blogghedaear

I morgon händer något som inte hänt på tolv år.

Skrivet av Caroline Eriksson 03.02.2018 | 0 Kommentarer

Två månader innan jag skulle fylla sexton år flyttade jag hemifrån. Från att ha hela livet varit med mamma, så skulle jag nu stå på egna ben under eget tak. Minns ännu dagen som igår då mamma följde med mig till Vasa, hjälpte mig att få sakerna på plats i lägenheten och känslan jag kände när hon sedan åkte iväg tillbaka till Jakobstad medan jag stannade kvar. Samtidigt som det var spännande och början på något nytt, så kände jag mig samtidigt så liten, rädd och det enda jag ville göra var att gråta.

Tror till och med att jag grät en skvätt den kvällen och bad ”Gud som haver”, som jag inte bett på många herrans år redan då, för sista gången i mitt liv.

 

Vet inte om varken jag eller mamma förstod att vi från och med nu inte skulle bo under samma tak igen. Visst, hade det gått riktigt åt skogen hade jag åkt hem igen och kanske hade mitt liv sett annorlunda ut, i Jakobstad. Men nu har det gått nästan 12 år, och när jag ser i bakspegeln så inser jag att allting gick bra.

Det märkligaste var bara hur snabbt man börjar leva efter egna och nya rutiner. Hur snabbt ens hemlängtan kan ändra plats till en annan och hur det är lätt att det man har närmast en är det man tar som mest för givet. Och hur mycket man börjar värdera det efteråt.

 

Om det är något som förra året lärde mig så är det att kärleken och familjen är det viktigaste av allt. Därför gick jag även in i det nya året med inställningen att jag detta år ska umgås mer med de som är mig nära. Och i morgon händer något som inte hänt på åratal:

Jag och mamma ska bo under samma tak. Ja, tillsammans med Fredrik och katterna.

 

Ser så fram emot att få ha mamma för mig själv i ett par dagar, laga god mat, skratta så tårarna sprutar och visa henne vårt hem. Ska förbereda genom att bädda fint åt henne i gästrummet och ta in ved så vi kan grilla varsin korv i eldstaden. Men annars ska jag inte varken göra eller stressa så mycket mer, utan bara njuta av att jag får ha mamma med mig.

 

IMG 20180203 103320 245

 

Fantomen sitter redan och väntar vid fönstret.

Visste du förresten att både Mohicana och Fantomen är bebisar till mammas tidigare katter? Jag fick till och med vara med om och uppleva då Mohicana föddes, på kvinnodagen 2008.

 

Kommentarer

Ingen har kommenterat ännu

Skriv en kommentar