Bloggheader Caroline3

Visa alla inlägg skrivna 2020

Tack underbara kropp för vad du givit mig.

Skrivet av Caroline Eriksson 13.01.2020 | 4 kommentar(er)

Som gravid fick jag uppleva det här med att ens kropp inte längre var ens egen. Förutom att jag skapade liv, så blev även min kropp något som andra trodde var socialt acceptabelt att kommentera (skoja ba, det är aldrig okej).

Hur man tog på min mage (utan lov). Kallade mig tjock. Informerade mig om att jag inte skulle vara nöjd över mina bristningar. Hur jag var ohälsosam (man kan inte avgöra om en kropp är hälsosam eller inte enbart på kroppens utseende).

 

Vill bara säga: f*ck you, och tack till mig som ändå klarade av att gallra bland alla galenskaper. Det var min kropp före jag blev gravid, det var min kropp under tiden jag var gravid, och det är min kropp nu. Den var aldrig någon annans att bestämma över eller kommentera.

 

 

Jag hade inga problem med att se kroppen förändras. Förändring är en del av livet. Jag är så stolt idag över vad den åstadkommit. Vad jag klarat av. Min kropp är så cool.

 Varje bristning är ett minne för att jag i 9 månader bar på och skapade liv. Mitt ärr kommer för alltid vara en påminnelse om att jag fick äran, lyckan och privilegiet att möta mitt barn. Barnet, som är det bästa som någonsin hänt mig. Min dotter.

 

Hon, som jag ska lära att hon duger, precis som hon är. Att hon är så älskad. Nu och för alltid.

 

Och just därför har jag inga problem med att älska min kropp.

Tack underbara kropp för vad du givit mig. Till dig är jag evigt tacksam.

 

12.01.2020 webb 01

 


Pizza, promenader och namn.

Skrivet av Caroline Eriksson 10.01.2020

Som mammaledig får man nästan koncentrera sig för att ha koll på vilken dag det är. Idag är det i alla fall fredag, det vet jag för att vi gör vår egen pizzadeg och pizza.
Jag råkade köpa mörkt glutenfritt mjöl, men det blir säkert gott ändå. He e ju pizza vi talar om.
Annars då?

 

Trots att jag inte har koll på dagarna, så njuter jag av varje dag. Vi är dagligen ute på promenad med barnvagnen, och det är en av dagens höjdpunkter. Att få gå sida vid sida med Fredrik och tala om livet, och med vår älskade dotter som sover tryggt i vagnen.

 

Jag blir glad för varje bil som har förstånd att sakta ner när de kör förbi oss.

 

Och snart kommer vår dotter officiellt heta Nova (Liv), istället för Eriksson Tyttö som hon kallas nu av byråkratiska enheter. Vi postade idag brevet till magistraten där vi bestämt oss för hennes för- och efternamn. Tog tid (pga kommunen), men bättre sent än aldrig.
Glad för den fina service och för den kvinna vi kom i kontakt med vid magistraten, som fick saker att ske.
He ska va redi kvinnokrafter ti allt.

 

(p.s. som svar på en fråga "om vi visste om vi väntade en pojke eller flicka under graviditeten, och om vi hade andra namnval"; nej, vi visste inte om vi väntade en tjej eller kille. Samma dag jag blev igångsatt gjordes ett sista ultraljud, och inte ens då behagade sig Nova att avslöja sig. Hon var den bästa överraskningen man kunde få, och kommer få, i livet. 

Vi visste därför också först efter förlossningen att hon var Nova. Några namn hade vi inte heller funderat så mycket på.)

 

Och nu ska jag fortsätta fredagsmyset med min älskade familj.
Ta hand om dig.

81734924 10157531611633880 3444717110314401792 oFrån vår promenad igår.

 


Närhet och mat.

Skrivet av Caroline Eriksson 07.01.2020

Att amma var ingen självklarhet för mig. Själv är jag uppfödd, och klarade mig fint, på ersättning. Omkring mig fick jag höra om hur kämpigt det kunde vara att få till amningen. Från rådgivningen fick jag tipset att köpa hem ersättning, långt innan barnet ens var fött.

Trots allt så försökte jag filtrera bland allt och alla omkring, för att se hur det skulle gå och kännas när hon väl var med oss.

 

När jag fick henne till mitt bröst, på uppvaket efter kejsarsnittet, så föll sig allt så naturligt. Nova fattade grejen med detsamma och vi hade turen att få till amningen redan på BB.
Hon har från start blivit helammad, och jag hoppas vi kan amma länge. Så länge det är möjligt. Så länge jag vill. Men framför allt så länge hon vill.

 

För mig är amningen så värdefullt. Det är ett sätt att ge mitt barn mat. Det är ett sätt att ge henne närhet. Trygghet.
Jag trivs.

Sen skulle hon fått exakt samma närhet och trygghet, även om jag av olika orsaker inte ammat.

 

Jag hoppas man kan sluta höja på ögonbrynen eller skruva på sig på grund av att man ser någon ge sitt barn mat (och själv inte vet vad man ska göra med sig / känner behovet att kommentera ATT någon ammar), samtidigt som jag hoppas man kan sluta rangsätta vilket sätt som är det bästa sättet att ge sitt barn mat / närhet.
Skammen överlag måste bort från föräldraskapet.

 

Alla sätt är lika bra,
och alla föräldrar är de bästa och gör det bästa de kan för sina barn.
Piste. Hakuna mata.

 

82130892 3342614395809007 3913494266478854144 n


Vad jag har gjort när jag varit borta.

Skrivet av Caroline Eriksson 06.01.2020

Jag är tillbaka! Mitt jullov från bloggen måste få ett avslut här, för annars finns det en risk att ledigheten blir lite längre. Men skönt, det har det varit. Trots att jag varit aktiv på instagram (carloine heter jag där), så har det varit på ett helt annat sätt. Instagram är så enkelt, och är inte ett medie som kräver en massa tid. Jag kan ju sköta det mediet utan problem, även när jag ammar. Bloggen däremot är en plats där man behöver få tiden och en enorm tekopp för att få till ett blogginlägg.

 

 

Under mitt jullov har jag fått fullt ut ha fokus på min familj. På Nova som för varje dag växer och får en underbar personlighet. Hon skrattar, "pratar", är stark i kroppen och har redan försökt (och i misstag) svängt sig från rygg till mage. Så gott som dagligen, förutom de där dagarna det stormade och regnade, har vi varit ute på barnvagnspromenad. Jag och min familj.

Vi har firat julen tillsammans. Mellandagarna. Nyåret. De första dagarna av det nya året.

Och jag är nu som en helt ny människa. Nästan. Känner mig så lugn och i frid med allt, att jag önskar det skulle få fortsätta så här. 

 

Tänkte jag skulle ta och gå igenom hur förra årets sista dagar, och hur årets första dagar, har sett ut. 

 

Julafton firades som vanligt här hemma, bara vi. Men det som inte hörde till vanligheten var att i år var det inte bara jag och Fredrik, utan även vår älskade dotter. Hennes första jul.

Hela julafton gick ut på att mysa. 

 

Gjorde julmat, gick en julpromenad med barnvagnen, öppnade julklappar och såg på en film.

Önskar varje julafton från och med nu får vara lika mysig och fridfull.

81318209 483694319224300 3047415833522339840 n copy

 

 

81459243 1191210701083966 9033939424773144576 n

 

På mellandagsrean åkte jag och min familj in till stan. Shoppade en babysitter till Nova, som hon älskar! Hon är en tjej som älskar när det är rörelse, så sittern fick 10 av 10 möjliga poäng.

Till mig själv shoppade jag en ny telefon, och det var minst sagt på tiden. Trots att jag har systemkamera så är det inte så att man hinner springa runt och fotografera med den, speciellt inte när man har ett spädbarn i famnen så gott som hela tiden. När min gamla telefon endast fotograferade suddiga bilder, och var allmänt slö som en sengångare, så fick jag nog.

 

Så nu har jag en ny telefon som fotograferar med häftiga funktioner, där bakgrunden blir oskarp. Resten av bilden är skarp som bara den.

 

82448536 470262997219617 2831226593093877760 n

 

Fantomen hade krapula.

 

81889505 2522718948000069 6460249833935470592 n

 

Och på årets näst sista dag hade vi besök av en höggravid vän som fångade detta underbara ögonblick på bild. Mitt hjärta slår extra slag av värme, glädje och kärlek när jag ser denna bild. Den sammanfattar fint varför 2019 var de bästa årets någonsin i mitt liv.

 

giphy

 

Nyåret var speciellt, eftersom Fredrik jobbade natt då. Så tolvslaget firades här hemma, bara jag och Nova. Från ett mörkt rum såg jag grannarnas fyrverkerier, och sen gick jag och sova nöjd till ett nytt år.

 

81182430 520399435234887 4302668898211201024 n

 

Det finaste man har sätter man på bordet.

 

81667690 600971623808997 4498559921335304192 n

 

En annan dag fick vi besök av en annan vän, som hade med sig olika sjalar. Jag testade ringsjal, som kändes bäst av alla sjalar jag testat (vilket förvisso inte är så många, men ändå). Men ännu är jag inte helt frälst när det kommer till sjalar. Även hur skönt det säkert kan vara att ha båda armarna fria, så vill jag hålla om min dotter när jag bär på henne.

Så tills vidare så klarar vi oss nog utan sjal eller bärsele här hemma, tills vi hittat något som känns rätt till 100%. Hon har ju sin sitter som hon tycker om.

 

82283749 1314261415447959 5956280265503408128 n

 

Gårdagens morgonpromenad. Så otroligt vackert. Funderar även om någon skulle vara intresserad av att läsa en recension om vår barnvagn? Den är hur bekväm som helst att gå med, och klarar både asfalt och grusvägar och har hunnit testa den i olika väderlekar, men kan nog skriva mer om den än så.

 

82130892 3342614395809007 3913494266478854144 n

 

La upp en bild på instagram där barnet äter, och skrev lite tankar om mat och närhet, och miste samtidigt ett par följare (miste även en del följare när jag skaffade höns och blev gravid). :DDDD

Tänker att det kanske inte har med mig att göra, eftersom även jag hunnit avfölja personer av personliga skäl. Kanske har det med mig och göra, och det är helt okej. Kanske de bara nyårsstädade bland sina flöden. Sist och slutligen tänker jag att sociala medier och följare sist inte är det viktigaste av allt.

 

 

Det viktigaste är det du just har fått se:

Dagar av glädje. Dagar av närhet. Kärlek. Familj och vänner.

 

Nu har min dotter vaknat, så jag loggar ut och upptäcker dagen med henne. Vill du se mer, och oftare, av mitt liv så rekommenderar jag att följa mig på instagram: carloine, eller så håller du ut och nöjer dig med krasslig uppdatering på bloggen.