DIY: Bord av lastpallar.

Skrivet av Caroline Eriksson 04.07.2017 | 1 Kommentarer

För nån vecka sen fick jag frågan om jag inte kunde blogga om då jag byggde vårt vardagsrumsbord, som är gjort av lastpallar. Och absolut kan jag det. För om det är något jag kan, så är det att bygga bord. ;-)

Det här bordet blev dessutom svinbilligt att bygga.

För tre år bestämde jag mig för att bygga ett vardagsrumsbord. På den här tiden byggde var och varannan person lastpallsbord, men jag ville vara lite speciell och inte har ett bord som alla andra. 

Så när jag fick två lastpallar av svärfar så kastade jag dem i bakluckan på röda faran, och körde raka vägen hem för att börja bygga bord.

Det var tydligen spännande för de äldre karlar, som på den tiden bodde här i kvarteret, för de stod på rad och bevakade mitt arbete. När de såg att det gick bra för mig gick de vidare till "baren" på en kaffekopp.

Efter att ha försökt slipa för hand, men fått några stickor i händerna, så tog jag till slipmaskinen. 

Jag är alltid liiiite rädd att något ska gå riktigt fel när jag använder mig att byggmaskiner, men borde ba ha varit lugn. Slipmaskinen var ingenting, jämfört med då jag skulle använda cirkelsågen.

Sidu, jag tyckte att måtten 120x80, som lastpallen har, var alldeles för stort. Så jag behövde ta till cirkelsågen. 

Inte hade jag heller tålamod att vänta på att sambon skulle komma hem från arbetet, så jag startade cirkelsågen och började kapa i lastpallen. 

Det var väl kombinationen av det otroliga ljudet, och det faktum att ingenting blev rakt, som jag skickade i panik en bild med texten  "HJÄLP"  åt sambon. Så när han kom hem fixade han till den storlek jag ville ha på bordet.

Efter att bordet var i rätta storleken, handlade jag träolja och hjul att ha under bordet.

I träoljan blandade jag i en mörkbrun färg, så den skulle få behålla sin känsla av rustik och trä. Sen var det bara att låta det torka, och pensla på lite mer träolja, tills den fick önskad färg.

När allt torkat, skruvade jag fast hjulen, och förstås lastpallarna i varandra. Plötsligt var det inte två lastpallar, utan ett bord. Men det var något som fattades. En passlig glasskiva till bordet.

Det var lättare sagt än gjort. Ingenstans, inte ens i stan, verkade det finnas en passlig och förmånlig skiva att ha till bordet. 

Så när sambon kom på att de kanske hade en glasskiva från 70-talet, som faktiskt har varit till ett bord, så åkte vi med detsamma till svärföräldrarna och kollade upp det. OCH DÄR VAR DEN.

Genomskinlig mörksvart, och alldeles perfekt. Dock inte längden, så glasskivan förde jag till Korsnäs för att få den i rätta måttet. Det är det som är så bra med landet. Vad man än behöver hjälp med, så finns hjälpen alltid nära. Nästan.

Och så här blev bordet.

Får nästan separationsångest av att tänka på att ge bort bordet om ett halvt år, men vet faktiskt inte hur mycket jag vill ha med det till huset, eller om den ens passar till vår nya soffa och inredning vi ska ha då. 

Men tills vidare, innan jag har bestämt mig, så ska jag bara njuta av bordet och vara stolt över att jag har byggt det själv. Med blod, svett och tårar. Och Fredrik. För annars hade nog detta varit ett väldigt snett bord.

Den där mattan är dock ett minne blott. När man har tre katter, och inte själv kan tydligen hålla maten på tallriken (eller i munnen, är lite av en klottmajja), så är det lättare att ba vara utan matta.