Hur är en bra tupp?

Skrivet av Caroline Eriksson 20.11.2018 | 1 Kommentarer

Om jag skulle ha lyssnat på alla goda råd jag fick innan jag skaffade höns, så hade jag säkert behandlat mina höns på ett helt annorlunda sätt, än vad jag gör idag. Ett av alla råd jag fick var att "absolut inte för något i världen mysa med en blivande tupp, för då blir har galen". Det, och några andra råd, struntade jag i.

Istället följde jag mitt hjärta och magkänsla.

 

Det här med att mysa med en blivande tupp var dömt att misslyckas. Mest för att man inte kan se på en tvådagars kyckling om det ska bli en tupp eller höna, och mitt största mål var att få kycklingarna att känna sig trygga hos mig. Så varje dag, flera gånger om dagen, spenderade jag tid i hönshuset och lät alla kycklingar vara i famnen. 

En av alla kycklingar var den blivande tuppen Isla.

 

Min ståtliga tupp Isla.

 

Det här blogginlägget ska fokusera på just min härliga tupp. Som fångade mitt hjärta från dag ett, och som fick mig att ta tillbaka allt jag sagt om tuppar. Såklart jag skulle ha en tupp i flocken. Speciellt när han är så bra. 

Tror att det finns fler än mig som har gått runt med fördomen att tuppar är elaka jävlar som man ska hålla sig på säkert avstånd ifrån. Men man ska inte dra alla över en och samma kam, och även om det finns galna tuppar, så ska man fokusera och behålla de som är underbara.

 

Isla, han är underbar. Nu ska du få veta varför, och vad jag ser efter och värderar för egenskaper hos flockens tupp.

 

Du får lugnare och gladare hönor med en tupp i flocken.

 

Varför ska man ha en tupp?

Innan jag skaffade höns så var detta en mening jag googlade om och om igen. Mest bara för att jag ville få det klart för mig att det är helt okej att vara tuppfri. Man måste inte ha en tupp, men tuppens roll i flocken är mycket viktig.

Det är tack vare tuppen man har lugna och glada hönor, eftersom han håller koll på dem samtidigt som han skulle ge sitt liv för dem.

 

Love is in the air.

 

Hur parar sig höns?

Hönsen värper ägg trots att de är utan tupp, men tack vare en tupp så blir äggen befruktade och man kan ha chansen att få fler söta kycklingar i framtiden. Äggen smakar likadant vare sig de är befruktade eller inte, och viktigt att komma ihåg att ett befruktat ägg inte är en kyckling. Det är bara en liten cell som har möjlighet att bli en kyckling under de rätta omständigheterna.

 

Isla har nu ett par veckor varit väldigt kärleksfull av sig och ser till att ge varje höna lite extra kärlek. Det ser lite aggressivt ut när höns parar sig, men det är så här det går till i djurlivet. Hönsen är glada. Tuppen är glad.

 

När höns parar sig så dansar tuppen lite för honan, innan han hoppar på henne. Han biter sig fast i nackfjädrarna (helt normalt även om det ser hemskt ut) och när han är på ryggen så möts deras kloaker. Och då parar de sig.

Efteråt skakar honan på sig så att säden förs upp till en liten "behållare" vid äggledaren, där den kan förvaras i flera veckor. 

 

Tuppen varnar hönorna för faror.

 

Tuppen vaktar sina hönor för livet.

En bra tupp håller koll på sina hönor och ser till att inga faror eller rovdjur kan ta dem. Du kanske minns att jag skrivit att hönan Luna varit bossen över flocken? Nu för tiden har Isla tagit på sig rollen som ledare, och Luna kan slappna av mer.

Medan resten av hönorna går runt och njuter av livet på gräsmattan, så går mest Isla vid deras sida och tittar upp mot himlen. Trots att jag är med dem, och ingen hök skulle våga komma när mig, så känns det fint att se att han ser efter sina hönor. 

 

Nu har ju också Isla lärt sig att gala så fint, och meddelar gärna sina höns när det är morgon, när det börjar skymma eller när han annars bara är glad. Häromdagen såg Isla moln som rörde sig på himlen, och då lät han som en dinosaurie. Ett varningsläte, även om moln inte är något att vara rädd för.

 

Trots att Helmi hittar sin mat själv, så tar hon tacksamt emot det Isla ger henne.

 

Tuppen hjäper till att hitta mat.

Trots att alla sex höns äter ur min hand fortfarande, så är det roligare för dem att få upptäcka världen och hitta sin egen mat. Jag tog det som ett mycket bra tecken på att Isla var en bra tupp, när jag fick se att han sökte upp mat och sedan ville dela med sig av maten till hönorna. Vare sig han hittade ett grässtrå eller en frusen gräshoppa så börjar han "tala" tills någon av hönorna springer till honom. Då visar han endera maten åt dem eller ger det åt dem med näbben.

 

Tänk vad naturen och deras instinkter finns djup inom dem. För trots att han bara var två dagar gammal när jag hämtade hem honom, så vet han precis hur han ska göra.

 

Glada höns som springer till sin favoritsten.

 

Att vara aggressiv betyder inte att du kommer högt i rang.

Isla blev inte högt i rang för att han var aggressiv. Han kom högt i rang för att han behandlade sina hönor på ett fint sätt och gav dem den uppmärksamhet de behövde. När han blev könsmogen försökte han slåss med Luna, men hon satte honom på plats. Det var först när han började bete sig som en gentleman som han steg i rang.

 

En fin lärdom man kan ta med sig i människolivet också. Var snäll. Alltid.

 

Solbadande höns i höstsolen. Säg det fem gånger snabbt.

 

Tuppen älskar att mysa.

Det här är ju så individuellt, men jag tror ärligt att vilket djur som helst (nästan), kan bli tama och snälla bara man ger dem tid, tålamod och trygghet. De tre viktiga T'n, du vet.

Isla har ända sedan han var lite älskat att vara i min famn, och trots att han nu är en hormonstinn stor tupp så har det beteendet inte förändrats. Han är lugn, snäll och somnar så gott som med detsamma i min famn. 

 

Att ha en tupp och hönor som är snälla och lugna är så viktigt för mig, och det känns tryggt att veta att han inte skulle göra någon illa. Han ser mig fortfarande som flockens ledare och han känner sig trygg med mig. 

Så säger någon åt dig att inte mysa med en tupp, så säger jag: strunta i det rådet. Ge dem bara tid, tålamod och trygghet. Och följ ditt hjärta.

 

När det börja skymma tar tuppen in sina hönor igen till värmen.

 

En sammanfattning om en bra tupp:

Han håller sina hönor lugna.

Han ger dem kärlek.

Han ger dem mat.

Han varnar dem för faror.

Han är snäll.

Och han tycker om att mysa i famnen. Även om det inte är viktigt för flockens betydelse, så är det så otroligt mysigt för en själv. Höns är varma och mjuka famnfåglar.

 

25