Kycklingar, det är livet.
Än en morgon vaknade jag upp, som ett barn på julafton, och såg fram emot en till dag att få se kycklingarna ute i hönshuset.
Hade först tänkt ha dem fritt med resten av flocken, men min magkänsla och hjärta sa att det var bättre om de fick vara lite avskilda. Så nu bor de i en stor bur. På det här sättet så är de säkra (och jag behöver inte fasa för det värsta, som någon annan hönsmamma). Men ändå vara en del av flocken.
Kycklingarna är pigga och glada. Springer runt och utforskar sitt nya hem. Äter god mat. Hoppar på sin mamma, och myser i värmen under henne.
Kycklingar, det är livet.
Kommentarer
Ingen har kommenterat ännu
Skriv en kommentar