kan känna. Vad vi gjorde. Var till veterinären med katten som blivit biten av en annan katt, och hade ett sår på höften. Vädret. Det var snö. Dock skulle det regna bort över natten.
Jag var en dag ifrån att bli igångsatt. Men det visste jag inte då. Jag visste inte när, hur och om jag skulle få möta mitt barn. Det enda jag visste var att jag redan då kände en så stor kärlek för mitt barn,
men ändå kunde jag aldrig förstå hur stor den kärleken skulle vara och fortsätta att växa. För varje dag som går.
Om två dagar fyller Nova Liv 1 år.
För ett år sen väntade och längtade jag som aldrig förr på att få möta mitt barn. Nu vill jag bara stanna tiden, eller åtminstone dra ner tempot lite, för att.. ja, tiden går alldeles för snabbt. Det har varit det finaste året för mig, samtidigt som det känns som igår jag stod där med stor mage och hade haft nog av graviditeten för länge sen.
Ett år har gått i ett ögonblick, och min lilla bebis har blivit ett barn. En underbar, smart, rolig och världens finaste. Bäst, helt enkelt! Älskar henne av hela mitt hjärta, och lite till.
Här får du se tre bilder från idag, från vår promenad.
Att skola om sig och studera vidare, svar på fråga.
"Kan du berätta mer om studierna, vilken skola ska du studera i? Jag har nämligen själv varit i samma tankebana och det skulle vara intressant att höra mera."
Som jag tidigare nämnt, så kommer jag att skola om mig till merkonom nu.
Ett halvt impulsivt beslut, även om det fanns år av tanke bakom. För trots att jag har flera utbildningar i bagaget (och efter varje utbildning sagt "ALDRIG MER"), så har jag inte känt mig klar.
Mina studier kommer jag att genomföra vid YA, Yrkesakademin i Österbotten. Valet stod mellan YA och Vamia, som båda är bekanta skolor för mig, men det blev YA då det var endast de som hade en kontinuerlig ansökan öppen dagen jag gjorde mitt val.
Jag gjorde ba en ansökan, skrev in vad jag har för tidigare utbildningar och arbetserfarenhet, berättade varför jag vill studera, och några dagar senare fick jag ett telefonsamtal från hon som idag är min lärare. Efter samtalet (som jag inser nu var ett inträdesförhör), och ett Teams-möte ett par dagar senare via datorn, så fick jag reda på att jag var antagen och hade tillsammans med läraren gjort upp min personliga studieplan, där jag samtidigt fick välja de tre examensdelarna jag ville ta examen i.
Än har inte mina studier börjat, utan de börjar inom denna månad, så jag kan inte säga så mycket om studierna i sig. Men tänker att har man studerat tidigare så borde det inte vara några stora saker att studera vidare nu. Även om mycket är annorlunda idag.
På grund av coronan, så kommer mestadels (förhoppningsvis typ allt) ske på distans. Hade det inte varit möjligt att studera på distans, så hade jag inte heller gjort valet att skola om mig.
Är man en människa som kräver att någon annan pushar en, så är det kanske inte optimalt att studera eller arbeta på distans. Själv är det drömmen för mig, eftersom jag känner att det är det som passar mig bäst, för att kunna kombinera familjeliv och arbete. Jag vet vilket studiesätt och inlärningssätt som passar mig bäst, och tänker nu bara ta en dag i taget och se vad som blir av det här.
Till skillnad från tidigare när jag har studerat, så har jag ju ett litet barn nu som kräver min fullständiga uppmärksamhet, och jag tänker inte låta utbildningen komma emellan. Alltså får det här ta den tid det tar. Och sist men inte minst; jag är kanske inte lika hård mot mig själv och känner att allting måste vara så himla perfekt, när jag studerar idag. Jag är liksom äldre, klokare och prioriterar annorlunda än jag gjorde tidigare. Prestationsprinsessan har helt enkelt checkat ut, för att inte återvända.
Alltså kommer jag att ta det lugnt och försiktigt i mina studier.
Jag har än idag samma känslor som jag hade tidigare i höst när jag blev antagen, där jag tänker "ÅH NEEEEEJ. Vad har jag gett mig in i?". Samtidigt som jag kan tycka att det kommer att bli kul. Jag har inte facit i hand, men jag är inte rädd att kasta ut mig lite grann i det okända. Ibland är det det man behöver göra.
Så även om detta inlägg inte gjorde någon kanske klokare, så vill jag bara säga att:
Har du gått och funderat på att skola om dig, ta en kurs eller lära dig något nytt: GÖR DET. Man kan alltid ångra sig, om det är så, men hellre det än att du går och funderar över hur något skulle ha kunnat bli, utan att ha vågat prova på.
Den här vackra solnedgången är från igår.
Den som skulle förändra mitt liv för evigt.
För exakt ett år (och en dag) sen stod jag i köket. Fotograferade en bild av mig och magen. Tänkte att det nu var månaden som kommer att förändra mitt liv för evigt.
Nå, jag hade ju rätt. Till viss del.
Men det var ju Nova som skulle förändra livet.
Jag, den 1 november, 2019.
Där och då var jag så pepp på livet. Fem dagar ifrån beräknat datum att föda. Tur att man inte vet på förhand hur något ska bli.
Kan säga som så att jag grät varje dag efter att jag gått över tiden, tills att jag blev igångsatt, och hade ett helskottas dygn innan jag äntligen fick hålla henne i mina armar.
Men lyckan och kärleken därefter väger upp precis allt. Jag skulle göra om allt tusen gånger om, för Novas skull.
Det finns ingen annan än hon. Hon är livet. Mitt allt.
Och jag kommer säkert att vara extra känslosam nu de här kommande dagarna tills fredagen den trettonde, då mitt livs kärlek fyller ett år.
Denna bild och föregående bild är fotograferade av Cecilia Calrén Photography, när Nova var 9 dagar ung.