Nutid, framtid och tid.
Här är jag, och mitt hjärta. Varje dag är jag så tacksam att jag får vara mamma till henne. Nova Liv. Hon som är meningen med livet. Allt.
Varje dag försöker jag vara i nuet, och känner att dagarna är meningsfulla.
Ändå finner jag mig själv nu som då i framtiden. Och jag känner oro och en sorg.
Det börjar så småningom bli dags att söka plats till dagis. Och det är här det blir jobbigt för mig.
Jag vill inte.
Som det ser ut nu kommer Nova vara 22 månader (jag som aldrig skulle bli den som nämnde barns ålder i månader efter 1-års dagen) när hon börjar dagis. Hon kommer ha roligt och vara redo. Hon hade varit redo redan nu.
Men jag kommer nog inte komma till frid med tanken att någon annan ska ha ansvar över mitt barn om dagen.
Hur ska jag kunna andas, om jag inte andas samma luft som henne?
Som alltid så är förändringar svåra för mig. Till en början, speciellt innan ens en förändring fått start.
Sen går det ju bra, som det alltid gör. Man hittar nya sätt att leva på, och man gör det bästa av det man har. Men jag behöver tydligen tid.
Tid att få bearbeta. Tid att få känna alla känslor. Tid att anpassa mig.
Och framför allt är jag tacksam att jag fortfarande har mycket tid med mitt barn, innan det blir någon dagisstart för oss.
Så. Nu har jag fått skriva av mig. Nu kanske jag kan släppa framtiden, och vara extra mer i nuet. Få kramas och pussas med mitt barn, och ba va.
Kommentarer
Johanna 18/01/2021 1:39pm (2 år sen)
Exakt sådär kände jag också när vår son sku börja på dagis. Men sen när man ser hur roligt de har och hur mycket de utvecklas så är det så kul! Jag harmas dock att han int fick börja tidigare utan jag hade hem honom tills han blev 3 år och 2 mån. Dagis är nog guld om det fungerar!
Caroline Eriksson 18/01/2021 6:33pm (2 år sen)
Ja, det finns väl plus och minus med allt. Och alla barn är ju så olika. Men kommer just hem från att ha varit och hälsat på grannen, och när jag fick se nova leka med barnet som är lika gammal, så kände jag en glädje och tro att hon nog kommer klara av dagis bra. Det är väl ba jag som går lära mig att acceptera läget.
Tack för din kommentar och att du vet de känslor som jag känner just nu. ❤️
Anki 18/01/2021 4:08pm (2 år sen)
Jag vill ju skriva att det ordnar sig, att det kommer att gå bra, att ni bägge kommer att finna era platser. -Att er tid och ert rum blir bra, det blir bara annorlunda. Samtidigt så kände åtminstone jag, att en liten del av mitt hjärta dog när jag var tvungen att skiljas från mitt barn. Det låter så töntigt och alla glada kommnetarer om att "det kommer att gå så bra" gjorde det inte bättre. En liten del av mitt mammahjärta dog den dag jag lämnade mitt barn i dagvård, men delen ersattes av något annat, något nytt, något som är stort och fint det också. Bara annorlunda. -Och när jag trodde att jag inte skulle klara det- och att mitt barn inte skulle vara trygg, då växte vi båda!
Caroline Eriksson 18/01/2021 6:30pm (2 år sen)
Tack för de fina orden. Så fint du skriver, och du verkar veta mina känslor just nu.
Ja alltså orden "det kommer gå bra" hjälper ju inte när man sörjer. Man vet ju att det kommer gå bra, men det ersätter inte att man känner en sorg och måste få känna den.
Det är en lärdom och rikedom vi står inför. ❤️
Maria 19/01/2021 4:27pm (2 år sen)
Ja, jag förstår dig och jag kände likadant. Mina tre barn började då de var 3 år och gick några dagar i veckan eftersom jag jobbade och fortfarande jobbar deltid.
Före det ville vi inte sätta dem på dagis. Tiden med barnen kan man aldrig mer få tillbaka.
Caroline Eriksson 19/01/2021 7:32pm (2 år sen)
Tack för din kommentar, och att du känner igen mina känslor. :)
Det är nog inte ett lätt beslut att välja om dagvård för sitt barn, vilken ålder den är. Alla har vi ju olika förutsättningar för hur länge vi kan vara hemma med barnen. Jag hade gärna varit hemma längre, men i vårt fall är det inte möjligt. Är ändå tacksam att vi får vara så pass länge tillsammans hemma.
Det finns de som behöver få en dagisstart ännu tidigare, och jag vill tro att alla gör sina beslut på de grunder de tror är bäst för sina barn och situation. :)
Nu kommer inte mitt barn börja heltid, på grund av mina studier och att min sambo arbetar 3-skiftes jobb, så vi får lyckligtvis ta en mjukstart.
Maria 22/01/2021 10:27am (2 år sen)
Vi har alla olika förutsättningar, absolut.
Det som jag har reagerat på i min omgivning många gånger är när många säger att de inte har råd att vara hemma tre år med barnen men däremot har råd att köpa allting nytt till barnen, familjen har två bilar, stort hus, reser utomlands två ggr om året och äter ute på restaurang ofta osv! Sånt valde vi bort och prioriterade annorlunda för att få ha barnen hemma de första åren. Det har varit så viktigt för mig! Vi har levt sparsamt, barnen ärver kläder av varann och vi lagar för det mesta mat från grunden osv. (Det betyder ju inte att vi bara levt på havregrynsgröt alla dagar).
Att vara hemma har varit den bästa tiden i livet! MEN utan min mans lön skulle det inte gått. Sen finns de mammor och pappor som gärna vill gå tillbaka till jobbet tidigt, jag vet hurudan press det är från många arbetsplatser.
Allt är inte svart eller vitt och ingen vet den andras förutsättningar helt och hållet. Men jag tror att det till stor del handlar om prioriteringar om man verkligen vill, så länge den ena i familjen har en lön. Det kostar också att ha barn på dagis, förutom avgiften så behövs mer bra utekläder och beroende på var man bor blir det ju även kostnader för bensin eller annat transportmedel.
Detta var inget mot dig personligen utan bara ett svar om detta med olika förutsättningar som jag helt håller med dig om. Däremot finns det en annan sida av detta också som handlar om prioriteringar under något år i ens liv.
Caroline Eriksson 24/01/2021 7:58pm (2 år sen)
Ja, det handlar nog mycket om prioriteringar. Själv är det över 13 år sedan jag var på en utomlandsresa, och kan inte minnas när jag åt på restaurang senast, men vet att sånt är viktigt för många. Man måste ju göra det som man mår bra av. Vi mår bra av att vara hemma. :D
Nu har vi ju inte barn från förr, och kommer inte ha fler, men mycket (typ allt) vi köpt åt vårt barn har varit begagnat, eftersom jag tycker det är för övrigt för mycket "slit och släng" nuförtiden. Det första året växer ju barn ur sina kläder så snabbt, och de hålls ju i så bra skick att man kan bra sälja vidare på loppis eller fynda fina kläder på loppis åt sitt barn. Men då finns det ju de som vill köpa allting nytt, och det får var så,
Håller fortfarande vid att folk får göra vad de vill och vad de tror är bäst för deras situation. :D
Tänker inte börja redogöra vår ekonomiska situation, men kan säga som så att jag tror nog vi gör det bästa för oss. Även om det kommer att vara tungt med en förändring, så kommer nog vårt barn njuta av att få leka med andra barn de få dagar och timmar det är dagis, och jag får fokusera på mig själv och studierna, och förhoppningsvis få en ny yrkestitel nästa år. :)
Tar inte din kommentar personligt, men alla har vi nog olika förutsättningar, och även om alla (de flesta) vill vara hemma med sitt barn till de är 3 år, så är det inte möjligt då inte alla har så att de kan bo och leva på endast en lön. Och då man man välja att prioritera hur mycket man vill, om det ändå blir svårt för de som är ensamstående eller inte har så stor månadslön.
Ingen har kommenterat ännu
Skriv en kommentar