blogghedaear

Nära möte med berguv!

Skrivet av Caroline Eriksson 22.01.2018 | 0 Kommentarer

Jag kommer aldrig att glömma den gången en pärluggla flög in i köksfönstret för många år sen. Hur förvirrad dejourerande veterinären var som fick svara på mina frågor om vad jag och Fredrik skulle göra med det vilda djuret. Om du någon gång behöver rädda en uggla, så tycker de tydligen inte om kattmat. Ge dem hellre en lugn plats att vila på, typ en kattväska i ett mörkt rum.

Jag kommer aldrig att glömma hur jag och Fredrik skrattade, mestadels av skräck, när ugglan ett par timmar senare, efter att ha fått vila i vår garderob, höll på att flyga rakt in i vår terrassdörr när den skulle bli släppt fri. Möjligtvis ville den mest attackera mig, som stod där, men pärlugglan ångrade sig, flög iväg och levde förhoppningsvis lycklig resten av sitt liv.

 

I helgen fick våra vänner uppleva ett liknande möte som de kommer att få minnas för resten av deras liv. Som jag även nu kommer att minnas, för det var ett av de häftigaste möten jag fått göra med en riktig vilding till djur. Berguven.

 

"Sii va vi hadd i föusi nu tå vi kom heim!" skickade min vän till mig nio på lördagskvällen. Bifogat en bild av en ståtlig berguv som satt och vaktade över alla hemmahörande djur. En av världens största ugglor hade sett chansen att kunna få sig ett riktigt vrakmål hos våra vänner, när den säkert istället för att fånga upp ett mindre djur råkat flyga in i ett stängsel.

Och då blivit lika chockad som den där lilla pärlugglan jag och Fredrik mött för...

 

Berguv 1

 

Nästa dag, alltså igår, satt den fortfarande kvar i fähuset. Innan Nordic Wildlife Care skulle komma och hämta berguven fick jag och Fredrik möjligheten att se den i verkligheten, och det var mäktigt.

 

Berguv 2

 

Den satt där, mitt i föusi, och tittade runt sig. Var inte rädd för varken djuren eller vi fyra människor som stod och tittade på den. Efter att ha fått en sista blinkning av berguven och fotograferat denna bild, lämnade vi den ifred.

 

Det mäktigaste med dessa möten med vilda djur, vare sig det handlar om örnar, spåren av lodjur eller de två älgarna jag fick se i skogen i lördags, är känslan jag känner inom mig. På något sätt får livet, om möjligt, mer färger i sig. Det blir så mer klart allt allting sist och slutligen hänger ihop här i livet. 

Att allt inte bara kretsar om det vi ser framför oss, för det finns även så mycket mer. 

 

Och så är det rätt så mäktigt hur lugn jag blir av dessa vackra djur. 

 

Kommentarer

Ingen har kommenterat ännu

Skriv en kommentar