Nu är hönshuset så gott som klart!

Skrivet av Caroline Eriksson 25.06.2018 | 2 Kommentarer

Det tog mindre än en vecka för mig att få insidan av hönshuset klart, och jag kunde andas ut. Då var det ju bara det lättaste kvar. Trodde jag. Medan jag andades ut så blev det midsommar och världens storm. Trots att hönshuset klarat sig vid tidigare oväder, så lyckades vinden göra lite extra arbete åt mig den här gången. 

Och idag ska du få läsa om när jag höll på att förstöra min telefon, blev takläggare och.. ja. Fick så gott som hela hönshuset färdigt. Det är blod, svett och tårar. Som med allt annat här i livet.

 

 

Välkommen, välkommen. Så här ser huset ut i skrivande stund. 

Det har börjat märkas på vissa av katterna (Mohicana) att jag spenderat mycket tid ute vid hönshuset. Hon är sur när hon inte får mysa lika mycket. Men jag tycker att hon kunde göra som Mr Fantomen, och hålla mig sällskap. Är han inte inne i huset med mig, så vaktar han utanför. Förutom då han hämtar små möss åt mig, ifall jag skulle bli hungrig. 

 

Då säger jag ba "tack", och ryser lite inombords.

 

 

Tack vare den eländiga stormen, så fick jag mitt i allt bråttom att få takplåten på plats. Ifall att det skulle bli storm igen, och vinden skulle på riktigt lyckas riva bort all vindplast. Och allt gick bra, ända tills jag kom mig halvvägs upp på taket.

Då insåg jag att jag kanske är lite höjdrädd.

 

Även om mitt hönshus inte är världens högsta, så är det ändå väl över två och en halvmeter som högsta höjd. Och det kan man väl skada sig på om man faller? Så jag halvt snyftade och hyperventilerade samtidigt som jag la takplåten på plats. La tillräckligt med skruvar så plåten ska sitta som sten, 

och för att täcka tidigare hål. 

 

Och som med allt annat så lyckades jag glömma hur jobbigt det hade varit att vara takläggare. Jag fick plåten fint på, med omlott på varandra, och förhoppningsvis ska det hålla hönshuset tätt från regn och vind i framtiden.

 

 

Och välkommen till insidan av hönshuset. Här ser det lite annorlunda ut, från sist. 

Jag hade kunnat använda osb-skivor till alla väggar, men ville pigga upp stämningen lite genom att göra en panel av gamla bräder. Och det blev så mycket mer personligt och schnajdigt.

 

 

Jag har målat väggar, tak och lite av golvet med den färg som vi först hade tänkt ha i tvättstugan här i huset. En gammaldags rosa (trots att Fredrik säger det är kackabrun), och det är Jotuns färger som jag målat ut en Coloria burk. Måste säga att den färgen passar betydligt bättre i hönshuset, och jag njöt av att se den förändring och känsla man endast kan få genom att måla.

 

 

Jag fick även feeling och började lista i hönshuset. Runt om dörr och fönster la jag extra tid på att lägga lister. Allt blir så mycket bättre med lister.

 

 

Man skulle kunna tro att rosa är min favoritfärg.

(det är det inte)

 

 

Se vilken fin kontrast det blev med osb-skivor och gamla träplankor. Mina kycklingar kommer att bo som kungligheter i det här hönshuset. <3

 

 

Här ska jag hänga upp gardiner, ba för att. Nu när huset är så gott som klart (fattas ba dörr och el), så är det ba det roligaste kvar: att inreda. Kycklingarna kommer att bo i en stor pafflåda den första tiden, inne i hönshuset, men det betyder ju inte att man inte kan inreda färdigt redan.

De växer ju så snabbt.

 

 

Insåg under tiden jag la lister vid fönstren, att jag trots allt lyckast bygga det här huset helt själv - utan någon ritning alls. Och ännu står huset stadigt och säkert. Jag har som inte heller trott något annat än att det här skulle gå vägen. Man kan nog allt man vill, bara man har tålamod och har lite fananamma.

 

Jag har fått ge allt och lite till, till det här hönshuset, och jag blir så glad bara av att vara i närheten av huset.

 

 

Och när Mr Fantomen börjar se ut så här, så är det dags att gå de få metrarna till vårt riktiga hus, för att låta honom vila lite. Han har ett gott tålamod, men när han blir trött så klättrar han uppför kläderna och hänger över axlarna, ba för att vänta på att jag ska bära hem honom.

 

Och ja, det var ju telefonen som höll på att gå sönder jag skulle blogga om. När jag la plåttaket på plats, så lyckades telefonen ta sig ett dopp i vatten. "Av-knappen" slutade fungera, och mikrofonen skrålade bara. Det gick alltså inte att ringa ett samtal heller, utan att typen på andra ändan skulle bara ha hört "Sckkrttt sckkkrttt", så jag hann se mig själv behöva lägga ut ett par hundra euro extra den här månaden. 

Tack och lov så ordnade allt sig under en natt, och det var som om ingenting hade hänt. Telefonen fungerade felfritt, jag kunde tala med och höra Fredrik utan problem. Telefonen var kanske ba lite renare.

 

33