Du är armadis bra!

Skrivet av Caroline Eriksson 09.02.2017 | 0 Kommentarer

Jag har ju i flera veckor, eller är det månader nu (?), gått runt och varit såååå trött. Var lite rädd hur det skulle bli att stiga upp okristligt tidigt för att åka iväg på arbete. Skulle jag bli så trött att jag somnade innanför hemmets dörr? Men vet ni vad?

Det gick hur bra som helst. Har mer energi nu än vad jag hade i morse. Har fått skratta, gjort något vettigt och är riktigt glad. Gav mig själv en egoboost under arbetsdagen, för det var jag värd.

Dessutom blev detta en dag med många goda nyheter. En av nyheterna fick mig att dansa lite. Väntar nu på ett sms, så kanske jag berättar åt er också vad det handlar om. Annars låter jag det rinna ut i sanden sådär i smyg.

Det finns mycket som ger en människa känslan av lycka och meningsfullhet. Ett av dem är just arbete.

Inte på ett sätt som gör att du helt och fullständigt ska identifiera dig med det du gör. Att ett arbete skulle vara det enda som fyller din bekräftelsekanna. För även hur roligt något är så har allt ett slut någon gång.

Men på ett sätt som gör att du vill vakna på morgonen och börja dagen. Som ger dig känslan av att DU HAR EN MENING. DU ÄR BETYDELSEFULL. DU ÄR ARMADIS BRA.

På ett sånt sätt. Typ. För ett arbete är ändå något som tar mycket av din tid.

Jag sprang ju in i väggen 2009-någongång och det mesta berodde på att jag helt enkelt arbetade mig till utmattning.

Hittade ingen balans mellan att låta saker vara, och tillät mig aldrig vila eller slappna av. Var jag ledig var jag fortfarande på arbetet i sinnet. På arbetet gav jag 150% och lite till. För ”det var ju roligt, så varför skulle jag inte ge allt och lite till?”.

Efter en utmattning blir man lätt rädd över hur man ska reagera i nya situationer eller i framtiden. Kommer man kunna hålla en balans, för att inte stå med näsan mot väggen igen? Saken är den att man bara måste våga kasta sig ut igen. Pröva på nya sätt att leva.

Tror man är lyckligare om man har något att göra, än att inte har något alls som ger en något att vakna för.

Idag vågar jag säga nej, utan att få dåligt samvete. Vågar säga ja, utan att vara rädd att bli utmattad på en sekund. Jag kan njuta av mitt arbete utan att bli hög av det jag gör.

För jag vet att jag duger som jag är, utan att behöva vara perfekt eller bäst på precis allt. Jag behöver inte vara snabbast eller den som kan precis allt (även om jag redan kan det mesta).

Vet att jag är så mycket mer än det jag gör.

Och jag vågar släppa taget. Låter andra sköta sitt, så sköter jag mitt. För vi alla gör vårt bästa.

Önskar fler hade möjlighet att hitta något arbete som ger dem samma känsla av meningsfullhet.