bloggheader4

Ett dygn på Vasa Centralsjukhus

Skrivet av Caroline Eriksson 21.05.2019 | 6 Kommentarer

Det är länge sen jag gråtit så mycket som jag gjorde igår.

Från att förra veckan , för första gången på tio veckor, varit spyfri i tre dagar, så avslutade jag veckan med att ta igen de dagarna. På lördagskvällen medan melodier från Eurovision Song Contest spelade från tv'n, låg jag på badrumsgolvet. Spydde, grät och spydde lite till. Jag trodde att det skulle vara övergående, och att nästa dag vore en bättre dag. Tvärtom, det fortsatte, och när jag räknade att jag inte fått i mig varken mat eller vatten på ett dygn så började jag känna mig uslig.

 
Minsta lilla vattenklunk spydde jag upp tillbaka, och lite till. På måndagsmorgonen var jag så ynklig att jag ringde till min hälsovårdare vid mödravårdspolikliniken och grät. Inte länge efter samtalet satt jag och väntade på läkaren.


Jag hann knappt öppna munnen åt läkaren innan jag grät igen. Känsligt det här med att inte fått mat i sig på flera dagar. När han dessutom tyckte det bästa för mig vore att bli inlagd på avdelning och få dropp, en dag eller fler, så sprutade tårarna.

”Neeeeej, jag vill inte!”, snyftade jag, samtidigt som jag förstod att det vore det bästa.

Fick remiss, gick gråtandes ut från HVC och när jag satte mig i bilen för att ringa Fredrik som var på jobb, så sprutade tårarna ännu mer.

 
Fredrik följde med mig till Vasa, och var vid min sida från att vi steg in på sjukhuset till att jag blev inlagd på avdelning. Utan honom vet jag inte vad jag skulle ha gjort. Han var, och är, min trygga punkt när jag känner mig som mest sårbar. Jag är så otroligt tacksam att ha honom vid min sida.

 


Fick började med att träffa en kunnig läkare som gick igenom mina blodprov, som nämnde hyperemesis, informerade mig om att jag var väldigt uttorkad och lät oss sedan se bebis på ultraljud.

Trots att jag mått rent sagt förjävligt från start, så har bebis hållit takten och vuxit precis som hen ska. Perfekta mått. Perfekt ryggrad. Perfekta ben och armar som sparkade omkring i magen.

Jag fick en bild, och den bilden höll jag i min hand när jag rullades in på avdelningen.

 

IMG 20190520 161520 914

Samtidigt som jag smälte in i inredningen och fick dropp, så höll jag det värdefullaste i min hand.

 


I ett dygn har jag legat på avdelning. Fått dropp dygnet runt, och mediciner som hjälpt mig mot illamåendet. När jag spytt och gråtit lite till, så har underbara sjukskötare suttit vid min sida och hållit om mig. Tänk att vara på en avdelning där alarmen går i ett, och ändå ta sig tiden att sätta sig ner och hålla om någon. Inte någonsin kände jag mig vara till besvär. Jag har känt mig trygg, och börjat se ett ljus i mörkret.

Har fått träffa på så många kunniga sjukvårdspersonal, att jag vet med säkerhet att vi är i trygga händer när dagen väl är kommen att återvända till avdelningen för att få hem bebis.

 

Efter ett dygn fick jag färg tillbaka på kinderna, och fick åka hem med Fredrik. Till katterna. Till hönsen. Till huset, trädgården och lugnet. Är sjukskriven och kommer inte ha bråttom någonstans. Nu är det viktigaste hälsan, och att jag börjar sätta mig själv mer på första plats. Vågar söka och ta emot hjälp snabbare om detta återupprepas.

 


Och hej. Det är helt okej, och rätt så befriande, att gråta mellan varven. Släppa loss känslorna, du vet.


Tack Vasa Centralsjukhus, och tack underbara människor jag fått träffa det senaste dygnet. Ni är värdefulla.

 

 

Kommentarer

  • Soffi 21/05/2019 2:49pm (7 månader sen)

    Hoppas illamåendet och spyttandet ger med sig snart så du/ni får njuta av att vara gravida <3

  • MalinS 21/05/2019 3:56pm (7 månader sen)

    Hoppas du får må bättre framöver ❤

  • Britti 22/05/2019 10:39am (7 månader sen)

    Jag spydde från vecka 9 tills på förlossningen då dottern var född. Fick medicin som hjälpte lite ,citronvichy hjälpte lite. Var in 2 ggr för dropp . Kräv hjälp om en mesicin inte hjälper så finns det andra mediciner,babyn tar det den behöver av dig och tar inte skada av dom mediciner du tar för illamående. Jag vägde 5 kg mindre då jag åkte till förlossningen än innan jag började vänta dottern och ändå föddes en 4 kg välmående dotter. Så ta emot hjälp du orkar bättre själv när du mår bättre...

  • Tidstjuven 22/05/2019 2:34pm (7 månader sen)

    Stor kram ❤️ Hoppas verkligen att du ska få må bra snart och kunna njuta av din graviditet. Men kan du inte det är det ok det också, och som tur varar ju inte en graviditet särskilt länge även om det kännas så ibland. Huvudsaken är att bebisen mår bra ????

    • Caroline Eriksson 22/05/2019 2:50pm (7 månader sen)

      Tack <3 Trots hur eländigt det kan vara och känna, så är det nästan surrealistiskt hur tacksam jag är och njuter av att vara gravid. Så tacksam också att ha blivit tagen på allvar från vården och nu får hjälp jag behöver. :)

  • Eva 22/05/2019 5:00pm (7 månader sen)

    Hej. Är så ledsen för din skull men fint att du blir tagen på allvar och får hjälp. Själv mådde jag illa, kräktes och en halsbränna som känndes som att jag sprutade eld när jag kräktes från v 5 tills förlossningen båda mina graviditeter. Blev inte tagen på allvar och fick egentligen ingen hjälp. Var in på dropp några gånger och fick lite ork tillbaka men mina graviditeter var bara en ända lång plåga fast på samma gång så tacksam för att vara gravid. Tacksam och lycklig idag över våra fina killar.
    Kämpa på det är värt det men i dom mörkaste stunder så tvivlar man på allt.

  • PJ:s byffé - från by till fe 22/05/2019 9:10pm (7 månader sen)

    Kanske för dig, ett ljudklipp som kom idag eftermiddag från P4 Västerbotten

    https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=109&artikel=7225778

    • Caroline Eriksson 23/05/2019 7:46am (7 månader sen)

      Tack för länken. :) Tråkigt bara att det var så kort. Har fått så mycket respons folk som hört av sig privat och som upplever / upplevt samma, utan att veta vad det handlar om, så tror verkligen man borde prata mer om det. :)

Skriv en kommentar