bloggheader copy

Jag vill ha en förändring, och jag vill ha den nu.

Skrivet av Caroline Eriksson 29.11.2017 | 2 Kommentarer

Mina katter förstår ordet nej. Det bara är så. Säger jag ”nej” så slutar de med vad de höll på med och backar. Trots att det kanske vore världens största fläskbit på golvet. Jag behöver inte vara övertydlig eller motivera mitt nej. Mitt nej betyder nej, och katterna kanske inte tycker om mig just då, men de lyder. Förstår.

 

Om nu mina katter förstår ordet nej, hur kommer det sig att så många människor inte gör det? Att så många kvinnor blir dagligen utsatta för sexuella trakasserier och övergrepp? Hur även rättsväsendet har svårt att acceptera att ett nej räcker gott och väl till att det inte handlar om samtycke. Att ett nej kan vara mer än ord.

 

Idag pågår en revolution i svenskfinland, och det är #dammenbrister som jag talar om.

6111 kvinnor har skrivit under för att de kräver en förändring. Att skammen förs över dit den hör hemma, hos förövarna. Att alla ska känna sig trygga. Att ingen som vågar anmäla ska behöva vara rädd att inte bli trodd på av myndigheterna och rättsväsendet.

 

Mitt namn finns bland dem alla.

 

Jag vill ha förändring, och jag vill ha den nu. Jag vill att fler ska känna sig trygga. Inte bara utanför hemmets fyra väggar, utan även innanför. Jag vill att tröskeln ska bli så låg att fler vågar anmäla och söka hjälp. Att den hjälpen ska vara så lätt att nå att ingen tvekar att ringa ett samtal.

 

Och vi måste alla vara den förändringen.

 

 

Jag vägrar vara den som sympatiskrattar åt sexistiska och idiotiska skämt. Jag vägrar vara den som menar att detta skulle vara ett kvinnoproblem, för detta är ett (mans)problem som infekterat samhället. Och jag vägrar se på eller vara tyst längre.

 

Under dagens lopp kommer anonyma berättelser från det verkliga livet att publiceras på astra.fi/dammenbrister.

Idag är alla mina tankar till de som vågar tala om det som hänt dem. Idag är hela mitt hjärta till de som ännu inte vågar, kan eller vill tala.

 

Skarmavbild 2017 11 29 kl. 12.33.19

Kommentarer

  • Jennifer Carp 29/11/2017 12:33pm (3 år sen)

    <3

  • Gäst 29/11/2017 3:02pm (3 år sen)

    Det handlar mer om ett nej, verbalt eller annat. Även om män skulle "förstå ett nej" så tar det inte bort problemet: att de agerat sexistiskt till att börja med. Problemet går så mycket djupare än så. Att prata om ett nej lägger återigen skulden på offret, inte förövaren, som ju bara kan hävda att han inte förstått.

    • Caroline Eriksson 29/11/2017 3:23pm (3 år sen)

      Absolut, och jag håller med dig.
      Det sista jag vill är att lägga skuld på mig själv eller någon annan, för det handlar inte detta om. Gick kanske inte fram tydligt att det var en pik till rättsväsendet och hur pissigt jag tycker vissa ärenden sköts.

      Ändå är det underligt hur ändå offren måste förklara sig och ha så tydligt visat att det som hänt dem inte var deras vilja, och det är fel från rättsväsendets sida. Det måste bli någon ändring och det ska inte ha någon betydelse vad offren hade på sig, druckit eller vad för relation hen har till förövaren.
      Det är alltid förövaren som gjort fel.

Skriv en kommentar