Läskigt att introducera kycklingar för varandra.
Idag är det en vecka sen den första kycklingen kläcktes, och även en vecka sen jag insåg att det inte skulle gå att föra ihop de nykläckta med de äldre kycklingarna, utan att de minsta skulle komma till skada. Även om jag förstår att detta är djurens värld, och att den inte fungerar på samma sätt som för oss människor, så var det så hemskt att se de äldsta picka på de nykläckta, och jag bestämde mig för att de nykläckta skulle bo i en kaninbur i väntan på bättre tider.
Igår bestämde jag mig för att den tiden var kommen. Mest på grund för att det gjorde så ont att luta sig fram och andas, medan jag matade och tog hand om de minsta kycklingarna, men även för att jag inte ville göra som alla andra på internet. På internet har de haft kycklingar i bur i minst sex veckor innan de släppt löst dem med resten av flocken, och om sex veckor är buren alldeles för liten för kycklingarna. Hur ska de kunna lära sig att testa sina vingar i en liten bur?
Så jag släppte dem lös. Höll andan medan de äldre pickade på de minsta, samtidigt som jag bad om att det skulle bli bättre. Hade de pickat huvudlöst mycket hade jag fått ge med mig och lagt tillbaka kycklingarna i buren, men det var högst tre gånger per kyckling, och sen sprang endera en kyckling iväg eller så tröttnade de äldre kycklingarna.
De vill bara visa vem som bestämmer, och det är en naturlig process för höns när det kommer till att etablera hackordningen.
En liten och tuff kyckling.
Så efter att ha haft de minsta kycklingarna tillsammans med resten av kyckling-flocken i tre timmar, och sett att ingen blivit hackad så det kommit blod och insett att de äldre kycklingarna bara vill visa vem som bestämmer,
så bestämde jag mig för att lyfta ut buren och låta de mindre kycklingarna sova under värmetaket under natten. Utan bur. Dock hade jag lagt en mindre pafflåda jag klippt en öppning till, som endast de mindre kycklingarna skulle kunna slippa in i för att gömma sig i, men den ignorerade dem.
Och som du kan se på bild, så har natten gått bra.
Fleur börjar se riktigt vild ut, trots att hon är hur mysig som helst.
Tidigt i morse gick jag för att öppna upp dörren till hönshuset, och såg alla tio möta mig vid dörröppningen. Tydligen hade de accepterat att de nu skulle bo tillsammans, eftersom alla tio stod i en blandad grupp. Det är ändå lustigt att se att när det är rörelse i hönshuset eller i hönsgården, så är de ändå uppdelade i grupp.
De fem minsta kycklingarna är tillsammans, medan de fem andra är för sig själva.
Gullefjun är inne i en mysperiod just nu, och flyger upp till mig så snabbt hon får tillfälle.
När man introducerar en ny höna eller höns till flocken, så är det viktigt att de får alla se på varandra en tid innan man släpper dem löst tillsammans. Ungefär en vecka borde räcka, för att de ska bli vana, men det betyder inte att de inte kommer att hacka på varandra. Mellankycklingarna har inte velat hacka på de minsta, medan de äldre tydligt vill visa att de är de som är äldst och bestämmer.
När man sen väl släpper släpper löst de nya hönsen till flocken så kan man göra det kvällstid eller helst nattetid då alla sover. Då ska de tydligen vakna upp tillsammans och acceptera att det är nya hönor i flocken. Men eftersom mina minsta är för små att sova på sittpinnen så valde jag att göra det då jag var vaken, och kunde kika till dem nu som då för att hålla koll.
Blondie som är så vacker.
Jag är glad att mina Mille Fleur-kycklingar nu älskar sin rastgård, eftersom de gick ut flera gånger igår för att sandbada och komma på andra tankar, istället för att vara instängda med de minsta hacka på dem. Man kan distrahera höns med god mat, så kommer de på andra tankar än att bara mobbas.
Skruvade fast en stege upp till hönshuset.
Även om världen utanför hönshuset ännu är för stor och skrämmande för de minsta, så står de idag och tittar ut på de äldre som är ute och har roligt. Jag insåg att det vore behändigt med en liten stege upp till hönshuset, ifall att en kyckling skulle gå ut och behöva komma upp igen.
Trots att de nu har små vingar som de vill testa, så är inte deras flygförmåga så bra än.
Alla, förutom en, var helt gula när de föddes. Nu börjar deras små fjädrar på vingarna få färg på sig.
Nu ser nästan alla identiska ut (även om jag ser lite skillnad på dem) men snart kommer de att se helt annorlunda ut. Jag har fortfarande kvar deras mat- och vattenkopp, som är placerad nära värmetaket, men de är nyfikna typer som hittat de stora vatten- och matautomaterna (och vattenmelonen!), så småningom får jag ta bort de minsta kopparna.
Skönt att solbada fjunen.
Eftersom jag är nybliven hönsägare och aldrig tidigare tagit hand om kycklingar, så kan jag inte uttala mig så mycket om värme och sånt. Tänker mest att fåglarna nog vet bäst hur de vill ha det, och man får ta och ha folkvett när det kommer till hur man har ansvar om djur. Men om det är något positivt med den här sommaren och hettan, så är det att kycklingarna klarar av att gå runt och utforska, utan att frysa.
Säkert betydligt behagligare att känna värmen från solen, än från en värmelampa eller värmetak, och jag behöver inte oroa mig att de skulle frysa.
Fem glada kycklingar som fick en mycket större värld att leva i.
Och här är de. Alla fem som jag lyckats kläcka fram själv. De är så otroligt små och mjuka, och jag är glad att de har varandra, då de finner värme och tröst hos varandra. Det är knappast sista gången jag har hand om kycklingar, men med säkerhet sista gången jag kläcker fram egna med hjälp av äggkläckningsmaskin, så dessa fem är väldigt magiska för mig.
Det var spännande att föra alla tillsammans, men en lättnad att se att det gick så bra som det gick.
Kommentarer
Ingen har kommenterat ännu
Skriv en kommentar