Ditt värde bestäms inte utifrån ditt utseende.
Du kan inte se på någon annan hur hälsosam hen är.
Hur mycket hen tränar.
Vad hen äter.
Hälsa är inte ett utseende.
Du har rätt att finnas och existera i din kropp.
Precis som du ser ut. Precis som du är.
Utan att bli dömd. Utan att bli diskriminerad.
Utan att bli förlöjligad. Utan att bli utstött.
Du är mer än din kropp.
Du är en själ,
som längtar och väntar
på att få bryta sig loss.
Få vara sann mot sig själv.
Att vara fri.
Ditt värde bestäms inte utifrån ditt utseende.
Och någon annan kan aldrig säga åt dig hur du ska må,
hur du ska känna,
hur du ska vara,
hur du ska klä dig,
hur mycket plats du får ta,
vem du får älska,
vem du vill vara,
vad du vill göra.
Men hej, om jag får säga något, så vill jag ba säga att:
Du är värdefull.
Och låt inte någon annan få dig att tro annat.
Orginalinlägget hittar du på min instagram: carloine
Kommentarer
Bettina Sundman 08/04/2021 7:19pm (2 år sen)
Hej!
Jag tycker ditt inlägg är verkligen mitt i prick! Vi kommer med mina elever i åk 5 att jobba kring kroppen under våren och jag tänkte fråga om det är okej att jag använder din text för att stöda kroppspositivism och självförtroende (och förstås hänvisar till dig). Passar det?
Caroline Eriksson 08/04/2021 7:45pm (2 år sen)
Tack snälla du för de fina orden, och vilken ära och så viktigt att kunna få nå ut till åk 5. Så viktigt! Och absolut inte en dag för tidigt. Så livsviktigt ämne! Absolut, om källan (jag) nämns så får du nog använda texten.
Kan även rekommendera boken "Livsviktigt, en handbok i kroppspositivt föräldraskap" av Karin Kajjan Andersson. Trots titeln så rekommenderar jag den till alla som har barn, arbetar med barn eller en gång varit ett barn själv. Så viktig bok den också!
Men ja, min text får användas om jag nämns som skribent.
Wioleta Pazdzior 09/04/2021 8:33am (2 år sen)
Hej!
Jag har plågat mig i över halva mitt liv med dieter.Ibland var det lätt att gå ner i vikten,och ibland var det svårare.Jag minns att när jag har bantat för första gången så har inte bara mitt utseende förändrats,utan också min personlighet,på något sätt.Jag har blivit alvarligare och inte så glad och nöjd som jag var innan bantningen.Men jag minns,att jag har blivit mera självsäker.Men det var ett helvete.Man var så i i hela den där bantningen.Jag kunde inte tänka nästan på någonting annat än på mat,kallorier och mitt utseende.Jag kommer ihåg,att när jaf for till en bageri och köade för att köpa bullar till en fest,men själv tänkte jag inte äta de,så tänkte jag,att folk som står där och köar med mig,tänker att vad gör jag här,jag är ju tjock och att jag inte borde är bullar.Jag tänkte förklara åt de,att bullarna är inte åt mig.Fy,vad jag skämdes,att stå där och att jag är så tjock.Jag har blivit mobbad för det i skolan.Och inte bara för det.Jag blev också mobbad för hårfärg.Jag är rödhårig och det var inte så populär då.Från när jag var litenså kallade folk mig olika på grund av håret.T.o.m. de närmaste(vill inte säga vem),accepterade inte min hårfärg och det gjorde väldigt ont.Så när jag fick bestämma over mig själv,typ när jag var 18,då färgade jag håret svart.Och det tyckte lärarna inte om.Det var rysska lärare,som sa till mig,att nästa dag vill hon inte se den där hemska svarta färgen på mitt huvud.Småningom slutade också jag ,att tycka om dett svarta håret och då slutade jag färga,men då var jag lite äldre och rött hår blev populärt.Nog om håret.Det var övervikten som jag varit mest mobbad för.Några,som jag gick till skolan med,kallade mig gorilla och sedan hände också något som borde inte hända.Något som har påvärkat mig jättemycket,något som har förstört hela min ungdom-och ungvuxensliv,och kanske lite längre framåt.Något som har tagit neråt hela min självsäkerhet.Den var låg då,men efter detta(börjar på v)blev ännu lägre.Först för några månader sedan har jag berättat om detta för ngn.Det har hänt när jag var 15 och nu är jag 51.Tänk,att så länge har jag hållit det för mig själv.Jag kände skam,fast jag visste att det inte var mitt fel,att jag inte har tillåtit göra ngt så hemskt mot mig.Men ändå blev det jag som har blivit straffat,i större delen av mitt liv.Men nu känner jag lättnad,när jag fick berätta det och fått bekräftelse,att det inte är jag som borde ha skam känslor.Och jag bryr mig inte mera om att ha smal kropp.Jag bryr mig inte om jag får extra kilona här och där.Jag bryr mig inte om min cellulitis,om mina bristningar,om mina rynkor,om mitt grått hår.Allt det där visar min hostoria,visar att jag har levt ett liv.Jag älskar mat,alla sorter mat.Förstås äter jag inte ihjäl mig,jag vill leva hälsosamt liv och långt liv,för att jag älskar livet och tycker,att livet är underbart.Fast just nu har det skit...sig i vårt,min partners och mitt liv.Många sjukdomar,sjukhus besök och lidande.Men om jag inte sku ha sån inställning till livet så sku det vara väldigt svårt att vara och att ta emot alla slag som livet ger oss just nu.Jag hoppas,att du orkar läsa detta.Jag vill tacka dig för allt du skriver,för dina foton,för dina videon och för att du finns.Du är en riktigt god och härlig person,och du har en jättefin familj och hönor och katt.Jag önskar er allt gott och väntar på mera inlägg från dig.Ni hjälper mig.Tack en gång till.Hälsningar Wioleta
Caroline Eriksson 09/04/2021 8:41am (2 år sen)
Tack snälla för förtroendet och att du delade med dig. Du beskriver så bra vad just självhalt och bantning kan göra med en. Att det inte bara är utseendet som förändras, utan även personligheten.
Så fint att läsa du är på en bättre plats idag i livet. Det ä aldrig för sent att acceptera sig själv.
Tack igen för de fina orden. ❤️
Ingen har kommenterat ännu
Skriv en kommentar