De 10 första dagarna av 2021

Skrivet av Caroline Eriksson 11.01.2021 | 1 Kommentarer

Så blev det ett nytt år, med nya möjligheter. Eller samma gamla rutiner att hålla fast vid. Hur du nu vill se det. 

Tänkte att jag kan inte låta bloggen stå orörd längre. Ju längre jag låter dagarna gå mellan inlägg, desto svårare blir det för mig att komma mig för att blogga. För att mjukstarta så tänkte jag dela med mig av några bilder från årets 10 första dagar.

 

 

Nyåret firade vi med våra vänner. Åt god mat, pratade om allt mellan himmel och jord, tände tomtebloss och var hemma vid 20:00 på kvällen. Alla sov vid tolvslaget, och det blev ett nytt år. Jag har inte gjort några nyårslöften, men än ett löfte till mig själv att fokusera på hälsa, min fysiska och psykiska hälsa, och att försöka chilla mer. 

 

Tar annars 2021 en dag i taget. Hoppas dock på att man får träffa vänner mer detta år, än vad man gjorde 2020.

 

 

Har gått ut dagligen, och ibland flera gånger om dagen (enligt väder, vind och dagsljus), med barnet. Ibland får jag springa runt halva huset för att få på barnet kläderna, och ibland är det så enkelt att barnet ligger stilla medan jag klär på henne och mig själv.

Det här var en stund på dagen när barnet var "pepp" på att gå ut.

 

 

Städade ut julen ganska snabbt efter att det blev ett nytt år. Sambon jobbade kväll, och jag hade ingen lust på att vänta på en ledig dag för honom (så vi kunde städa ut julen tillsammans), så en kväll bytte jag gardiner i huset, kastade ut julgranen och alla jultomtar. Ser nu att vi har en ensam och bortglömd jultomte som vaktar framdörren. Får ta bort honom snart.

 

 

På en av årets hittills kallaste dagar vågade jag och barnet oss ut på en förmiddagspromenad. Ljudet av hur snön knastrade under ens fötter, och att varje andetag lämnade efter sig ett litet moln som minne. 

Är så glad att jag för första gången på flera år kan uppskatta vintern. Det blir lite lättare att vara då. Så länge det är lite behagligare temperatur (men riktigt nöjd är man väl aldrig).

 

 

Men hon som gör livet verkligen lätt att glädjas och vara tacksam för, är Nova. Så busig, glad och alltid redo för äventyr. Älskar henne så mycket. 

 

Vi fick ta och köpa en ny pulka åt henne, trots att jag hade trott att hon kunde klara sig med babypulkan hela denna vinter. Men var bara att inse att hon nog vuxit ur den innan hon ens hann använda den.

Den nya pulkan får i alla fall vara med ett tag, och oj så roligt det är för både henne och föräldrar. Pulka är så bra färdmedel.

 

 

På nyåret fick surhönan ägg att ruva på, och samtidigt gick hon från att vara en surhöna till att vara en ruvhöna. Tyvärr visade det sig att det inte lyckades med de ägg vi fått. Lyste dem efter en vecka, och det fanns inget liv i dem. Lyckligtvis fanns det en vänlig själ i byn med Tyrnävä-höns (finsk lantras) och en blandras i grönt ägg, och nu har ruvhönan fått ruva på de äggen istället.

OCH DET FINNS LIV. 

 

Nu håller jag tummarna att det ska gå vägen, och att vi får kycklingar till det beräknade datumet: 28 januari.

 

 

Försöker vara ute så mycket som möjligt, för tänker att det kanske gör att man (jag) är gladare och sover bättre. Att även om det är mörkt försöka sig ut en liten stund.

 

Som tur har vi gatubelysning vägen bredvid den vi bor ("ba" 250 meter att gå utan belysning), så helt i mörker behöver man inte vandra. Och det finns ju lampor att ta till. Vår barnvagn är utrustad med ordentliga bak- och framlys, och när vi åker pulka med barnet så får hon ha en pannlampa på sig.

 

Drömmer ändå om att få belysning till vår väg (trots att det inte bor många människor här, dock flera barn!), och att det skulle bli byggd gångbana ner till byn.

 

 

Jag har skottat snö på vår gård.

Det har under nattens lopp fallit mycket snö, så istället för att bara leka utomhus på förmiddagen, så skottade vi snö. Nova kastade sig i snödrivor, jag drog henne på snöskyffeln och precis så som det är nu utomhus, så får det gärna vara ända tills våren.

 

 

Jag har stickat. Massor. Strumpor till mig, vantar i merinoull åt Nova och så har jag börjat på med något restgarnsprojekt åt mig. Det är så avkopplande att handarbeta.

 

 

 

Den här bilden är från idag. Ute och leker i snön, med katten Leila. 

 

Tips annars till föräldrar till barn med kalla händer. Merinoull närmast kroppen! Även på fötterna och händerna. För oss har det hjälpt bra nu de kallaste dagarna att ha vantar av 100% merinoull, och sen bra vantar med ullfoder. 

På bilden har barnet på sig merinoullvantarna, innanför skinnhandskarna med ullfoder (fyndat begagnade i gott skick). Händerna är så varma och sköna när man kommer in.

 

Även underställ i 100% merinoull (även det fyndade jag på facebook loppis, typ i nyskick!) håller barnet varmt. 

Flera har frågat mig (på instagram) hur jag klär Nova, när vi ändå är ute så mycket, och det jag kan säga är: lager på lager på lager, och merinoull närmast kroppen. 

 

 

Så, denna bild får avsluta året första blogginlägg. Jag och mitt hjärta.

 

Hoppas att du har fått en fin start på året, och en god fortsättning.

 

 

Följ mig på instagram, carloine heter jag där.

För en daglig uppdatering.

37