Ett händelserikt år.
Det är min sista dag som 25 åring. Ett helt år med otroligt mycket som har hänt. Varje år när jag blickar bakåt, tycker jag det har varit det roligaste året någonsin. Måste säga samma idag också. Det här året har varit minst lika roligt. Det är nu det händer saker.
Tänkte gå igenom hela året i bilder av mig själv. En bild från varje månad. Under varje bild skriver jag något om månaden. Vissa månader, oftast de månader som är närmre idag, så blir jag lite mer sentimental. Beror nog bara på att allt är så färskt i minnet.
Och vet ni vad? Även om jag tycker att för varje år som går blir jag mer i kontakt med mig själv, så har jag såklart fått lära mig själv mer om mig själv och andra det här året. Fått vara med om massor av nya upplevelser och blivit klokare av varenda möte.
Efter att ha gått igenom det roliga året nu vill jag också säga: Just här, där jag här i livet, är där jag vill vara.
Nåja, nu går vi igenom mitt år, från ett år tillbaka till idag, och säger tack till året som 25 åring.
Den här bilden blev tagen 24 september förra året. Alltså dagen jag fyllde 25 år.
1. Herregud vad vackert och ljust hår.
2. Piercingen var fortfarande kvar. Den skulle jag ta bort några veckor senare.
3. Jag åt sushi på min födelsedag. Det var gott.
Jag ser på mig själv och tänker: "Oj Carro, om du sku ba veta va roli år du har framföri de!"
Oktober och byte av ringar på bilen.
Myste mest i oktober, arbetade och balanserade stenar. Fotograferade norrsken "å ba måra på".
November månad fortsatte jag balansera stenar, spelade in kattvideos med Mr Fantomen och festade med arbetsgänget.
Och så var jag på GALAN 2015. Jestas vilken snygging jag var. Kanske årets tema till GALAN 2016 är inspirerat efter mig, Black & White?
Klänningen för övrigt, som är ett konstverk, är gjord av fantastiska Deformed by Ina och är ur kollektionen "Recover". Allting är återbruk av bortglömda kläder. I bakstycket av kjolen är det minst 10 olika plagg! Allt från läderbyxor till spets. Åååh. Om man kunde springa runt i klänningen hela tiden. Så fin kände jag mig.
Magisk.
3 december började jag blogga på Sevendays och december månad svischade förbi. Julaftonen var jag på arbetet och på kvällen satt jag tillsammans med kärleken och åt vår julskinka. Bara han och jag. Och det var mysigt det också.
Så här ser det ut när jag hämtar julgran.
Blir lugn i själen när jag ser hur lite snö det var även förra julen. Inte för att vara en partypooper, men önkar ungefär samma väder denna jul. Vi har en vision att bygga upp ett garage redan i år.
I januari blev det lite mer snö och jag testade köra själv med sambons snöskoter. Herrejee vad det gick undan. I alla fall ser det ut så på bilden.
Det var tydligen inte så lång vinter, för den här bilden är från februari. Tack tack tack älskade sambo som ger mig möjligheter att pröva på nytt i livet. Och jag försöker att inte ha dåligt samvete över att jag inte var och red igen efter det här.
Obs! Det var svinroligt och jag vill pröva på igen. Även om jag såg ut som en stelopererad robot som försökte göra "Hey Macarena" dansen. Hästar är fina och mäktiga djur. Och jag är stolt att jag vågade.
3 mars blev jag intervjuad i Veckoslutskommitén och sen dess hamnade jag i ett flow av intervjuer och liknande. Har inte riktigt kommit ur det, men det gör inget. Jag tycker det bara är roligt nu. Skulle kunna göra intervjuer varje dag. Nästan.
Den här intervjun var dock inte i direktsändning, men bara några månader senare skulle jag stå i direktsändning och prata i radio. Det var tufft och jag är nöjd att jag vågade och klarade av det.
Vill du veta en historia bakom denna bild? Efter att jag tagit bilden och skulle krypa tillbaka till land, så fick jag ryggskott. Haha. Då kände jag mig gammal först. Men bilden blev fin och jag fick ett minne från vårens första dagar.
Annat jag gjorde i april? Jag blev intervjuad av Vasabladet, fotograferade örnar och var hönsvakt i en vecka. April är en häftig månad, eftersom jag började den med att vara ute på isen för att fotografera örnen och några veckor senare var det öppet hav.
8 maj var jag och min vän på promenad, hälsade på lamm och njöt av värmen. Hatten jag har på mig fick jag som tack för att jag var hönsvakt en tid före.
Maj rusade också iväg. Gjorde valet att bara fokusera på det som är viktigt för mig. Kärleken. Familj. Vänner. Och så såg jag till att ha det roligt. Ordnade överraskningsfest inför kärlekens födelsedag, det var en rolig kväll! Skrattade så tårarna sprutade till Sjukt Lokal Lokal Tv, och skrev mycket om att förlåta sig själv och andra på bloggen.
Att åtminstone försöka acceptera sig själv och känna mer kärlek än oro. Det önskar jag er alla! <3
Inom loppet av två veckor blev jag filmad inför två juttur. Jag spenderade ledig tid med kärleken, firade midsommar med vänner på sjön och skrev visdomsord på bloggen.
Dagens råd från mig då var:
1. Släpp all stress. Allt ordnar sig på ett eller annat sätt. Även då du inte har en aning om hur.
2. Lev i kärlek. Livet blir mycket roligare då.
3. Far ut i naturen, spring barfota tills du blir svettig och
4. det viktigaste av allt: Le och skratta från djupet av ditt hjärta. Det helar din kropp och själ. (och så är du så mycket vackrare då)
Lite för att påminna mig själv och dela med mig åt er. ;-)
Så kom juli med semester, sol och härliga dagar. På riktigt. Samma dag jag fick semester blev jag som en ny slappare version av mig. Utan stress eller oro. Sov som en stock om nätterna, sprang i över 40 hus på bostadsmässan och hälsade på familjen i Jakobstad. Åt gott. Jagade pokemons. Var på bröllop. Levde livet.
Var klädd i pyjamas mest varje dag.
Augusti köpte jag ny dator, arbetade natt och tog vara på varje vacker sommardag. Den här månaden förhandlade jag mig till ett pris för platsen vi ska bo på, sjöng sånger på Smule och fotograferade höstens första norrsken.
Fortfarande lugn i kropp och själ.
Och vad är nu bättre än att avsluta ett selfie-år med en hoppande super-Carro?
Året som 25-åring har minst sagt varit händelserikt. Oj vad jag har fått lära mig ännu mer om mig själv och andra. Jag är tacksam att majoriteten av tiden har jag varit lugn, glad och tacksam. Tacksam för att jag fått uppleva mer skratt än oro. Och de stundera jag känt stress, kunnat stanna upp och göra ett val. Inte stressat för minsta lilla sak och slutat vara hård mot mig själv.
Och alla gånger jag känt riktigt lycka, verkligen tagit vara på den.
Att bli 26 år kommer minst lika händelserikt. Min magkänsla säger att det blir ännu häftigare och roligare. Jag kommer att bygga min framtid tillsammans med kärleken i mitt liv. Det ser jag absolut mest fram emot.
Blir också intervjuad för fler saker och kommer fortsätta ta minst en bild av mig själv varje månad. Ni får följa med.
Kommentarer
Ingen har kommenterat ännu
Skriv en kommentar