bloggheader4

Infektion och fredagskväll vid sjukhuset.

Skrivet av Caroline Eriksson 24.11.2019 | 0 Kommentarer

”Ere int ejt, så ere ana”, brukar man säga, och så verkar ordspråket även passa in även nu. Efter ett par dagar hemma så började jag känna mig allt mer sämre. Kallsvettades, var svag och mer blek än vanligt. Och då är jag annars blek som ett lakan. Dessutom kändes det i hela min kropp att något inte stod rätt till, och jag tror starkt på det här att man ska lyssna till sin magkänsla. Att man känner sin kropp bäst själv.

I fredags mådde jag så pass dåligt att jag ringde efter hemsjukvården, vilket kändes lite absurt. Att få hem en kollega var ju tryggt, eftersom hon kände mig. Men att vara på andra sidan och vara den som behövde vård kändes konstigt. Ingen vill ju vara sjuk.


Visade sig att mitt CRP var högt, och jag blev skickad till samjouren. Passade på att gråta massor innan Fredrik hunnit packa blöjor i väskan, barn i babyskydd och jag i bilen, så inte rutorna skulle imma igen. Att åka till akuten en fredagskväll med en niodagars bebis är inte något man vill.

Men jag mådde så pass illa att jag visste att det var något vi behövde göra.

 


Fick dock underbart bemötande vid samjouren. Blev med detsamma ivägskickade till BB, där vi blev emottagna av en mysig barnmorska som gjorde olika tester på mig. Vi fick träffa snabbt en läkare, som visade sig vara samma läkare som var med vid Novas förlossning. Även det en trygghet.

Det togs blodprov, som visade att CRP stigit mer under tre timmar, och ultraljud. Och för att göra en lång historia kort, så har jag endometrit. Infektion i livmodern efter förlossning.

Jag hade tur som fick åka hem med två antibiotikakurer. 


Jag är så tacksam för att vi har så god förlossningsvård och eftervård vid Vasa Centralsjukhus, förlossningen och BB-avdelningen. Att fredagskvällen ändå gick snabbt undan, och jag fick den bästa hjälp jag kunde få. Jag har endast gott att säga om den vård jag fått, och hur trygga vi har känt oss.

 


Jag är så tacksam för att det är Fredrik jag får dela denna resa med, och att det är just han som är vid min sida. Hur stark han är, vare sig det handlar om en dramatisk förlossning, eller det att jag går och blir sjuk efteråt. Hur han tar hand om mig och vår dotter på bästa sätt.

Byter täcken flera gånger per natt åt mig när jag i min feberfrossa svettar ner hela sängen, eller hur han håller koll på medicinerna att jag får i mig dem på rätta tiderna. Att ens göra ett försök med att räkna upp allt han gör räcker inte ens till, för han gör allt. Han gör mer än jag någonsin vågat drömma om, och mer därtill.

Han är min trygghet. Världens bästa kärlek. Världens bästa pappa.

 
Jag är tacksamheten själv.

 

Del två av förlossningsberättelsen kommer när jag har med tid och ork att sitta vid datorn.

Del 1 kan du läsa här.

Kommentarer

Ingen har kommenterat ännu

Skriv en kommentar