bloggheader4

Förändring på insidan och utsidan.

Skrivet av Caroline Eriksson 24.12.2017 | 0 Kommentarer

Kategorier:

Omedvetet, men som en trevlig överraskning, så verkar varje månad av min årsresumé börja med bilder av Mr Fantomen. Eftersom den första månaden med hus var egentligen bara en lång historia av styrox och väntan på att man skulle få betonggolvet, så passade vi på att ta med Fantomen till huset.

 

1.5.2017 1

1.5.2017 2

 

Han tappade hakan av vad det var fint.

 

8.5.2017

 

Och kanske den här årsresumén blir mestadels om huset, eftersom nu livet kretsat kring det sen den här tidpunkten, men jag har svårt att förstå att det skulle ta till juni innan vi faktiskt gjorde något som syntes på insidan av huset. Som takskålning. I maj förberedde vi bara för betonggolvet.

 

På bilden ser du mig vara lite rädd för armeringsjärnet. Det gick bra, och betydligt snabbare än vad folk varnat oss för att det skulle ta. Jag har ju sagt det förr, och säger det igen. Hör inte på folk som endast är negativa eller inte kan peppa en, utan bara måste varna en eller försöker att föra över sina rädslor på dig. 

 

Omge dig ba med kärlek. Låt folk prata om vad som gör dem rädda, men ta inte åt dig. Prova själv för att skapa din egen uppfattning. Okej?

 

9.5.2017

 

Vi hade ju en borttappat råsten, och i maj var det fritt fram att springa runt i skogen på nytt för att lägga en ny råsten på plats. Jämfört med de gamla hederliga, så är nutidens råstenar små röda fyrkanter.

 

15.5.2017 2

 

Den där fågelholken, som jag köpt av ungarna som månaden före kallat mig för ”tomten”, fick äntligen någon som flyttade in. Jag hade ju haft lite otur, och lyckats locka till mig en liten fågel, som utan att jag märkt det flygit in i huset och dött. Så när en ny familj hittat holken och byggt bo så pirrade det i magen.

 

Tyvärr gick det dåligt även där. Många fågelungar, men ingen som klarat sig. Den minsta hade inga fjädrar, medan den största var fem före att flyga iväg. Undrar vad som hade hänt dem?

 

Hoppas på bättre fågellycka nästa år.

 

18.5.2017

 

OCH ÄNTLIGEN FICK VI BETONGGOLVET. Jag hade drömt mardrömmar natten till allt skulle bli gjutet, men det visade sig vara i onödan, för allt gick bra.

Rakt, fint och behövde inte omslipas. Fem månader senare var betonggolvet kruttorrt och redo för laminat och allt.

 

Nu när jag ser tillbaka på bilden så har jag svårt att förstå att det en gång har sett ut så där. Herregud. Vi har gjort det bra, nu när det ser ut som en inflyttningsfärdigt hus.

 

22.5.207

 

Det sägs även att när en kvinna sörjer eller behöver en förändring, så klipper hon håret. Jag som klippt mitt hår i ett sen december, året tidigare, så villhövde en pannlugg. Så jag klippte den. Eller inte jag. Jag for på en drop-in tid till en frisör, och det var första personen som fått klippa mig, förutom min mamma.

 

Det här att släppa taget om saker och ting, människor och sånt man inte har makten över, är inte det lättaste. Men så viktigt att behöva göra. Pannluggen gjorde ju inget åt förändringen i sig, men jag kände mig fin och redo för att börja ta mer hand om mig själv, och att klippa mig märker jag nu var bara symboliskt sett att släppa taget.

 

Det var den här månaden jag fick intala mig själv att jag kan inte stressa upp mig för sånt jag inte har makt över. Att inte stanna längre kvar i en grop av oro, utan faktiskt börja leva och njuta av det man har. Just nu. 

 

30.5.2017

 

Jag och Fredrik spenderade dagarna tillsammans, byggde vid huset och blev intervjuade av Radio Vega. Det var Fredriks första intervju någonsin, och han var så duktig.


Bakom oss hade vi nu en lugnstart på året och bygget. Nästa år skulle allt ske på en och samma gång.

 

 

*pssst* God jul på er alla. Om några timmar publicerar jag årets julkort. <3

 

Kommentarer

Ingen har kommenterat ännu

Skriv en kommentar