bloggheader copy

Jämställt föräldraskap

Skrivet av Caroline Eriksson 11.12.2019 | 4 Kommentarer

Kategorier:

"Hur tänker du som feminist kring mamma och pappa-ledighet, alternative föräldraledighet? Tycker det känns så trist att papporna bara är hemma typ ett par veckor, och sen ska mammorna sitta hemma i ett år eller mera, att dela ledighet jämt är för mig den viktigaste jämställdhets-frågan. Läste att trots att kvinnorna kanske tjänar sämre än männen i ett parförhållande, så är det ändå bättre för kvinnorna, och par-ekonomin, på längre sikt att komma ut i arbetslivet lika snabbt. Hälsningar en nybliven mamma som delar jämt med pappan :)"

- Line

 

"Jag har samma fråga som Line, alltså delning av föräldraledigheten. Jag och min man delade också ganska 50/50 (fast jag från början tänkt ta en större del) men jag märkte snabbt hur stor skillnad det var i vardagen efter att han varit hemma nån månad. Då visste han allt om rutiner, babyns kläder och mattider och jag behövde inte längre vara ansvarig för sånt. Det har hållit i sig och nu är vår son 4 år."

- Elisabeth

 


Jag tror inte att man kan mäta jämställdhet i uttag av föräldrapenning, eftersom det säger sist och slutligen ganska lite om hur situationen ser ut hemma.

 

Skulle man enbart se till den ekonomiska biten, så skulle det innebära att jag skulle endera behöva byta jobb, eller gå upp i arbetstid och börja arbeta treskiftes, om jag skulle få exakt samma inkomst som Fredrik. Inget av de alternativen är något som tilltalar mig.

Sen är det absolut viktigt att man kommer tillbaka till arbetslivet så snabbt som möjligt, oberoende vilket kön man har, men av personliga principer så har jag inte bråttom att få Nova till dagis. Jag vill gärna att hon ska kunna gå, prata och berätta vad som har hänt under dagen innan vi lämnar henne ensam på ett dagis.

Sen vem som är hemma är en annan fråga.

 

För mig är jämställdhet, och jämställt föräldraskap, mer om hur jag och Fredrik fungerar tillsammans. Hur vi tillsammans, som vuxna personer, har diskuterat och kommit överens om hur vi vill leva tillsammans och vad som fungerar för oss. Att jämställdhet inte alltid innebär att man delar precis allt 50/50, speciellt inte om man har olika förutsättningar, ekonomiskt eller på andra sätt.

Sen vet jag att alla lever vi på olika vis, och att bara för att vi har det på ett sätt så betyder det inte att andra har det likadant.

 

27.11.2019 6 1Fotografi från 27/11/2019.

 

När det kommer till hushållet och hemmet, så gör Fredrik mer än mig. Han städar, lagar mat och förstår hur tvättmaskinen fungerar (han är ju trots allt en vuxen människa). Sen vi fick Nova i våra liv så tar han minst lika stort ansvar, och vill vara delaktig i hennes liv till hundra procent. Är vi vakna om nätterna så är vi vakna som familj. När vi kom hem från BB så tog han inte bara hand om hemmet, utan även mig och Nova. Nova känner sig lika trygg hos både Fredrik och mig.

Känns konstigt att ens behöva skriva det, eftersom jag tycker det vore så självklart, men här behövs inga diskussioner vem det är som ska byta blöja eller vem som ska trösta barnet. Istället diskuterar vi hur vi vill Nova ska ha det och uppfostras.

Vi båda gör lika mycket (även om jag misstänker att Fredrik bytt fler blöjor), förutom att det är jag som bidrar med bröstmjölken. Sen ser jag inte det heller som att man lever så jämställt om man känner att man måste ”hålla poäng” i ett förhållande, så något poängsystem har vi inte.

 

 

Bara för att Fredrik är man så innebär det inte att han inte skulle vara intresserad eller älska att få vara med sitt barn. Han googlar minst lika mycket om amning, magknip och utvecklingsfaser som mig. När det känts tungt med amning eller vad man nu kan stöta på som förälder, så har vi stöd av varandra. Han sjunger och leker med Nova, och är den bästa pappan jag kan tänka mig till vårt barn.

Älskar hur vi kan sitta och diskutera länge angående föräldraskap, och hur det känns tryggt att veta Nova är nummer ett för honom.

Och för mig väger det viktigaste i ett jämställt föräldraskap, att kunna få dela detta med någon som verkligen brinner för att få vara förälder, som vill lära sig och vill barnets bästa. Utan att man ska behöva säga till eller känna att man drar ett större lass ansvar.

 

Vi gör detta tillsammans.

 

 

Fredrik kommer att vara hemma så mycket han får, och han kommer att njuta av det. Men det är inte pappaledigheten eller föräldraledigheten som gör honom till en bättre pappa som kan hemmets rutiner, utan det är för att det är de rutinerna vi tillsammans kommit överens om och för att han själv vill vara hemma och vara med vårt barn.

 

Kommentarer

  • Tidstjuven 12/12/2019 10:12am (10 månader sen)

    Kloka tankar om ett knepigt ämne! 😊 Det låter verkligen som att ni är på samma plan och har kommit fram till en fungerande lösning där Nova är prio ett. Det är det allra viktigaste. ❤️

    • Caroline Eriksson 12/12/2019 12:25pm (10 månader sen)

      Tack för din kommentar. ❤️Det är ju ett knepigt ämne, men jag tror att det inte behöver vara så svårt sist och slutligen om man är på samma plan, diskuterar och gör det som känns rätt. Barnet ska ju alltid komma först, även om det skulle innebära att man får sätta ens ego till sidan eller vara borta från jobbet för att barnet ska ha det man tror är bäst för barnet. Och som sagt, alla gör olika och det som fungerar för dem. :)

  • Johanna 12/12/2019 1:26pm (10 månader sen)

    Väldigt lika tankar som hos mig! Din Fredrik låter väldigt mycket som min sambo. Vi har tre barn och min sambo har alltid varit delaktig med ALLT gällande dem; blöjbyten, matning, lek, läsning osv. Samma gäller med skötsel av hemmet.

    Jag är glad att barnen är precis lika trygga i att vara med pappa som att vara med mig.

  • Chatarina 12/12/2019 4:53pm (10 månader sen)

    Dethär har jag funderat mycket på! För oss är det mer logiskt att jag är hemma lite längre med vårt barn än att sambon är hemma, just för att han har bättre lön än mig.

    Det har helt ärligt varit en stressfaktor för mig då så många "mäter" hur jämställt ens föräldraskap är beroende på hur länge respektive förälder har varit hemma med barnet. I vår familj har vi upplägget likadant som i ert. Vi anser att jämställdheten kommer från att vi tar gemensamma beslut om hur vi uppfostrar vårt barn och inte hur många månader/dagar var och en tar ut i föräldraledighet/vårdledigt. Jag är uppvuxen med ett inte så jämställt föräldraskap där pappan alltid sagt "ja men vad sa mamma då?". Som att det hänger på den som bärt barnet i magen.

  • H 14/12/2019 10:35pm (10 månader sen)

    Jag tycker det är så tråkigt överlag att det skall vara ekonomin som styr vem som är hemma längre, samtidigt förstår jag att det blir så. Tyvärr är det ju ett stort tecken också på att vi inte är jämställda här att vi som jobbar inom t.ex. vården eller sociala området (mest kvinnor) har sämre lön än de som jobbar som ingenjörer (mest män) och att det i sin tur påverkar hur länge vi är hemma med våra barn. Hur länge man varit hemma med barnen påverkar ju också hur stor pension man får och tar det slut med ens partner så har man kanske inte så mycket att leva på då man väl blir pensionerad efter att typ ha varit hemma i flera år med sina tre barn.

    • Caroline Eriksson 15/12/2019 6:22am (10 månader sen)

      Både jag och Fredrik arbetar inom vården, men jag förstår hur du tänker.

      Vill man verkligen få mer jämställdhet, när det kommer till den ekonomiska biten, så ska det ske ändringar högre upp ifrån. Bättre förmåner m.m
      Hur man än vrider och vänder på det så är det inte lönsamt ekonomiskt att vara hemma, vem som än ät hemma, men jag ser det som att för barnets bästa så är det otroligt viktigt att barnet får vara hemma med åtminstone en förälder. :)

Skriv en kommentar