blogghedaear

Om momshaming, felaktiga uppfattningar och mycket mer.

Skrivet av Caroline Eriksson 04.02.2021 | 0 Kommentarer

I ett forum på nätet dök det upp en anonym undran om varför författaren till texten hade känslan av att folk uppfattar hen som ”lat” för att hen väljer att vara hemma med sitt barn. Och så fortsatte texten, men jag upplevde att det blev lite väl mycket momshaming, så det är inget jag vill sprida vidare.


Det jag dock tycker är intressant, och något man kan välja att fundera på, är den här känslan man kan gå runt med om att man kanske är rädd för att folk uppfattar en på ett vis man nödvändigtvis inte tycker är så smickrande. Och hur mycket den felaktiga uppfattningen kan förstöra för en.

 

145877945 1134325543737273 1914856715420001860 n

 

För det är just det vad det är. En felaktig uppfattning. Såvida nu inte någon gått rakt fram till dig och sagt: ”Hej, jag tycker du är lat”, för då vet du ju personens åsikt. Men så gör man ju inte, för de flesta av oss har ju ändå någon slags självbehärskning. Och väldigt få av oss är tankeläsare.

Men man kan alltså inte gå runt och tro att folk tycker och tänker att man är lat, eller vad man nu är rädd eller önskar att folk tänker om en, om de inte sagt det rakt ut åt dig.

 

Så nästa gång du går in i ett rum, och känner att ”ingen vill ha mig här, ingen ser mig, vem tror jag att jag är?”, släpp alla de felaktiga tankarna om dig själv, och våga se vad som händer om du slappnar av och vågar öppna upp. 

 

"Man kan inte gå runt och tro att folk tycker och tänker att man är lat, eller vad man nu är rädd eller önskar att folk tänker om en, om de inte sagt det rakt ut åt dig."

 


Men varifrån kommer den där känslan då, som till sist gör att vi blir hindrade i vardagen? För det blir ju ett stort hinder om du går runt och tror att folk tycker ila om dig. Att känna sig illa till mods, över något som överhuvudtaget inte ens behöver vara sanning?

Ja, jag tror att det har sin grund i självkänslan. Och inte bara hur vi värderar oss själva, utan även andra. Det hör väl ändå liksom ihop.
Om man känner att människor som jobbar mycket (mer än en själv), eller kanske utåt sett visar sig vara mer kreativa, produktiva eller ha mer städat hem (alla har vi ändå ett ”skräprum” vi är duktiga på att stänga dörren till), är motsatsen till lat. Ja, hur känner man sig då, om man inte är som dem? Kanske känner du dig lat då (måste ändå förtydliga att så behöver det inte vara, men det är ju den här felaktiga uppfattningen om oss själva som jag skriver om).


Sen är det också svårare att uppfatta människors sinnesstämning över en text och internet. Vissa behöver helt enkelt se människor öga mot öga för att kunna känna av stämningen. Eller tio glada smajlisar efter varann, för att verkligen understryka att man inte är arg.

Och då är det så mycket lättare att jämföra sig med andra över internet, och det är här man snabbt kan falla i varggropen.

Jämför vi oss med andra, och värderar något eller någon som bra eller dåligt, så blir det lätt att vi ser världen ganska svart och vit, och inte vad den egentligen är. Full av färger. Där det inte bara finns ett bra val, utan flera.

 

"Vad andra tycker om dig är deras ensak. 
Inte din."

 

Och när man vågar se utanför sin bubbla, utan att nödvändigtvis behöva mista sin tro och sanning på livet, så är det lättare att inte bara acceptera andras val, utan även sina egna. Du kan se det som att expandera ditt synfält, och det kan vara fint. Att känna sig trygg med att de val man gör, och trygg med att andra gör det som är bäst för dem. Och jag tror det handlar mycket om självkänsla för att nå dit, att kunna strunta i vad andra kanske tycker.

 

För vad andra tycker om dig är deras ensak. Inte din. Det du kan göra är att leva efter din sanning, och låta andra leva sitt liv, så länge man inte skadar sig själv eller andra.

För väldigt sällan vet vi hela bilden om varför människor gör si eller så, och alldeles för ofta så tar vi och tar andras val personligt, när det är just: någon annans val.

 

146447638 2773825719534047 8483268164441384767 n 

Så. Ja. Vi kan försöka sluta döma varandra (speciellt kvinnor) så snabbt.

Jag tror verkligen från djupet av mitt hjärta att vi alla gör det vi tror är bäst för våra familjer, utgående från våra förutsättningar, livssituationer och välmående. Och ingen är lika varandra, men vi alla ska vara jämlika utan att vare sig höja eller sänka ner en själv eller andra. Och vara lite mindre dömande, och mer snälla åt varandra.

 

Det var det från mig idag.

Bilderna visar mig idag, i mina nya kläder. Kände för att prioritera lite mig själv och köpte nya kläder igår. En lyckad shopping, då jag lyckades fynda flera plagg, utan att ens ha någon klädångest (eller ångest överlag). Sällsynt, men uppskattat, med såna stunder.

 

Kommentarer

Ingen har kommenterat ännu

Skriv en kommentar