bloggheader caroline

Ofrivilligt barnlös.

Skrivet av Caroline Eriksson 04.02.2019 | 6 Kommentarer

Det bästa med att blogga är inte att skriva några välvalda ord och sedan trycka på publicera. Det är inte heller den där uppmärksamheten som vi alla innerst inne längtar efter. Det bästa är alla möten. Kontakten med människor man kanske annars aldrig hade mött. Den där insikten då man inser att det kanske finns ett hopp ändå här i världen. Att vi människor borde bli bättre på att tala med varandra. Möta varandra. Behandla varandra med vänlighet och respekt.

För vi vet aldrig vad som pågår i en annan människas liv. 

 
Häromdagen fick jag ett mejl som tillät mig få ta del av en annan människas liv. Det öde jag läste om berörde mig på så många plan. Den här kvinnan tog upp ett ämne som är så viktigt att tala om, och de ord du kommer att få läsa är hennes egna ord. 


Och innan jag låter dig ta del av en viktig text, så vill jag bara säga tack.

Tack för att du klickat in dig på min blogg idag. Tack för att du ger av din tid. Tack för den styrka det krävs för att dela med dig av dina erfarenheter. Och tack för att jag får den tilliten.

Tack.

 

 

Ofrivilligt barnlös.

 

"Ända sedan Maija gästbloggade om att vara frivilligt barnlös har en tanke gnagt i mig. En vilja att berätta om det andra livet, livet som ofrivilligt barnlös.

 

Resan att bli föräldrar låter ju som en underbar tid. 9 månaders väntan och sedan är livet förändrat för evigt, sedan börjar det på riktigt. För mig är resan det värsta jag har varit med om.

Det hela började när jag och mannen kände att nej nu - nu vill vi ha barn. Nu vill vi bli föräldrar. Eftersom vi gärna tänker genom saker ordentligt, bestämde vi oss för att vänta några månader. Jag tröstade mig med att ”om ett år har vi ju mer eller mindre fått vårt barn, så då spelar det här ingen roll”. Det var sommaren 2017.

 

summerfield 336672 960 720

"Jag har nu försökt bli gravid i snart ett och ett halvt år."
Bildkälla: pixabay.

 

Jag har nu försökt bli gravid i snart ett och ett halvt år. Vår läkare sa att det är vanligt att det tar två år, utan att det är något mer med det. Under tiden vi har försökt har jag hunnit bli deprimerad och jag har saknat mening med livet.

Samtidigt har många människor frågat mig om jag är gravid. Många människor har påpekat för oss att barnen är meningen med livet. Många människor har frågat både mig och mannen om vi inte ska skaffa barn snart. 

 

Barn är ingenting man skaffar, de är något man får. Om man har tur. 

 

baby 1512014 960 720

"Barn är ingenting man skaffar, de är något man får."
Bildkälla: pixabay

 

Bloggen, 20.12.2018

 

”Det är tungt att vänta”, säger gynekologen och sticker in det kalla, näbbformade metallföremålet i mig.

Tungt? Är "tungt" verkligen det bästa ordet? Är det "tungt" att varje månad tappa allt hopp och all tilltro och bara vilja ge upp allt? Är det "tungt" när allt känns meningslöst och onödigt? Är det "tungt" att försöka igen månad efter månad, bara för att bli besviken?

 

I så fall ja ­- det är "tungt" att vänta.

 

Kommer att tänka på den finska grammatiken - odottaa jotakin - eftersom resultatet är osäkert. Det är kanske det värsta, att inte veta om det finns något slut, någon guldgryta i slutet av regnbågen.

 

I gårdagens podavsnitt berättade Schibbye hur han dömdes till 11 års fängelse och alla blev upprörda, men för honom var det en lättnad. Då visste han. Han behövde inte längre undra om han skulle avrättas, få livstidsfängelse eller slippa ut imorgon, han visste.

 

Jag vill också veta. Kommer allt lösa sig och bli bra, är vi chanslösa och det är onödigt att hoppas? Det är tungt att hoppas och försöka när man hittills bara har misslyckats. Det är tungt att ta nya tag gång på gång utan att gå sönder som människa. Kanske det bara inte är för oss, kanske vårt liv inte innehåller några barn. Det vore lättare att veta."

 

sports 1452965 960 720

"Det är tungt att ta nya tag gång på gång utan att gå sönder som människa."
Bildkälla: pixabay.

 

Kan vi alla komma överens om en sak nu direkt? Kan vi alla bestämma att vi aldrig ska fråga någon, varken kvinna eller man, om de snart ska skaffa barn och varför de inte ännu har gjort det? Tack."

 

Kommentarer

  • Johanna 04/02/2019 12:08pm (3 månader sen)

    Samma sak när man redan har ett barn "börjar det inte bli dax för ett syskon" kan vara nog så tröttsamt

    • Sophie 04/02/2019 5:32pm (3 månader sen)

      Inte bara tröttsamt.. det kan vara en helt förödande fråga. Alla får inte de barn de önskar, det är inget man beställer. Att nummer ett kommer betyder inte att nummer två kommer. Så låt bli att fråga överhuvudtaget! Det är så inte ok att undra och fråga!

  • E 04/02/2019 1:08pm (3 månader sen)

    Jag och min sambo har försökt skaffa barn sedan oktober 2017. Vi håller på med utredningar just nu men de tar såå lång tid och man får aldrig något svar. Runt om oss blir dessutom alla gravid efter några försök och jag känner bara att allt är så orättvist. Som tjejen i texten skriver är barn inte något man skaffar utan något man kanske har äran att få, någon gång...

  • Tekla 04/02/2019 6:24pm (3 månader sen)

    Här är en kvinna som varit ofrivilligt barnlös till att nu drygt tio år sedan sista provrörsförsöket vara lyckligt barnfri. Det trodde jag inte då, inne i den djupaste sorgen. Ville bara skriva att man kan vara lycklig även efter en sorg att inte få bli mamma. Barn fins också att få ta hand om i många varianter om man vill det. Givetvis finns en saknad efter egna barn i vågor genom hela livet men idag kan jag också värdesätta livet utan just barn och friheten det innebär.

  • Tina 05/02/2019 10:19am (3 månader sen)

    Kommer ihåg att jag ibland under de sju år det tog innan jag blev gravid t.o.m önskade att jag skulle få ett missfall bara för att veta om jag ens kunde bli gravid. Något syskon kom aldrig så den frågan var också trist att få, speciellt som endel tyckte att jag såg gravid ut då magen aldrig blev platt igen. Skönt är det att nu vara så gammal att ingen frågar mer ;) Lycka till ni som kämpar och glöm inte att ändå leva!

  • Lena 11/02/2019 10:17pm (2 månader sen)

    Från att ha fått höra av läkaren att jag inte kan få barn till att nu sitta här med två barn, inom 1,5år, är en välsignelse! Men måste bara säga att 1,5 år är inte lång tid. Jag vet känslan att gång på gång bli besviken när mensen kommer men desto mer man funderar och grubblar över saken desto sämre är chansen att bli gravid, tyvärr!

  • P 25/02/2019 11:54pm (58 dagar sen)

    Finns det liv så finns det hopp.
    Det är så jobbig att ständigt försöka att aldrig ge upp hoppet. Att gång på gång resa sig efter varje månad. Att se andra lyckas gör ju att det hela inte blir lättare - trots att man är glad över deras lycka.
    Jag och min sambo har också varit ofrivilligt barnlösa länge tills miraklet skedde! Och i efterhand så har jag förstått att vi är många som är ofrivilligt barnlösa och bär på en skam, att man inte enns kan bli gravid, att enns kropp inte fungerar som alla andras. Men faktum är att det finns många som lider av det - i det tysta. Idag är PCO inte så utbrett -trots det är det många som lider av det. Vi med detta behöver få mer hjälp istället för att normalisera att det är så normalt med oregelbundna blödningar mm.Ta oss på allvar <3

Skriv en kommentar