Att skola om sig och studera vidare, svar på fråga.
"Kan du berätta mer om studierna, vilken skola ska du studera i? Jag har nämligen själv varit i samma tankebana och det skulle vara intressant att höra mera."
Som jag tidigare nämnt, så kommer jag att skola om mig till merkonom nu.
Ett halvt impulsivt beslut, även om det fanns år av tanke bakom. För trots att jag har flera utbildningar i bagaget (och efter varje utbildning sagt "ALDRIG MER"), så har jag inte känt mig klar.
Mina studier kommer jag att genomföra vid YA, Yrkesakademin i Österbotten. Valet stod mellan YA och Vamia, som båda är bekanta skolor för mig, men det blev YA då det var endast de som hade en kontinuerlig ansökan öppen dagen jag gjorde mitt val.
Jag gjorde ba en ansökan, skrev in vad jag har för tidigare utbildningar och arbetserfarenhet, berättade varför jag vill studera, och några dagar senare fick jag ett telefonsamtal från hon som idag är min lärare. Efter samtalet (som jag inser nu var ett inträdesförhör), och ett Teams-möte ett par dagar senare via datorn, så fick jag reda på att jag var antagen och hade tillsammans med läraren gjort upp min personliga studieplan, där jag samtidigt fick välja de tre examensdelarna jag ville ta examen i.
Än har inte mina studier börjat, utan de börjar inom denna månad, så jag kan inte säga så mycket om studierna i sig. Men tänker att har man studerat tidigare så borde det inte vara några stora saker att studera vidare nu. Även om mycket är annorlunda idag.
På grund av coronan, så kommer mestadels (förhoppningsvis typ allt) ske på distans. Hade det inte varit möjligt att studera på distans, så hade jag inte heller gjort valet att skola om mig.
Är man en människa som kräver att någon annan pushar en, så är det kanske inte optimalt att studera eller arbeta på distans. Själv är det drömmen för mig, eftersom jag känner att det är det som passar mig bäst, för att kunna kombinera familjeliv och arbete. Jag vet vilket studiesätt och inlärningssätt som passar mig bäst, och tänker nu bara ta en dag i taget och se vad som blir av det här.
Till skillnad från tidigare när jag har studerat, så har jag ju ett litet barn nu som kräver min fullständiga uppmärksamhet, och jag tänker inte låta utbildningen komma emellan. Alltså får det här ta den tid det tar. Och sist men inte minst; jag är kanske inte lika hård mot mig själv och känner att allting måste vara så himla perfekt, när jag studerar idag. Jag är liksom äldre, klokare och prioriterar annorlunda än jag gjorde tidigare. Prestationsprinsessan har helt enkelt checkat ut, för att inte återvända.
Alltså kommer jag att ta det lugnt och försiktigt i mina studier.
Jag har än idag samma känslor som jag hade tidigare i höst när jag blev antagen, där jag tänker "ÅH NEEEEEJ. Vad har jag gett mig in i?". Samtidigt som jag kan tycka att det kommer att bli kul. Jag har inte facit i hand, men jag är inte rädd att kasta ut mig lite grann i det okända. Ibland är det det man behöver göra.
Så även om detta inlägg inte gjorde någon kanske klokare, så vill jag bara säga att:
Har du gått och funderat på att skola om dig, ta en kurs eller lära dig något nytt: GÖR DET. Man kan alltid ångra sig, om det är så, men hellre det än att du går och funderar över hur något skulle ha kunnat bli, utan att ha vågat prova på.
Den här vackra solnedgången är från igår.
Hjälp! Plockmat, hur göra?
Att börja med plockmat till sitt barn kan vara skrämmande. En stor milstolpe i barnets liv, och något som är fyllt av så mycket känslor. Allt från glädje, till farhågor om det skulle gå knasigt.
Till mitt blogginlägg med bästa tipset för grötvägrande bebisar, fick jag en kommentar, och nu ska jag göra mitt bästa för att svara på den.
"Kan du skriva lite om När ni började med plockmat, vilken ålder, vad gav ni, hur ofta osv.. min bebis är 6mån o jag är såsåså rädd att hon ska sätta i halsen så jag har ångest av att Änns tänka på plockmat. Känns som barnet kmr få äte pure tills hon blir 18... hon hulkar mycket, jag förstår att kräkreflexen sitter ”ytligt” men hon hulkar och kan inte ens svälja magsbågar som ändå blir mjuk i munnen, elr hon äter nog majsbågar bra men några gånger har det hänt att en bit ”fastnat” så hon börjat hulka så jag har drabbats av TOTALpanik. Nej jag vet inte hur jag ska ta mig till väga, detta är verkligen ett stort problem för mig. Jag är med i plockmats gruppen på fb och jag tkr alla verkar så modiga. Kanske mitt barn inte är redo? Eller mamman är ju uppenbarligen inte redo.. som du hör. nemen lite tips o så av dig skulle jag uppskátta."
När börja med plockmat?
Vi började med plockmat när Nova var 5 månader. I samband med att vi introducerade smaksenstioner (som i samma stund blev till smakportioner, för hon var tydligen hungrig och magen klarade av barnmaten), så gav vi även plockmat.
När hon var 5 månader så hade hon inga tänder än, så man tänker ju kanske att det inte går att ge fast föda, men så är inte fallet. Ett barns käkar är så hårda att de klarar av att tugga maten. Det ser ju kul ut när en liten bebis sitter och tuggar utan tänder, men det går, och det går bra.
"Food before one,
is just for fun."
Vi började ganska med detsamma att ge i princip all mat en liten bebis kan och får äta. Majoriteten av all fast föda var puré, men minst en gång om dagen lät jag henne få plockmat. Det kunde vara ägg*, smörgås, ost, leverpastej, broccoli, potatis. Ja, allt. Majsbågarna har varit, och är än idag (men inte i lika stor utsträckning), en favorit. Speciellt bra är de för barnen att öva på att bita och tugga, och de smälter i munnen så du behöver inte vara rädd. Dock tröttnade vårt barn snabbt på sina egna majsbågar och egen mat, då hon såg att vi åt annat, och därför har det blivit naturligt att hon äter samma mat som oss.
Vi har inte saltat maten något extra, och följer de rekommendationer som råder. Vi följer även hjärtat och magkänslan, och har inte tagit någon stress. Matstunden har jag velat vara en stund som kan förknippas med goda känslor, och ett mantra jag upprepat är:
"Food before one, is just for fun". Förutom plockmat och puré, har hon och dricker ännu ersättning, och jag har inte tagit stress över maten på det viset.
I perioder, i samband med en fas eller tandsprickning, har hon matvägrat, och då har det varit tryggt att veta hon ändå får i sig tillräckligt, och att man inte behöver stressa i onödan.
* Ägg ska du vara varsam med om du är medveten om att det finns allergier hos er föräldrar eller om barnet reagerat på något tidigare. Dock ska man inte utesluta sånt som man kan vara allergisk mot, typ ägg och nötter, utan introducera försiktigt till barnets kost för att vänja barnet.
Kontakta din rådgivning / läkare / dietist om du har flera frågor om allergi, kost och barn.
Är det farligt när barnet hulkar / "sätter i halsen"?
Det kan se läskigt ut när barnet hulkar eller få kväljningar, och man kan tro att barnet tycker maten smakar äckligt eller håller på att sätta i halsen. Det ser värre ut än vad det är, för det är egentligen en naturlig process för barnet att lära sig hantera maten i munnen.
I början sitter barnets kräkreflex långt ut på tungan, men vartefter förflyttas den längre bak i munnen.
Viktigt att barnet sitter stadigt och upprätt när hen äter, i en matstol, och under uppsikt.
Ifall det skulle handla om stopp i luftvägarna på riktigt så ska man som förälder självklart ingripa. HÄR HITTAR DU EN BRA VIDEO på hur du kan göra om barnet skulle sätta i halsen.
Är mitt barn redo?
Jag kan inte säga om ditt barn är redo. Vi själva började försiktigt, och tar än idag det i barnets takt. Vill inte stressa eller pressa fram något, och tänker att så länge jag erbjuder en varierad kost, och ser till att det är säkert för barnet så får hon bestämma själv takten.
När det kommer till purémat så klarar hon än idag inte av puré som har bitar i sig, och det handlar inte om att hon inte skulle vara redo, utan att det högst troligt är en obehaglig upplevelse att äta något där det mitt i allt dyker upp en stor bit man inte vet vad det är. För när det kommer till plockmat och fast föda så äter hon i princip allt det vi äter.
Du känner ditt barn bäst.
(edit: typ med detsamma jag skrev denna text testade jag ge puré med stora bitar i, och det åt hon utan problem. Barn ändrar sig och utvecklas så snabbt, och det är nog bara att följa barnet och vad hen vill.)
"Märker du att du blir mer stressad och orolig som förälder av att vara med grupper på Facebook:
avfölj, och följ ditt hjärta."
Hur ska jag göra för att inte drabbas av panik?
På samma sätt som du gör med ditt barn, så kan du försöka börja försiktigt. Att ha förståelse för att kväljningar är helt normalt, och en bra funktion barnen har (just för att inte sätta i halsen), och att barnet inte kommer att äta puré tills hen är 18.
Är du riktigt orolig och får panik skulle jag rekommendera att diskutera dina rädslor med rådgivningen / läkare / dietist.
Forum och grupper om t.ex plockmat på Facebook kan vara bra, i viss mån, men för mig själv personligen så försöker jag ta såna grupper med en nypa salt.
Ta till exempel: en förälder delar en bild av barnets mattallrik, för att kunna ge andra inspiration till lunch åt sina barn, det är BRA. Det som är sämre då, och som jag ser under majoriteten av såna bilder är frågan: "Är du inte rädd att barnet ska sätta i halsen?". Det inspirerar ingen eller gör någon lugnare.
Jag vill tro att alla föräldrar nog är rädda i viss hälsosam mån, och därför läser in sig så gott de kan om ALLT som kan ha av betydelse för en som förälder, för att kunna ge sitt barn en sån trygg uppväxt som möjligt.
Märker du att du blir mer stressad och orolig som förälder av att vara med i mammagrupper, amningsgrupper eller plockmatsgrupper på Facebook: avfölj, och följ ditt hjärta.
Så summa summarum. Jag tror det är viktigt att läsa på i viss mån innan man börjar med något. Komma ihåg att man får ändra åsikt. Blanda puré och plockmat om det funkar. Helt enkelt ba göra det som funkar för en själv.
Ha is i magen, och aaaaaaandas. Det här med att andas och ha tålamod är något jag lärt mig nu när man har barn. Speciellt vid matvägran. Sluta jämför dig som förälder med andra, eller ditt barn med andra barn. Alla är unika och olika, och inget sätt är bättre än det andra.
Och hej, smaklig måltid. Det viktigaste är att ni får en fin stund tillsammans (eller framför ipaden om det är det som ibland är det enda som får barnet att orka fokusera på maten).
Du duger och är okej.
Jämställt föräldraskap
"Hur tänker du som feminist kring mamma och pappa-ledighet, alternative föräldraledighet? Tycker det känns så trist att papporna bara är hemma typ ett par veckor, och sen ska mammorna sitta hemma i ett år eller mera, att dela ledighet jämt är för mig den viktigaste jämställdhets-frågan. Läste att trots att kvinnorna kanske tjänar sämre än männen i ett parförhållande, så är det ändå bättre för kvinnorna, och par-ekonomin, på längre sikt att komma ut i arbetslivet lika snabbt. Hälsningar en nybliven mamma som delar jämt med pappan :)"
- Line
"Jag har samma fråga som Line, alltså delning av föräldraledigheten. Jag och min man delade också ganska 50/50 (fast jag från början tänkt ta en större del) men jag märkte snabbt hur stor skillnad det var i vardagen efter att han varit hemma nån månad. Då visste han allt om rutiner, babyns kläder och mattider och jag behövde inte längre vara ansvarig för sånt. Det har hållit i sig och nu är vår son 4 år."
- Elisabeth
Jag tror inte att man kan mäta jämställdhet i uttag av föräldrapenning, eftersom det säger sist och slutligen ganska lite om hur situationen ser ut hemma.
Skulle man enbart se till den ekonomiska biten, så skulle det innebära att jag skulle endera behöva byta jobb, eller gå upp i arbetstid och börja arbeta treskiftes, om jag skulle få exakt samma inkomst som Fredrik. Inget av de alternativen är något som tilltalar mig.
Sen är det absolut viktigt att man kommer tillbaka till arbetslivet så snabbt som möjligt, oberoende vilket kön man har, men av personliga principer så har jag inte bråttom att få Nova till dagis. Jag vill gärna att hon ska kunna gå, prata och berätta vad som har hänt under dagen innan vi lämnar henne ensam på ett dagis.
Sen vem som är hemma är en annan fråga.
För mig är jämställdhet, och jämställt föräldraskap, mer om hur jag och Fredrik fungerar tillsammans. Hur vi tillsammans, som vuxna personer, har diskuterat och kommit överens om hur vi vill leva tillsammans och vad som fungerar för oss. Att jämställdhet inte alltid innebär att man delar precis allt 50/50, speciellt inte om man har olika förutsättningar, ekonomiskt eller på andra sätt.
Sen vet jag att alla lever vi på olika vis, och att bara för att vi har det på ett sätt så betyder det inte att andra har det likadant.
Fotografi från 27/11/2019.
När det kommer till hushållet och hemmet, så gör Fredrik mer än mig. Han städar, lagar mat och förstår hur tvättmaskinen fungerar (han är ju trots allt en vuxen människa). Sen vi fick Nova i våra liv så tar han minst lika stort ansvar, och vill vara delaktig i hennes liv till hundra procent. Är vi vakna om nätterna så är vi vakna som familj. När vi kom hem från BB så tog han inte bara hand om hemmet, utan även mig och Nova. Nova känner sig lika trygg hos både Fredrik och mig.
Känns konstigt att ens behöva skriva det, eftersom jag tycker det vore så självklart, men här behövs inga diskussioner vem det är som ska byta blöja eller vem som ska trösta barnet. Istället diskuterar vi hur vi vill Nova ska ha det och uppfostras.
Vi båda gör lika mycket (även om jag misstänker att Fredrik bytt fler blöjor), förutom att det är jag som bidrar med bröstmjölken. Sen ser jag inte det heller som att man lever så jämställt om man känner att man måste ”hålla poäng” i ett förhållande, så något poängsystem har vi inte.
Bara för att Fredrik är man så innebär det inte att han inte skulle vara intresserad eller älska att få vara med sitt barn. Han googlar minst lika mycket om amning, magknip och utvecklingsfaser som mig. När det känts tungt med amning eller vad man nu kan stöta på som förälder, så har vi stöd av varandra. Han sjunger och leker med Nova, och är den bästa pappan jag kan tänka mig till vårt barn.
Älskar hur vi kan sitta och diskutera länge angående föräldraskap, och hur det känns tryggt att veta Nova är nummer ett för honom.
Och för mig väger det viktigaste i ett jämställt föräldraskap, att kunna få dela detta med någon som verkligen brinner för att få vara förälder, som vill lära sig och vill barnets bästa. Utan att man ska behöva säga till eller känna att man drar ett större lass ansvar.
Vi gör detta tillsammans.
Fredrik kommer att vara hemma så mycket han får, och han kommer att njuta av det. Men det är inte pappaledigheten eller föräldraledigheten som gör honom till en bättre pappa som kan hemmets rutiner, utan det är för att det är de rutinerna vi tillsammans kommit överens om och för att han själv vill vara hemma och vara med vårt barn.
Katter, bebis, kärlek och svar på frågestunden. (del 1)
Tack för alla frågor som kommer in. Plötsligt fick jag massor av inspiration till att blogga (om feminism, föräldraskap och återhämtning efter kejsarsnittet), och alla fina frågor som nu ska få ett svar. Är det något du undrar över, allt mellan himmel och jord, så är det bara att skriva en kommentar. Jag svarar på allt.
Nu ska jag passa på att svara på del 1 av frågestunden, innan Nova vaknar och får fullt ut min uppmärksamhet igen. För övrigt, hur kommer det sig att bebisar vaknar med detsamma man själv ska äta mat eller typ vill duscha?
"Hur är katterna mot bebisen? Tänker att hundar kan ju ibland bli typ beskyddande över bebis."
"Hur reagerar katterna på bebisen?"
Katten Leila har aldrig tidigare haft så bråttom ut, som när Nova är missnöjd och skriker. Fantomen reagerar med att bli något nervös, och vill gärna se till så Nova har det bra när hon gråter. Mohicana bor i sin pafflåda och kunde inte bry sig mindre. Och så reagerar katterna när Nova gråter. Sen är Nova en mycket glad bebis.
Överlag så har inte katterna brytt sig så mycket (alls) om Nova, och det tycker jag är skönt. Hellre att de ignorerar och håller sig undan, än att vara för nära inpå.
"Liknar hon dig eller Fredrik?"
Jag och Fredrik liknade varann lite som spädbarn, och jag kan se både mig och Fredrik i Nova. Men måste nog säga att jag tycker hon liknar och är pappas flicka.
"Blir det dop eller namngivningsfest eller inget av dem eller nåt helt annat?"
Det blir namngivningsceremoni någon gång i vår.
"Hej! Jag undrar om ni uttalar Novas namn med svenskt eller finskt uttal? (Nova eller Nåva). Båda är jättefina hur som helst!"
Novas namn uttalas som "Nåva".
"Hur träffades ni?"
Vi träffades på krogen, i maj 2011. Han fångade min uppmärksamhet när han hämtade ett literstop med vatten, när han frågat om jag ville ha något att dricka, och jag svarade "vatten". Sen talades vi inte mycket mer den kvällen, utan jag hade en vänförfrågan morgonen efter på facebook.
Vi talades vid varje dag, och när jag fredagen den trettonde (datumet som skulle bli mitt lyckodatum) hade en spelning som trubadur i Jakobstad, så körde han 140 km en väg för att se mig. Sen den kvällen så har det varit vi, och vi har spenderat så gott som varje dag tillsammans.
Vill du läsa en mer ingående historia och en riktig kärleksförklaring till världens bästa Fredrik, så klickar du HÄR.
Läs även: "Det här är till dig, Fredrik."
Barnnamn och blogga om barnet när h*n är född?
Igår bad jag på instagram om att få frågor, mest för att underhålla mig själv, men även för att få inspiration och något att blogga om.
Kom ihåg att det är bara att skriva en kommentar, när som helst, om det är något du undrar över eller vill se mer av på bloggen.
Tänkte hur som haver fortsätta med att svara på frågorna idag här på bloggen, och slår ihop två frågor, eftersom båda berör bebis.
Samtidigt uppfyller jag en annan önskan om att visa mer bilder från vårt hem, och speciellt barnrummet. Eftersom barnrummet fortfarande är en "work in progress", så visar jag en liten smygtitt istället för helheten.
I barnrummet hittar du många böcker på både svenska och finska.
"Har ni funderat på något namn åt bebisen redan?"
Vi funderar ännu.
Sen tror jag nog att vi håller namnet / namnen för oss själva tills barnet är med oss, och vi kan få riktigt känna efter och se om vi tycker det passar som ett fint namn åt den viktigaste människan i vårt liv.
Själv har jag alltid haft trott att jag vetat vad jag velat namnge ett framtida barn till, men med detsamma jag blev gravid så försvann namnen helt och hållet från mitt ordförråd och kändes inte lika rätt.
Hur gjorde du? Hade du bestämt ett namn långt innan barnet var fött, eller först efter att barnet var i din famn? Det är kul att höra hur andra har gjort.
Sängen är fortfarande obäddad, men du kan hitta ett babynest, regnbågskudde och en tuff body med enhörningar där.
"Har ni funderat på hur ni ska göra med bilder på bebis, t.ex på blogg och instagram? Hur känner du just nu? Förstår ju att det kan ändras när barnet är fött och växer. :)"
Som det känns nu så kommer vi säkert att visa någon bild på hur vackert barn vi skapat, men inte så mycket mer än så. Jag vill varken fylla mitt instagramkonto med bilder av, eller blogga om, en människa som ännu inte kan göra valet att själv bestämma vad som publiceras eller känns okej att visas på internet för en hel massa med människor.
Sen tänker jag även på, även om det är tråkigt, att alla inte alltid vill väl. Det har jag redan hunnit uppleva flertal gånger under mina år på sociala medier. Att trots att jag skulle gå igenom eld och skydda mitt barn som en lejonhona, så vill jag inte utsätta hen för något som h*n inte kan påverka eller bestämma själv.
Så ja, någon bild kommer nog att publiceras, men jag kommer nog aldrig (även om man aldrig ska säga aldrig) bli den där som bloggar om bajsblöjor eller dagar med raseriutbrott. Mest för att jag känner att det inte är schysst, eller något jag skulle vilja att någon skulle skriva om mig (som om Fredrik gjorde en facebook-uppdatering varje gång jag hade dålig mage eller satt och grät åt djurklipp på youtube / är hangry).
Tänker att jag kan finna en balans i att blogga om min upplevelse som förälder och om föräldraskapet, utan att hänga ut en annan människa och göra det obekvämt för någon som berörs. För skriva av mig, det kommer jag alltid att behöva göra. Får ba ta och sätta egot åt sidan och finna sätt som känns okej för mig, Fredrik och vårt barn.
Så känns det just nu.
Vad jag vill säga till mitt 20-åriga jag.
Jag är gravid, sjukskriven, rätt så belåten men otroligt rastlös. Så jag efterlyste en liten frågestund på instagram. Bad de som ville att ställa en fråga om allt mellan himmel och jord, och sen svara på allt via bloggen och instagram. Jag fick en fråga som verkligen krävde ett eget blogginlägg, och här är det.
(ps. vill du ställa mig en fråga, om vad som helst, när som helst; skriv bara en kommentar så svarar jag på alla frågor.)
"Vad hade du velat säga till dig själv som 20-åring?"
Om 20 dagar, 9 timmar, 19 minuter och 35 sekunder (i skrivande stund, inte för att jag håller räkningen, google räknade ut det åt mig) fyller jag 29 år, och jag kan knappt tro att jag snart levt färdigt som 20+ någonting, och blir om ett år en 30+ are. Som yngre tyckte jag ju att de som närmare sig 30 var gamla. Herregud, idag vet jag bättre, och vet att man till sist slutar tänka på ens ålder, och istället börjar känna sig yngre för varje år som går. Jag är ju ung, och mitt liv har bara börjat!
Men det var inte det jag skulle skriva. Utan nu ska jag skriva till mitt 20 åriga jag. Hon som trodde livet var över vid 20, typ.
Caroline, 2010. Nitton och ett halvt år.
Det här med utseende är sekundärt.
Under åren har jag existerat i olika former och storlekar, och om det är något jag har lärt mig, så är det att utseendet sist och slutligen är sekundärt. Att det man minns och tar till vara på är den känsla man ger andra, och som andra ger tillbaka till en. Och att man inte blir mer eller mindre lycklig beroende på siffran på vågen.
De senaste åren har jag sagt att jag känner mig så mycket lyckligare idag än jag gjorde när jag var som smalast, och det säger jag även idag. Det här med lycka har ingenting med siffran på vågen att göra. Det är något som kommer inifrån.
Man får ångra sig.
Ännu 2010 hade jag en Nokia knapptelefon. Jag skulle aldrig ha en smarttelefon. Dels för att jag trodde att jag aldrig skulle ha råd med en, men även för att jag inte förstod vitsen med smarttelefonerna. De såg så otympliga ut, och hur i hela fridens namn skulle man kunna skriva något när bokstäverna på skärmen var så små?!
Året därefter köpte jag min första smarttelefon.
Det jag vill komma fram till är alltså att man får ångra sig, ändra åsikt. Att man inte behöver ha samma åsikt eller var precis samma människa hela livet ut. Jag kan ju bara tala av egen erfarenhet och jag har hunnit ändra åsikter och livssyn, och även vuxit som människa tack vare det, under de nio senaste åren. Jag skulle bli mer orolig om man stannade fast och aldrig utvecklades.
Säg hur du vill ha det.
För väldigt få människor kan läsa dina tankar.
Du kommer att finna kärleken. Väldigt snart.
Jag mötte Fredrik när jag var tjugo och ett halvt år. Vilket betyder att Fredrik har snart varit en del av mitt liv i ett decennium. Helt underbart. Och fantastiskt.
Att finna kärleken är inte något jag tagit eller tar för givet, och att finna en person som är vid ens sida i så många år är idag lite av något magiskt. Som jag tidigare nämnde så tror jag att vi människor ständigt utvecklas, och att då finna någon att utvecklas tillsammans med och stå tillsammans starka och kära, det är häftigt.
Jag skulle vilja säga till mitt 20-åriga jag att verkligen slappna av och njuta av precis all tid du får tillsammans med din kärlek. Att Fredrik är världens härligaste människa du kommer att möta, och att bara vara snäll och kärleksfull och vara tacksam för att man haft turen att möta någon som är så rätt.
Våga lita på kärleken och släpp in kärleken i ditt liv.
Lita på dig själv.
Det här med magkänslan har varit en grej sen barnsben, och jag ber dig att hålla kvar vid den. Magkänsla och hjärta tar dig långt.
Omge dig själv med positiva och härliga människor.
Äkta vänner ska alltid lyfta dig, och inte dra ner dig. Håll dig alltså borta från människor som talar illa om och åt dig. Som får dig att känna dig mindre värd och osäker.
Omge dig själv istället med människor som tillåter dig vara precis som du är, utan att döma.
Älska och förlåt dig själv.
Slösa inte tid på att jämföra dig med andra. Var inte för hård på dig själv, och våga ha självdistans och förståndet att släppa taget om det du inte har makten om. Alla är vi människor, så även du. Och det gör dig inte mindre duglig som människa. Banta inte, och förlåt dig själv för sånt som hände för tusen år sen. Den tuffaste och mest kritiska typen är den vi är mot oss själva, och det vet jag att du kan träna bort.
Ba var snäll helt enkelt, det förtjänar du.
Var dig själv.
Alltid.
Måste livets bitar vara på plats för att bilda familj?
"Tänkte fråga om du skulle vilja dela med dig några tankar om att bilda familj - behöver ”livets alla bitar” falla på plats innan man försöker få barn? Ha ett bra jobb, god ekonomi, stort boende osv? Det är ju verkligen privata funderingar så jag förstås ifall du väljer att skippa detta. :) grattis igen!"
Behöver livets alla bitar falla på plats innan man försöker bilda familj?
Det korta svaret:
Nej.
Det långa svaret:
Jag anser att livet är i ständig förändring, och om man ska vänta på rätta stunden, ha allt på klart och planera minsta steg framåt, så hinner livet rusa ifrån en.
Nu råkade det sig att jag och Fredrik hunnit få fasta anställningar, en trygg ekonomi och byggt oss ett hem som är vårt att göra vad vi vill med. Vi har hunnit vara tillsammans i åtta år denna månad (!!) och känner varandra in och ut. Han är min bästa vän, och jag är tacksam att det är han jag gör denna resa med.
Men det betyder inte att det ena sättet skulle vara bättre än det andra, eller att alla livets bitar hunnit falla på plats.
Att bara för att du har arbete och hus så betyder det inte att alla pusselbitar är på plats. Alla värderar vi olika här i livet.
Däremot kan det anses som en stor trygghet i att ha arbete som ger en en stadig ekonomi, och ett hem man inte behöver vara rädd att flytta ifrån,
men det är väl det enda.
Sen har boende och ekonomi en ganska liten del i vad som gör en människa lycklig. Visst, livet kanske blir lättare på vissa plan med pengar, men det viktigaste av allt är trygghet, glädje och kärlek.
Och det har vi massor av.
Ps. Så här schnajdig såg jag igår, efter att ha lockat håret och lagt smink på mitt ansikte.
Vill du ha en daglig uppdatering av mig så rekommenderar jag att följa mig på instagram, carloine heter jag där, eftersom det inte kräver så mycket från mig att göra ett litet filmklipp bland mina stories. He va ba he ja vila säg.
Husbygget: vad hade vi gjort annorlunda?
"Vilket fint hus ni har!! Nu i efterhand, finns det något ni skulle ha gjort annorlunda?"
- Lissi
En vanlig fråga jag och Fredrik fått efter att vi byggt huset klart och bott in oss, är om och vad vi skulle ha gjort annorlunda med husbygget. Och om det är något som vi skulle ha gjort annorlunda så kanske det skulle handla om någon kosmetisk sak. Som att använda oss av gips runt fönstren, och göra de listfria.
Men när det väl kommer till kritan så är det väldigt lite, om alls något, vi skulle ha gjort annorlunda.
Katten Mohicana som myste på soffan idag.
Jag tycker att om man ska leva och göra något så ska man göra det fullhjärtat. Att om man ändå skuldsätter sig för en stor del av livet verkligen ser till att göra det man vill, och skapar ett hem man kommer att trivas att bo i. Att man inte stressar, eller väljer sig av andrahandsval, om det är det första valet och magkänslan som gör en lycklig.
Att trots att man kommer att få höra en massa goda råd, och möta på människor som kommer att ha en åsikt om det mesta man gör, vågar lita på att de val man gör är de rätta. Man kan ju inte säga så mycket om något som aldrig har skett, men tror att vi hade ångrat oss om vi till exempel lyssnat till andras val att välja mörkt golv, än att följa vårt hjärta och valt ljust golv.
Vi har bott i vårt hus nu i ett år och två månader, och fortfarande känner jag lyckorus över att få bo just här. En sån lycka.
Har du några frågor, eller vill se mer av något här på bloggen?
Skriv en kommentar så jag vet vad som uppskattas på bloggen.
Det är utsidan som räknas (hus, hem och trädgård)
Mia -
Har hållit utkik efter nya blogginlägg från dej, så jag blev extra glad denna måndag! :) såå imponerad av att ni byggt ett hus (+ övriga byggkostnader å t.o.m. möbler) för sammanlagt 200 000! Grymt jobbat å såå fint hem ni fått! Jag undrar lite över gården, hur kan man tänka där å hur börjar man helt enkelt? ska man t.ex. fylla upp med nån speciell jord kring huset inför gräsmatte/trädgårdsplanteringar..Tips och tankar överlag angående trädgård/gård/uppfart/terass, allt utomhus helt enkelt! :) Önskar dej en fin vecka!
Tack så hjärtligt mycket för den fina kommentaren och frågorna. Ska försöka göra mitt bästa att ta upp det mesta om utsidan i ett blogginlägg, även om det finns mycket att skriva om ämnet.
Att bygga hus är inte bara att satsa på insidan och få ett hem man kan bo i invändigt, utan det är även arbete med utsidan. Jag och Fredrik la dock fokus på att först och främst få insidan beboeligt innan vi började tänka på utsidan, vilket också betyder att de första månaderna hade vi inga trappor till ytterdörren, utan hade lastpallar som provisoriska trappsteg.
Så roligt att ha fotograferat huset i alla olika skeden, eftersom man snabbt glömmer och förtränger att det sett ut så här en gång i tiden (förra sommaren).
Hur och när börjar man med utsidan?
Här finns det inget svar som är det enda rätta. Så snabbt som snön smultit utomhus började jag och Fredrik (mest Fredrik) att bygga på det som skulle bli vår terrass och trappor till framsidan av huset. För oss var det då prio ett att få trappsteg till huset, och att kunna göra oss av med lastpallarna som tjänat oss väl.
Därefter byggdes den enorma terrassen på baksidan av huset.
Gräsmattan tog till mitten av sommaren, då vår grävmaskinsförare varit och fixat till stenmuren och grävt om lite på tomten. Samtidigt fyllde han på med fyllnadsjord (billigare och inte lika fin kvalité) och sedan matjord, för att göra jorden redo för en gräsmatta.
Gräsmattan sådde jag och Fredrik (mestadels Fredrik) den första riktiga varma sommardagen. Därefter regnade det inte på över en månad, en gräset (och ogräset) växte fint ändå.
Det finns inget bra svar när du ska börja med utsidan, utan allt handlar om vad du har tid med och vad du har att arbeta med. Gör det i din egen takt och vad som är möjligt.
En månad efter att vi sått gräset började det se ut som en gräsmatta på gården.
Onkring huset har vi grus.
Tips när det kommer till terrassbygge:
Fredrik säger att jag ska skriva att vår terrass är på muttrar/bultar underifrån, så man kan justera terrassen och fixa den om den skulle röra sig med åren. Viktigt att skruva, än att spika. Lättare att fixa till om något är skruvat.
Bli inte rädd, utan våga bygga stort. Du vill ju trots allt ha plats med rymliga terrassmöbler, grill och matbord att bjuda in vänner till middag vid.
På baksidan av huset har vi plats för en enorm soffa, stort matbord och badtunna.
Tips när det kommer till att plantera:
Ha inte så bråttom när det kommer till att plantera. Vår dröm är förvisso att ha en stor och vacker trädgård, med massor av godsaker att äta. Men att få en stor och fin trädgård tar tid, och det gäller att man hinner fundera noga vad man vill ha, och var man vill ha det på gården.
Se även gärna till att du vet hur solen rör sig på gården, och plantera därefter växterna för vilken typ av zon de vill stå i.
I höstas planterade vi sex körsbärsträd, och den här sommaren som kommer vågar vi plantera lite mera på gården. Men allt får ha sin tid.
Man skulle kanske kunna tro att hösten är helt fel tid att plantera vid, med tvärtom! Flera viktiga typer när det kommer till trägård och dylikt rekommenderar en att plantera då!
Andra goda råd jag kan ge är att:
satsa på en stor infart. Vår huvudinfart till tomten är tolv meter bred, och man behöver då inte vara rädd att åka i diket.
Mysbelysning på gården är a och o. Det är trots allt långa vintrar, och med fin utebelysning gör det vintern och mörkret lite mer hanternbart.
Satsa på det som redan finns på gården. Vår tomt hade så gott som endast stenar vid sig, och det har vi tagit tillvara på genom att göra stenmurar upp till hus och runt tomtgränsen, och tagit tillvara den vackraste stenen som hussten. När man använder sig av naturmaterial blir det en mer behagligare och välkomnande känsla vid platsen.
Vår snygga utebelysning från Konstsmide har vi att den tänds vid skymning.
Tack vare dessa lampor har vintern inte känts lika mörk.
Har du frågor om husbygge, hus & hem
eller annars ba vill fråga något av mig? Skriv en kommentar!
Jag svarar på allt.
Den bästa jul- och nyårslistan!
Jag behövde tydligen en (eller ett par) vecka(or) med dålig energi, för att bli som en ny kvinna på nytt. Det är två veckor kvar av detta år, och jag ska banne mig göra det bästa av det. Mest för att jag vill minnas tillbaka till slutet av 2018 med värme och kärlek.
För att fira återkomsten av min energi, så har jag fixat ihop en jul- och nyårslista, för dig och mig att fylla i. Det är frågor om julen, nyår och allt där emellan. Hoppas du gillar listan, och kom ihåg att länka ditt blogginlägg bland mina kommentarer, om du också fyller i den. Jag vill så gärna läsa dina svar. :-)
A very merry Christmas,
Hur kommer du fira jul?
I år kommer det att bli bara jag och Fredrik som firar tillsammans, och jag ser framför mig en lugn dag. Jag kommer att vara ledig och tillreda julskinkan från morgonen. Låta hemmet fyllas av doften av god mat, ha en mysig känsla man bara kan ha över jul och bara ha det bra.
Se en mysig julfilm, äta mat hela kvällen och öppna julklapp.
Din viktigaste julprydnad?
Jag är inte mycket för julpynt, alls. Men det som verkligen är julpynt för mig är julgranen.
Det bästa på julbordet?
Julskinkan och den gravade laxen. I år kommer vi att göra vår egen gravade lax, och jag håller alla tummar och tår att den blir god.
Från en av de första jularna tillsammans med Fredriks släkt. Fantomen fick följa med.
Julklappar före eller efter Kalle Anka?
Skulle jag få bestämma hade jag öppnat julklapparna en vecka före jul, men julklapparna öppnar jag och Fredrik efter att vi har ätit och sett på Kalle Anka.
Bästa julfilmen?
Jag har problem att se en film flera gånger, eftersom jag minns så bra vad som händer i dem. Men de filmer jag kan se om och om igen, och skrattar alltid lika högt till är Ensam Hemma-filmerna. Absolut bästa julfilmen för mig, utan att bli för julig.
I år vill jag också se den nya ”The Grinch” filmen.
Från ett tidigare år då jag och Fredrik hämtade hem en maffig julgran.
Plast- eller äkta julgran?
Jag är uppväxt med plastgran, och vissa år ingen gran alls, men efter att jag träffade Fredrik har jag haft lyckan att vakna upp till ett hem som doftar gran runt juletider. För varje år verkar det som om granen blir bara vackrare och vackrare, och om det är något som får mig i julfeelis så är det granen som står så grön och grann i stugan.
Det sämsta med julen?
Det sämsta med julen är att jag blir så sentimental och får dåligt samvete över att jag inte har hela släkten samlad omkring mig. Det är något som säkert sitter kvar från att ha varit ett barn med föräldrar på olika platser, men nu är jag ju vuxen och har chansen att skapa mina egna rutiner.
Det sämsta är också att så många människor mår dåligt under jultiden, hur mycket onödigt som konsumeras och hur många som är ensamma.
Det bästa med julen?
Den glädje som många kan känna, och den glädje även mitt sentimentala jag kan känna. Jag älskar att få göra i ordning julmaten, för det är den mat jag verkligen kan laga. Till och med de jular jag arbetat har varit de bästa jularna, eftersom det är en så speciell känsla över hela dagen.
Att trots man är nittio år, så kan man bli som ett litet barn på nytt.
and a happy new year.
Hur kommer du fira nyår?
Vi har inga planer överhuvudtaget än, och vet inte alls. Om jag skulle få bestämma mitt drömnyår skulle vi bjuda in vänner till oss, äta god mat, bada badtunna, bara ha kul och skåla in det nya året vid tolvslaget.
Vad ska du ha på dig?
Endera mjukiskläder eller en klänning.
Äter du någon speciell mat?
De senaste åren har jag lagat en laxcheescake vid varje nyår, och även detta år kommer jag göra den.
Här hittar du det supergoda receptet.
Från ett tidigare nyår då vi firade med skumpa och tomtebloss.
Vad ska du dricka?
Vatten, öl och lite mousserat vin, för har tydligen en oöppnad flaska av det i kylskåpet. Blir det ett lugnt nyår blir det bara vatten.
Kommer du att göra nyårslöften?
Jag kommer att ge mig själv pepp för det nya året, men inga måsten eller saker jag förbjuder mig att göra. Gjorde igår en mood board för 2019 i min bullet journal, och de bilderna ska jag se tillbaka till så ofta jag vill och behöver det, för att hålla mig fokuserad till ett härligt nytt år.
Att våga fortsätta drömma.
Vad är det sämsta med nyår?
Att även som med julen, är detta en tid då så många kan känna sig ensamma.
Vad är det bästa med nyår?
Att det blir ett nytt år.
Från två år sen tillbaka.
Fyll gärna i listan och länka ditt blogginlägg bland mina kommentarer, så jag kan hitta den lättare och läsa dina svar.
Ha en underbar start på veckan.