Högt blodtryck när sambon bygger.
Förra veckans onsdag fick vi äntligen betonggolv. Då hade jag mardrömmar, men måste säga att det varit ett lugnt hjärta som har dunkat i min kropp sen dess. Ja, förutom då Fredrik började klättra igår, och jag började göra en fågelholk för att lugna nerverna. Men fågelholken bloggar jag om senare idag. Typ... tolv-tiden. :-)
Nu till huset och vad som hänt där.
Igår hade golvet fått vila i sex dagar, och var redo för torrslipning. När jag dök upp vid huset, var arbetarna redan i full fart. Och då var jag ändå rätt så tidig på plats.
Eftersom lutningar för golvsilar och sånt är rätt så viktigt, så är det lugnast att låta andra sköta det, som hållit på med detta i många år.
Jag vet inte hur många gånger de sist och slutligen slipade golvet, men nu är det så fint och alla golvsilar syns fint och har de rätta lutningarna som de ska ha.
På bild ser du dock slipdamm.
Vi hade ju plastat in golvet under alla dessa dagar, men tog bort plasten igår kväll så det inte skulle vara någon fuktig yta på betonggolvet. Sånt är inte bra för slipmaskinen.
Golvet hade torkat fint under natten, och det var inga fåglar i huset idag, tack och lov.
Det här är slipmaskinen. Jämfört med den som jämnade ut betonggolvet, så hade den här rama oljud. I bakgrunden ser du en ordentlig dammsugare som samlar upp allt skräp.
Efter att arbetarna var klara, fick jag börja på med att ta bort alla polyuretanremsor som skyddat väggarna. Det var en ganska härlig arbetssyssla, och lite som terapi att skära bort alla remsor.
Sen satte jag mig utomhus för att sola lite och njuta av det otroligt vackra vädret.
Efter att Fredrik slutat arbetet och vi fått i oss kaffe åkte vi tillbaka till huset.
Och det är här då Fredrik gav mig högt blodtryck.
Det skulle fast vindskyddsskivor på två ställen i huset, där det inte fanns några, och jag var så nervös.
1. Det var ju så jäkla högt upp, och 2. Det var lite pusslas. Och som en tredje nervös-orsak så blev jag lite höjdrädd när jag skulle klättra upp för stegen för att ge några bräder åt Fredrik.
Men han gjorde ett bra arbete, och jag lugnade ner mig genom att spika ihop en fågelholk, de gånger jag inte höll i stegen eller räckte bräder och verktyg åt honom.
Och nu är det bara att vänta på rörmokaren som ska fixa ventilationen åt oss. När det är fixat så får vi ge järnet på att få taket på plats. Nu börjar det verkligen ske saker, gott folk, även om det händer något varje dag. <3
Kommentarer
Ingen har kommenterat ännu
Skriv en kommentar