Känslan av att vara hemma.
December är den månad vi ännu har några timmar kvar av, och även den månad jag insåg att det inte skulle bli en flytt detta år. När man är så nära, men ändå inte, skulle kunna höja pulsen på vem som helst.
Men jag förvånade mig att ändå inte bli nere, stressad eller panikbygga bara för att hinna till något vi ändå inte lagt ett datum till. Visst hade det varit roligt att redan nu skriva detta blogginlägg från mitt nya skrivbord i mitt kontor, än från ett vardagsrum man gjort sitt bästa att få hemtrevlig. Efter att huset börjat ta sin form har det inte varit något som känts som hemma, förutom huset. Huset är hemma.
Men vissa saker kan man inte stressa fram och jag tänker att om man inför känslan av stress i något så avtar även den där lyckan man har när man får flytta. Det blir som ett antiklimax eftersom man inte njutit av resan till målet.
Jag har ba fokuserat på att njuta.
December var även den månad jag verkligen släppte taget om den lilla känslan av stress och känslor jag inte vill ha i mitt liv. Även om t.ex vädret är något som får min puls att höja sig, så har jag ba let it go och tagit det lugnt. Vädret är ju inte någon man kan påverka.
Dessutom hyperventilerade jag inte heller när vi för en stund misstänkte vattenläckage i huset. Eftersom det visade sig att allt var i sin ordning, så hade det ju efteråt varit onödigt att hyperventilera över en sån sak. Som sagt, inte stressa upp sig innan det verkligen är läge för det.
Det här var månaden jag knappt kunde stå rakt på grund av att jag la allt golv i huset på mindre än en vecka. Det var månaden vi installerade vår nya ytterdörr och fick behaglig inomhusvärme i huset.
Det var månaden min monstera tackade för sig, och jag bestämde att aldrig mer köpa växter från stora kedjor, där alla växter av någon underlig orsak börjar ruttna efter en tid.
December var den månad jag svängde upp och ner på världen och stod på huvudet för första gången på länge. Hade jag inte hört ett ljud från ytterdörren, så hade personen som besökt huset sett Fredrik som skar det sista av heltäckningsmattan och jag som stod på huvudet bakom honom.
Det här var den månad jag var tacksam och glad över nästan precis allt som hänt detta år. Även om jag ser med spänning fram emot morgondagen, så har sist och slutligen det jag lämnar bakom mig inte varit något pissår. Det har varit ett fint år.
Kommentarer
Ingen har kommenterat ännu
Skriv en kommentar