Husgrunden är på plats!

Skrivet av Caroline Eriksson 22.03.2017 | 2 Kommentarer

Idag ska jag berätta historien om när sockeln kom på plats. 

 

 

MÅNDAG

 

Natten till måndagen sov jag inte en blund. Kändes det som i alla fall, även om sambon informerade mig om att jag snarkade. Men under den tid jag snarkade, drömde jag bara mardrömmar om sockel och dränering. Hur jag kom för sent till gjutningen, och att det inte fanns plats för en ytterdörr i huset.

 

Allt berodde på att socklet skulle gjutas. Det första som sker på tomten, som får andra att säga  "Nu sker det framsteg",  även om jag tycker det har varit många steg fram tills nu.

 

Behövde i alla fall inte vara orolig, även om natten varit det. For under förmiddagen hastigt och lustigt med en ritning till killarna från BCE-sockel, för att visa var jag ville ha ett hål i sockeln. Jag är sällan stum, men synen fick mig i alla fall att vara tyst i några sekunder, då jag såg hur långt i arbetet de hade kommit.

Formarna var på plats, och jag kunde se huset jag bara sett på en ritning ta form.

 

De skulle fixa ett hål och jag kunde komma tillbaka om någon timme, då betongbilen från Seinäjoki hittat till Petalax.

 

 

När jag kom tillbaka var de i full gång med att gjuta socklet. Betongbilarna var på plats, och under dagen som gick hann även byggmästaren vara dit en sväng för att kontrollera läget, samt ett finbesök från vår rörmokare.

Jag sprang runt med kameran och njöt av att se andra arbeta en stund. 

  

 

Det såg ut att gå smidigt när BCE fyllde formarna med betong. 

 

 

Jag hade som föreställt mig att det skulle krävas hur många människor som helst för att få formarna på plats och sockeln gjuten, men tydligen räckte det bra med två stycken (+ finska betongförare som gick efter dem, och jag i min tur efter dem). 

 

Snabbt som bara den gick det!

 

 

Flera varv gick de efteråt för att släta till betongen och mätte allting med laser så att allt var i sin ordning.

Ju mer jag var där såg ju längre bort kom de mardrömmar jag drömt under natten. "Det här blir bra" tänkte jag ba.

 

 

Sista bilden för dagen, innan jag åkte hem för att andas. Socklet var på plats. Allt hade gått bra, och nu var vi ännu ett steg närmre.

 

 

 

TISDAG

 

På tisdagseftermiddagen skulle formarna tas bort från socklet, och det var spännande att få se slutresultatet.

Som ni även ser så snöade det lite igår, men den smälte med detsamma den rörde marken, och bara man svär lite så slutar det snöa till sist. Nu är jag ba redo för sommar och sol. 

 

 

TADAAA! Det ni ser på bild är framsidan av huset, med terrass. Eller socklet, för huset är fortfarande i Vöro. Betongplintarna levererades igår också, för terrassen och extra stöd tippar jag och finns både på fram- och baksidan av huset.

 

Fram- och baksidan är den korta sidan av huset, och många kanske undrar varför vi placerat huset så. Det är att flera orsaker, men mest för att:

 

1. Ytterdörren får gärna vara mot vägen så inte folk börjar springa genom terrassdörren.

2. Vi har placerat huset efter solen, och på det här sättet tar vi vara på allt ljus och får kvällssolen vid terrassen.

 

 

Socklet då? DET VAR PERFEKT!

 

Slätt, fint och tillräckligt torrt för att jag vågade mig upp på det för att fantisera hur högt vi egentligen kommer när hus och golv väl är på plats. Och det blir riktigt vackert.

Från det här hörnet är "barnrummet" och på samma sida av huset är både kök, vardagsrum och eldstad, med öppen planlösning.

 

 

Här är hålet jag yrade om åt BCE-sockel på måndagsförmiddagen, som blev perfekt.

Vi kommer att ha en vacker tulikivi-eldstad i huset som gärna har ett rör för extra syre, eftersom dagens hus är för täta. Därför görs många hus idag med ett hål i socklet just för eldstaden. 

 

 

Jag gick och pajade hela socklet och upprepade "Oj vad fint" tusen gånger om. 

 

 

Här är baksidan av huset, samt min sambo (t.v) och vår vän / blivande granne (t.h). Det blir förhoppningsvis en stor inglasad terrass, som ett fjärde (femte?) rum. Annars blir tyvärr en terrass något man bara använder under sommarmånaderna, medan om den är inglasad kan man njuta av den året om. 

 

I hörnet som står lite ut är tvättstugan. 

 

 

Och utsikten som jag älskar mer och mer för varje dag.

 

 

Det var historien om hur vi fick socklet på plats. 

26