Majors naturstig / Tipsa om vandringsleder!

Skrivet av Caroline Eriksson 06.05.2020 | 3 Kommentarer

Förra året hade jag stora planer på att gå någon naturvandring tillsammans med Fredrik. Nå, blev ju gravid och spendera istället majoriteten av året med att spy och må illa. Året före satt jag mest i hönshuset och umgicks med mina kycklingar. Och tidigare år så har jag nog helt enkelt inte varit så intresserad av friluftslivet.

Men i och med Nova så är det nog mycket som händer med en (mig). För det första vill jag väl skapa minnen tillsammans med henne. Ge henne möjligheten till en rolig barndom. Att få vara nära djur och natur. Och så för det andra så har jag varit hemma över ett halvt år nu. Jag är rastlös och behöver få se annat.

 

Så igår, på en solig, varm och vacker dag, åkte vi hela familjen till majors naturstig. Det fina med att Fredrik jobbar inom vården är ju att han just kan ha lediga dagar mitt i veckan.

 

 

För tillfället så är det "european babywearing week", och sjalfrälst som jag är hade packat med mig (förutom vatten och ersättning) långsjalen att kunna ha Nova i. Gick hur bra som helst att knyta sjalen på parkeringen innan vi började vandra, och Nova satt stadigt och tryggt i sjalen under hela tiden.

Nu ser ju inte riktigt det här ut som naturskönt område att vandra i, med ellinjer kors och tvärs, men det var början av majors naturstig. Och så världen ser ut idag. Mitt i de skönaste gröna skogar hittar du ellinjer (och tur det finns, för el är nog nödvändigt).

 

 

Det var så otroligt vackert på naturstigen. Även om jag mest höll koll på mina fötter, för fasade för att stiga på en orm eller trilla med barnet i sjalen, men de gånger jag stannade och tittade omkring mig så sög jag till mig allt det härliga som en tvättsvamp. Och fotograferade, för att föreviga och kunna minnas allt lite längre.

 

"En märklig talltopp", stod det på lappen som var faststansad på tallen. En ganska fin tall, skulle jag säga. Speciellt de som har fått växa ifred och med tillräckligt rum. 

Till skillnad från många andra gånger jag varit i skogen med Fredrik (t.ex på julgransjakt), så var jag otroligt nog ganska lugn igår. Blev bara ibland lite rädd för ormar, björnar, älgar och vildvittror som kan gömma sig i skogen, men sjöng "Små grodorna" för att hålla borta allt ont. 

 

Majors naturstig är 1,2 km (finns en längre också, men vi mjukstartade vårt hurtiga liv med att gå den korta) och det var bara vi som syntes och hörtes på hela vandringen.

 

 

Okej, här kanske jag inte var så fridfull. Svor och muttrade "vems idé det var att ha branta trappor mitt i skogen, för vet ingen att jag har barn i sjal?!". Men efter att ha saaaaakta gått nerför trapporna var det som bortglömt.

Fanns ett fikaställe här också, med bord och bänk av trä, om man ville stanna och pausa i vacker omgivning. När vi ska gå fler naturstigar så ska jag nog ha med god fika, och inte bara vatten och ersättning.

 

 

Här står vi vid något som ser ut som forngravar. "I området finns även otaliga stenformationer som kan vara flatmarksgravar från järnåldern." (källa), och det är väl just en sådan vi står vid här. Så mäktigt att kunna se spår av tidigare liv, mitt ute i naturen.

 

 

Innan vi vandrat hela naturstigen klart, möttes vi av vackra balanserande stenar. Minns du hur jag själv balanserat massor av stenar, om du hängt med i bloggen ett bra tag?

Vid det här laget sov Nova gott i sjalen. Hon som inte annars tycker om att sova, hade det så tryggt och skönt. Och jag njöt av att ha henne nära.

 

Just innan vi var framme vid parkeringen och bilen igen så hörde vi hur det knakade hårt bredvid oss i skogen, och jag såg framför mig hur en björn eller älg skulle springa emot oss. Visade sig ba att det var två större fåglar som byggde bo, och de hade blivit minst lika rädda för oss som vi blev för dem.

 

Har du gått någon vandringsled i år?
Tipsa mig om de finaste vandringslederna och naturstigarna man måste gå.

Jag tyckte det var så roligt att jag ser fram emot nästa vandringsled tillsammans med min familj.

 

24