Ett hem man längtar att komma hem till.

Skrivet av Caroline Eriksson 17.08.2017 | 1 Kommentarer

"Halloj en fråga, vad tycker vi om heltäckningsmatta i xxx (här censurerar jag lite, för lite överraskningar får ni tåla)?"

 

Hade det här varit jag, innan jag träffade Ida vid Vasa Färg, hade jag säkert fått kalla kårar och tänkt "hujedamej" när detta sms plingade till i telefonen. Men det här var jag, efter att jag träffat Ida. Förstod att hon hade full koll på vad hon pratade om. När det kommer till färger och inredning så vet hon precis vad vi vill ha.

 

Det är som en baktanke med att köksinredningen är relativt neutral med små överraskningar, eftersom resten av huset som verkligen kommer att spegla min och Fredriks personlighet.

 

 

Igår var det alltså andra dagen denna vecka jag och Fredrik var till Vasa. I morgon ska jag ensam igen, och sen har jag väl fyllt på all Vasa-energi för en god tid framöver. Det är som både positivt och negativt med att bo långt ifrån stan. 

 

Gårdagens besök förde oss raka vägen till Vasa Färg. Såna besök är alltid positiva.

 

 

Möttes av en tjoande Ida som hade vår vackra pärm jag berättat om tidigare. En alldeles egen, med vårt namn på. Alla färger, allt material, ALLT som ska till huset. 

Och igår fylldes den på med nytt.

 

 

Vårt möte tog sammanlagt tre timmar. Tre timmar som gick i ett huj. Det bästa med Ida är att vi inte bara pratade om färger, utan pausar med att prata om livet överlag. Efter att det här huset är klart så vill jag fortsätta umgås med Ida. Så pass härlig är hon.

 

Samtidigt satt jag och pajade om heltäckningsmattan mellan varven. Den, liksom mycket annat Ida erbjudit oss, får det att pirra i magen. Det blir så bra!

 

 

Även om vi i princip nästan bestämt oss klart för hela huset, så bevisade Ida än en gång igår att hon verkligen vet vad jag & Fredrik är ute efter. Vi vill ju ha ett hem som speglar våra personligheter, och hon lyckas ta vara på det i färgplaneringen. Hon vågar bryta mot norm-reglerna och kommer med idéer som kan verka halvt galna - men passar oss perfekt.

 

Vi vill inte ha ett "tråkigt" hem, och hon vill knappast heller hjälpa oss att planera ett tråkigt hem.

Det här kommer verkligen att bli ett hem som är vårat eget. Som man längtar efter att komma hem till.

 

 

Så här såg det ut där vi satt i tre timmar, förutom de gånger vi tog bensträckare för att springa och känna på material. 

Hem åkte vi med flera spackel, akryl och flera burkar Coloria-färger.

 

Det enda negativa med denna process är att för tillfället känns det som att mycket av det vi kommer att göra med huset, vill jag hålla halvt hemligt. Bara så att ni får härma oss efter att allt är klart, och inte samtidigt. ;)

Jag vill att husvisningen ska vara något som folk faktiskt kör långa vägar för att se. För även om många tror man får se mycket via bloggen, så är det ingenting emot att uppleva det i verkligheten.

 

 

Men jag undrar en sak, som kanske går lite emot vad jag just skrev.

Hur känner ni för videobloggar?

 

Skulle ni vilja följa med en dag på bygget i videoformat, och hur lång ska en passlig video vara? Vad vill ni se? Mycket prat och funderingar av mig, eller mera arbete och musik? Personligen vet jag att jag gillar och är duktig på att filma och klippa, så det är inga problem att fixa mer videor om ni vill ha det.

 

 

25