Den stora uppdateringen om mina höns.

måndag 1 oktober 2018 - 16:39 | 0 Kommentarer

Det här var året då mitt liv förändrades för alltid. Inte bara fick jag ett helt hus, som jag delar med mitt livs kärlek, att ta hand om. Jag fick helt nya rutiner att följa i mitt liv. Trots hur jag ogillat rutiner tidigare så har jag insett att de innebär en trygghet. Att det ger mitt liv en mening. 

 

Aldrig hade jag kunnat tro för ett år sen att jag idag skulle finna lycka i att få arbeta på gården. Att jag skulle gladeligen stiga upp tidigt för att välkomna dagen och allt vad den kan föra med sig. Att jag skulle ha sån energi som jag idag har. 

Aldrig hade jag trott att jag skulle ha spenderat så mycket tid utomhus som jag har gjort. 

 

Och det här är orsaken.

 

hons 1.10.2018 1

Helmi med den sötaste rumpan någonsin.

 

För någon vecka sen lät jag hönsen följa med mig utanför hönshagen, och det var spännande tider. Det är det ännu, trots att både jag och hönsen blivit tryggare utanför gallret. Eftersom vi trots allt har tre katter så står jag alltid vid hönsens sida när vi utforskar gården. Fantomen bryr sig inte om hönsen. Leila bryr sig inte om hönsen. Men Mohicana, hon som inte ens har fångat en mus i sitt liv, fick sin jaktinstinkt väckt till liv när hon såg hönsen. 

 

Så för att lära upp henne vad man får och inte får göra, samt för att se att höken som flyger nedanför åkrarna inte tar hönsen, så står jag gladeligen bredvid hönsen utomhus. Hur länge det än tar för dem att utforska världen.

 

hons 1.10.2018 2

Jag räknar dem var tredje sekund, som någon värre dagistant, för att se till att alla är mig nära.

 

Det är så roligt att se dem upptäcka världen, samtidigt som jag inser att de känner en trygghet av att vara nära mig. Går jag en liten bit ifrån kommer de springande efter mig, och det är trots allt inte svårt att hålla koll på dem, eftersom alla sex hålls ihop som en flock.

 

Alla bilder du kommer att få se nu är fotograferade idag. I lördags blev Helmi, den gula dvärgkochinen jag kläckte fram själv, 2,5 månad gammal. Vilket betyder att tre av mina Mille Fleur's är tre månader gamla, och två blir när som helst fyra månader gamla.

 

hons 1.10.2018 3

Gullefjun är en speciell höna.

 

Den här skönheten, Gullefjun, är fortfarande den som tyr sig mest till mig. Tror hon skulle följa med mig vart jag än går. Hon är dessutom den jag är mest orolig för, eftersom hon påminner så mycket om mig. Hon håller inte koll på vart resten av gänget är och hennes koncentrationsförmåga är lika med noll. Ser hon något intressant långt ifrån de andra, så rusar hon dit utan att tveka. 

Ännu en bra orsak varför jag ska stå med dem för att se att inget rovdjur eller katt tar dem.

 

hons 1.10.2018 4

Hönsen inspekterar vår fina gräsmatta.

 

Det som är nästan bäst av att få låta hönsen vara ute i naturen är när jag får se dem testa sina vingar. Benbefjädrade urdvärgar är väldigt duktiga flygare. Från marken kan de lätt lyfta två meter upp i luften och flyger sedan en bit. Oftast till mig eller hönshagen, beroende på vart de vill.

Helmi, den enda dvärgkochinen, försöker testa sina vingar också men kan än inte flyga lika högt eller långt. Kan även bero på att hon är gruppens matvrak, och är lite baktung.

 

hons 1.10.2018 5

Luna försöker sitta på en pinne. 

 

Att ha höns är nog världens bästa sätt att praktisera mindfulness och att vara i nuet.Har sagt det förr, och säger det igen: trodde aldrig att jag skulle få så mycket glädje av att vara hönsägare. Och då har jag ännu inte börjat få några ägg. 

Men jag finner dessa fåglar vara så härliga djur att spendera tid med att jag inte kan tänka mig ett liv utan höns nu.

 

hons 1.10.2018 6

Fleur med alla vackra prickar.

 

Blir spännande att se hur länge hönsen vill gå utomhus och utforska världen, speciellt när det bara blir kallare och kallare för varje dag som går. Har hört om höns som vägrar gå i snö, och hålls inomhus tills det blir vår igen, medan andra höns inte kunde bry sig mindre och är utomhus året runt.

Håller tummarna för att mina höns kommer att uppskatta att vara utomhus, även vintertid.

 

hons 1.10.2018 7

Svårt att få in hönsen igen, när de har så roligt.

 

Det som är mest svårt när det kommer till att ta hand om höns, är det att få dem tillbaka till sin hage. Allt annat går ju så automatiskt och av sig själv, som när det kommer till att städa hönshuset. Men har man sex höns som alla tycker det är otroligt roligt att vara utomhus, men man själv kanske borde göra något annat, så får man försöka vara listig för att få in dem. 

De går som inte att bestämma över, eftersom de sist och slutligen gör som de vill, och går in när de blir trötta.

 

hons 1.10.2018 8

Luna, Isla och den arga leken.

 

På denna bild ser du Fleur (längst bort), Luna (närmast) och tuppen Isla. Luna var länge bossen över flocken, och är det fortfarande, men nu har Isla blivit så pass stor att han vill ta över flocken. Det betyder att de hoppar emot varandra för att sedan stirra blint på varandra tills någon ger sig. 

Vad jag har läst på internet så kan höns vara riktigt eleka mot varandra, så jag är tacksam att de trots allt inte slåss mer och värre, än vad de kunde göra. Nån måste ju alltid vara högst i rang, och det är på det här sättet de bestämmer det.

 

hons 1.10.2018 9

En trött Blondie efter att ha varit och utforskat världen utanför hagen.

 

Trots att det har blivit kallare väder så spenderar hönsen största delen av tiden utomhus. På största delen av hönshagen finns regnskydd vilket innebär att de kan spendera tid utomhus utan att vara rädd för att bli våta. Dessutom så har de fullt ut accepterat deras nya hönslucka i dörren, så de går in och ut som de själva tycker. 

 

Den här veckan ska jag dock installera något värmesystem till hönsen så det blir lite varmare i hönshuset. 

 

hons 1.10.2018 10

Söta Blondie.

 

Och det här var uppdateringen om hur det går för mina höns. De lever, mår bra och njuter av livet för fulla muggar. 

Det gör jag också. 

 

 

0

Kommentarer

Inga har kommenterat på denna sida ännu

Skriv kommentar