Visa alla inlägg skrivna april 2021
Jag har skapat min egen konst. Igen.
Jag har skapat min egen konst. Igen. Jag tyckte det var så roligt när jag målade min första tavla, "Vibemode", att jag visste att jag snart ville måla igen. Så när sambon åkte till nattskiftet i helgen, och barnet sov, så började jag att måla.
Efter en vecka med mycket jobb och skolarbeten så var det riktigt skönt att få koppla av och måla. Bara låta kreativiteten flöda. Och jag somnade sen riktigt nöjd.
Och här är hon. "Let it Flow" har jag namngett tavlan.
Ditt värde bestäms inte utifrån ditt utseende.
Du kan inte se på någon annan hur hälsosam hen är.
Hur mycket hen tränar.
Vad hen äter.
Hälsa är inte ett utseende.
Du har rätt att finnas och existera i din kropp.
Precis som du ser ut. Precis som du är.
Utan att bli dömd. Utan att bli diskriminerad.
Utan att bli förlöjligad. Utan att bli utstött.
Du är mer än din kropp.
Du är en själ,
som längtar och väntar
på att få bryta sig loss.
Få vara sann mot sig själv.
Att vara fri.
Ditt värde bestäms inte utifrån ditt utseende.
Och någon annan kan aldrig säga åt dig hur du ska må,
hur du ska känna,
hur du ska vara,
hur du ska klä dig,
hur mycket plats du får ta,
vem du får älska,
vem du vill vara,
vad du vill göra.
Men hej, om jag får säga något, så vill jag ba säga att:
Du är värdefull.
Och låt inte någon annan få dig att tro annat.
Orginalinlägget hittar du på min instagram: carloine
Att skapa sin egen konst
I söndags var jag kreativ och gjorde något som jag annars inte brukar göra. Jag målade.
Jag hade köpt min en canvasduk och akrylfärger och lät fantasin flöda samtidigt som jag hade roligt. Hade som inget riktigt mål med slutresultatet, och gick på känsla. Och känslan gav mig det här.
Får jag lov att presentera: "Vibemode".
Det var så roligt, så det här gör jag absolut igen.
Att mista en kär familjemedlem
På fredagskvällen förlorade vi världens snällaste katt. Du är så saknad Mohicana. Du fattas oss.
På kvinnodagen 2008 fick jag vara med när Mohicana föddes. Sen dess har det varit hon och jag. Vi har vuxit upp tillsammans. 13 år tillsammans.
När jag var på BB efter att ha fött Nova gick Mohicana och sökte mig i dagarna tre, och sen vi kom hem har hon varit vid Novas sida. Sovit utanför hennes dörr alla nätter, och alltid varit nära.
Hon var Novas första bästa vän, och alltid så snäll. Helt underbar och mjuk.
Hon behövde inte vara ensam, och fick vara hemma med oss där hon kände sig trygg.
Det var väntat, för hon var ju trots allt 13 år. Men ändå kom allting för hastigt på. Hennes kropp orkade helt enkelt inte mer. När jag och Fredrik satt med henne i ett mörkt rum och pajade henne, grät jag och kände hur en del av mig höll på att försvinna.
Jag gråter än.
Hon fick en värdig och fin begravning, där till och med katten Leila var med och tog avsked. Märks så tydligt att något, någon, saknas här i hemmet nu.
Nu får du vila på evigt mjuka soffor och äta god mat.
Du fattas mig.
Mohicana
8.3.2008 - 2.4.2021
