Det vackraste vi har i huset.

Skrivet av Caroline Eriksson 27.06.2017 | 2 Kommentarer

Igår var jag nervös, medan sambon var rätt så lugn. Vi blir tydligen uppjagade för olika moment i den här byggprocessen. Medan han var nervös för betonggolvet, så var jag ganska lugn. Medan han var kolugn för spisen, så kändes det som att vara sju år igen och ha födelsedag. Sov oroligt med en pirrande mage.

 

Igår var det alltså dagen då vår Tulikivi-spis färdades från mellersta Finland, till lilla Petalax. Jag var otroligt tacksam för att Fredrik var ledig från arbetet, så han som har finska som modersmål, fick sköta snacket med montörerna. Jag ba fotograferade för fulla muggar medan jag upprepade  "Djiiiistas vad han är snygg"  som ett mantra. Och med  "han"  menade jag spisen.

 

Nu ska du, bild för bild, få följa med på en härlig dag, och få se det vackraste vi har i huset nu. 

 

 

Ni kanske minns att det har synts ett järnrör som stuckit upp mitt i golvet? Nå, det järnröret var till för spisen. Dagens hus är tydligen så täta att en spis inte klarar av att elda som normalt folk, så det behövs extra luft utifrån. 

Nå, det röret sågade montören av i ett huj, och det lämnade ett hål i betonggolvet.

 

Ovanpå hålet i golvet började han rita stjärnor och mönster på golvet av en mall. 

Det var två montörer, och de samarbetade hur bra som helst. De talade inte så mycket, men de verkade ha på klart hur de skulle montera en spis, för deras arbete löpte hur fint som helst. Tydligen njuter jag av att se folk kunna samarbeta utan problem.

 

 

Jag fick lite ont i hjärtat när de sågade sönder taket och vår fina plast vi kämpat med. Men förstod ju att på ett sätt eller annat skulle ju en skorsten genom taket. Och i den stunden förstod jag att de även skulle såga sönder vårt vackra tak. 

På bild ser du en montör nere på golvet, en uppe i mellantaket och sambon som inspekterar arbetet deras. Jag satt som en ordentlig chef på en plaststol och övervakade arbetet, haha.

 

 

Vår Tulikivi spis skulle inte muras upp, utan kom färdigt monterad med flera lager plast omkring sig. Den här spisen är speciellt lagad för Simons Hus, och heter Simone.

Efter att jag tagit denna bild upptäckte jag en stor geting bredvid mig, och då fick sambon koomma till undsättning.

 

 

Nåja, nu ska inte min brist på koncentration få mig att börja tala om getingar, utan det är ju spisen som ska ha uppmärksamhet nu. På golvet limmades ett tjockt lager av svart superlim, och på detta skulle spisen placeras.

 

 

Med en manick som lyfte en svintung eldstad av sten från båda sidorna, såg det superlätt ut för montörerna att få spisen på plats.

 

 

Och när spisen var på plats på insidan av huset, var det dags för dem att såga sönder vårt vackra tak.

 

 

Jag var ju ganska imponerad när jag såg lyftkranen lyfta huselementet på plats, men det är inget jämfört med vad jag var igår. HUHHHUUUU vilka skills man ska ha för att få en jäkligt stor skorsten genom ett litet hål, utan att förstöra hela huset. 

 

 

Men det gick superbra. Jag höll andan medan skorstenen monterades, men de här typerna såg lugna ut.

 

 

Fredrik frågade montörerna när vi fick börja använda spisen, och fick som svar "Vaikka heti". Wihoo. Nu kan vi börja grilla korv och laga mat i vår alldeles egna och vackra stenspis. 

Vi hade valt ett grått kakel till vår vita stenspis, och det kommer att matcha så vackert till resten av husets färger.

 

 

Och här är den, skönheten.

 

Som ni ser så är det ett mellanrum mellan betonggolvet och spisen, och det är för att vi har valt att det ska vara så. Då får vi lägga golv utan att fundera extra på lister. Till spisen hade vi även valt en glasskiva som ska vara framför spisen, men den kommer ju såklart på plats efter att golvet är lagt.

 

Tadaaaa! Det här är det vackraste vi har i huset. <3

41