bloggheader4

Förlossningsberättelse, del 1.

Skrivet av Caroline Eriksson 18.11.2019 | 2 Kommentarer

Min förlossningsberättelse börjar tisdagen den tolfte november. En förlossning som inte verkade ta någon stress, eftersom jag gått över tiden, men som skulle hastigt eskalera och sluta i akut kejsarsnitt.

Eller sluta; det är kanske fel ordval.

 
Det akuta kejsarsnittet blev början på det häftigaste jag fått vara med om. Det som förändrade våra liv för all evighet, och det som gjorde att vi fick möta den härligaste människan i universum. Vår älskade dotter.

 


Min förlossningsberättelse börjar med ett rådgivningsbesök. Jag hade veckan före varit på ett rådgivningsbesök, där det konstaterades att mitt undertryck i blodtrycket var för högt. Istället för att få hem en blodtrycksmätare för att själv kunna kolla läget, så bokades det alltså in ett besök till tisdagen. Trots vila och flera mätningar så var undertrycket ännu högre på tisdagen. Som jag hade haft på känn, eftersom jag mådde illa och var yr.

Det var då jag fick nog, och sa att ”bebis mår ju inte heller bra av det här blodtrycket”, och med mig från rådgivningen fick jag en remiss till förlossningen för kontroll.

 

"Jag hade en känsla som sa mig att något var fel."

 

 
Jag och Fredrik åkte till förlossningen, där det gjordes olika tester och ultraljud, som alla visade att allt vore bra. Men jag fortsatte att berätta hur jag mådde, och nämnde hur jag dagen före blivit tvungen att byta byxor och trosor. Att jag inte visste om det var svett eller vad det var, men att det var något som fick mig att reagera.

För vad man får höra från rådgivningen och andra är att ”man vet när vattnet går; man hör ett ”plopp” och sen rinner eller sipprar vattnet ut hela tiden”. Att jag som gravid skulle veta tydligt om vattnet gått hade jag fått det sagt, men jag hade en känsla som sa mig att något var fel.

 
Så fem före att läkaren skulle ha skickat hem oss från förlossningen gjordes det två olika tester för att se om fostervattnet hade gått, och båda testerna kom tillbaka klart och tydligt positiva.

 


”Ditt fostervatten har gått, och eftersom det är över ett dygn sen nu och du är GBS-positiv, så betyder det att vi kommer att starta förlossningen. Nu.”

 

 

På grund av att vattnet gått för så pass lång tid sen, och på grund av jag var GBS-positiv, så blev det till att starta förlossningen med cytotec var fjärde timme. Samtidigt fick jag antibiotika intravenöst var fjärde timme, så inte b-streptokockerna ska finnas i förlossningskanalen under förlossningen.

Den första tabletten gjorde inte så mycket, och barnmorskorna förvarnade mig om att det kunde ta tid. Efter den andra tabletten verkade det även då fortsätta gå lugnt till, trots att jag nu testat att gå flera varv i sjukhusets trappor, mediterat och hoppats på att få igång något, så Fredrik fick åka hem för att sova.

Igångsättningen skulle fortsätta dagen efter.

 

 76605239 1538223959648828 7328571244842844160 n2 


Men det var efter några timmar som jag började blöda, spy och få värkar på en och samma gång. Värkarna tog fart och blev regelbundna snabbt, och jag fick allt svårare att vara. Jag fick hjälp av värkmedicin och värmedynor, men det var klockan 02:00 på då jag inte klarade mig längre ensam i rummet.

En barnmorska förde mig till ett varmt bad, och samtidigt ringde hon efter Fredrik som kom med detsamma till förlossningen.

 
Jag låg i två timmar i badet. Tog värkar som kom regelbundet, spydde, fick massage av Fredrik och andades. När inte badet längre hjälpte, blev vi förflyttade klockan 04:00 till en förlossningssal.

”Tänk, det är här vår bebis ska födas!”, sa jag åt Fredrik, och det är ungefär efter det här som allt blir väldigt luddigt i mitt minne.

Från 04:00 till 15:15, då Nova föddes, så minns jag inte mycket. Jag har Fredrik till hjälp att minnas vad som hände, och två A4 sidor med information från sjukhuset om precis vad som hände den där onsdagen, den trettonde november.

 

 

"Värkarna kom så tätt inpå, och ovanpå varandra, att jag halvt svimmade för att sedan vakna upp av smärtan."

 


När morgonskiftet började fick vi världens härligaste barnmorska. Vi är så tacksamma att det var just Emma som fick äran att ta hand om mig den där onsdagen, för vi kände oss så trygga med henne. Även om denna förlossning var lite dramatisk så var vi aldrig rädda.

 
Vid 08:00 var jag öppen endast 2 centimeter, vilket betyder att 10 timmar med värkar, mediciner, lustgas, gåstöd, bad, aquakvaddlar och värmedynor, blod, svett, spyor och tårar endast fått mig att öppnas en halv centimeter från att jag blev inskriven.

Värkstimulerande dropp kopplades på, och jag fick även nu börja testa på tens-maskin och annan värkmedicin för att få kroppen att fatta vinken att här ska barn födas.

 


Dock verkade det inte som att min kropp fattade vinken.

När det hunnit bli eftermiddag så hade läget försämrats, och jag kunde vid det här laget varken gå, prata eller se människor i rummet. Värkarna kom så tätt inpå, och ovanpå varandra, att jag halvt svimmade för att sedan vakna upp av smärtan.

Vid 14:00 hade vi testat så gott som allt som går att testa vid en förlossning, förutom epiduralen. Och jag hade öppnat mig endast 4 centimeter.

 

"Jag minns inte så mycket mer än att en läkare nämnde orden ”takykardi” och ”kejsarsnitt”. Och det var då jag blev klar i tankarna på en millisekund."

 


För att hålla bättre koll på Novas hjärtljud så lades några ”antenner” på hennes huvud, och det är efter detta som allt blev lite mer bråttom och lite mer allvarligt.


Efter att antennerna kopplats fast på hennes huvud, så blev förlossningssalen fylld av flera läkare. På grund av att allt var som en dimma för mig, så minns jag inte så mycket mer än att en läkare nämnde orden ”takykardi” och ”kejsarsnitt”. Och det var då jag blev klar i tankarna på en millisekund.

Läkaren förklarade att hen inte trodde att jag skulle öppna mig mer, och att det vore onödigt att testa epidural.

Det viktigaste och säkraste för mig och barnet nu var ett akut kejsarsnitt.

Med detsamma.

 


Plötsligt var det bråttom att få ut Nova. Fredrik fick snabbt byta om till operationskäder, och jag fick hjälp att förbereda mig att möta vårt barn.

 

Fortsättning följer... 

 

Kommentarer

  • Christina 18/11/2019 5:50pm (21 dagar sen)

    Så spännande läsning! <3

    • Caroline Eriksson 18/11/2019 5:53pm (21 dagar sen)

      Tack, det var en ganska spännande förlossning ❤

  • Nina 19/11/2019 3:07pm (20 dagar sen)

    Spännande! Här väntar vi också vår förstfödda inom 2-4 veckor!

    • Caroline Eriksson 19/11/2019 5:32pm (20 dagar sen)

      Grattis och lycka till med miraklet ❤

Skriv en kommentar