Första hjälpen på min tupp (han fick ingen luft)

onsdag 10 oktober 2018 - 16:47 | 1 Kommentarer

Har funderat vilken typ av bloggare jag är, och vem jag vill vara. Den som alltid delar med mig av det fina i livet, eller den som tar upp alla delar av livet? Även om det kanske skulle kunna innebära att man delar med sig av det som inte alltid är så sockersött och roligt.

 

Hoppas att min blogg lyckas vara en salig blandning av allt från högt till lågt, trots att det sist och slutligen är jag som väljer vad jag vill lägga upp. Om så gott som allt man publicerar på internet överlever en själv, då är det ju självklart att jag vill att det fina ska vara det man kan se tillbaka till och minnas. Trots att det bästa vore om man bara raderade allt. Höhö.

 

Hur som helst kommer jag nu att blogga om något jag inte trodde jag skulle göra. Mest för att jag igår kände mig som världens sämsta hönsägare, men även för att det kan vara viktigt att dela med sig. 

För att inte andra ska känna sig dåliga, och för att man ska veta vad man själv kan göra om man hamnar i en samma situation.

 

hons isla

Världens härligaste tupp Isla.

 

Så gott som dagligen delar jag med mig av klipp på instagram stories när jag är ute med hönsen. Igår var inget undantag. Delade med mig av hönsen som var glada för att vara utanför hagen för första gången på över en dag. Hur de var bredvid mig medan jag kastade in ved i ladan, och hur de sökte efter gott ogräs.

 

Det jag inte delade med mig av var när Isla fick något i halsen,

och kippade efter luft.

 

Jag hörde hur han skrek till, och sen gick runt och gapade upp mot luften. Såg hur han försökte få luft, och när jag insåg att det inte skulle gå om av sig själv ryckte jag in. Och det är stunder som dessa som jag är evigt tacksam att jag la så mycket tid på att göra dem tama och vana med mig, för gud vet vad som hade hänt annars.

 

Satte mig på huk, tog Isla i famnen, öppnade näbben och försökte se om jag såg något i halsen. Började massera (stryka) längs med halsen och över bröstet, och gjorde så tills han inte var lika spänd i strupen. Tack och lov hade det regnat några timmar före, så jag hade nära till vatten från en vattenpöl. 

Lät ett finger få en vattendroppe på sig, och fick Isla att börja dricka från mitt finger. Även detta är något jag har lärt dem sen de var små kycklingar, fast då var det bara för att det var sött. Inte för att det skulle kunna rädda livet på dem.

 

Så här höll jag på till han var helt återställd. Vad det än var som fastnat i hans hals, hade nu farit vidare ner till magen, och Isla betedde sig som om ingenting hade hänt och fortsatte leka med sina vänner.

 

hons gullefjun

Gullefjun och hennes vänner.

 

Det här är ju sist och slutligen ingenting jag kunde ha makt över, ifall han stoppat något i halsen eller inte. Trots det kände jag mig i den stunden som den sämsta hönsägare någonsin, eftersom en av mina höns varit så nära att ta skada.

 

Hade ingen aning vad jag skulle göra, vad jag gjorde, men

jag visste att det hade hjälpt.

 

Och det är även därför jag väljer att skriva detta, eftersom olyckor kan så lätt ske. Vare sig det handlar om djur eller människor, så kan man aldrig veta vad man hamnar ut för. Det enda som är bra att veta att man är den som reagerar och agerar när det väl gäller.

Bättre att göra något än att göra ingenting.

 

Det var kanske inte den roligaste historien, men den fick i alla fall ett härligt slut. 

 

Idag har hönsen fått vara utanför hagen två gånger och älskar livet.
Vill du se videos av dem ska du följa mig på instagram och se mina stories. 
1

Kommentarer

  • Soulmama

    11.10.2018 17:23 (2 månader sen)

    Så skrämmande då djur blir sjuka. Vi hade en jättetam kyckling då jag var liten... men den fick i sig proppen till ett cykeldäck, eftersom den var så närgången och nyfiken, och dog av förstoppning stackarn. Så hjälplös man är då...


Skriv kommentar