bloggheader copy

Närhet och mat.

Skrivet av Caroline Eriksson 07.01.2020 | 0 Kommentarer

Att amma var ingen självklarhet för mig. Själv är jag uppfödd, och klarade mig fint, på ersättning. Omkring mig fick jag höra om hur kämpigt det kunde vara att få till amningen. Från rådgivningen fick jag tipset att köpa hem ersättning, långt innan barnet ens var fött.

Trots allt så försökte jag filtrera bland allt och alla omkring, för att se hur det skulle gå och kännas när hon väl var med oss.

 

När jag fick henne till mitt bröst, på uppvaket efter kejsarsnittet, så föll sig allt så naturligt. Nova fattade grejen med detsamma och vi hade turen att få till amningen redan på BB.
Hon har från start blivit helammad, och jag hoppas vi kan amma länge. Så länge det är möjligt. Så länge jag vill. Men framför allt så länge hon vill.

 

För mig är amningen så värdefullt. Det är ett sätt att ge mitt barn mat. Det är ett sätt att ge henne närhet. Trygghet.
Jag trivs.

Sen skulle hon fått exakt samma närhet och trygghet, även om jag av olika orsaker inte ammat.

 

Jag hoppas man kan sluta höja på ögonbrynen eller skruva på sig på grund av att man ser någon ge sitt barn mat (och själv inte vet vad man ska göra med sig / känner behovet att kommentera ATT någon ammar), samtidigt som jag hoppas man kan sluta rangsätta vilket sätt som är det bästa sättet att ge sitt barn mat / närhet.
Skammen överlag måste bort från föräldraskapet.

 

Alla sätt är lika bra,
och alla föräldrar är de bästa och gör det bästa de kan för sina barn.
Piste. Hakuna mata.

 

82130892 3342614395809007 3913494266478854144 n

Kommentarer

Ingen har kommenterat ännu

Skriv en kommentar