Första dagen av resten av mitt liv.
Idag vill jag ta med dig på en tidsresa. Igen, men det brukar ju vara roligt. Vi har redan gått igenom 2008, året då jag blev utbränd och sydd obedövad i låret. Året 2009 då jag blev utlåst på balkongen av katterna, och hade en läskig typ utanför dörren. Och 2010, då jag var daghemsbiträde på dagarna, och partypingla om helgerna.
Så nu är det dags för 2011. Året som förändrade allt, och ingenting mer skulle vara sig likt. Fantomen flyttade ifrån mig. Och jag, som nästan hade slutat tro på kärleken, föll pladask och förälskade mig i Fredrik. Höhö. Är det inte lite ironiskt hur man stänger vissa dörrar, och så öppnas andra? För övrigt är 20-åringar ganska dramatiska av sig. Herreguuud. Man kan ju inte bara ge upp om kärlek så lätt? Tur att jag ändå inte gjorde det, för det blev ju så bra.
Hur som helst. Här är 2011.
Första tiden av året 2011 så verkade jag ha lite problem med word, eftersom jag hade ett par statusar som tyder på att jag arbetade med något men alltid glömde att spara. Trots att jag redan skrivit tre statusar om det. Bra minne, men kort. Men i slutet av januari verkade jag ha fått mitt word-arbete i skick, och bestämde mig för att njuta av första dagen av resten av mitt liv.
Förstår ni vilket bra motto det egentligen är? Njuta. Av första dagen av resten av ditt liv. Prova på det idag.
I Februari kände jag mig verkligen redo för ett nytt liv och började våga lite mer. Som att sitta och sjunga med en gammal skolkompis, och börja vara trubadur allt oftare. Att sjunga har alltid varit något som gett mig glädje, men samtidigt något som skrämmer livet ur mig. Under tiden som jag var trubadur älskade jag det jag gjorde (det här året var jag för övrigt mycket trubadur, ensam), men nervositeten inför en spelning var inte rolig. Alls.
Men hej! Vad säger ni? Ska jag göra en ny version av denna låt och publicera den, så här sju år efteråt?
Jag är inte så förvånad över att jag inte visste tiden, eftersom jag verkar leva i min egen tid. Än idag. Men det som förvånar mig är att jag ännu för sju år sen hade en gammal hederlig nokia. Utan häftiga appar eller kamera med bättre pixlar än 2. DET NI! På den gamla goda tiden, för sju år sen, så var det fortfarande normen att ha en helt vanlig knapptelefon.
Minns ännu hur jag fnissade åt de med smarttelefoner, och skulle aaaaaldrig skaffa en sån.
"Det är ju inte lätt att skriva på såna."
I april var jag en riktig pudding.
Och typ två veckor efter denna bild skulle jag se Fredrik för första gången i mitt liv. Så om du tycker att jag rusar genom början av 2011, så är det för att jag gör det med flit.
Jag träffade Fredrik på krogen den där vappen. Sen dess hade vi kontakt så gott som varje dag via facebook, och när jag hade spelning i Jakobstad fredagen den trettonde, så följde han med mina vänner för att lyssna på mig. Förstår ni vilken modig karl som kör över 120 km till en okänd stad för att möta mig?
Jag nämnde ju tidigare hur nervös en spelning kunde göra mig, men det var inte något jämfört med de känslor jag kände då. Skit samma hur det gick med spelningen. Det var Fredrik jag såg fram emot att träffa. Och den kvällen sjöng jag för honom.
Aaaaah. Jag blir nästan nykär på nytt nu.
Hur som haver. Spelningen gick bra, och samma natt körde Fredrik hem mig tillbaka till Vasa. Klockan höll på att bli morgon innan vi skiljdes åt, och nästa dag åkte jag till Petalax för grillkväll. Och sen dess var vi oskiljbara.
Minns hur min väns mamma berättat för mig att hon trodde att jag och Fredrik var själsfränder, innan han och jag ens var tillsammans. Och nu, med facit i hand, så kan jag nog säga att hon hade rätt. Jag är så tacksam att vi mötte varandra.
Dock hann vi bara vara tillsammans i ett par veckor innan jag tappade bort honom. Lång historia lite kortare: jag skulle dagen efter på en magundersökning, vilket innebar att jag behövde tömma tarmen. Men vi var ju såååå nykära, och onsdagar var dagen jag sov över mitt i veckan, så jag spenderade dagen i Petalax.
Så medan jag satt på wc, lyckades hann försvinna. Jag sökte efter honom i trädgården, där jag sett honom sist, men han var spårlöst försvunnen. Sen efter en bra stund dök han upp, med en skottkärra full av blommor och växter han fått av en tant.
Det var historien om då jag var nykär, men inte rädd att gå på wc, och tappade bort Fredrik.
Jag simmade ifrån spiggar i juni.
Juli var månaden jag sjöng i radio, hade spelningar som trubadur och tog med mig Fredrik till mina rötter. Åland. Först hade vi tänkt bo i en liten stuga med ett utedass utan dörr, men insåg att det var lite väääl tidigt i förhållandet att göra sånt. Så istället checkade vi in hos min farmor och farfar, och hade en fin första semester tillsammans.
Jag och åländska hästar.
Jag och åländsk påfågel.
Spännande dagar i augusti.
Lyssnade och dansade till Thomas Di Leva. Fick ett äpple.
Glömde att nämna att jag även sprayade Raide på småstenar. Så tuff var jag.
Jag kunde fnissa i november 2011 över rörremonten i huset jag bodde i. Lite visste jag då att den skulle hålla på längre än tänkt, och ännu då jag flyttade till Petalax 2013. Men ja, så här såg livet ut de sista åren i lägenheten.
Jag tyckte de var lite väl trevliga vid arbetskraftsbyrån, men de ville bara hindra en lite väl ivrig Caroline att slippa in. :D :D :D
Och ja, Fantomen flyttade ju före mig till Petalax. Att vara innekatt var aldrig något som passade honom, och för allas bästa så fick han flytta. Även om jag grät. Men han mådde som en prins när han fick flytta tillsammans med Fredrik och Leila, och blev som en ny och framförallt en harmonisk frass.
Här var han julefin och glad.
Och jag fick avsluta det första året av resten av våra liv, tillsammans med Fredrik. Aaaaaah. Kärlek.
Tro på att allt gott bara väntar på att du ska öppna dörren. Tro på att du är värd lycka.
Tro på kärleken.
Kommentarer
Ingen har kommenterat ännu
Skriv en kommentar