Jag var två meter från vargen.

torsdag 4 oktober 2018 - 14:40 | 3 Kommentarer

Idag hände det som jag aldrig trodde skulle ske, även om det nuförtiden finns en stor risk för det: jag var två meter från vargen.

 
Körde runt i lugn och ro när jag plötsligt hade vargen två meter framför mig. Jag hann skrika till ”iiih”, vilket förvånade mig, eftersom jag trodde jag skulle svära till rejält.

 
Tack och lov fungerar vi människor på ett sånt sätt att när adrenalinet slår till går allting i slow motion, så jag hann se allt klart och tydligt. Framför mig hade jag en varg som var lika lång som min bil är bred. Om inte större. Jag såg tydligt dess ansikte, pälsen och den enorma svansen.

Det som nu hände var ett av det mäktigaste, samt skrämmande, jag varit med om i mitt liv.

Det krävdes bara ett steg för vargen och så var den över vägen. Kvar lämnade jag i chock i bilen, som nu stannat.

 


Klockan var 09:53 och det var ett ögonblick jag aldrig kommer att glömma.

 


Tror inte att någon som stött på vargen i verkliga livet kommer att glömma varken tid, omgivning eller känslan man känner i det ögonblicket. Jag kan som nu verkligen förstå varför poliser varnar barn att inte cykla hem ensamma när vargen synts till i närheten, för om jag kände mig liten i denna stund, tänk då en person som är dubbelt mindre än mig.

Möter du på en varg, då är du och känner dig liten.

 

Allt adrenalin som flödade genom min kropp gjorde att jag skakade, skrattade och nästan grät samtidigt. Kallas väl även att vara i chocktillstånd. Jag hörde av mig till Fredrik via sms och meddelade att jag hade haft vargen framför mig. Meddelade fårfarmaren vars får vargen hälsat på att vargen varit dit, samt ringde och yrade till rovdjurskontaktpersonen vad jag sett och var det hände. Ringde mamma och berättade i chock vad som hänt.

När jag väl kom tillbaka till kontoret skakade mina ben så pass att jag fick sätta mig ner mot golvet för att upprepa ”Jag var två meter från vargen” om och om igen.

 

 

Lite humoristiskt ändå hur jag i morse skrev om vargen, under tiden jag drack mitt morgonkaffe, för att tre timmar senare se vargen. Det är väl så här attraktionslagen fungerar, gott folk. 


Men fan vad sjukt egentligen. Jag var två meter från vargen.

Är det så här livet ska vara nu?

 

caroline 4.10.2018

3

Kommentarer

  • henrik

    04.10.2018 18:52 (20 dagar sen)

    var var det du såg vargen? är skolor meddelade?

    • Caroline Eriksson

      04.10.2018 18:54 (20 dagar sen)

      Jag har skrivit vem jag har meddelat, och inga skolor, daghem eller dylikt är i närheten. :)


  • Isabelle

    05.10.2018 20:23 (19 dagar sen)

    Det är ett skrämmande möte! Jag själv mötte en varg för något år sedan, mitt ute på landet utan gatulampor (var fullmåne, lite extra skrämmande haha) och jag var på väg hem helt ensam, så satt inte i en bil, tyvärr.. Det var på en grusväg, den enda vägen som ledde hem, där stod den cirka 2 meter framför mig, hörde den morra och jag såg den framför mig. Jag stelnade till av skräck kan jag lova, tvi fan! Men jag backade försiktigt, och smet över åkrarna.

    Jag har fortfarande men efter detta mötet, är så otroligt rädd för mörkret, för vilda djur och har ofta mardrömmar om just vargar. Det har tyvärr satt sina spår, men nu bor jag i stan så ångesten och rädslan har lagt sig rejält efter flytten. Men jag bodde kanske 2 år kvar på landet efter mötet med vargen, så det var väldigt kämpigt att ta sig ut på kvällarna (har hund)


Skriv kommentar