Jag känner så mycket nu.

torsdag 18 januari 2018 - 06:00 | 4 Kommentarer

Vet att jag brukar säga att jag kan allt jag vill, och flera gånger har jag bevisat det. Men igår gick det inte som jag tänkt mig, och samma känsla fyllde min kropp som den gången jag fick göra om halva vardagsrummets laminatgolv och en tår (läs: niagrafallen) föll nerför min kind.

 

Dagen började ju egentligen ganska bra. Jag slutade arbetet tidigt, åkte med detsamma till huset för att börja montera sängstommen och insåg ganska hastigt att det var mission impossible att göra det ensam. En tung sängstomme av järn, utan några instruktioner alls, gjorde att jag behövde lite hjälp av Fredrik.

Men istället för att ligga och glo tills han slutade arbetet började jag på med mitt arbetsbord. Möbler från IKEA är aldrig roliga, men då följer åtminstone en instruktionsbok med. Det tog ett par timmar, men sen fick jag ihop ett vacker arbetsbord jag längtar efter att sitta och blogga ifrån. Så pass att jag ville ha upp gardinerna med detsamma, och tänkte skruva upp dem själv.

 

Och det är här det inte gick bra alls.

 

Jag har aldrig tidigare skrivat fast gardinstänger, men upp fick jag den. Insåg dock att jag skruvat den alldeles för långt ner och för nära fönstret för att det skulle gå att få det snyggt på något sätt. Så det behövdes göras om och göras rätt. Och då mitt i allt lyckades en gipsankare försvinna in i väggen och jag fick fula hål att spackla och måla om.

Och det var här allt kändes tungt.

Jag ville ju bara ha upp mina häftiga gardiner. Inte vänta en dag tills allt var slipat och målat.

 

 

Och jag tänker att även hur härligt det är att få flytta, att huset är klart och detta var ju bara ett hål i väggen som var lätt att fixa med lite spackel, så måste man få känna sig lite frustrerad mellan varven.

Det är till och med okej att gråta, om det är det som behövs. Om det är det man känner för. För alla känslor vi känner, känner vi av någon orsak. Man kan tillåta sig att känna dem, vilket är bättre än att trycka undan allt. Men det blir farligt om man stannar kvar i känslan alldeles för länge.

Jag tänker i alla fall inte sura idag. Det kunde ha varit värre och det är en ny dag.

 

Men dagens visdomsord från mig är; vill du gråta, så gråt. Det är helt okej. Förminska inte dig själv genom att hålla tillbaka.

 

17.01.2018

Huset igår eftermiddag. 

 

Trots att man kan snyfta, vara frustrerad eller vilken känsla som kan fylla en mänsklig kropp så betyder det inte att man skulle vara mindre lycklig eller tacksam över det man har. Det här huset betyder så mycket för mig, och jag längtar så tills man ba får stanna kvar där och inte behöva åka till lägenheten för att sova. 

Kanske är det därför jag känner så mycket extra just nu.

 

ps. Vi har världens mysbelysning i huset nu efter att Fredrik lagt fönsterlamporna på plats. Det blev så vackert med våra retrolampor i äkta kristall och förgyllt guld.

 

4

Kommentarer

  • Nathalie

    18.01.2018 20:26 (7 månader sen)

    Det är så befriande att släppa fram tårarna när det behövs! Och inte konstigt att du känner mycket just nu. Tänk, ni flyttar in snart! :) <3

    • Caroline Eriksson

      19.01.2018 11:51 (7 månader sen)

      Tack <3 <3 <3


  • Soulmama

    18.01.2018 21:56 (7 månader sen)

    Låter som mig - allt ska helst vara färdigt igår, även om jag fick idén till just en viss sak alldeles nyss. Mommo brukar säga att hon inte var med då de delade ut tålamod, och jag är väl likadan. Och har jag en PMDS-dag så är det omöjligt att inte gråta då det skiter sig. Men det är bara att dra upp snårn å vara glad att man i alla fall försökte! :)

    • Caroline Eriksson

      19.01.2018 11:51 (7 månader sen)

      Jag hatar att skylla på PMS eller sånt när jag är extra känslosam, men det är nog tid för PMS nu. :'D Och jo, det där tålamodet när det handlar om att saker ska ske med detsamma och helst igår så är något jag arbetar med varenda dag. Sist och slutligen gick ju allt bra igår :)


Skriv kommentar