Julgransjakt
Det är nästan så man glömmer efter varje julgransjakt vilket äventyr det faktiskt är. Det är ju bara fakta att sambon har längre ben och bättre fart för samma sak sker varje år. Vi går in i skogen, jag kämpar för att hinna med och plötsligt ser något som MÅSTE fotograferas och så börjar jag på med mitt. Samma idag. Fast skillnaden var att idag såg jag älgkacka och spår och började följa dem. I motsatt riktning från kärleken.
När jag sen hör kärleken ropa "NU FÅR DU KOMMA TILL BILEN!", för vi är kräsna och nöjer oss inte med första bästa, så stiger jag upp på en sten och ser klart och tydligt bilen. Jag var inte långt ifrån och började trippa ditåt. Det som väntade nu var ett jäkla massa flåsande och jag som lyckas hitta två diken att hoppa över. När jag till sist följde ett dike och hittade vägen var jag 100 meter från bilen, åt helt fel håll! Hur lyckas man? Kärleken hade också sett mig när jag börjat gå mot bilen och plötsligt börjat gå åt fel håll. HAHA.
Men annars gick dagens äventyr riktigt smärtfritt och harmoniskt. Vår femte gemensamma julgran är perfekt, och som varje år tänker jag: Nääee, nu kan det inte finnas fler vackra granar i skogen när vi hittade en så här fin.
Stark är jag också.
Kommentarer
Maria 14/12/2015 9:46pm (7 år sen)
Jag tycker det är så härligt att hämta granen från skogen själv! :) Man är lite extra stolt över sin gran då ;)
Caroline Eriksson 14/12/2015 10:21pm (7 år sen)
Ja, det är man! Speciellt då man fått kämpa lite och söka efter den perfekta :)
Sanna 14/12/2015 11:09pm (7 år sen)
Hahaha :D
Caroline Eriksson 15/12/2015 8:30am (7 år sen)
:)
Ingen har kommenterat ännu
Skriv en kommentar