DIY Play Doh
Hur börjar man ens ett blogginlägg, när man inte kommit sig för att sitta ner och blogga på ett tag? Nå, så här!
Sen sist så har jag blivit en utexaminerad merkonom. Knappt 1,5 år tog det för mig att bli färdig. Med toppbetyg dessutom. Så här i efterhand så tycker jag själv att det var bra jobbat från mig, att vara vårdledig, hemma med barn och studera samtidigt på distans. Det har varit mycket lärorikt och kul, men nu är jag redo för nya möjligheter!
Har du frågor om hur det är att studera som vuxen på distans så är det bara att ställa frågor, så kan jag svara på det i ett skilt blogginlägg. Då får jag ju även en orsak att skriva om annat är stickning.
Men ja. Jag fortsätter finna glädjen i stickningen. Sen sist har jag fått färdig en till Novice Sweater Mohair Edition. Var dock så trött på den när den var klar, så den får vila ett tag innan jag tar mig an att fästa trådarna. Istället började jag med detsamma på med en mjuk och härlig tröja åt barnet. En Dahlia tröja.
Och på tal om barnet så var jag en riktig pysselmamma häromdagen. Redan för ett halvt år sen köpte vi modellera åt henne, men från första stund då vi öppnade burkarna så var leran stenhård och jobbig att leka i. Och dyrt. Men efter lite googlingar insåg jag att man kan göra egen play doh lera, och det är det jag har gjort. Mindre än 10 minuter tog det, och så här gör du själv:
Du behöver:
4 dl vatten
2 msk matolja
Livsmedelsfärg i valfri färg
4 dl vetemjöl
2 dl salt
2 msk citronsyra
Gör så här:
1. Koka upp vatten. Tillsätt oljan och livsmedelsfärgen.
2. Blanda alla torra ingredienser i en bunke.
3. Häll vattenblandningen över de torra ingredienserna. Rör om och knåda degen ordentligt.
4. Lek!
Förvara din play doh lera i en burk med tätslutande lock.
Mångfald, poc, respekt och barnets första docka.
Det var en lång vecka förra veckan. På håll i mitt trygga hem följde jag med all revolt, demonstrationer, känslor, kärlek, frustration och maktlöshet som man fick ta del av. Mitt hjärta brast flera gånger, med tårar som brände bakom ögonlocken. Även om man varit medveten om den rasism som existerar så har det nog varit svårt att inse exakt hur omfattande den är. Och som vit, priviligerad och någon som aldrig har eller kommer att ha det svårare på grund av min hudfärg, så kommer man nog aldrig att kunna förstå helt.
Men man kan stå bredvid. Visa sitt stöd. Sätta ner foten och våga vara obekväm i situationer då människor är rasistiska.
Tänkte mycket på vilket ansvar jag har som förälder när det kommer till att lära Nova om acceptans, mångfald och att respektera människor. Om hur det hänger på oss som föräldrar att se till att hon får tillräckligt med verktyg för att kunna bli en accepterande medmänniska. Och även om hon än endast är sex månader så tror jag inte att det någonsin kommer att vara för tidigt för någon att lära. Och inte heller försent.
Därför är det även upp till oss vuxna att ständigt se till att utbilda oss om rasism och mångfald för att kunna lära vidare till våra barn.
Barn lär sig genom att se sina föräldrar, och genom lek. Länge har jag drömt om att kunna ge Nova en Rubens Barn docka, en Ecobuds Poppy, men har inte närmare femtio euro att lägga på en enda leksak. Så vad gjorde jag? Jo, jag satte mig vid symaskinen och började sy.
Jag har inte någonsin varit någon som sytt massor, men nu behövde jag få göra något kreativt, och vad är nu bättre än att kunna få skapa, få samtidigt lite egentid och ge mitt barn sin allra första första?
I helgen har jag sytt denna docka, och två andra projekt. Men denna docka är mig varm om hjärtat.
Det är Novas första egna docka.
Gratis mönster att följa hittade jag på Crazy Little Projects sida. Sen blev det lite invecklat att följa ett mönster på engelska, med inch och ord som man vanligtvis inte använder. Inte ens på svenska. Men trots lite blod, svett och tårar så blev det en docka till sist, även om jag inte följde instruktionerna till fullo.
Dockan är gjort av filttyg och bomullstyg. Kroppen fick ett härligt blått tyg med rosa blommor, lite sådär gammaldags. Klänningen / kjolen, i ett underbart paisley-mönster, sydde jag ihop utan mönster alls. Det var ju inte svåra saker.
Ansiktet broderade jag på plats.
Nova älskade sin docka från första stund. Hon kramade om den länge och sa något som lät som "bebis". Vi har dock även hört att hon skulle ha sagt "hej" och "adlibris" häromdagen, så kan ju bara vara att vi försöker få hennes babyjoller att låta som ord.
Jag kan inte göra allt, men jag kan göra något. Och börja någonstans. Genom lek, böcker (HÄR kan du hitta många superbra böcker som representerar poc) och mera så kan jag se till att lära mitt barn om och respektera mångfald. Och hur vackert det är. Hur viktigt det är.
Sy solskydd / gardin till barnvagnen + dregglis till det söta barnet.
Fredrik har haft vintersemester i två veckor nu, och så som vi har njutit av att ha honom hemma. Önskar varje dag vore dagar då vi fick vara lediga och hemma tillsammans som familj. Gå på våra promenader och ha stöd av varandra under dagens lopp.
Något jag saknat under våra promenader är en sån där "gardin" många har till vagnen för att skydda för vindpustar med mera. Men jag har tyckt de har varit onödigt dyra för en liten tygbit, så i protest spände vi fast en "spytrasa" så det inte skulle snöa in på barnet i vagnen. Men även om den fyllde sitt syfte, så är en spytrasa inte snyggt estetiskt, och tyget blir vått med detsamma av lite regn eller snö.
Så jag gjorde en beställning till Fredrik, och häromdagen satte han sig ner vid symaskinen för att sy en gardin / solskydd till Novas barnvagn. Kommer att dela med mig av hur han gjorde så gott jag kan *, så du själv kan sy ditt eget.
* Fredrik ba; "jag ba klippte och sydde." (fin beskrivning)
Fredrik hade valt ut ett snyggt tyg i vitt och grått, dels för att den matchar vår barnvagn perfekt, men även för att byns syaffär inte hade enhörningstyg på lager.
För att mäta ut hur mycket tyg som behövde så la han tyget mot vagnen som mått. Av det klipptes det ut en rektangel, som han sydde runt alla kanter. På ena långsidan la han fast öljetter, som ska med hjälp av plastringarna hålla fast tyget på vagnen.
Här tipsar Fredrik om att han rekommenderar dig som vill sy själv att ha tyget dubbelvikt där öljetterna ska vara, för att förstärka tyget extra.
På andra ändan av tyget sydde han fast en tygbit med spänne, så man kan spänna fast tyget i handtaget om man vill.
Jag har sagt det förr, och jag säger det igen: jag slutar aldrig att förvånas (och bli imponerad) över Fredrik. Sånt tålamod han harm och hur duktig och noggrann han är när det kommer till att skapa saker. Det är som ingen skillnad om det är sänggavlar och nattduksbord, rampar till trappan för barnvagnen eller hönshus och syprojekt. Han kan!
Av tyget som blev över så sydde han dregglisar åt Nova. Vilket verkligen behövs hemma hos oss, om man inte känner sig på hugget för att byta body flera gånger på en dag.
Här tog han mått av våra favoritdregglisar, och bara sydde runt kanterna och la fast spännen så de hålls på plats.
Så enkelt att göra, om man har tålamod, kan sy och har en symaskin.
Och det var blogginlägget om vad Fredrik sydde till sin dotter. Ha en vacker dag och start på den nya veckan.
Virka vacker napphållare
En månad innan Nova föddes så lärde jag mig att virka. Lite halvgalet att lära sig något nytt, när man vet av att man kan föda typ när som helst, och att det inte kommer finnas mycket tid (alls) över när man väl har en liten bebis. Men är man höggravid och knappt kan gå pga foglossning, då gör man allt för att få tiden att gå.
Med hjälp av youtube och gott tålamod från "Garnknuten" (som fick agera moraliskt stöd) lärde jag mig att virka. Och som jag virkade. Enhörningar och bläckfiskar. Bitringar och en filt som jag tappade tålamodet på halvvägs.
En månad senare föddes världens härligaste människa, och sen dess har virknålen fått vila bland annat handarbete.
Tills igår.
Nova har sina favoritnappar, från Bibs, som är tydligen inte bara goda utan även väldigt snygga (andra nappmärken har hon dissat). Hon har bra smak helt enkelt.
Men trots att vi byggt upp ett litet lager av napparna här hemma så har jag insett att det kan vara bra att ha något som håller extra koll så att inte napparna försvinner. Speciellt om man ska iväg någonstans.
På natten så vet man ju att nappen är någonstans i sängen, och kastar hon nappen på dagen så vet man att den är någonstans på golvet,
men är man iväg så vill man inte att den ska falla på skitigt golv eller att favoritnappen försvinner för evigt. Sån katastrof det vore!
Så nu jag har virkat; napphållare.
Att virka napphållare är kanske ett av det snabbaste handarbeten man kan göra.
Jag hann virka tre innan jag nöjde mig med denna. Märktes av till en början att jag inte virkat på snart tre månader, men sen gick det utav bara farten och var för det mesta bara så roligt. Den här napphållaren kommer att få ha en stadig plats på Novas overall, så hennes nappar är i säkert förvar om vi är ute på ärenden.
Har restgarn från mina tidigare projekt, så kommer nog att virka fler i fler mönster och färger.
Napphållaren är virkad i 100% mjuk bomull.
Man kan virka sina napphållare precis hur man vill, men VIKTIGT VIKTIGT VIKTIGT är att den inte är längre än 22 cm, på grund av säkerheten pga stryprisk. Och som med allt handarbete till småbarn: var noga så allting sitter säkert och stadigt fast.
Mönstret till napphållaren hittade jag här, även om jag freestylade mycket.
Virka söt kanin skallra / bitring till bebis!
Som du kanske har förstått vid det här laget så spenderar jag min sista tid som gravid med att virka. Virka. Och virka lite till.
Det har gått så pass långt att jag häromnatten vaknade upp och min första tanke var att virka. Du vet då man kan ibland drömma att man städar ett helt hus, och är besviken när man vaknar och inser att diskhon fortfarande har odiskat disk i sig? Nå, jag blev lite smått besviken att allt jag virkat i mina drömmar fortfarande var ett garnnystan.
Men jag misströstade inte, utan låg kvar tills jag somnade om och tog upp virknålen med detsamma jag vaknat, ätit frukost och släppt ut hönsen i den friska höstluften.
Den här urgulliga kaningen som fungerar som leksak, bitring och skallra åt en bebis virkade jag i ett huj. Och det var så roligt!
Mönstret hittade jag här. Jag följde mönstret till huvudet och öronen, men freestylade med resten av bitringen.
Jag skyddade fyllningen med att ha en nylonstrumpa (avklippt) runt, så inte fyllningen av misstag skulle smita ut genom huvudet på kaninen. Hade jag haft ett uppätet kinderägg hemma hade jag även stoppat en bjällra i "äggkoppen" och haft i den i huvudet, men så får jag göra nästa gång jag virkar en bitring / skallra. För det här var så roligt att jag gör det igen.
Nu önskar jag dig en trevlig start på veckan. Själv ska jag fortsätta virka på mitt nästa projekt.
PS. Känner någon för att sponsra mig och ge mig massor av garn och restgarn så tar jag tacksamt emot allt jag får.
Virka söt enhörning till bebis
När jag lärde mig virka i helgen, med den söta bläckfisken som resultat, så hann jag bara virka i en dag innan jag redan hade planerat nästa projekt att virka. Såklart bebis skulle ha en söt enhörning! Och har man flow, jamen då ska man passa på.
Måste säga att jag är rätt så förvånad över mig själv, som annars bara stickat sockor. Att jag nu lärt mig något nytt, och samtidigt vågar pröva på större projekt än en liten mormorsruta eller liknande. En snabb googling visade att det fanns hur många mönster som helst att följa om man ville virka en enhörning, och det mönstret jag valde att följa var ett från Tr3troll (länk till mönstret).
Jag började virka på söndagskvällen, och blev klar med de sista hårslingorna till enhörningen i morse. Så för en nybörjare tog det inte alls länge att virka. Resultatet blev en mycket söt enhörning.
"Always be yourself, unless you can be a unicorn
then always be a unicorn."
Här sitter enhörningen och väntar på sin kompis.
Undrar vad nästa projekt blir? Det finns så många möjligheter när det kommer till att virka, att det är endast fantasin och tålamodet som kan hindra en. Ett vet jag som är säkert; jag har funnit en hobby som jag tycker är svinrolig, och bebis kommer att ha en massa virkade gosedjur och leksaker.
Att virka till bebis, världens sötaste bläckfisk!
Jag är en kreativ människa som behöver få skapa. Gärna med något fysiskt som resultat. Minne från det man gjort. Problemet är bara mitt tålamod. Eller rättare sagt, bristen på tålamod.
Jag vill att det ska gå snabbt, och att allting ska bli rätt på första försöket. Och även om jag gärna skulle lära mig nya saker så är det det bekväma och trygga i att jag vet att jag kan något, som gör att jag inte testar på nya saker. Så under min sjukledighet / mammaledighet har jag gjort det jag varit bekväm med. Målat. Stickat. Boat inför bebis ankomst till vår familj.
"Jag som aldrig virkat förr, hur tänkte jag nu?"
Och trots att bebis kommer att ha behov av stickade strumpor, så kan det bli rätt så enformigt att endast sticka sockor (jag har inte vågat mig på att sticka några andra plagg än strumpor och vantar). Så när jag förra veckan var i butiken fann jag mig själv köpa en virknål i storlek 4.
Jag som aldrig virkat förr, hur tänkte jag nu? (jo, jag tänkte att virknålen var så billig att det inte skulle märkas någonstans om den inte kom till användning.)
Men från babyfilten jag stickat lämnade det garn över, och jag tänkte ge det här med att virka en ärlig chans. Många skulle kanske börja med att virka en liten duk eller filt, om man nu är nybörjare. Men inte jag.
Jag skulle virka ett gosedjur åt bebis.
Och får jag lov att presentera Alfons. Skaparen av mönstret ALFONS är Garnknuten som jag följt länge på instagram. Trots att jag aldrig virkat tidigare, eller ens sett mig själv med en virknål i handen, så har jag alltid blivit så glad och inspirerat av att se hennes skapelser. Så när jag nu skulle börja på att lära mig virka så passade jag på att följa hennes mönster på urgulliga Alfons.
Och samtidigt passa på att spamma henne med frågor och bilder under hela helgen. Hon har också tålamod, om man säger som så, hehe.
Mycket handlar väl om inställning när man gör något. Och tro mig, de där fyra första gångerna jag virkade och rev upp lika många gånger var en prövning för mitt tålamod. Men skam den som ger sig.
Garnknutens mönster var busenkelt att förstå sig på, och jag som inte vetat vad "fm" och "2i1", och allra minst HUR MAN GÖR, fann mig själv ganska snabbt göra dessa förkortningar och virktekniker utan att ens tänka.
Jag som ändå kan sticka och tycker det är roligt, fick erkänna att det här med att virka är snäppet roligare. Tänk vad man kan skapa; med endast en virknål! Det är ju nästan som magi!
Jag började på torsdagseftermiddag, och redan på fredagen var jag och handlade mer garn inför ett nytt projekt. Så roligt tyckte jag det var att virka att jag redan planerade nästa projekt. Alfons blev jag klar med på lördagskvällen, och ärligt talat har jag haft en av de roligaste helgerna på länge.
Eftersom det här är det första jag någonsin virkar, så är min bläckfisk inte felfri, men däremot mer fylld av personlighet. Ögonen som skelar, och tentaklerna som har olika antal maskor, och bläckfisken är så söt att man bara vill krama om den. Vilket är liksom meningen.
Och jag är så stolt över bläckfisken.
Bläckfisken Alfons och Garnknuten fick mig att finna en ny hobby, och glädje i livet. Och det är jag så glad för. Nu ska jag virka vidare! (nästa projekt är mer färggrannt.)
Mönster på Alfons hittar du här.
Sjukskriven och ny hobby.
Sen början av augusti har jag nu varit sjukskriven, och kommer fortsätta vara sjukskriven tills mammaledigheten börjar och bebis har bestämt sig för att göra entré till denna värld.
Till en början, alltså i början av augusti, så kände jag mig uslig som inte var duglig till att arbeta. Du vet, vi har väl det inpräntat i vårt DNA någonstans att man alltid ska prestera, även om det kan i värsta fall (som i detta fall) utsätta mig och bebis för fara. Fast då är det nästan tur att man stunder som dessa har sån hemsk foglossning att du knappt kan gå, så du inte ens försöker mer än du klarar av.
Så jag har varit sjukskriven länge nu, och får finna mig i tanken att fortsätta vara det tills livet tar en ny vändning. Då jag lämnar titeln som "gravid och sjukskriven", och får kalla mig själv "mamma" åt någon annan än hönsen och katterna.
Den här graviditeten har inte varit den lättaste, så mycket har jag förstått, trots att jag inte har något att jämföra med. Men jag är innerligt tacksam ändå att trots att det inte varit en dans på rosor, och jag än inte är i mål, så har jag kunnat behålla humöret. Att jag kan känna någon slags kärlek till barnet i min mage, trots att jag är medveten om att den kärleken kommer att vara helt annorlunda och starkare (och för alltid fortsätta växa i styrka), när jag har barnet i min famn.
Är tacksam för att jag ändå lyckas njuta av att vara gravid, trots att hälsan inte har varit eller är på topp, och tacksam för att jag har så pass mycket förstånd att jag förstår att ta det lugnt nu. För både mitt och barnets bästa.
Men rastlösheten, åh denna rastlöshet. Efter att ha läst ofantligt många böcker, insåg jag att det var dags att hitta en hobby där jag får göra något, samtidigt som jag inte anstränger min kropp.
Så i fredags började jag en ny hobby: att sticka.
Jag har stickat förr. Men aldrig på riktigt allvar, eller med ett resultat som jag varit riktigt nöjd med. Tålamodet har tagit slut innan jag ens börjat, vilket resulterat i att strumpor fått alldeles för korta skaft. Och trots att du knappt behöver tänka när du stickar rätstickning, så har sockorna blivit för korta, ba för att jag har velat bli klar någongång.
Men nu har jag både tid och en människa med små fötter, så jag köpte i fredags garn och började på att sticka. Att sticka babysockor och babyvantar är så roligt, och går så snabbt! Kanske för att just en babys fötter inte är så stora.
Jag vill ju ge hela världen åt denna människa vi väntar och längtar efter, men kan ju börja med att ge sockor och vantar.
Som nästa projekt blir nu att sticka en babyfilt, men innan jag börjar på med den så tänkte jag dela med mig av instruktionerna till dessa sockor och vantar jag stickat till bebis. Jag har använd mig av mönster till "tågsockan", och gjort lite ändringar, för jag kan tydligen inte följa instruktioner.
Dessa mönster du kommer att få ta del av nu är busenkla! Jag som inte stickar annars tyckte det var hur roligt som helst att sticka dessa.
Tågsockor till nyfödd.
Du behöver:
- Valfritt garn. Jag använde mig av Novita Nalle (75% ull, 25% polyamid).
- Strumpstickor storlek 3,5.
Gör så här:
Lägg upp 32 maskor, och dela upp på fyra stickor. Sticka 12 varv resår (rm, rm, am, am). Sticka därefter fyra varv aviga maskor, fortsätt med fyra varv räta maskor, och fyra varv räta maskor igen. Fortsätt därefter att sticka 8 varv resår (rm, rm, am, am).
Sticka igen fyra varv med aviga maskor, fyra varv med räta maskor, och fyra maskor med aviga igen. Det är när du gör så här som du får "korvarna" på strumpan.
Fortsätt med tre varv resår (rm, rm, am, am) och börja därefter med att sticka hälen på fjärde och första stickan.
När jag stickar hälar så följer jag denna metod (youtubevideo). Sticka hällappen fram och tillbaka enligt denna metod. Jag stickade hällappen med 12 räta maskor (du behöver ju använda dig av am när du vänder arbetet), men du anpassar hällappen enligt hur stor du vill sockan ska vara. Eftersom dessa strumpor är tänka till nyfödda fötter så räcker det väl med 12.
Efter tolfte varvet så stickar du (fortfarande enligt samma system som youtubevideon) åtta räta maskor, sticka fyra maskor, och sticka sedan ihop två maskor. För över den maska du nyss stickat tillbaka till stickan. Vänd arbetet och fortsätt så tills du har fyra maskor på varje sticka.
Plocka upp sju (eller hur många maskor du vill ta upp) och sticka räta varv tills du har 8 maskor på varje sticka (avmaska för att få rätt antal maskor på stickorna).
Sen är det dags att hålla koll på de två stickor som är sockans övredel, och där börjar du igen med att göra 4 varv med aviga maskor, fyra varv med räta maskor, och fyra varv med aviga maskor. Så här håller du på tills du har önskad längd på sockan.
Avmaska och fäst tråden. Tadaaa, du har stickat dig din alldeles egna tågsocka.
Tågvantar.
Du behöver:
- Valfritt garn. Jag använde mig av Novita Nalle (75% ull, 25% polyamid).
- Strumpstickor storlek 3,5.
Gör så här:
Lägg upp 32 maskor och dela upp på fyra stickor. Sticka fyra varv med aviga maskor, fyra varv med räta maskor och så fyra varv med räta maskor igen. Fortsätt sedan med att sticka tolv varv resår (rm, rm, am, am).
Därefter stickar du 22 varv med räta maskor, eller så långt så du når önskad längd.
Avmaska och tadaaa, du har skapat dig ett par söta tågvantar som matchar tågsockorna.
Nåja, nu kliar det i mina fingrar, så jag ska fortsätta handarbeta. Nu börjar jag på med babyfilten.
DIY • Gör din egen Bullet Journal på 30 minuter
Om du hängt med ett tag så vet du kanske att jag hållit på med Bullet Journal nu i två år. Det började med ett rutigt häfte och sedan dess har jag hunnit med två böcker i stadig kvalité och olika märken. I perioder har jag varit aktivare, medan jag i andra kunnat låta boken vila och vänta tills jag är redo för den.
Men återvänder, det gör jag alltid.
Visst kunde jag hålla koll på viktiga tider och datum via telefon, men det är ju något speciellt med pappersformat och att ha något fysiskt framför sig. Därav orsaken varför bullet journal är något som passar mig.
Dock kände jag nu att jag behövde en nystart, och en bullet journal i ett annat format som passar mitt liv bättre idag, än det gjorde i början. Så idag lyckades jag fixa ihop en alldeles egen bullet journal här hemma. Det tog 30 minuter och var helt och håller gratis, för allt material hade jag hemma.
Nu ska du få se hur jag gjorde.
Det här är alltså min nya bullet journal, gjord av material som jag hade färdigt hemma.
Vad du behöver:
• Papper
• Printer
• Nål
• Tråd
• Nåltagare / stansare (jag använde mig av en "sprättare" som man använder när man syr)
• Kartong / gammal pärm från häfte
Jag började med att printa ut 20 sidor med ett prickigt mönster. På denna sida hittade jag det mönster på prickarna jag ville ha, som var gratis att printa ut. Det går att välja mellan olika storlekar, men jag valde A4 för att det skulle passa min pärm.
Svängde sedan på sidorna för att få prickigt mönster på båda sidorna.
Därefter vek jag varje papper på hälften, var för sig, och tog hjälp av en linjal för att få sidorna riktigt fint pressade.
Därefter, då alla sidorna var vikta och på varandra (+ pärm) tog jag hål på fyra ställen i mitten. Sen började jag sy med en nål och stadig tråd tre varv. Drog till tråden lite extra för att den skulle bli spänd, och upplevde att min bullet journal blev stadig.
Nu valde jag svart tråd, vilket gör att det såklart syns när man är på mitten av bujon, men på de andra sidorna syns det knappt att jag sytt boken för hand.
Som jag skrev så kan man behöva en nystart, och anpassa sig bullet journal efter sina behov. Eftersom jag för tillfället är sjukskriven så kommer jag inte ha användning av de sidor där jag planerar vecka för vecka, som jag gjort tidigare, utan behöver istället en överblick på månaden för att kunna planera.
De andra sidorna har jag tänkt använda till att skriva av mig, måla massor av olika bilder och annars bara låta min kreativa sida få ta plats.
Och så här enkelt var det att göra en bullet journal. Lycka till om du också ska göra en egen bullet journal.
Så gör du en vision board som fungerar!
Vad är en vision board? Hur, och varför, fungerar den? Varför ska du göra en idag?
Det är de frågor jag kommer att svara på idag, samtidigt som jag visar dig min senaste vision board.
I över tio år har jag nu varje år gjort en eller flera vision boards. När jag i efterhand sett till alla vision boards jag gjort, så har så gott som allt blivit verklighet på ett eller annat sätt. Ja, förutom att jag inte har en hund, som jag sist och slutligen är glad över inte blev verklighet. Räcker väl fint med höns och katter.
Men det är något speciellt med dessa vision boards, och det här är något som jag säkert kommer att hålla på med så länge jag har drömmar och mål i mitt liv. För varför sluta med något som fungerar och gör gott?
Jag sökte fram bilder på pinterest och gjorde ett vackert kollage av alla mina drömmar och mål.
Vad är en vision board?
En vision board är ett simpelt sätt för dig att kunna visualisera dina drömmar och mål. Ett hjälpmedel att sända ut dina önskningar till universum, och få dem att bli verklighet.
Du söker fram bilder och ord på till exempel pinterest eller i veckotidningar. Klipper ut dem och klistrar sedan in allt på ett papper. Det här är sedan något du kommer att vilja, och ska, se tillbaka till.
Många kanske bara ser ett papper med en massa bilder på, medan jag ser drömmar och mål.
Min vision board symboliserar allt från stark kvinnokraft till kreativitet, framgång, harmoni, kärlek och glädje.
Hur, och varför, fungerar en vision board?
Den hjälper dig även att bli medveten om, och påminna dig om vart du själv är på väg i livet. Det här är till exempel något som många idrottare gör, även om de inte klipper och klistrar med bilder. Men de visualiserar vad de vill uppnå, och med hjälp av det förbättrar de sina prestationer.
En vision board ska fokusera på hur du vill känna dig,
inte bara på saker du vill ha.
När du väljer ut dina bilder eller skriver ner dina mål så handlar det sist och slutligen inte om motiven på bilderna eller materiella ting i sig. Utan hur bilderna och orden får dig att känna, och hur du kommer att känna dig när de blir verklighet.
Alla bilder jag har valt till min vision board har flera olika betydelser för mig.
Jag tror mycket på attraktionslagen, och har insett att när det kommer till mycket (men inte allt!) här i världen, så handlar mycket om vår egen inställning till omvärlden. Går vi runt och fokuserar på det negativa så känns livet inte bara jobbigare, utan vi upptäcker också bara mer elände omkring oss. När vi istället väljer att fokusera på det positiva, och vågar öppna upp oss för det fina, så attraherar vi mer glädje och ljus till vårt liv.
Du behöver inte, och ska inte, bry dig om vad andra tycker om din vision board.
Det här är din alldeles egna och heliga tid att visualisera och göra verklighet av drömmar.
Varför ska du göra en vision board idag?
1. För att det är så viktigt att få sätta sig ner och fundera vad man egentligen vill här i livet. Att få tydligt sätta ner sina drömmar och mål. Våga känna att man förtjänar all lycka.
2. För att ständigt bli påmind om det fina. En vision board betyder inte att man lägger upp allt man INTE har, utan man kan även lägga till saker som man redan har i livet, men vill boosta lite grann. Du behöver inte rama in din vision board och ha den synlig för resten av omvärlden, men du kan ha den som bakgrund på din telefon, eller som jag, i din kalender som du använder dagligen. Att få varje dag ge en tanke till sina drömmar och mål gör att vi medvetet och omedvetet tar oss dit.
3. Du blir mer positiv, tacksam och uppmärksam på det fina i livet. I början kanske du blir otålig och vill att allting ska ske på en och samma gång, men ha tillit, för i kulisserna arbetar universum tillsammans med och för dig att få drömmar att bli verklighet.
4. Just för att drömmar kan bli verklighet. Snabbare än du tror. Och du är värd det.
Har du gjort en vision board någon gång?