Det är kärleken jag vill ta vara på.

söndag 20 augusti 2017 - 20:42 | 3 Kommentarer

Det har varit en av de bästa, samtidigt som en av de märkligaste helgerna på länge.

Den bästa, eftersom jag har fått skratta så tårarna sprutat och det är bara bra.

Den märkligaste, eftersom det är så massor av olika sidor av människor jag fått skåda, speciellt via den virtuella världen vi kallar internet.

 

Och vet ni vad? Jag blir matt.

 

Jag blir matt av den här attityden att det enda rätta sättet att leva, är den stig man själv har valt att gå på. Lever någon annan på något annat sätt, så ger man inte upp innan man känner att man vunnit en envis dragkamp om rätt och fel.

Att man är förlåtande, men glömmer aldrig.

Dömer alltid.

Hur man snabbt normaliserar svinaktigt beteende, och inte ser allvaret i att män sitter och skriver hagga och fitta till kvinnor. Offentligt och via privatmeddelanden.

Hur människor mister älskade människor.

Hur man påminns om hur skört detta liv kan vara.

 

Samtidigt som jag kunde ge efter för allt elände, så blir jag stärkt.

 

Stärkt när jag ser människor på instagram som vandrar på Stockholms gator och skriker från tårna att ”BB är för alla”.

Som sätter ner foten för något som borde vara en självklarhet, men inte är det.

Jag blir stärkt av att se alla människor som fortsätter leva utan rädsla.

Står upp för andra människor, som de känner och aldrig har mött.

Som dansar, går på konserter, möter andra människor och omfamnar dagen och sig själva.

Som tillåter sig känna glädje, även hur eländigt en situation kan vara.

Som vågar prata med sina medmänniskor, även när det kan handla om tunga saker. Som inte känner behovet av att ha utan alla svar, utan istället sitter bredvid och lyssnar. Finns till.

 

För det är då vi verkligen kommer tillsammans. Då vi vågar se varandra, acceptera varandra för den vi är och gå sida vid sida. Så olika, men ändå lika.

 

 

Även hur matt jag kan bli ibland av denna värld och detta liv, så är det kärleken jag vill ta vara på.

Alltid.

Kärlek.

Kärleken.

 

Du är kärlek.

 

11999714 10153403780583880 4769083518509489627 o

Norrskenet som påminner mig om det fina i livet. Fotograferat 9 september, 2015.
Snart möts vi igen, Aurora.

Kategorier:

Carolines funderingar

3

Kommentarer

  • h

    20.08.2017 21:00 (3 månader sen)

    Lyssna på Neil Young/Pocahontas. Där sjunger han om Aurora Borealis


  • Lille John

    23.08.2017 00:17 (3 månader sen)

    "Att man är förlåtande, men glömmer aldrig." Jag håller med om att det är en kass attityd. För enligt min bok så har man aldrig riktigt förlåtit om man sedan inte glömmer och går vidare. Verkar väl logiskt, för vid sådana situationer ta man bara upp det igen, även om det sker inom en själv, och så är vi tillbaka på ruta ett. Jag tänker också på förlåtelse som en process som man går igenom. Då jag själv har blivit utsatt för folk som har behandlat mig fel och gjort mig illa, så blev jag förstås väldigt bitter. Och det gjorde ont. (ska inte gå in på detaljer, men ja, det gjorde ont) Så småningom började jag försöka förlåta, men det tog sin tid och en del samtal med olika människor. Det var svårt att ens ärligt erkänna att jag ville förlåta folk, då det "vanliga" skulle vara att jag skulle vilja ha hämnd eller någon slags uppgörelse. Men det var en viktig process att gå igenom, för idag kan jag ärligt säga att jag har förlåtit och gått vidare. :) Och det är så mycket lättare att vara.


Skriv kommentar

Observera att kommentarsfunktionen inte stöder användningen av emojis.