bloggheader caroline

Ett, två, tredje trimestern börjar nu.

Skrivet av Caroline Eriksson 13.08.2019 | 0 Kommentarer

Redan förra veckan meddelade vissa gravidappar och gravidsidor på internet om att tredje trimestern är kommen. Slutspurten har börjat, och det börjar närma sig beräknad födsel med stormsteg.

Men eftersom inte alla appar var riktigt överens så väljer jag att fira tredje trimestern då alla är överens. Och där är vi nu.

 
Jag är alltså i tredje trimestern. TREDJE TRIMESTERN. Måste liksom upprepas för att bli verkligt. Köpte igår något tillskott som kan vara bra att äta när man är gravid, och fick ett litet pirr i magen när jag insåg att bebis varit med oss länge redan innan jag hunnit äta upp alla kapslar.

 


Nu har jag ju inte sett bebis sen vecka 21 (ultraljudet), men tippar att h*n växer för fulla muggar. Så känns det i alla fall, och enligt apparna borde bebis väga över 1,2 kg nu och vara 40 cm lång. H*n borde se ut som en ”riktig” bebis nu, men ännu får bebis lägga på sig mer vikt, längd och utvecklas i magen.

 
Jag kan bebis schema när h*n är vaken och vilar, och trots att det kan ibland kännas obehagligt när man får en stark spark mot urinblåsan eller revbenen, så är det den härligaste känslan jag vet av för tillfället. Speciellt om bebis varit lite lugnare, och jag försökt få igång någon aktivitet genom att spela musik, dricka kall juice, ligga på sidan eller ba buffa på magen. Då är de där sparkarna extra härliga.

Jag vill känna bebis sparka, och för det mesta är bebis en ninja.

 


På tal om sparkar så skojar vi lite här hemma om att bebis får prestationsångest. Bebis har nu sparkat i tio veckor (som jag känt av det), och länge nu har jag sett hur magen rör sig när bebis sparkar. Ibland ser den riktigt deformerad ut, om en rumpa sticker fram (syns ju inte att det är rumpan, men inbillar mig det). Lägger jag en hand mot magen så får jag en spark tillbaka, men än har inte Fredrik lyckats se eller kännas bebis medan det händer som starkast.

 

Så här brukar det se ut:

Ja ba: ”Fredrik, Fredrik! Se nu vilka starka sparkar!”

Bebis ba: ligger så stilla h*n ba kan.

Fredrik ba: ”Du måste sluta säga 'Se vilka sparkar!', h*n får ju preformance ångest.”

 

Senast igår kväll innan vi somnade så la jag Fredriks hand mot magen för att han skulle känna. Tror att både jag och bebis somnade lika snabbt.

 

gravid v29 tillsammansJag och bebismagen idag, firar att tredje trimestern är här.


Bebis ligger på tvären, och har gjort det i evigheter. Säkert mysigt att vara så, men jag hoppas h*n hinner vända sig rätt innan det blir alldeles för trångt. Kände tydligt förra veckan hur bebis svängde sig, och trodde att h*n kommit sig tillrätta, men icke. Svängde sig ba på andra sidan tvären.

Jag har fortfarande foglossning, för den kommer jag inte att bli av. Testar att tejpa med kinesiotejp, men liksom åksjukearmbanden som jag hade när jag spydde och mådde illa, så känner jag ingen skillnad nu. Men det skadar ju åtminstone inte.

Däremot har jag fått sova bättre nu ett par nätter. Från att ha varit på wc upp till tre gånger per natt, så är jag högst en gång per natt nu. Hoppas det håller i sig. 

 
Annars så är jag nog ba trött, glad och ser fram emot den här sista slutspurten. Jag längtar efter att få hålla bebis i mina armar, och se vad det är för härlig typ som ska bli en del av våra liv för evigt.

 

Kommentarer

Ingen har kommenterat ännu

Skriv en kommentar