Kuk i vin

tisdag 5 mars 2019 - 05:00 | 2 Kommentarer

Jag rekommenderar att vi alla ska ta och börja kommunicera mer med varann. Så mycket missförstånd man skulle kunna lösa. Så många nya vänner man skulle få. Möjligheter och du kanske börjar förstå vart jag är på väg. 

Men ibland blir det lite fel. 

Inte medvetet. Men ändå. 

 

Såg på facebook en bild som fick mig att fnissa till igår. På ett sjukhus, någonstans i Finland, serveras en väldigt exotisk meny med lite vågade rätter. Får det smaka med lite kuk i vin?

 

Skarmavbild 2019 03 04 kl. 21.09.10

Bon Appétit!
(printscreen från en grupp på facebook)

 

Så många gånger jag gjort samma misstag, och litat fullständigt på Google Translate. Och så många gånger jag skrattat så tårarna sprutat av då det inte riktigt gått som man velat. 

 

De händelser jag dock jag minnas som färska minnen, är då jag försökt tala finska med en fullständigt finsktalande typ, och det inte blev som jag ville. 

 

Situation 1: Står och dansar på krogen med min tjejkompis, för ett decennium sen, när en kille går fram till mig och försöker småprata. Eftersom min finska verkligen inte var den bästa då, såg jag väl mest nöjd ut. Men jag kunde lite små fraser som man lärt sig i lågstadiet, och förstod att typen var intresserad att veta hur gammal jag var. 

"Nittio" svarade jag glatt på finska, och dansade vidare i natten, obrydd om typen som ställt mig frågan (och nu gått vidare).

 

Situation 2: Jag var ny på en arbetsplats, och hade mestadels finska kollegor. Som för övrigt är kanske det bästa sättet att lära sig finska på, om du inte går och faller för en finne. Att utsätta sig och hamna i situationer där du inte kan språket, gör att du helt enkelt observerar, lär dig och till sist vågar prata själv.

Hur som helst hade jag gjort undan mina arbetssysslor, och tänkte kolla om min kollega behövde lite hjälp. Jag hade övat upp frasen i mitt inre, och gick fram till henne med självsäkra steg.

"Behöver du en bil?" frågade jag henne på finska, log stort och fick se ett ett stort frågetecken i min kollegas ansikte. Min hjärna hade det på klart att det var ordet "apua" jag skulle använda. Min tunga formade istället ordet "auto".

 

Har en tendens att kanske göra sånt som skulle få många att sjunka igenom golvet, men det är sist och slutligen väldigt få saker som skulle få mig att skämmas. Istället skrattar jag högt och hjärtligt, gärna åt mig själv och med andra. Livet är så mycket roligare då. 

 

 

Har du varit med om en situation då det blivit lite miss i kommunikationen?

Dela med dig! 

 

2

Kommentarer

  • Sara Storbäck

    05.03.2019 17:30 (13 dagar sen)

    HAHAHAHA SÅÅ ROLIGT
    En gång träffade jag ett finskspråkigt ungt par som hade med sig en väldigt fin hund av samma ras som min dåvarande pojkväns föräldrars hund. Jag skulle berätta för det här paret att min pojkväns föräldrar HAR en likadan hund, men råkade säga att de ÄR en likadan hund. Höll på att skämmas ihjäl. Trots att jag skrattar åt det idag undrar jag vad det unga paret tänkte om mig.

    • Caroline Eriksson

      06.03.2019 07:42 (13 dagar sen)

      Haha! Hundar och finska. Min vän hade slaffat en chihuahua, å en finsk kvinna kom fram till oss och frågade "Vad det för råtta?".
      "Lite oförskämd ", sa ja till min vän efteråt, när hon påminde mig om att kvinnan undrat vad det var för ras 😂😂
      Tror de du talade tänkte att dina föräldrar hadd bra smak på hundras. Tack för kommentaren :)


Skriv kommentar