Visa alla inlägg skrivna mars 2021
Iv-antibiotika och den längsta veckan i mannaminne.
Förra veckan var kanske den längsta och tyngsta i mannaminne. Förra måndagen mådde jag redan dåligt, men det skulle ta till onsdag innan jag fick hjälp. Och lång historia kort: jag har njurinfektion. Misstanke om blodförgiftning, men tror nog den faran varit och farit redan. För sedan i onsdags har jag nu fått stark antibiotika intravenöst tre gånger per dag.
Det tyngsta förra veckan, förutom att ha såna smärtor så jag trodde att jag skulle gå itu (Har du inte haft njurinfektion eller kraftiga smärtor, så kan jag säga att när det var som värsta hade jag hellre fött barn), med hög feber och frossa, och att behöva köra tre gånger per dag in till Malax för att få iv-antibiotika, så är att inte ha orkat lika mycket. Det där dåligt föräldrasamvetet tror jag man aldrig riktigt kommer ifrån, men inte blir det ju bättre precis när man är sjuk. Att inte vara lika hurtig mamma som orkar busa eller hoppa runt ute i snön med Nova.
Men hur jag ändå försökte och gjorde mitt bästa. Samma dag som jag fick hjälp, så hade Nova plockat fram utekläderna själv och sa "mössa" och "socka". Och så gick vi ut på en liten promenad, för att någon timme senare vara på akuten.
På akuten blev det ju konstaterat, njurinfektion, och jag bröt lite ihop på. Nog på grund av alla smärta och hela situationen som var tungt för mig, men också för att jag visste vad det skulle innebär. Velade jag mellan att stanna på avdelning, som blev rekommenderat åt mig, eller åka hem. Och mitt hjärta ville verkligen inte vara ifrån Nova. Vi har ju aldrig varit ifrån varann så pass lång tid. Så jag gjorde själv beslutet att vara hemma, för att istället åka in tre gånger per dygn för att få antibiotika.
Att vara hemma med en kanyl i armen och handen har varit en utmaning i sig, men det gjorde nog gott åt både mig och Nova att få fortsätta vara tillsammans. Tror nog den bästa miljön för en, i mån av möjlighet, är där man känner sig trygg. Och jag är trygg och lugn hemma, och Nova är trygg med mig.
Och en sån kämpe hon har varit. Fredrik fick inte fick ledigt från jobbet, på grund av att både han och Nova är ju friska, så Nova fick helt enkelt följa mig mig alla gånger på alla blodprov och besök där jag fått iv-antibiotika, förutom den dos jag fick 21:30 på kvällen (fick hemsjukvård ett besök, men det var det enda som kunde erbjudas åt mig förra veckan).
Men Nova har bara varit nöjd, och haft ett sånt tålamod som nog inte 15 månaders barn ska ha. Med en ömhet och kärlek som bara hon kan ha. Hon är bäst.
Och även om jag inte orkat busa lika mycket, så har vi myst desto mer. Läst böcker. Ritat. Varit tillsammans. Och det är väl det som har betydelse. Att få vara trygg och tillsammans.
I morse igen åkte hon och jag iväg för att jag skulle få medicin och nya blodprov skulle tas. Åter en gång var hon lika snäll och exemplarisk att ha med. Fick glädjebesked att jag nu får slippa kanyl, och att åka in tre gånger per dag, och nu får fortsätta min antibiotikakur med tabletter. Sån frihet!
Firade med att kunna röra händerna och armarna fritt när vi kom hem, genom att gå ut på en promenad i strålande sol. Nova sprang runt, hoppade i snöhögar, skrattade, och vi hade det precis som jag hade önskat att förra veckan var.
Ta hand om dig!