bloggheader caroline

Ofrivilligt barnlös, del 2.

Skrivet av Caroline Eriksson 11.02.2019 | 0 Kommentarer

Förra veckan fick du läsa en berörande text om hur det är att vara ofrivilligt barnlös, och de känslor man kan gå igenom när man försöker bli gravid utan resultat. Idag ska du få läsa om hur det går till när man börjar göra en utredning om ofrivillig barnlöshet.

 

Texten är skriven av samma kvinna som skrev Ofrivilligt barnlös (del 1).

 

 

"Svårigheter att få barn beror i en tredjedel av fallen på kvinnan, i en tredjedel på mannen och i en tredjedel av fallen finns det ingen förklaring. Vi hör till den sista gruppen. Det innebär att läkarna inte har hittat något problem och det finns ingen orsak att det inte ska lyckas, vilket ju är en lättnad. Samtidigt har det misslyckats 18 gånger och ingen vet varför. Det går inte att fixa med levnadsvanor, kost, vitaminer eller hormoner eftersom inget är fel. 

 

Om man har försökt bli gravid ett år (ett halvår om kvinnan är över 35) har man rätt att söka hjälp och genomgå en utredning. Kvinnan genomgår en gynekologisk undersökning och blodprov, medan mannen lämnar spermaprov. Utredningen inleds vid ens egna mödrarådgivning.

 

woman 3187087 1280
"Om man har försökt bli gravid ett år (ett halvår om kvinnan är över 35) har man rätt att söka hjälp och genomgå en utredning."
Bildkälla: pixabay.

 

När vi hade försökt i nästan nio månader, var jag ordentligt uppjagad. Stundvis ville jag bara ge upp allt, och att vänta ett fullt år kändes omöjligt så jag bokade tid till en privat gynekolog. Hon hittade inget avvikande, vilket var en stor lättnad, och jag fick en tremånaders kur hormoner som kunde hjälpa. Gynekologen menade att vi säkert blir gravida någon av de kommande månaderna, men annars skulle vi boka tid för blodprov och spermaanalys. Ändå hade jag hopp igen, och jag läste om andra som efter en månad med hormonkuren blivit gravida. Jag kände hopp eftersom vi äntligen skulle göra något annat än vi gjort de senaste månaderna, vi hade fått hjälp.

 

Men ingenting hände. 

 

cuddly toy 3520886 960 720

"Jag kände hopp eftersom vi äntligen skulle göra något annat än vi gjort de senaste månaderna, vi hade fått hjälp."
Bildkälla: pixabay.

 

Efter kuren ringde jag därför till mödrarådgivningen och skulle boka tid för blodprovet. Deras gynekolog ville göra en egen undersökning först även om jag undersökts tre månader tidigare, och jag fick tid en månad senare. Inför besöket skulle jag ta blodprovet, så jag bokade in det också. Väl där fick jag veta att ett blodprovet ska tas innan tio på morgonen och ett annat mellan tio och två på dagen, så jag fick boka en ny tid. Resultatet av gynekologbesöket var samma som det tidigare, och inte heller blodprovet visade något avvikande, så det var dags för spermaprovet. 

 

Spermaprovet tas när mannen inte har ejakulerat på 3–5 dagar. Det kan tas hemma och föras till laboratoriet inom en timme, eller tas på plats. Fastän blodprovets analys bara tar några dagar, tar spermaprovets analys närmare en månad. Vi visste inte hur längre provet skulle analyseras, så redan efter några dagar väntade vi oss resultat och satt som på nålar. När även det resultatet var normalt, konstaterades vi vara oförklarligt barnlösa. I det här skedet gjordes en remiss till sjukhuset, men dit var det en tremånaders kö. I praktiken skulle vi alltså få hjälp tidigast 17 månader efter att vi börjat försöka. 

 

calendar 660670 960 720

"I praktiken skulle vi alltså få hjälp tidigast 17 månader efter att vi börjat försöka."
Bildkälla: pixabay.

 

I samband med min kontakt med mödrarådgivningen, visade det sig att de inte noterat mitt telefonnummer. För att meddela att jag skulle dit på gynekologisk undersökning, tog de därför kontakt med min svärmor per sms. Fast jag har bra kontakt med min svärmor, visste hon inget om våra försök. Det är ju inget man gärna delar med sig av, och när man gör det vill man själv styra över vad, när, hur och till vem. Min nästa önskan är därför att dubbelkolla kontaktuppgifter – saknar vi någons telefonnummer har vi ju ändå fonecta, facebook, posten och allt möjligt. Kan vi därför, speciellt i känsliga ärenden, verkligen anstränga oss att följa tystnadsplikten?

Tänka oss in i hur patienten känner, och vilken situation denne befinner sig i? Tack."

 

Kommentarer

Ingen har kommenterat ännu

Skriv en kommentar