Om tid, närhet och föräldraskap
Den här bilden är från idag, när vi just kommit hem efter att ha varit och handlat mat.
Och så hux flux var helgen över, och i morgon är det en ny månad. Februari. Aldrig har tiden gått så snabbt, som när jag fick bli mamma till Nova. Egentligen är all tid och rum inte sig likt längre. Det betyder inte att det är sämre, men det är annorlunda.
Hur tiden kan gå så snabbt, men ändå så långsamt. Hur den ibland kan stanna helt.
Som idag, när Nova låg och vilade en liten stund på mig. Tankade närhet. Jag låg blixtstilla, vågade knappt andas. Önskade att det hade varat för evigt.
Visuliserade hur allt bara stannat för vår skull.
Sen i ett ögonblick var hon nöjd (vet inte om det är hon eller jag som ibland behöver kramarna mer), och tiden rusade vidare.
Tiden är värdefull.
Kommentarer
Ingen har kommenterat ännu
Skriv en kommentar